Finns det några som äger 200-500 förutom Sigma?
Troligen inte många
Det är ett nästan löjligt oanvändbart objektiv i praktiken enligt uppgift, och jag gissar att Sigma gjort det bara för att visa att de kan.
Jag har ju fotat hockey med det och ... Ja, det är snudd på löjligt oanvändbart på Hovet i alla fall
Andra och tredje perioden stod jag bredvid en Scanpix-fotograf, hans reaktion på 200-500:an var ganska talande: När jag först dök upp med det stirrade han häpet på mig och frågade vad det var, när jag förklarat så såg han på det några sekunder och sa (fritt citerat ur minnet) ungefär "Så det har ett bländarsteg och 100 mm mer än min 200-400?" Sen skakade han på huvudet och visade inget mer intresse för det under de följade två timmarna.
Det är ett underligt objektiv, optiskt mycket bra, men inte fantastiskt, plus några helt bisarra dumheter i konstruktionen som gör det märkligt svårt att använda.
Jag misstänker att det mest är avsett att visas upp på mässor. Att det funkar bra för det märkte jag i pausen mellan andra och redje perioden på Hovet - det är första gången som jag fotat hockey och det varit en mindre kö av människor som vill att polarna tar bild på dem ståendes bredvid mina fotogrejer
Nikon har också gjort löjligt oanvändbara objektiv, som 6 mm f/2,8 med 220 graders bildvinkel eller 1200-1700 mm f/5,6-8, men de togs tydligen fram på uppdrag av välbeställda kunder som inte tyckte de var oanvändbara (eller för dyra). 6 mm-gluggen lär ha framställts för att fotografera interiörer av bilar, och är optiskt sett inte så där jättefantastisk (men den kostar som en bra bostad).
Nja, 1200-1700 togs faktiskt fram för att fota baseboll på Koshien-stadion i Japan
Och som ett direkt svar på Canons 1200/5,6 (som hade inbyggd telekonverter - en idé de nu tagit upp igen)
Här har du historien:
http://www.nikon.com/about/feelnikon/recollections/r16_e
Notera hans avslutande kommentarer om att sådana här objektiv knappt behövs längre med de höga upplösningarna i digitalkameror.
Deras superfisheye 6/2,8 användes bland annat just till att kontrollmäta inredningen i bilar ja, men notera att jag skrev "mäta" inte fotografera. Huvudsyftet med det objektivet (och dess föregångare 6/5,6) var så vitt jag förstått inte fotografi utan just att kunna kontrollmäta insidan av saker (maskiner, turbinhus, bilintriörer osv). Tänk på att mycket mätutrustning i industri- och forskningssammanhang har f-bajonett. Idag löser man sådna här mätningar både exaktare och enklare med enklare optiska lösningar + ett panoramahuvud med stegmotorer + lite stitchning i en dator - behovet har helt enkelt upphört.
Sigman är nog egentligen ganska prisvärd - att Sonys 500/4 kostar nästan lika mycket är mest bara fånigt. Visserligen har de nog inte räknat med att behöva tillverka och sälja så många såna, men konkurrenternas varianter är ju klart billigare och har optisk stabilisering.
Det verkligt prisvärda och användbara superobjektivet från Sigma är deras 300-800/5,6. Överraskande bra prestanda, inte så jättetung, hyfsat billig (allt är relativt), suveränt omfång. Enda man saknar är stabilisering.