Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Vad vet vi om Sonys ödmjukhet? Kan en jättekoncern ha sånt? Det enda jag kommer att tänka på i så fall är väl prispolitiken och inte ens den är ju konsekvent. Ibland - rätt ofta, så lägger man sig hyfsat aggressivt prismässigt när det gäller kamerahusen. Men det händer att man hamnar fel och det man då kunnat se är en ganska påtaglig tafflighet i marknadsanpassning av priserna. Till exempel så var ju prissättningen av A700 så fel att man inte sålde någonting av en annars väldigt uppskattad modell. A99 är väl det naturliga andra exemplet.
Det är väl annars främst objektiven jag tycker man hamnar väl snett med. Man har exv. inte som de andra kostnader för att före objektiven med bildstabilisering och ändå kostar de ofta lika mycket och inte sällan mer än konkurrenternas. I en del fall har ju prisbilden varit rent bisarr och det gäller väl främst det gamla omlablade 300mm-objektivet från Minoltatiden.
Beträffande diversifiering av utbudet så behöver ju inte det vara fel i sig om det är de s.k. "trillingsläppen" du menar. I särskilt inte då det begav sig. Det är väl beprövad tillverkarmetodik för att dels ta tempen på vad folk vill ha i detta segment som är det priskänsligaste av alla när det gäller DSLR:er och att utnyttja möjligheterna till den stora uppmärksamhet ett släpp av flera modeller ofta får. Problemet är dock när det gäller dessa kameror att spannet i pris mellan olika modeller inte blir så stort och då tenderar de flesta ändå att köpa den dyraste och mest utrustade modellen.
Det där med sopsäckar och kanske PET-flaskor kan man ju garva åt men här skiljer sig väl inte Sony från mängder av andra företag som tror att jag ska applådera att även de upprepar samma tröttsamma miljömantran som de vet att de får applåder för av det politiskt korrekta Sverige. Idag ska man ju säga detta eller hur, för annars blir man ju verkligen sedd som just arrogant och buffligt storföretag.
.
