Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sonys systemkameror (och kanske andra också)

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag kan inte svära (det är ju söndag) på att jag har rätt, men så vitt jag vet används deras huvudsensor-PDAF enbart i live view, inte när kameran arbetar i normalläget.

Självfallet är det så. Jag kan tillägga att hybridautofokusen också inte har förfärligt bråttom. Vilket knappast gör nåt, eftersom man ju inte använder liveviewläget i situationer som man köpte spegelsökaren för.
 
Jag kan inte svära (det är ju söndag) på att jag har rätt, men så vitt jag vet används deras huvudsensor-PDAF enbart i live view, inte när kameran arbetar i normalläget.

Ah, nu begriper jag vad du menar. Att den skulle gå över till sensor-pdaf när bilden tas så att kameran kan fokusera kontinuerligt även under blackouten.

Det har ju hävdats att att SLT skulle kunna just det och att AF-systemet inte skulle ha några blackouter och därför kunna vara mycket bättre än några predictve-system eftersom den inte behöver gissa utan faktiskt vet hela tiden.

Jag har själv hävdat det och framhållit det som en stor fördel med SLT.

Tyvärr stämmer det inte :-(

AF-systemet är ju inställt för att arbeta på största bländaren och när bilden tas så bländar kameran ner. Det gör att det blir blackout även på Sonys SLT-kameror och skulle så bli om man bytte till sensor-pdaf.

Teoretiskt skulle det funka på full glugg och faktiskt även i andra fall, men eftersom man inte kan veta precis hur mycket fokusering ändras vid nedbländning som kan skilja sig mellan objektiv så är det svårt att implementera och på Sonys kameror görs ingen fokusering då bilden tas heller.

De flesta AF-system bländar upp så högt det går för att få så ljus sökare som möjligt och de mest exakta AF-sensorerna kräver F/2,8, men SLT-modellerna öppnar bara till F/3,5. Jag gissar att det är för att kunna hinna med i snabb serietagning, eftersom springbländaren i systemet inte hänger med till mer än 5,5 fps annars. Det är också anledningen till att man är låst till F/3,5 om man ska kunna ha AF vid filmning och att det bara funkar i ett autoläge där kameran kan justera slutartiden, vilket för seriösa filmare är begränsningar man inte vill ha.

A77ans snabbaste läge med upp till 12 fps låser ju bländaren, men även 8fps-läget är egentligen för snabbt för att bländaren ska hinna med. Tror att de kommit undan just genom att bara öppna till f/3,5 och att nedbländning till riktigt små bländare inte görs i de hastigheterna för att slutartiden skulle bli begränsande och om man verkligen har en situation med så mycket ljus att man kan köra för fullt med liten bländare så kan man nog ge sig sjutton på att det blir felexponerat. Bara en gissning som jag inte har belägg för och har testat men som jag misstänker. Tänker inte försöka bevisa det eller framhärda i det. Kan vara därför som de valt att stanna på 6 fps i A99 precis som konkurrenterna.


/Mats
 
Ja, kontrast-AF behöver ju kontrast för att fungera. Ju sämre ljus desto sämre kontrast (oftast).

Den stora skillnaden mellan kontrast-AF och fasdetekterande AF är dock att kontrast-AF har återkoppling, vilket fasdetekterande AF inte har i allmänhet (åtminstone för icke-kontinuerlig AF). Det gör att spridningen på träffarna blir större med PDAF än med CDAF, dvs precisionen är större för CDAF. För det mesta hamnar dock PDAF-träffarna inom de uppställda toleranserna så att man inte märker något fel.

(jag ser ju inte hur du visat att spridningen på träffarna skulle bli större?) Jag vet hur det fungerar. Min poäng var att - Rent erfarenhetsmässigt, från de kameror jag använt, 450D, 600D, 7D och min egen 650D, är att så länge inget är fel (som mitt Sigma-objektiv) så fungerar PDAF exakt och tillförlitligt. Därför blir snack om fördelar och nackdelar mest just bara det: Snack

När det gäller kontrast AF och mina spegellösa kameror, så upplevde jag att min gamla kamera var mycket, mycket långsammare än Olympusen, itererade fram och tillbaka, men ställde å andra sidan in fokus exakt och tillförlitligt. Nu är det inte helt säkert att så verkligen är 100% sant. Pga sin lilla sensor så var ju fokuseringskravet inte så exakt. Detsamma gäller ju - fast till mindre grad - även Olympusen. Och ja, jag förstår ju att det är pga dåligt ljus som dess AF ibland missar lite. Och jag har ett knep som verkar fungera (tror jag iaf) - jag fokuserar flera ggr, typ dubbelfokuserar, och försöker utnyttja t.ex lampor.

PDAF måste ju däremot ha en viss bländaröppning, fnv F/5,6, för att trianguleringen skall fungera. Canon verkar dock gå för att pressa detta till F/8. i de nya kamerorna som 5DIII o 6D.
Inget jätteproblem. Drabbar främst telekonvertrar. Men själv har jag känt av det med manuella objektiv, där kameran vägrar fokus-bekräfta, om jag bländat ner för mycket. Där är nog EVF och fokuspeeking den optimala lösningen. Men varför skulle man använda manuella objektiv? Tja, Samyang/Vivitar 35mm F/1,4 verkar kunna vara en anledning...Canons nya 35'a är ju olöslig.
 
Ah, nu begriper jag vad du menar. Att den skulle gå över till sensor-pdaf när bilden tas så att kameran kan fokusera kontinuerligt även under blackouten.

Det har ju hävdats att att SLT skulle kunna just det och att AF-systemet inte skulle ha några blackouter och därför kunna vara mycket bättre än några predictve-system eftersom den inte behöver gissa utan faktiskt vet hela tiden.

Jag har själv hävdat det och framhållit det som en stor fördel med SLT.

Tyvärr stämmer det inte :-(

Vi kan väl kalla det en "potentiell fördel" :)

Men du har rätt i att det är mer problematiskt att implementera än vad det kanske på ytan verkar.

AF-systemet är ju inställt för att arbeta på största bländaren och när bilden tas så bländar kameran ner. Det gör att det blir blackout även på Sonys SLT-kameror och skulle så bli om man bytte till sensor-pdaf.

Teoretiskt skulle det funka på full glugg och faktiskt även i andra fall, men eftersom man inte kan veta precis hur mycket fokusering ändras vid nedbländning som kan skilja sig mellan objektiv så är det svårt att implementera och på Sonys kameror görs ingen fokusering då bilden tas heller.

För att göra en mycket svepande generalisering så är det ofta så att man kör med ganska stor bländare (säg intervallet 2,8 - 4) just vi de tillfällen när man behöver som snabbast autofokus. De sakerna har en tendens att följas åt. Här skulle man i alla fall i mer avancerade kameror avsedda för just olika typen av actionfoto kunna ha någon teknik med variabelt gråfilter så man kan strypa ljustillförseln till sensorn utan att blända ned. Man vinner inget skärpedjup, men kan undvika överexponering och använda snabb AF under själva exponeringen.

A77ans snabbaste läge med upp till 12 fps låser ju bländaren, men även 8fps-läget är egentligen för snabbt för att bländaren ska hinna med. Tror att de kommit undan just genom att bara öppna till f/3,5 ...

Man kan säga att här blir Sony lite straffade av kraven på bakåtkompabilitet - de hade kanske kunnat göra några nya objektiv med snabbare bländarmekanismer och när ett sådant objektiv används kunna ge både hög serietagningsfart och nedbländning, medan man behåller de nuvarande begränsningarna med äldre objektiv.

Kan vara därför som de valt att stanna på 6 fps i A99 precis som konkurrenterna.

Åter igen en sak där jag spekulerar snarare än vet, men min misstanke är att det också kan ha en hel del att göra med effektförbrukning: Kombinationen stor sensoryta och snabb utläsning drar rejält med effekt och A99 har ju inte större batterier än en A77, men däremot 2,25 gånger större sensoryta.
 
PDAF måste ju däremot ha en viss bländaröppning, fnv F/5,6, för att trianguleringen skall fungera. Canon verkar dock gå för att pressa detta till F/8. i de nya kamerorna som 5DIII o 6D.

Håller med, men en liten korrigering:

Faktum är att Canon under många år klarat PDAF med maxbländare 8 i sina proffshus, men tog bort detta i 1DX och indignationen i forumen visste inga gränser :)

Sedan återinförde man det via firmwareuppdatering och ordningen var så att säga återställd.

Nikon har förr officiellt sagt att de bara garanterar att (PD)AF fungerar med maxbländare större än 5,6. Sedan fungerade det ofta halvhyfsat i praktiken även med maxbländare 8 (de hade ingen låsning som hindarde någon att prova). Men med D4 och D800 (och nu senast lilla D7100) fungerar det som hos Canon - några av de mittre fokuspunkterna fungerar fullt ut även vid maxbländare 8.
 
(jag ser ju inte hur du visat att spridningen på träffarna skulle bli större?) Jag vet hur det fungerar. Min poäng var att - Rent erfarenhetsmässigt, från de kameror jag använt, 450D, 600D, 7D och min egen 650D, är att så länge inget är fel (som mitt Sigma-objektiv) så fungerar PDAF exakt och tillförlitligt. Därför blir snack om fördelar och nackdelar mest just bara det: Snack
Nejdå, det är inte bara snack. Om du vet hur PDAF fungerar, och vilka mekanismer som är inblandade så vet du också vilka potentiella felkällor som finns. Det finns gott om erfarenheter av PDAF-system med "impedansproblem" mellan kamera och objektiv, där kamera och objektiv var för sig är justerade inom tillverkarens specificerade toleranser. Erfarenheter som har berättats i detta forum. Själv har jag inte märkt några sådana problem med PDAF på mina kameror, men jag låter det vara osagt om det beror på att mina kameror och objektiv är felfria och perfekta eller om det beror på att min fotografering inte är så krävande för autofokusen.
 
6/ Minolta- och Sony A-objektiv passar på den.

Objektivfattningen är en fördel på det sättet att A99 är en oslagbart bättre kamera än till och med en D800 eller en Eos 1DX - för alla de som har gott om objektiv med A-mount och där ett byte blir väldigt dyrt. Jag misstänker att för många är nog punkt 6 det som i slutändan styr ett köpbeslut.
Det är inte bara det faktum att jag redan har sony-objektiv som är bra med att de passar på A99. Innan jag läste om fenomenet på nåt Nikonforum så visste jag inte vad sk fokus-shift var för något. Det verkar krångligt att hålla reda på var fokusplanet hamnar beroende bländarval:) Om man tycker det är viktigt att fokus blir rätt vill säga.
 
De flesta AF-system bländar upp så högt det går för att få så ljus sökare som möjligt och de mest exakta AF-sensorerna kräver F/2,8, men SLT-modellerna öppnar bara till F/3,5. Jag gissar att det är för att kunna hinna med i snabb serietagning, eftersom springbländaren i systemet inte hänger med till mer än 5,5 fps annars. Det är också anledningen till att man är låst till F/3,5 om man ska kunna ha AF vid filmning och att det bara funkar i ett autoläge där kameran kan justera slutartiden, vilket för seriösa filmare är begränsningar man inte vill ha.

Det flesta AF sensorer är vät till 5.6 ? Annars kulle väl inte AF funka med 5.6 objektiv
Bara några typ 2.8
Kanske är det inte 2.8 som är gränsen på dessa utan egentligen 3,5

Beror inte detta på hur långt emellan sensorena det är är det för trångt i objektivet sitter "ögonen" för mycket isär och bägge sensorer ser inte samma bild

Filmning vid 3.5 bara kan ju vara pga konkurensskäl med dyrare film kamror eller att skärpan ställs lite lättare vid en liten nerblänning bättre skärpdjup och skarpare bild i genomsnitt
 
Det är inte bara det faktum att jag redan har sony-objektiv som är bra med att de passar på A99. Innan jag läste om fenomenet på nåt Nikonforum så visste jag inte vad sk fokus-shift var för något. Det verkar krångligt att hålla reda på var fokusplanet hamnar beroende bländarval:) Om man tycker det är viktigt att fokus blir rätt vill säga.

Jag anar att du försöker förklara någon slags fördel här, men jag får erkänna att jag inte alls förstår :)

På vilket sätt är fokusförflyttning beroende på bländaröppning ett argument för just A99? (med tanke på att fenomenet drabbar alla kameror oavsett märke och modell ungefär lika mycket)
 
Jag anar att du försöker förklara någon slags fördel här, men jag får erkänna att jag inte alls förstår :)

På vilket sätt är fokusförflyttning beroende på bländaröppning ett argument för just A99? (med tanke på att fenomenet drabbar alla kameror oavsett märke och modell ungefär lika mycket)
Jag försökte på ett skämtsamt/retsamt sätt få fram att jag som innehavare av bara sony-objektiv inte hade varit utsatt för detta problem, utan fått kännedom om det genom att läsa på andra märkesforum:)
Så vitt jag förstår är just Sonys(och Minoltas) A-mount objektiv så gott som fria från focus shift?!
 
Jag försökte på ett skämtsamt/retsamt sätt få fram att jag som innehavare av bara sony-objektiv inte hade varit utsatt för detta problem, utan fått kännedom om det genom att läsa på andra märkesforum:)
Så vitt jag förstår är just Sonys(och Minoltas) A-mount objektiv så gott som fria från focus shift?!

Lite humor är bra - det gör forumtråder roligare :)

Inget märke är befriat från fenomenet. Det brukar dock märkas tydligast i mer extrema objektivkonstruktioner där det blir svårt att kompensera för det. Det klassiska exemplet är Canons EF 50/1,2 där fokusskift beroende på bländaren är mycket påtagligt. Det handlar alltså till stor del om vad man valt att kompensera för i den optiska konstruktionen. I just EF 50/1,2 har man valt att acceptera fokusskift för att istället få andra fördelar. Att du inte läst så mycket om det hos Sony/Minolta beror nog dels på att de har relativt få extrema objektiv av den typ där fenomenet brukar bli som tydligast och dels på att användarbasen är såpass mycket mindre än hos Canon/Nikon (vilket gör att det i absoluta tal är färre som reagarar på fenomenet).
 
tagit bort långa citat med enradiga svar som inte för diskussionen framåt. Korta gärna citat innan ni postar.

/Mod
 

Fokusskift förekommer på objektiv från de flesta tillverkare. Minolta/Sony är inte immuna mot det. Google hittar en del rapporter om Minoltaobjektiv som lider av fokusskift.

Patrik kan förstås ha ett sådant urval av objektiv så att han inte drabbas av problemet. Som du skrev så är det vanligast förekommande i extrema objektiv.
 
Du verkar fortfarande lite sårad att jag klagade på frånvarorn av en tröghetsinställning hos A77 :)

Men nej, någon sådan inställning finns inte hos 1-kamerorna - men det har nog med deras målgrupp att göra. Se dem som "avancerade kompaktkameror" eller snäppet däröver. De är inte entusiastkameror.

Men för att ge en jämförelse: Jag upplever att det autofokussystemet i bra ljus fungerar ungefär lika bra som många av de enklare entusiastkamerorna, som Canons xxxD- och xxD-serier, Nikons Dxxxx-kameror (utom D7100 som fått ett mer avancerat AF-system, bl.a. med just tröghetsjustering) eller för den delen A77/A65. Det visar att tekniken har tydlig potential tycker jag.

Tänk vad man kan åstadkomma i framtida SLT-kameror om man kombinerar separat AF-sensor (som bl.a. klarar sämre ljus) via spegeln och sedan PDAF och CDAF på sensorn. På sikt kan man nog gör samma sak i en traditionell spegelreflex - separat AF-sensor så länge spegeln är nedfälld, sedan PDAF/CDAF på sensorn när spegeln är uppe och medan bilden tas ... Det här sistnämnda blir ju en dyr lösning och kommer nog - liksom optiska sökare i stort - antagligen bara finnas i mer påkostade modeller.


Nej för tusan, jag är inte sårad på något vis har aldrig varit det eller. jag reagerar på varför ordvalen växlar beroende på vilken kameramodell som testas. Låt mig ge ett exempel som en helt annan testare än du skrev om Canon 6D, citerat rakt av: Canon EOS 6D är kanske inte idealisk för att fotografera flygande fågel men håller de sig på land duger den alldeles utmärkt. jag förtydligar ur skriften: " kanske inte idealisk " vilket lätt kan tolkas som att den ändå klarar jäkligt mycket. Jag kan inte se annat än att A99 också inte borde ha några problem med att få en bra bild på en sittande fågel.

Du dubbelskriver ordet " riktigt bra " för att verkligen berätta vad bra Nikons VI verkligen är vad gäller autofokus, så klart jag undrar vad Nikon hittad på för någonting.

//Bengt.
 
Fokusskift förekommer på objektiv från de flesta tillverkare. Minolta/Sony är inte immuna mot det. Google hittar en del rapporter om Minoltaobjektiv som lider av fokusskift.

Patrik kan förstås ha ett sådant urval av objektiv så att han inte drabbas av problemet. Som du skrev så är det vanligast förekommande i extrema objektiv.
Det som diskuteras i tråden är att olika kameror kan vara olika bra för olika användningsområden. Det jag tänker är att A99 med EVF och Sony/Zeiss primeobjektiven är särskilt lämpade om man tex ska ägna sig åt porträttfoto där det är avgörande att sätta skärpan exakt. Till Sony finns 50 och 85/1,4 och 135/1,8 som är lämpade för sådant.
Om man väljer Nikon finns det inget fast 135mm objektiv. Området man fokuserar på i sökaren blir oskarpt på Nikkor 501.4 G och 85mm 1.4 G när man bländar ner till, säg 2,8.
Om man väljer Canon så blir området i fokus oskarpt hos 50mm f/1.4 USM och 135mm f/2 USM L om man bländar ner till 2,8. 85mm f/1.2 däremot uppvisar inget sådant problem med focus shift.
Om man använder live view på C/N visas kanske hur det ser ut med vald bländare?
Den som vill kolla hur focus shift ser ut hos olika objektiv vid olika bländare kan titta på http://www.photozone.de/
 

Det är snarast av akademiskt intesse för den teknikintresserade och ingenting som är särskilt viktigt i praktiken, för mig i alla fall.

Om objektivet och kameran tillsammans fokuserar precis rätt vid största bländare är det bra. Framförallt då det är där som skärpedjupet är som kortast och det märks mest och dels för att mo man har fina ljusstarka objektiv så använder man dem (jag i alla fall) nästen uteslutande med stora bländaröppningar. Alltså man går inte och köper ett 300/2,8 för att använda det på F/8 eller å. Då kan man lika gärna köpa en 5,6-zoom som är avsevärt lättare och billigare och vid små bländare nära lika bra.

Den andra anledningen till att det inte är så viktigt är att när man bländar ner och skärpedjupet ökar så måste inte skärpan ligga på millimetern rätt. Skillnaden är inte särskilt stor och iom detta märks det inte i praktiken särskilt mycket. Möjligen om man plåtar makro med ilten bländare och blixt för att få större skärpedjup och det ändå är så kort att det kan märkas, men jag har i allafall inte upplevt detta.

Har aldrig hört talas om att Sony och Minolta skulle vara nåt undantag medan andra objektiv har det, men har iofs inte sett det diskuteras eller uppmärksammas i någon Sony-diskussion heller.

Jag tror som sagt att det är ett icke-problem oavsett fabrikat.

Det finns också en annan typ av fokusshift som kan vara mer märkbar än att fokus skulle ändras med bländaren. Det är att fokus ändras vid zoomning. Vid filmning kan det vara av stort värde med s.k. parfokala objektiv.

För länge sedan sysslade jag med en del riktig filmproduktion och då var ett vanilgt sätt att hantera fokus att när producenten meddelade att man var ur bild och en annan kamera användes så passade man på att förbereda för nästa scen genom att zooma in max och sätta skärpan och sen zooma ut igen till det utsnitt och vy som producenten bestämde. För detta var det viktigt att fokuseringen inte ändrades med olika zoomningsgrad. Samma sak gäller om man filmar något och ska ha en inzoomning i en scen ev. tillsammans med en åkning eller panorering så är det ju inte snyggt om fokus inte är rätt när man zoomat in och det väldigt knepigt att hantera zoom, panorering och fokus samtidigt även om man är flera personer.


/Mats
 
Det som diskuteras i tråden är att olika kameror kan vara olika bra för olika användningsområden. Det jag tänker är att A99 med EVF och Sony/Zeiss primeobjektiven är särskilt lämpade om man tex ska ägna sig åt porträttfoto där det är avgörande att sätta skärpan exakt. Till Sony finns 50 och 85/1,4 och 135/1,8 som är lämpade för sådant.
Om man väljer Nikon finns det inget fast 135mm objektiv. Området man fokuserar på i sökaren blir oskarpt på Nikkor 501.4 G och 85mm 1.4 G när man bländar ner till, säg 2,8.
Om man väljer Canon så blir området i fokus oskarpt hos 50mm f/1.4 USM och 135mm f/2 USM L om man bländar ner till 2,8. 85mm f/1.2 däremot uppvisar inget sådant problem med focus shift.
Om man använder live view på C/N visas kanske hur det ser ut med vald bländare?
Den som vill kolla hur focus shift ser ut hos olika objektiv vid olika bländare kan titta på http://www.photozone.de/

Vad säger du? Jag har svårt att tro på detta.
Jag har visserligen inget 85/1,4 så det bästa jag kan uppbåda för et ttest är 85/1,8.

Du menar alltså att om man fotograferar med det på F/4 eller F/5,6 på en Nikon så hamnar skärpan fel?

Jag ska ta en sån bild så får vi se. Ber att få återkomma.


/Mats
 
Vad säger du? Jag har svårt att tro på detta.
Jag har visserligen inget 85/1,4 så det bästa jag kan uppbåda för et test är 85/1,8.

Du menar alltså att om man fotograferar med det på F/4 eller F/5,6 på en Nikon så hamnar skärpan fel?

Jag ska ta en sån bild så får vi se. Ber att få återkomma.


/Mats

Två porträttlika bilder, men ingen i familjen ville ställa upp på bild, så det blev en trist kartong istället.
D600 med Nikkor AF 85/1,8D på 1,5 meters håll, AF-S med centerpunkt.
Stativ, ISO 640, blixt på kameran med studs rakt upp i taket.
Raw med lite justerad vitbalans, inget skärpefilter pålagt i bildredigeringen.

Först helbild och sedan detalj.

F/1,8
F18-400-hel.jpg
F18-400-detalj.jpg

F/5,6
F56-400-hel.jpg
F56-400-detalj.jpg

Ni får avgöra själva om fokuseringen blev fel för att man bländade ner.

Kontrasten ökar när bländar ner, så det ser bättre ut, men skärpeplanet ligger absolut rätt oavsett vad jag kan se. I alla fall inte fel på något sätt på F/5,6-bilden som det antytts att det skulle bli.

/Mats
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar