NDe som överdrivet skrivit att A77 ger lika bra detaljering som en A900 är ute på en tandemcykel utan kedja.
Här är ett motiv som ligger i skuggsidan av en gammal byggnad.
Båda kamerorna ger fantastisk kvalitet.
Skillnaden är att A900 är ännu mer fantastisk.
Bilden är avsiktligt underexponerad och sedan lyft i rawkonkverteraren.
Varför i hela friden då???
Om man ska göra en jämförelse ska man absolut ta foton som är så maximalt bra som det bara går med respektive kamera. Om det skiljer sig åt i exponering mellan olika modeller för att de är optimerade på lite olika sätt så får det väl göra det. Att ha olika brännvidd för att få samma utsnitt pga skillnaden i sensorstorlek är givetvis helt korrekt.
Jag förstår uppriktigt fortfarande inte de där eperimenten med undereponering och fill light som ffa Risedal har lagt ner så stort och noggrannt arbete med. Tycker tyvärr att reaktionen blir lite onyanserad när man ifrågasätter metoden för att han fått så mycket cred för utredningen.
Tycker absolut att det enda som gäller är att ta så bra bilder det bara är möjligt av ett motiv. Kan t.ex. inte tänka mig att den där bilden av garagedörren är det allra bästa som går att få ut av en Canon 5DMk2. Alla inställningar lika är bara dumt, optimerade inställnngar för absolut bäst re´sultat är det som gäller tycker jag.
Sen vid jämförelser får man ta bilder av olika motiv i olika situationer. Då lär det absolut visa sig att en Sony A900 får sämre bildkvalitet än en Nikon D3s om man fotograferar en handbollsmatch från läktaren då man måste ha slutartid på 1/1000 s eller så och kanske har maxbländare 1/5,6 på sitt tele. Sen tar man också bilder utomhus i dagsljus på stillastående motiv med kortare brännvidd med de bästa inställningarna för respektive kamera.
Visst, det är möjligt att D3s blir bättre i det senare fallet om man underexponerar 4-6 steg och sen drar allt vad man orkar i fill "light"-spaken, men det är faktiskt fullständigt ointressant för att avgöra vilken kamera som presterar bäst. Bättre att köra med autoexponering och ISO 100 med +0,3 till +0,7 i exponeringskompensation och tvingas sänka exponeringen och kanske öka lite recovery istället.
Olika kameror är bra på olika saker helt enkelt. I första fallet lär D3s vinna och i det andra lär A900 vinna. Inget konstigt med det alls.
Man får helt enkelt fråga sig vilka motiv och situationer man fotograferar i och sedan välja sin utrustning efter det. Om man gör båda och vill få ut det bästa får man väl köpa sig två kameror.
Det är en sak som jag tycker felar lite med A77. Den är byggd för och har egenskaper som snabbheten osv. för det första fallet, medan den har en sensor som är mer optimerad för det senare. Det gör att den bara blir halvbra på bägge, men inte überfantastisk på något.
Köper man en enklare kamera som ska vara allround kan det vara helt ok, men om man är lite mer kräsen för ett specifikt syfte och lägger ut kanske 15 000-30 000 eller mer så gör man det för ett syfte och då duger det inte med en kompromiss.
A77 är på gränsen för dyr att vara allroundkamera. Vem är målgruppen egentligen?
Det är därför jag börjat fundera i andra banor. Har farhågor att Sony kommer att göra nåt liknande med A99 och om man ska lägga ut 25 000 eller så på en kamera för att få den allra bästa detaljeringen för printar i A1 till A0 så vill jag inte kompromissa bort det för att ha möjligheten att ta 12 bilder i sekunden vilket jag är ointresserad av.
/Mats
