Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sony NEX-3 & NEX-5

Avkortade ditt inlägg.

Håller med om det mesta du skriver utom just ovanstående där jag som yrkesverksam fotograf har en del invändningar. Använder själv Sony och Canon.

Är proffs synonymt med sport/actionfotografer så anser jag att du är lite fel ute i ditt resonemang. Allt handlar inte om långa ljusstarkare teleobjektiv. Serien Sonys Carl Zeiss 85/1.4 Planar, Vario-Sonnar 16-35/2.8 SSM, Vario-Sonnar 24-70/2.8 SSM, Sonnar 135/1.8 hävdar sig mycket bra och i vissa fall bättre än Canons/Nikons motsvarande gluggar. Likaså deras fasta 24/2.0 och deras 70-200/2.8 och 70-400 ur G-serien. Finns även ett par bra makrogluggar ur G-serien samt Sonys 50/1.4. Men här finns ju även ett 300/2.8 som är dyrt som synden i förhållande till prestandan som tillsammans med G 35/1.4 är fula ankungar.

Vad saknas här i objektivutbudet förutom den redan aviserade längre telezoomen som inte skulle tillfredsställa de flesta s k proffs?

Sony har i A900 världens snabbaste FF i förhållande till upplösningen (ekvivalent med D3x) vad gäller sekvens 5bps.

Men ssv allt är inte sport och sport och sport. Jag använder med glädje och ofta stor preferens Sonys kamerahus och Carl Zeissgluggar för att få BÄTTRE resultat än med mina Canonprylar. Och i vissa fall är Canon att föredra.

Historien om varför Nikon och Canon växt sig stora är ju precis som du beskriver, men att objektivutbudet hos Sony skulle vara så begränsat håller jag inte med om. Behövs andra gluggar har Sigma ett par riktiga guldkorn i 120-300/2.8, 800/5.6, 500/4.5, 100-300/4.

Nu finns även ett par riktigt snabba kameror i APS-C format som är klart kompetenta och i mångt och mycket blåser bort exv Canon 7D i grenen DR och lågljusegenskaper. Enda bristen är väl att det borde finnas ett hus i samma byggkvalitet som A850/A900. Och det får vi kanske med A77.

När det gäller NEX håller jag med dig och Sten-Åke. Det är inget fantastiskt med att det via adaptrar går att sätta en massa olika objektivfabrikat på den och använda manuellt. Ändå fascineras många av den och själv anser jag att många funktioner på den har försvårats vad gäller tillgänglighet. Men bildresultatet är jäkligt bra.

MVH//Lennart


Sony har inte hållt på särskilt länge med kameror i det här segmentet. De första var ju Minoltakonstruktioner och först de senaste åren har de satt sin egen årägel på kamerorna. De har än inte försökt ge sig in på marknaden hos yrkesfotografer av flera skäl. Först har de inte ett komplett system med kameror som täcker hela spektrat och dessutom inte en serviceorganisation på plats. De ligger helt enkelt lågt tills de fått stil på sortimentet och en marknad bland hobbyfotografer. En pro-satsning kräver en riktigt stor kraftsamling och det får inte misslyckas och Sony har helt enkelt inte hunnit dit än på bara 4 år, men de kommer är jag helt övertygad om.

Jag tror inte alls Sony känner stress över det, de kommer att göra det när det är dags.

Professionellt foto är ssv inte alls synonymt med enbart sportfoto. A900 skulle t.ex. vara ett allldeles utmärkt verktyg för en porträttfotograf eller reklamfotograf utan att behöva spendera 200 000 på en mellanformatare och sen 60 000 kr per objektiv.

För tidningsreportrar är inbyggd stabilisering t.ex. en värdefull sak. Kom ihåg att Canon och Nikon inte har stabilisering ALLS annat än på telen och billiga kitzoomar. Alltså, Canon har inte ett enda fast objektiv eller ljusstark zoom under 150 mm som har stabilisering! (Ok då, ett enda, de har ett 100 mm Makro) Handlar inte om "vilket som är bäst, sensor/objektiv", utan att det inte finns nåt alls.

Utbudet av objektiv är det inget större fel på egentligen, men bör moderniseras lite då det idag finns lite olika varianter som ite är speciellt enhetliga, men det kommer.

Långa ljusstarka telen däremot är en annan sak.
MEN, det har extremt lite med kamerasystemet att göra. Alltså, jag menar man väljer inte kamera för att det ska gå att sätta på sådana objektiv. Om man köper ett objektiv för 200 000 kr eller mer så är det objektiven man jämför. Sen när man hittat ett och bestämt sig så kompletterar man med lämpligt hus till det för "några tior". När det gäller den stora volym-marknaden för kameror så är det fullständigt ointressnt om Sony har ljusstarka 600mm och längre teleobjektiv. (Sigma 800/5,6 finns f.ö. inte med Sony-fattning http://www.sigmaphoto.com/shop/800mm-f56-ex-apo-dg-hsm-sigma)

Oavsett om Sony idag har någon enstaka modell som fungerar att använda yrkesmässigt så är det för lite för att sålja in som system för yrkesmässig användning, det är helt enkelt inte klart än och Sony har inte börjat anstränga sig för den marknaden ens. Ett par år till och sen slår de på riktigt stort och kommer att lyckas nå stora där också. Det räcker inte med att vara "lika bra", de kommer att behöva tillföra några unika fördelar, vilket de absolut kommer att göra tror jag. Bl.a. med EVF och videokameror med Alpha-fattning.


/Mats
 
Detta med tillgång till objektiv har som alla vet diskuterats ett otal gånger, att Olle och Stina Svensson som får representera en vanlig dslr-köpare i detta avlånga land, köper alldrig någonsin optik för 30-40000Kr till sin kamera. Trots det så rekommenderas dessa köpare nästan alltid att välja C/N för tillgången till optik, även om man vet att dom flesta nödvändiga objektiv finns till alla märken.

Att sedan Canon faktiskt har några riktiga höjdare till objektiv är inte så konstigt, när dom har haft säkra köpare under 50 år ( tidningsredaktioner, naturfotografer som reklampelare mm. )

C/N-Ambassadörer överstiger samtliga övriga märken runt världen som knappt går att räkna, det går säkert 10 st mot en Pentax-Ambassadör. Hur skall någon annan tillverkare göra för att konkurera med dom. Pentax K5 slår det mesta som finns bland APS-C ( följande AF är fortfarande inte så bra på K5 )
men canon kommera att i allafall att sälja tiofallt mot pentax.

NEX-kamerorna slår nog ann på många av dom äldre fotograferna för adapternas skull, kärleken till dom äldre välbyggda objektiven spelar nog en mycket stor roll, dom unga upptäcker att Farfar har fina gamla objektiv i skåpet och blir intresserade, tillgången till Datanätet gör att dom snart får nys om Nexarna.

För mig behöver inte Sony slå världen med häpnad, bygg bara bra kameror som hänger med konkurenterna något så när, Pentax fina inställningar av autoiso där man till ock med kan ställa in hur snabbt man vill att ison skall hålla på sig eller reagera att stiga, det vill jag ha i nästa Sony.
//Bengt.
 
För att ingen skall tro att jag är ett C/N-troll (det har hänt förr) är det kanske bäst att berätta att jag aldrig ägt någon Canon eller Nikon systemkamera. Jag fotar fortfarande med en mycket gammal Minolta, förutom med kompaktkameror och tvåögda Rolleikameror.
Om jag skulle köpa min första digitala systemkamera idag skulle det förmodligen bli en Sony. Dock inte en NEX, trots att jag alltid gillat små kameror. T ex var min första kamera en Minox B. Mycket mindre än någon av dagens digitala kompaktkameror, trots betydligt större "sensor".

Olle
 
Det är väl ingen som vet hur hårt Sonys kameradivisions fabriker är drabbade av den fortfarande pågående katastrofen i Japan. Vi får nog räkna med att åtskilliga aviserade produkter blir försenade. och det gäller inte bara Sony, utan även andra märken som Nikon och Canon, Fuji m fl.

Risken är stor för påverkan. Kanske inte fysiskt då det mesta görs i Kina/Malaysia. Tror jag läste att Sonys fabriker för bluray, tonhuvund och något mer var skadat. Störst risk är nog att Japans ekonomi sjunker kraftigt och påverkar regionen. Och Sony har väl haft störst framgång i Japan .
 
Nu var det dagsljusfotografering på stora arenor jag nämnde. Då är förstås inte ljusstyrkan så viktig, men däremot lång brännvidd. Och de flesta, om inte alla, långa telen med fast brännvidd idag, t ex Canons, är i förhållande till brännvidden även mycket ljusstarka. Och det är såna objektiv man brukar se fotograferna använda vid stora evenemang. Sen vill ju många sportfotografer ha ljusstarka objektiv för att få suddig bakgrund. Det är ju många som drabbats av bakgrundsfobi idag, inte bara sportfotografer.

Vid innomhussport, t ex innebandy, är det ju en annan sak. Men jag har alltid undrat varför sportfotoproffsen i alla trådar alltid hävdat att f/2,8 är det minsta som går att använda. Så har de gjort i ett antal år nu trots att kamerorna blir allt bättre på höga ISO. 2,8 verkar vara ett heligt tal för en del sportfotografer.

Fast nu har vi kommit rätt långt från NEX-kamerorna ;-)

Olle

Ja vi kom långt från NEX men utgångspunkten var faktiskt varför ingen överhuvudtaget talar om Sonys eget utbud av objektiv till NEX som en diskvalificerande faktor när man till den plattformen bara har några få egna objektiv men där objektivutbudet blir en showstopper i ögonen på många andra när det gäller A-mountplattformen trots att det finns mångfalt fler både egna Sony-objektiv och mängder av moderna objektiv från tredjepartstillverkare. Det är lustigt.

Att jag tog upp detta med telena beror delvis på att jag själv just köpt Sonys härliga 70-400 (4-5.6) G-objektiv och jag vet att det skulle känts lite långsamt på D7D men med A580 är detta överhuvudtaget inte samma problem. Man kan ju mer än väl kompensera det problemet med de mer moderna kamerahusen som finns nu. Även detta objektiv är ju gränsfall för mig mer för viktens skull (1,5kg). Tänk att släpa på kanske det dubbla bara för ett steg bättre ljusstyrka. Då krävs det att man verkligen har behov av det lilla extra på marginalen. Jag vet att en del fågelfotografer som kör Canon tänkt i samma banor när de istället för FF valt en APS-C-kamera med ett lättare objektiv med 4 istället för 2,8 som största bländare. Har för mig att det var Omar Brännström som pratade om det för något år sedan.

Måste vara jäkligt slitigt att släpa runt på all tung utrustning i terrängen år efter år och dra på sig belastningsskador. Vem vet, Omar kanske kollar p en NEX han med! :)
 
Professionellt foto är ssv inte alls synonymt med enbart sportfoto. A900 skulle t.ex. vara ett allldeles utmärkt verktyg för en porträttfotograf eller reklamfotograf utan att behöva spendera 200 000 på en mellanformatare och sen 60 000 kr per objektiv.

/Mats

Det var väl andemeningen i det jag skrev. Alltför många ser just en arena och lååånga gluggar framför sig när ordet proffs används,

Dessutom fungerar A850/A900 utmärkt till så mycket mer än porträtt och reklam. Jag är ingen utpräglad actionfotograf, men jag har styva 20 års erfarenhet som pressfotograf (sport, allmänreportage), museifotograf och utställningsfotograf.

Jag ser ingen begränsning med Sonys utbud; d v s alla jobb jag hittills gjort med Nikon, Canon skulle jag lika gärna gjort med en Sonyutrustning.

Egentligen finns det bara ett undantag i hela digitala småbildssegmentet som Sony, enligt min personliga åsikt/erfarenhet, inte fixar bra med sitt aktuella utbud. Och det är extrema lågljussituationer (som inte canon heller fixar). Där heter undantaget Nikon D3s.

//Lennart
 
Det här med vikten verkar faktiskt bli viktigare för alltfler som upptäcker att de mer och mer sällan tar med sig sina stora DSLR-kameror. Jag lämnade faktiskt mitt 70-400 hemma på semestern nyligen fast det är klart mycket bättre än mitt 75-300 (Big Beer Can) speciellt mot långa änden. Det gjorde jag med berått mod fast jag besökte två nationalparker på Sri Lanka och jag visste att jag skulle fått lite bättre bilder med mitt nya objektiv. Mycket fågel var det. Jag tycker fortfarande BBC är helt OK att ha med på resa för det väger (trots att det knappast är någon lättviktare) bara hälften mot 70-400:an.
 
Det här med vikten verkar faktiskt bli viktigare för alltfler som upptäcker att de mer och mer sällan tar med sig sina stora DSLR-kameror. Jag lämnade faktiskt mitt 70-400 hemma på semestern nyligen fast det är klart mycket bättre än mitt 75-300 (Big Beer Can) speciellt mot långa änden. Det gjorde jag med berått mod fast jag besökte två nationalparker på Sri Lanka och jag visste att jag skulle fått lite bättre bilder med mitt nya objektiv. Mycket fågel var det. Jag tycker fortfarande BBC är helt OK att ha med på resa för det väger (trots att det knappast är någon lättviktare) bara hälften mot 70-400:an.

Helt klart fungerar det så. Senast på en 14 dagars semester i Spanien tog jag bara ned en Nikon D300 och ett objektiv 18-200 (hyfsad kvalitet men inte toppen) och ett litet 50/1.8.

Motiven jag sedan plåtade hade jag till 90% kunnat ta med en NEX-5 och normalzoom med lika bra resultat. T o m bättre i många avseenden. Men det känns svårt att åka någonstans utan längre brännvidd.

Jag är helt säker på att miniatyriseringen är här för att stanna och utvecklas. Men den kommer att leva parallellt med de svarta slagskepp till dslr vi använder idag.
 
Helt klart fungerar det så. Senast på en 14 dagars semester i Spanien tog jag bara ned en Nikon D300 och ett objektiv 18-200 (hyfsad kvalitet men inte toppen) och ett litet 50/1.8.

Motiven jag sedan plåtade hade jag till 90% kunnat ta med en NEX-5 och normalzoom med lika bra resultat. T o m bättre i många avseenden. Men det känns svårt att åka någonstans utan längre brännvidd.

Jag är helt säker på att miniatyriseringen är här för att stanna och utvecklas. Men den kommer att leva parallellt med de svarta slagskepp till dslr vi använder idag.

D300 har jag inte sett upptagen tidigare i din kamera-arsenal.
 
D300 har jag inte sett upptagen tidigare i din kamera-arsenal.

Nehej! Men jag hade en under c.a 1 år tillsammans med en D3 som privatutrustning. Sålde faktiskt den utrustningen med objektiv till förmån för Sonys FF-kameror och Zeissgluggar.

Har kört mycket Nikon. Var den första dslr jag skaffade 1999: Nikon D1, sedan höll jobbet mig med 1DH, D100. Skaffade sedan D200 och DX2s som byttes mot D300 och D3. Hade ju själv sedan tidigare en hel del Nikongluggar med AF sedan 80-talet.

Kostade pengar? Självklart men betänk att här har sparats sedan 70-talet och Leica, Pentax, mamiya, hasselblad mm såldes för att skaffa Nikonsystemet.

Numera tycker jag det kan vara vansinne. Men jag förlorade inte mycket i pengar. Däremot lärde jag mig en hel del om olika märkens egenskaper.

Det är bl a därför som jag tycker det är ett jäkla gnäll och märkesrevirspinkande på FS. Grovt förenklat är alla märken bra, men har olika inbördes för- och nackdelar.
När jag tittar på mina bilder tagna med gamla 1D och D100 och bearbetar filerna en gång till med det kunnande i bildbehandling jag skaffat mig genom åren upptäckte jag hur fruktansvärt långt en gammal dslr med 6MP räcker.

Men även jag är smittad av ett visst prylbögeri (en sjukdom som är svår att bota, men lättare att bromsa).

Jag hånskrattar faktiskt åt många inlägg här på FS. Typ: " Slö kamera-tar bara 3 bps och har bara 10MP",
" Den och den kameran är värdelös för den brusar mer än kamera X".
Det finns alltid botemedel och de finner man för det mesta i att öka sitt kunnande i handhavandet samt i bildbehandlingen.

Men ibland sätter jag mig själv i glashus och kastar sten också. Mänskligt inbyggt fel, antar jag.
 
Nehej! Men jag hade en under c.a 1 år tillsammans med en D3 som privatutrustning. Sålde faktiskt den utrustningen med objektiv till förmån för Sonys FF-kameror och Zeissgluggar.

Har kört mycket Nikon. Var den första dslr jag skaffade 1999: Nikon D1, sedan höll jobbet mig med 1DH, D100. Skaffade sedan D200 och DX2s som byttes mot D300 och D3. Hade ju själv sedan tidigare en hel del Nikongluggar med AF sedan 80-talet.

Kostade pengar? Självklart men betänk att här har sparats sedan 70-talet och Leica, Pentax, mamiya, hasselblad mm såldes för att skaffa Nikonsystemet.

Numera tycker jag det kan vara vansinne. Men jag förlorade inte mycket i pengar. Däremot lärde jag mig en hel del om olika märkens egenskaper.

Det är bl a därför som jag tycker det är ett jäkla gnäll och märkesrevirspinkande på FS. Grovt förenklat är alla märken bra, men har olika inbördes för- och nackdelar.
När jag tittar på mina bilder tagna med gamla 1D och D100 och bearbetar filerna en gång till med det kunnande i bildbehandling jag skaffat mig genom åren upptäckte jag hur fruktansvärt långt en gammal dslr med 6MP räcker.

Men även jag är smittad av ett visst prylbögeri (en sjukdom som är svår att bota, men lättare att bromsa).

Jag hånskrattar faktiskt åt många inlägg här på FS. Typ: " Slö kamera-tar bara 3 bps och har bara 10MP",
" Den och den kameran är värdelös för den brusar mer än kamera X".
Det finns alltid botemedel och de finner man för det mesta i att öka sitt kunnande i handhavandet samt i bildbehandlingen.

Men ibland sätter jag mig själv i glashus och kastar sten också. Mänskligt inbyggt fel, antar jag.

Men var går gränsen, när jag ivrigt väntade in min KMD5D. KM:s blott andra modell så hoppades jag att den hade fått 8Mp som Canon 20D, så var även den på 6Mp som många andra då tex Nikons D50. skillnaden var nog så att Konika-Minolta inte riktig nådde fram skärpemässigt som Canon 20D och Nikon D50, upplösningen var nog ganska likvärdig en D50, men KM:s sensor var inte riktigt lika bra som C/N skillnaden var inte markant men än då en skillnad. på den tiden nådde inte heller KM:s kompakter riktigt lika bra bildkvalitet som Canons kompakter, även om några långzoomar-modeller var riktigt bra ( 4Mp ).

Monitorn på min KMD5D har upplösningen 115000 punkter som jämförelse mot dagens 921000 punkter, jag har fortfarande kvar det genomskinliga blå plastskyddet på min kamera även om det nu efter 6 år börjar att falera. undrar om inte när 10Mp kamerorna kom så nådde vi en topp i bildkvalitet som står sig väldigt bra ännu, men som vi alla vet är inte allt pixlar, utan signalbehandling, programvaror har också utvecklats som förbättrar bildkvaliteten, en prokompakt som Canon G12 är den enda kameran i världen som är först med oändlig buffert, välj Raw+jpeg och kameran kör minneskortet fullt, helt fantastiskt måste jag säga.
 
För tidningsreportrar är inbyggd stabilisering t.ex. en värdefull sak. Kom ihåg att Canon och Nikon inte har stabilisering ALLS annat än på telen och billiga kitzoomar. Alltså, Canon har inte ett enda fast objektiv eller ljusstark zoom under 150 mm som har stabilisering! (Ok då, ett enda, de har ett 100 mm Makro) Handlar inte om "vilket som är bäst, sensor/objektiv", utan att det inte finns nåt alls.

Vet inte vad du räknar som ljusstarkt, men 2,8 på zoomar brukar ju räknas dit, jag har ett 17-55/2,8 och tror bestämt att det står Canon på det, 70-200/2,8 IS går ju också under 150, skulle man inräkna 3,5 som ljusstarkt, finns det fler, så lite överdrev du, men det är ju så att man gärna överbetoner det egnas fördelar och undervärderar andras.
 
Vet inte vad du räknar som ljusstarkt, men 2,8 på zoomar brukar ju räknas dit, jag har ett 17-55/2,8 och tror bestämt att det står Canon på det, 70-200/2,8 IS går ju också under 150, skulle man inräkna 3,5 som ljusstarkt, finns det fler, så lite överdrev du, men det är ju så att man gärna överbetoner det egnas fördelar och undervärderar andras.


Nej, jag räknar inte f/3,5 som ljusstarkt för kvalitetsoptik som används av yrkesfotografer.

Ok, 17-55/2,8 IS är möjligen då det andra undantaget tillsammans med 100/2,8 Macro IS. Så vad bra, då finns det hela TVÅ objektiv med stabilisering förutom "kitzoomarna", men 17-50 är ju ett EF-S objektiv som inte passar på t.ex. 5D MkII, så det räknas ju inte. Sen finns det som sagt telezoomarna i varianter med stabilisering (där de stabiliserade varianterna kostar uppemot 10 000 kr mer än de utan) plus långa teleobjektiv i prisklassen 50 000 kr och uppåt.

Titta på den här listan:
http://www.canon.se/For_Home/Produc...nses/Standard_and_Medium_Telephoto/index.aspx

Och den här:
http://www.canon.se/For_Home/Product_Finder/Cameras/EF_Lenses/Standard_Zoom/index.aspx

Jag tycker fortfarande att det jag skrev stämmer, även om det finns ett enda undantag (två om man räknar EF-S objektivet 17-55/2,8).

Det finns ingen anledning att överdriva saker för att passa "dess egna syften". Jag har inga sådana "syften". Jag tycker inte illa om Canon eller Nikon. Själv använder jag som sagt Sony för att enligt min bedömning är det ett bra system med många fördelar och eftersom jag är ganska insatt i och delar med mig av mina begränsade erfarenheter och kunskap.

Bl.a. tycker jag att inbyggd stabilisering i kamerahuset är en stor fördel och som sagt, det handlar INTE om ifall det är bättre eller sämre än att ha det i objektiven, utan det handlar om stabilisering ALLS för en stor grupp objektiv. Sedan går det alldeles utmärkt att montera ett stabiliserat objektiv på en kamera som har stabilisering inbyggt. Till Sony finns iofs. inte så många, bara några Sigma som i vissa fall gör ett bättre jobb än kamerans stabilisering.

Jag har inte övervärderat någon fördel hos Sony-systemet och jag har inte undervärderat någon fördel eller egenskap hos Canon-systemet. Eller hur?

Det här är rena fakta ju och jag kan inte förstå er som kör Canon att ni inte pressar er systemtillverkare att fixa en lösning utan istället försvarar det och tycker det är bra. Visst är det ännu viktigare med stabilisering på långa teleobjektiv, men det har ett stort värde för kortare brännvidder också. Jag tror att också Canon i kommande modeller kommer att stoppa in stabilisering i kamerahusen, men pga. retoriken de byggt upp så har de svårigheter med detta förutom de tekniska problemen eftersom de måste göra något nytt eftersom Sonys lösning är skyddad av patent (och förmodligen även pentax och Olympus varianter).

Så, det stämmer visst att det inte finns stabilisering för Canonsystemet alls i ljusstarka objektiv under 150 mm., även om några undantag ev. kan finnas beroende på definitioner.


/Mats
 
Senast ändrad:
Alla olika system har sina för och nackdelar. Att Canon o Nikon inte har stabilisering i huset utan i objektiven har ju som bekant sina historiska orsaker, det var inte så lätt att ordna det med film i kamerorna och sådana finns och används fortfarande även profesionellt, där är det systemet det enda användbara, men stabilisering i huset har ju i andra fall stora fördelar. Alla Canons objektiv är ju förståss inte "proffsobjektiv" och den här tråden handlar väl inte heller om "proffskameror" Sonys NEX-modeller kan väl knappast räknas dit även om proffs mycket väl kan använda dem. Jag började med Konica efter mycket läsning och jämföranden, det hade kunnat bli Minolta men Konicas automatik fällde avgörandet då på tidigt 70-tal. Jag tycker nog inte Sonys utbud nu är så märkvärdig med hänsyn till arvet från Minolta o Konica-Minolta, men de har onekligen styrka och kompetens till att ligga på topp även om de liksom alla japanska företag nu har stora svårigheter av annat slag att brottas med.
 
Jag tycker att arvet i sig är ganska imponerande. Det finns över 350 objektiv, tilt/Shift-lösningar och teleförlängare till Minolta/Sony från 15 olika tillverkare enligt Dyxum. Vem vet, det kanske finns fler?

Alla dessa är AF-produkter som alla funkar med den inbyggda bildstabiliseringen.

Idag är det en stor tillgång. Det är dessutom precis som Mats säger att Sigma säljer samma typ av objektiv med stabilisering inbyggd även till Sony, vilket gör att man får "tårta på tårta" i detta fall. Det märkliga är att det funkar att välja det ena eller det andra av dessa och det funkar t.o.m. att ha båda igång vilket är lite förvånande men det är ju lite korkat i ett strömförbrukningsperspektiv. Canon skulle kunna göra precis samma sak utan några större kostnader (bildstabilisering kostar inte mer än ca 500 spänn per hus). Hittills har de valt att ta fram några billiga kitobjektiv med inbyggd stabilisering för att inte helt lämna W.O. (walk over) till Sony och andra konkurrenter med sensorstabilisering. Det skedde nog rätt motvilligt för Canon har under alla år innan kunnat ta bra betalt för sin stabilisering men fr.o.m. när KM D7D såg dagens ljus så har den gamla dyrare tekniska lösningen blivit satt under tryck. Utan det hade Canons och Nikons instegsmodeller fortsatt att levereras med ostabiliserade objektiv.

Däremot så tror jag att detta med stabilisering faktiskt får lite mindre betydelse nu när man skruvar upp ISO-prestanda i husen p.g.a. allt bättre sensorer och signalhantering.
 
Att det finns olika tillverkare med olika lösningar gynnar oss som kunsumenter helt klart. Med en monopolsituation går utvecklingen långsamt eller inte alls. Men med begränsad ekonomi så är det inte mycket att välja på då man redan har ett system, att byta blir som regel dyrt men man får ändå del av förbättringar som kunkurensen pressar fram.
 
Helt klart hjälper konkurrensen oss alla. Med Sigmas lösning så får ju även en vanlig Sony-DSLR stabiliserad sökarbild men det är nog ett övergående problem i Sony-världen för om Sony verkligen väljer väg nu och allt blir SLT-systemare med fast spegel så kommer ju sökarbilden att kunna tas från huvudsensorn och då blir ju sökarbilden stabiliserad automatiskt i EVF-sökarna också och då faller desssutom den enda riktigt stora fördelen med stabilisering i objektiven. Alla Sonys DSLR:er saknar ju stabiliserad sökarbild idag om man inte sätter på ett stabiliserat Sigma.

Vi kan ju som sagt köpa stabiliserade Sigma. Jag har själv det nya 17-70mm objektivet och det finns ju som bekant även till Canon, så precis som Sony-folket så kan ju Canon-användarna fylla gapen i Canons lista med tredjepartsprodukter (det är ju inget Sony-privilegium). 17-70 är 2,8 i korta änden om vi nu talar ljusstyrka. Oerhört nöjd med det objektivet själv. Billigt är det förhållandevis och det har gått att få för en bit under 4000.

Men gör du jämförelsen i exv. Cyberphotos lista så hittar du dubbelt så många stabiliserade alternativ till Sony + tredjepart som till Caon + tredjepart.
Det är faktiskt så det ser ut och det kan ju upplevas som lite förvånande i en tid då bildstabilisering är något folk ser som självklart. Trots det så är det få som kommer att uppleva sig ha problem med att hitta något för just sina behov hos exv. Cyberphoto. I realiteten är det väl ändå så att de flesta inte har råd att efterfråga vad de egentligen vill ha och inte att det inte skulle finnas produkter om man bara är beredda att betala. Det är här jag tycker debatten ofta blir fånig. Canon och Nikon-användare talar ofta om objektivstabiliseringens fördelar - i verkligeheten köper sedan många de billigare ostabiliserade varianterna eftersom de inte har råd att köpa det de verkligen vill ha. Då kan det kännas OK att ha en stabilisering som inte nödvändigtvis är state of the art. Det är i alla fall bra mycket bättre än inget alls.
 
Senast ändrad:
Helt klart hjälper konkurrensen oss alla. Med Sigmas lösning så får ju även en vanlig Sony-DSLR stabiliserad sökarbild men det är nog ett övergående problem i Sony-världen för om Sony verkligen väljer väg nu och allt blir SLT-systemare med fast spegel så kommer ju sökarbilden att kunna tas från huvudsensorn och då blir ju sökarbilden stabiliserad automatiskt i EVF-sökarna också och då faller desssutom den enda riktigt stora fördelen med stabilisering i objektiven. Alla Sonys DSLR:er saknar ju stabiliserad sökarbild idag om man inte sätter på ett stabiliserat Sigma.

Vad ska man med stabiliserad sökar bild till?
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.