Hej Torbjörn!
Roligt att höra ifrån dig igen! Har inte sett dig här på länge, men vet ju varför. Hoppas att du kan klara allt du drabbats av och ändå hitta glädje här i livet. Jag tror faktiskt att ditt fotointresse blir alldeles extra betydelsefullt i sådana här fall.
Har själv råkat ut för flera minst sagt rejäla smällar under det gångna året. Och ovanpå det så bröt jag händerna i somras. :-(
Därför skriver jag inte alls lika mycket nuförtiden, och inläggen blir inte riktigt lika långa.Men det kanske är bara bra...
Jag skaffade mig själv en liten NEX-3 för fyra månader sen. Mycket tjusig! Den röda versionen, som jag har för mig att du också hade? Men framförallt är man häpen över hur en sån här liten "skruttkamera" kan leverera så makalöst fin bildkvalitet. Inte fasiken ger ens de dyraste APS-C prestigekamerorna bättre inte! OK visst är de mycket bättre påsånt som t.ex. aktionfotografering. Men NEX:arna är ju så fantastiskt roliga att fota med!
Har samma erfarenheter som du när det gäller att för mig (som inte heller har tillgång till något ens hyfsat bildbehandlingsprogram) få ut bra bilder direkt ur Canon-kamerorna, medan Minolta och Sonykamerorna nästan alltid fixar detta på nåt sätt. Jag märkte det första gången år 2008 då jag för ett projekt körde med två olika Canon 400D-kameror. Fast det första stora problemet jag stötte på med dem var den dåliga ergonomin - ett sanslöst ostrukturerat menysystem och snårig hantering för en kamera som allmänt ansågs vara en av de bästa instegskamerorna! Kunde inte begripa varför. Jag tappade faktiskt en stor del av fotoglädjen. Fast jag insåg inte detta förrän jag lämnade tillbaka dessa och började använda min gamla Sony A200 igen - då plötsligt blev det väldigt roligt att fota! Att det kan vara så otrolig skillnad på ergonomi mellan olika modeller är något som fortfarande förbluffar mig (inser förstås att ifall man håller sig till 400D eller dess efterföljande så är man säkert helt nöjd med det man då vet, och tycker att det är hur kul som helst).
Men det skulle visa sig finnas Canon-kameror med mycket värre ergonomi än 400D. Mycket värre! Just nu har jag bl.a.ett par Canon EOS-1D liggande här, som jag köpte billigt eftersom det var första versionen (kostade stolta 85.000 kr en gång i tiden...). Jag ville kolla ifall AF:en på deras prokameror var så mycket bättre på att följa rörliga motiv att det skulle finnas något värde för mig att ha lite Canon-grejer för detta ändamål. Men 400D:ns ergonomi var ju rena himmelriket mot denna... Visst, det blir förstås enklare när man har lärt känna den ordentligt. Men så långt har jag inte kommit - det tar tid (som jag inte har haft hittills).
Nu ser det ju ut som att jag har kommit rejält Off-Topic. Men det har jag inte alls! Dessutom är det ju åtminstone fotorelaterat - vilket ofta inte är fallet i de längre Sony-trådarna här...
T.o.m. så att Elmfeldt rensade en del häromdan i NEX-7 tråden. Fast sen slängde han in det på någon annan plats istället.
Men anledningen till denna utläggning är att efter allt negativt som skrivits om NEX:arnas krångliga hantering (i alla fall med de första firmware-versionerna), så hade jag väntat mig något väldigt förskräckligt. Men jag förstod uppriktigt sagt inte anledningen till allt gnället. Tyckte att det gick snabbt att se en klar logik i NEX-ens hantering. Jag jämförde med några Panny-modeller som hade mer DSLR-liknande upplägg med en massa pyttesmå knappar (och fått högre betyg av alla testarna), men jag gillade inte alls dessa. Det var för smått, och gick inte att med mina lite äldre ögon se vilka knappar som var märkta vad. Vilket ju inte är några problem med NEX:en. Tycker i alla fall jag för min del.
.
