Håller med Mats här, tänkte bara komplettera lite.
"The cameras formerly known as NEX" kan inte använda samma AF-system so i A77 II då det är helt skilda tekniker med en separat AF-sensor som på något sätt måste förses med information från speglar.
Hur besvärliga dessa system med speglar (vilket för en DSLR ju dessutom är "speglar" i plural) så har de också en stor fördel just i det faktum att AF-sensorerna är helt separata - de är små, enkla och kan byggas ruskigt snabba. Det finns mycket som tyder på att mer avancerade AF-system hinner göra otroligt många utläsningar mellan varje bild - min misstanke är att det kan handla om utläsningshastigheter på kilohertz-nivå, alltså tusentals utläsningar per sekund. Att åstadkomma något liknande i en stor sensor är enormt svårt utan att hamna i värmeproblem (och att batteriet töms på nolltid).
Däremot kan säkert en del programmerbara inställningar och målföljningsalgoritmer konverteras så att det funkar på liknande sätt och effektiviteten i AF-systemet på sensorn kan säkerligen utvecklas ännu mer.
Det här är en sida av AF-prestanda jag tror många underskattar: Det finns en tendens att bara räkna AF-punkter och likställa det med AF-prestanda. Många glömmer algoritmerna som man använder för att omvandla mätdata från AF-sensorerna till en fokusinställning i objektivet.
Säg att vi försöker följa en springande fotbollsspelare:
En AF-sensor (en fokuspunkt) hinner skicka in ett antal mätningar (kan vara flera hundra) innan varje bild tas. Dels skall man utifrån de mätningarna göra en uppskattning av hur motivet rör sig, dels skall man på ett smart sätt välja att bortse från mätningar som är uppenbart fel. Tänk t.ex. om mätpunkten råkat hamna precis på kanten av motivet och 1/3 av mätningarna istället har hamnat på en reklamskylt 50 meter bort eller om ett solblänk fullständigt saboterade delar av mätningen. Utifrån rörelsen hos motivet skall man göra en bedömning av hur långt fokus i objektivet skall flyttas så man inte får ett fel pga tidsglappet mellan att mätningen görs och fokusmotorn hinner ställa om (fokusmotorer kan ju tyvärr inte röra sig oändligt snabbt och alla objektiv har lite olika snabb omfokusering, något som till råga på allt dessutom varierar olinjärt med avståndet till motivet ...).
Tänk sedan att man använder ett läge med en fokuspunkt och fyra omgivande hjäppunkter så tilltar komplexiteten en hel del ... Det är plöstligt fem gånger mer mätdata att plöja igenom och analysera - per bild.
Allt det här skall göras i 8, 10 eller 12 bilder/sekund och f-n ta den AF som gissar fel
Lägg sedan till att man (som i A77 II) vill ge användaren möjlighet att påverka hur algoritmerna skall prioritera mellan fokus och att ta bilden (hur mycket, om alls, man är beredd att fördröja bilden för att hinna få rätt fokus) eller den omtalade fördröjningen innan man gör en drastisk omfokusering (har användaren bytt motiv eller har vi bara råkat mäta fel motiv?).
Ett AF-system som klarar att hålla fokus på rörliga motiv är med andra ord ganska komplext och kräver en massa beräkningar. Och en tokig massa testande innan man fått de beräkningarna att fungera bra.
(Är det någon mer än jag som är förvånad att följande AF över huvud taget fungerar?
