Photocon
Aktiv medlem
Det förklarar mycket av den gåtfulla modertna arytmi som kallas musik - slumpvisa försök att skapa något. "F-n ingenting nu heller - gravera och sälj i alla fall. Kidsen fattar ju ändå inte att det är sk-t".
Som amatörrockmusiker brukar jag dra paralleller mellan musik o fotografi. För enkelhetens skull tar jag bara ett exempel (har massor).
Om vi säger att trummaskinen (eller ett loopat drumbeat) motsvarar sättet många använder kamerorna idag och låter en bra trummis gestalta den tidigare fotografin 50-60 talets och lite framöver så blir det:
Trummaskinen levererar ett perfekt synkront beat medan trummisens anslag ligger med viss fördröjning eller lite för tidigt. Charlie Watts brukar benämna en trummis anslag som en fruktskål där avståndet mellan kanterna utgör rymden där anslaget ska hamna för att det ska vara i takt. Basisten har då lite mer spelrum "u fruktskålen". Trummaskinen träffar första kanten varje gång med såval baskagge, hi-hat och virvelkagge.
Resultat: Trummaskinen "svänger inte" utan resultatet som ändå är "perfekt" låter i värsta fall som deutsche marschmusik. Och trots all perfektion blir det alltså inte spännande.
"Forntidens fotografer" med sina M-Leicor och Tri-X rotade alltså i fruktskålen mer och sökte mer efter innehåll/substans/motiv i sina bilder under devisen att en bild ska säga något (svänga). Om det sedan skedde på bekostnad av grövre korn (brus) eller inte alltid perfekt skärpa var egalt.
Hellre en brusigare bild som visar ett skeende som fångar betraktaren än en teknisk perfekt bild som bara visar kamerans förmåga till DR, brusfrihet och detaljrikedom utan att visa något med soul i, menar jag.
Och det bästa är ju att vi har möjligheten att göra precis som de legendariska dokumentärfotograferna. För dagens dslr är ju ett ännu mer sofistikierat verktyg än kamerorna anno dazumal. Eller är det kanske där felet ligger? Fokuserar vi för mycket på en kameras finesser istället för att lägga fokus motivet och bildens innehåll?
Nu får jag väl skit för vad jag skrivit och blir kallad bakåtsträvare, men kontentan är att jag bara vill att bilden ska visa något det "svänger om".
Jag tycker själv att jag tar många bilder idag som är sämre vad gäller innehåll jämfört med förr. Har ägnat för mycket tid åt att testa brus. AF-träffar vid testtavleplåtning. Borde försöka skärpa mig.