Visst men det skulle innebära att en kamera som A7 III (om den nu har samma AF som A9) kanske mäter med upp till 60 ggr per sekund om jag inte läst fel (om A9) och då ska man ju med de krav den tekniken ställer låta bländaren flexa 60 ggr per sekund. Är det en vettig lösning??
Det var just detta jag menade med "trade offs". Nästan alla teknikvägval innebär en alternativkostnad. Sonys val som gör att ingenting flaxar i sökaren eller öppnas eller stängs vid exponering. Även seriebildtagning med en A9 närmar sig både i känsla och prestanda filmning. Det fattas idag bara 4 fps eller hur och vi går mot att allt blir "filmning" och att vi bara väljer i vilken form upptagningen ska sparas. Vi kan redan idag plocka ut bilder på 8 MP ur ett 4K/UHD-flöde. Det kommer du aldrig kunna göra med en DSLR. Det är det systemets "trade off". Jag tycker med detta i minne att lösningen med mätningen med vald bländare som Sony valt som kompromiss känns väldigt mycket mer framtidsanpassad än den gamla DSLR-lösningen.
När jag kollar på sådana här scenarier och jämförelser så använder jag ofta precis samma tänk som man gör inom nationalekonomin när man analyserar vad som sker när man ändrar på en parameter - allt annat lika som man säger (Pareto-optimala resonemang). Det är därifrån "alternativkostnad"-begreppet kommer .
Du antydde i ett annat sammanhang att jag hittade på en massa "trade offs" av något skäl men det är ju så här det ser ut åt båda håll. Båda vägarna har sina alternativkostnader. Självklart ska du välja en DSLR om det viktigaste för dig är att kameran mäter AF med öppet objektiv. Det är väl OK så länge man inte sedan surar över alternativkostnaderna.
Sonys och andra tillverkares spegellösa lösningar kommer alla att ha samma "alternativkostnad". De kommer aldrig med de höga seriebildtagningsfrekvenser vi nu går mot välja att flexa bländarna av flera skäl. I filmningsscenarier så vill man helst ha så få rasslande mekaniska rassel som möjligt och därför har man valt att både mäta ljus och AF genom vald bländare eller den som auto ISO möjligen väljer.
En del tycker säkert också det är trist att det inte rasslar längre heller. Nu är det helt knäpptyst och det är bara en blinkade ram runt motivet i sökaren som indikerar att filmning pågår. Andra ser fördelarna när man tar bilder i känsliga och lättstörda miljöer.
En DSLR har fördelen att kunna mäta AF vid full öppning genom en liten halvgenomskinlig lucka i spegeln men den fördelen kommer med alternativkostnaden av en spegel som måste öppnas och stängas vid varje exponering eller låsas i uppfällt läge. Om man låser spegel så är priset för det att man inte längre kan se något i sökaren. Spegelns flaxande syns i sökaren, det låter illa och skakar så pass att man sett sig tvingad att införa en särskild funktion (Mirror Lock Up) för att eliminera dessa vid vissa tagningar. En A7 III kan ta lika många bilder med som utan mekanisk slutare (den finns främst om man behöver använda blixt).
Den här möjligheten att fokusera helt öppet kommer med ett antal andra alternativkostnader också (jag har påpekat det tidigare :
För att kunna göra det med den sökare man har så måste spegeln vara nere för att styra den strålgången till mattskivan. Det gör att exv. Canon inte kan utnyttja sin eminenta sensorteknik med heltäckande Dual Pixel-teknik med optiska sökaren. Istället har man tvingats avstå från att använda den i huvudsökaren och det tycker jag om något är en verkligt maffig alternativkostnad. För att inte DSLR-användarna ska göra en massiv exodus till spegellöst om de vill filma så har man bultat på en möjlighet att filma med öppen optik och uppfälld spegel men till priset att man får nöja sig med att stå där och kisa för att se något på en bakdisplay. En alternativkostnad till. De som sjunger OVF:ens lov har helt glömt den sången när det gäller filmning.
Det krävs en EVF i en spegellös och alternativkostnaden för det är högre strömförbrukning och längre uppstartstid. Viktiga grejor. Här kan inte en spegellös konkurrera. Ren "walk over", om man begränsar sig till det men det är ju lite snävt kanske. En EVF ger ju ett antal fördelar också. Standardinställningen Live View=Effects on innebär att man direkt i sökaren ser bilden som valda inställningar genererat den. Det gör att man slipper kolla efteråt hur bilden blev för det vet man redan. Hur många bilder har DSLR-fotografer missat för att de stått där med näsan i skärmen och "chimpat" som en höna vid ett kritstreck ? (ja ritar man ett framför en del hönor så står de t.o.m. kvar i det läget). I en EVF kan man få en massa annan info också via EVF-overlayer. Det kan man normalt inte få i en DSLR på samma sätt. Även det en alternativkostnad.
En alternativkostnad som fick mig att helt ruttna på DSLR-teknik var just AF och den bristande fokusprecision jag upplevde med fasdetekt-AF. Den är tyvärr direkt ett resultat av att fokuspunkterna inte kan nås på huvudsensorn och att systemet länge och i en del fall alltjämt saknat återkoppling. Det har krävt och kräver att objektiven måste vara rätt kaliberade för att landa i jämvikt i fokus och ingen annanstans som det tyvärr gör i många fall. På DSLR:er har man en extra fokussensor som de flesta nog vet idag. Den här lösningen gör ju som sagt också att man med DSLR:er inte har full täckning med fokuspunkter ända ut i kanterna och det kan vara ett stort aber när man följer rörliga motiv. Med en DSLR måste man hålla sig i mitten av sökaren med det man följer om man inte ska tappa motivet - det är också en stor alternativkostnad. Den har man inte med Sonys lösning. Centrala fokuspunkter är också en klar begränsning för möjlig komposition av motiv i en DSLR. Ytterligare en alternativkostnad.
Så det kanske för det flestas användning av exv. A7 III är helt OK med denna kompromiss. Utvecklingen går Sonys väg här då sensorutvecklingen gör och har gjort att AF blivit allt bättre generation efter generation och vi vet inte var gränsen går för möjliga förbättringar. Men det vi på goda grunder kan misstänka är att om man ska köra så snabbt som man idag gör med exv. A9 och i framtiden än snabbare, så kommer DSLR-konstruktionen förmodligen få grava problem att hänga med och även att hålla rent mekaniskt. Ingen vet idag hur snabbt en DSLR kan köras och kanske får vi aldrig veta det heller för just det här kan ju vara ett tungt skäl för de andra att böra göra spegellöst de med.
Då är vi framme till den sista alternativkostnaden:
En kameratillverkare tror jag svårligen kan konkurrera över tid med en teknik som är svårare att effektivt producera. En DSLR har mycket mer elektromekanik än en modern A7:a som i princip kan göras utan rörliga delar snart. Det är ren elektronik och mycket lite av elektromekanik. Det bör vara mycket både enklare och billigare att montera.
Sonys A7
r har en elektromekanisk lösning som Nikon och Canon saknar och det är IBIS-systemet. Både Sony, Nikon och Canon gör vissa objektiv med stabilisering. Sony skulle inte behöva göra det men gör det främst av kompatibilitetsskäl eftersom vissa äldre hus saknar IBIS. På sikt har de möjlighet att fasa ut all OSS-stabiliseringen. Canon och Nikon har inte det valet så länge de inte lägger in IBIS i husen. Det kommer också vara en alternativkostnad som direkt bör ge högre kostnader för tillverkningen än utan.
Som tidigare nämnts så skrev den norske testaren i FS att han inte upplevde några AF-problem. Det kanske man ska skriva på snabbtestandets konto och ta med en nypa salt men många kommer nog inte uppleva några större problem vid vanlig fotografering. Det skulle dock vara bra om man utforskade hur den alternativkostnaden faktiskt ser ut. Även Agfors har ju noterat att AF har blivit klart bättre i de nya husen än i föregående generation men han har ju inte hunnit testa A7 III än, vilket jag ser fram emot.
