Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Skilj inte på frilans- och yrkesfotograf

Produkter
(logga in för att koppla)
Photocon skrev:
Jag har fotografering som enda yrkesmässig inkomstkälla. På FS står det därför i min profil Yrkesfotograf.

Begreppet säger inget om min kompetens och för min del hade gärna fått stå enbart fotograf.

Begreppet yrkesman är svävande. Men för mig rymmer uttrycket "kompetens" och "god kunnighet/lång erfarenhet" .

Men vem f-n blir någonsin fullärd inom foto?

Dock sparkar jag gärna Jante i arslet och anser att jag är en bra fotograf.

Däremot ser jag många bilder från amatörfotografer som jag anser på många sätt tar mycket mer fantastiska bilder än jag lyckas med.

Begreppet "amatör" har genom åren och språkbrukets förändring gått från att varit ett hedrande uttryck till närmast något undervärderande. D v s någon som har tummen mitt i handen, klåpare etc.

Tycker inte man ska skilja på frilans- eller yrkesfotograf på FS,men gärna ta bort amatörfotograf som beskrivning p g a vad jag skrivit ovan.

Iofs kunde man ta bort alla 3 begreppen och bara använda ordet fotograf. För det är väl ingen som är medlem på FS utan att fotografera. Och fotgraferar man är man ju just fotograf. Sedan må det stå var och en fritt att i sin profil skriva om man plåtar på yrkesmässig eller hobbymässig basis.

Vi lever på 2000-talet och jag trodde att titelsjukan var utrotad, men den verkar vara på frammarsch igen. Precis som andra företeelser från det gamla klassamhället åter börjar genomsyra landet igen.

Kan vi inte alla bara vara "lyckliga fotografer". Lyckliga för att vi har ett sådant trevligt intresse?!

Lennart
Tycker detta var tänkvärda ord,bra skrivit
Janne Myhre
 
Re: Re: Re: Svar om frilans

Anders Östberg skrev:
Öhh... menar du att yrkesfotografer ska visas mer respekt än andra här, och i sådana fall varför?
Öh, alla yrkesgrupper förtjänar respekt. En del av den respekten tycker jag är att inom de områden där problemet uppstår skilja på yrkesarbetande och icke yrkesarbetande utövare. Om jag vore snickare, brandman eller för all del städare skulle det störa mig mycket om vilken svenne som helst (som kanske i o f arbetar som advokat eller läkare om man nu skall plocka in statusaspekten) köper en vattenslang eller lite verktyg och sätter ut titeln brandman eller snickare på dörren och i telefonkatalogen. Den som med lämpliga baskunskaper arbetar med något hela dagarna och har detta som enda eller huvudsakligt uppehälle förtjänar en särställning inom sitt kunskapsområde. Att det sen finns hobbyutövare som är lika duktiga på att fotografera, städa eller bygga hus har inte med saken att göra.
 
En klok man föreslog tidigare att man skriver "Fotograferar" på sitt visitkort - så slipper man bestämma sig om man är fotograf på riktigt eller inte :)
 
Re: Re: Skilj inte på frilans- och yrkesfotograf

Alve Henricson skrev:
Yrkesfotografernas största hot är journalister son skaffar sig en kamera och fotar när de gör sina reportage. De är de som är okollegiala och försämrar bildstandarden i media.
Jag kan förstå att en frilansande journalist som snott jobbet från yrkesfotografer genom att skaffa sig en kamera har dåligt samvete och vägrar att kalla sig frilansfotograf. Egentligen är han/hon frilansande fotograf också, frilansare som snott arbetet från andra yrkesfotografer.
Det är väl upp till redaktörerna att säga ifrån om de inte tycker att bilderna håller tillråckligt hög klass?
För övrigt finns det väl många exempel på människor som både kan skriva och fotografera väl. Om man nu känner för att uttrycka sig både i ord och bild, varför begränsa sig? Skulle det då vara för att vara kollegial?
Ditt resonemang kanske håller om det gäller folk med anställning, men knappast om du pratar om frilansare. Resonemanget om dåligt samvete förstår jag överhuvudtaget inte. Marknaden är väl fri? Du får gärna lägga ut texten lite mer om detta.
 
Kan inte

hålla mig borta trots allt då jag fick ett mejl om fler inlägg. jag håller med Kristofer om att Alve kom med ett kanoninlägg.
Att skrivande journalister snor jobbet från sina fotograferande kollegor är ett faktum och tyvärr är jag själv en av dessa jobbtjyvar, vilket Alve nog vet. Jag beklagar det och instämmer i de flesta argument jag hört som kritiserar detta, inte bara de fackliga och ekonomiska.
Men det är hit utvecklingen gått och varken skrivande eller fotografernade journalister har något att säga till om, det är kamrerstyperna som styr (jag kränkte väl inte någon ekonom nu?).
Jag har alltså inte särskilt dåligt samvete, bara löite, och är dessutom skamlös nog att gilla fotografering, trots att det är svårt att intervjua och plåta samtidigt och fast jag är en ganska dålig fotograf. Kanske inte jämfört med flertalet av mina skrivande kollegor, men jämfört med alla de fotografer jag jobbat med.
Nu vart det så där mångordigt igen och jag ville egentligen bara säga att jag ser det här är som en annan diskussion. Alve, kan inte du ta upp den i en ny tråd?

Undrar Klas B
 
Re: Svar om frilans

Aton_ skrev:
Öh, alla yrkesgrupper förtjänar respekt. En del av den respekten tycker jag är att inom de områden där problemet uppstår skilja på yrkesarbetande och icke yrkesarbetande utövare. Om jag vore snickare, brandman eller för all del städare skulle det störa mig mycket om vilken svenne som helst (som kanske i o f arbetar som advokat eller läkare om man nu skall plocka in statusaspekten) köper en vattenslang eller lite verktyg och sätter ut titeln brandman eller snickare på dörren och i telefonkatalogen. Den som med lämpliga baskunskaper arbetar med något hela dagarna och har detta som enda eller huvudsakligt uppehälle förtjänar en särställning inom sitt kunskapsområde. Att det sen finns hobbyutövare som är lika duktiga på att fotografera, städa eller bygga hus har inte med saken att göra.
Respekt förtjänar man, som det heter, jag tycker inte man automatiskt får det för att man har en titel. Ska någon förtjäna respekt här på Fotosidan tycker jag det ska baseras på vad personen gör och säger här, dom bilder som personen visar och t.ex. hur hjälpsam personen är i forum och bildpooler - inte baserat på vilken yrkestitel personen har. Det finns klåpare inom alla yrken och titeln säger inte så mycket om vare sig kunskapsnivå eller personlighet.

Huruvida det ska finnas med i profilen om man är fotograf eller hobbyfotograf (dom två termer jag föredrar eftersom amatör ofta har en negativ laddning) kan väl diskuteras, möjligen kan det vara bra just för att se att en viss person kanske har saker att bidra med just när det gäller att ha foto som yrke. Bortsett från det så ser jag ingen skillnad på olika människor som fotograferar, det finns många "amatörer" med otrolig skicklighet och kunnande, väl i paritet med dom som lever på det.
 
J Tjerneng skrev:
Är polisen/teknikern som sköter om fartkamerorna yrkesfotograf? Det görs ju på uppdrag av en fast arbetsgivare och drar väl in en del pengar dessutom... :)

Kan man inte bara kalla sig vad man vill, helt enkelt? Om någon nu kallar sig yrkes-/frilansfotograf, för att han råkat sälja en läsarbild till Aftonbladet, tagen med mobilen, ja, då är det väl som Klas säger: bristande självkritik eller kanske snarare bristande självinsikt. Men det är väl den personens problem i så fall och jag tror inte många riktiga yrkesfotografer behöver känna varken hotade eller nedvärderade för det.

Håller med om att detta med titlar är rätt flytande. Jag kallar mig gärna frilansjournalist, även om jag just nu sitter som anställd och egentligen skiftar hela tiden mellan anställd och frilans.

Om han som sköter fartkamerorna fört journal över fortkörarna skulle han också kallats journalist då? (eller bara journalförare?) :)
 
Re: Re: Svar om frilans

Anders Östberg skrev:
Respekt förtjänar man, som det heter, jag tycker inte man automatiskt får det för att man har en titel...
Även om det inte är din avsikt tycker jag ditt resonemang blir för elitistiskt. Jag tycker respekten förtjänas genom att någon arbetar (kanske sliter) hela dagarna med något som vi andra kan syssla med när vi känner för det. Inte genom att tillhöra de bästa i sitt yrke.
 
Elitism? Tvärtom, jag säger ju snarare att det inte upphöjer dig till elit bara för att du har foto som yrke snarare än hobby.

Visst kan man förtjäna respekt för en massa saker utöver att man kan skapa fina bilder - t.ex. att man arbetar hårt, oavsett om man är bra på det man gör eller inte - men jag tycker det är lite vid sidan av. Att vara yrkesverksam, och kanske driva en egen firma, innebär en väldig massa saker vid sidan av fotografering (professionalism i olika meningar; ekonomi, marknadsföring, kundkontakter, försäljning, m.m.) men det mesta av det är inte specifikt för fotografyrket på något sätt.
 
Ang skribenter som fotograferar...

...så har det förfarandet vuxit fram under många år. Begreppet "multijournalist" vann gehör under slutet av 90-talet. Tanken var att alla anställda skulle kunna skriva, redigera och fotografera. Givetvis med baktanken största möjliga ekonomiska vinning för ägarna av tidningarna.

Ändå var grundtanken att en skrivande journalists huvudsakliga syssla skulle vara just skrivande och hjälpligt behärska redigering samt foto.

Det måste ju oxå i rättvisans namn vara vansinningt att skicka ett reportageteam när uppdraget består av ett rent fotojobb plus vad man kallar en förlängd bildtext.

Det är alltså många fotograferande journalister som med eller mot sin vilja fått fatta pennan och anteckningsblocket. Men deras huvudfunktion har kvarstått.

Många har ansett detta vara stimulerande, andra har skytt det som pesten. Men det "friställdes" många fotografer som en följd av multijournalisttämkandet. Och det var inte bra (utom möjligen för bildbyråerna) men vem som helst kan idag ta en tekniskt sett bra bild. Att bildens innehåll sedan blir mediokert många gånger är ju myntets baksida.

Men NU finns den verkliga faran: Allt fler blaskor uppmanar sina läsare att skicka in sina bilder typ "jag var där". Bilder tagna med mobiltelefoner vid olycksplatser är inte ovanliga och därtill med ett underpris. Vidare uppmuntras företrädare för olika föreningar att skicka in texter från exv årsmöten (Gratis, för de är såååå glada att bli uppmärksammade).

Problemet har belysts i senaste numret av Journalisten och man tror att detta förfarande har kommit för att stanna och dessutom expandera.

Lite tillspetsat: Låt läsarna skapa sin egen tidning gratis så håvar vi (ägarna) in pengarna och kan sparka huvuddelen av vår fasta personal.

Dessutom förbehåller sig många tidningar rätten att sälja inskickade bilder vidare, medan den glade mobilfotografen får några hundralappar i engångsarvode.

Utan att vara elitistisk menar jag att vi står inför en demokratifara med detta förfarande då den kritiskt granskande delen av journalistjobbet sätts ur spel.

Eller varför inte klämma till med det gamla ordspråket: "Det här bär rent å helvete sa prästen när hästarna skenade mot kyrkmuren med hans vagn"

Lennart

PS. De kollegor jag talat med skäms inte för att de skriver och de skrivande journalister som ibland tar bilder skäms inte heller, Orsaken är enkel. De vill behålla jobbet och nu är det enkelt för tidningsägarna eftersom i princip alla papperstidningars upplagor pekar nedåt. DS
 
Re: Re: Skilj inte på frilans- och yrkesfotograf

Alve Henricson skrev:
Yrkesfotografernas största hot är journalister son skaffar sig en kamera och fotar när de gör sina reportage. De är de som är okollegiala och försämrar bildstandarden i media.
Jag kan förstå att en frilansande journalist som snott jobbet från yrkesfotografer genom att skaffa sig en kamera har dåligt samvete och vägrar att kalla sig frilansfotograf. Egentligen är han/hon frilansande fotograf också, frilansare som snott arbetet från andra yrkesfotografer.

Ska jag ha dåligt samvete för att jag gillar att uttrycka mig såväl i ord som i bild? Naturligtvis är det inte bra när journalister TVINGAS fotografera för att chefen vill spara en slant, men för det behöver väl inte alla journalister vara dåliga fotografer? Och de som försämrar bildstandarden i media är bildredaktören som tar in mobilkamerabilder och annat mediokert material.

Vänd på steken: Om någon skulle påstå att fotografer bör hålla sig till kameran och inte tro att bara för att de kan skaffa en dator med ordbehandlare ska kunna formulera en fullständig mening och därmed "sno jobbet" från oss journalister... Vem skulle inte tycka att ett sådant påstående vore befängt?

Jag kallar mig gärna amatörfotograf, för att jag inte själv anser mig ha kommit upp i den nivån att jag vill fota mot betalning. Men när jag väl har kommit dit tänker jag inte ha dåligt samvete för att kalla mig frilansfotograf, bara för att jag även är frilansjournalist.
 
Väl skrivet, Lennart. Den verkliga faran är naturligtvis inte att journalister tar bilder eller att fotografer fattar pennan. En del vill ju vara "multijournalister" och det vore väl fel om de inte skulle få vara det? Den verkliga faran är när besparingar och vinstmaximering ska tvinga de anställda till det för att de ska få behålla jobbet.

Förutom aspekten med läsarbilder och annat mediokert material som släpps in för att det är gratis, så handlar det om "snuttifieringen" av media: det är billigare att skriva om Let's Dance eller någon annan såpa, än att betala en seriös, granskande journalist. Det är billigare att ta dokussåpans produktionsbolags bilder än att anlita en egen fotograf. Osv.
Och även om det är lättare att skylla på snikna chefredaktörer så är det ju faktiskt också vårt eget fel. Det är ju vi, allmänheten, som köper skiten och vill ha det så billigt som möjligt.
 
Yrken och marknader förändras ju hela tiden, man får anpassa sig till nya tider eller gå under.

Kan inte en fotograf konkurrera med nya bildleverantörer, om det så är mobiltelefonerande ynglingar på stan, så har dom väl fel sorts uppdrag, fel erbjudanden eller fel kunnnande i en ny värld.

Det är jobbigt med förändringar men det är inte bara fotografer som får leva med det precis.
 
J Tjerneng skrev:

Förutom aspekten med läsarbilder och annat mediokert material som släpps in för att det är gratis, så handlar det om "snuttifieringen" av media: det är billigare att skriva om Let's Dance eller någon annan såpa, än att betala en seriös, granskande journalist. Det är billigare att ta dokussåpans produktionsbolags bilder än att anlita en egen fotograf. Osv.

Och även om det är lättare att skylla på snikna chefredaktörer så är det ju faktiskt också vårt eget fel. Det är ju vi, allmänheten, som köper skiten och vill ha det så billigt som möjligt.

Jag skulle kunna lägga kalkerpapper mellan din skrivning och mina egna åsikter. Vill emellertid speciellt understryka sista stycket i ditt inlägg.

Om folk verkligen krävde reportage i klass med vad "gamla" tidningen SE publicerade, eller gamla Stockholms Tidningen presterade (okej "gamla Vi gick inte av för hackor heller) så skulle det garanterat bli en marknad för sådan journalistik också.

Tyvärr tror jag att folk i gemen vant sig vid skiten i blaskorna (som numera kan ses som förlängda TV-bilagor och skvallermegafoner). De som är nöjda med det köper skräpet. Och de som inte är det köper varken lösnummer eller prenumererar. Vi är bara några millimeter från lågvattenmärket som engelska tabloider ännu så länge parkerar på.

"Ge folket vad de vill ha" är parollen. Då har man tyvärr glömt att fråga icke-läsarna och icke-tittarna vad de vill ha. Och den skaran är mycket större.

Tyvärr ser jag mycket pessimistiskt på framtiden. Och för att återanknyta till tråden: Slika publikationer och program skapar verkligen inga riktiga "yrkesmän".

Lennart
 
klazzze skrev:
I Journalistförbundet definieras tämligen klart vad som är en frilans, där det bland annat ställs krav på att en viss inkomst från yrket. De flesta som arbetar i media har därför en ganska likartad syn på vad som skiljer en frilansfotograf från en anställd fotograf och det är den definition jag inledde med.
Den passar inte på alla de yrkes- och frilansfotografer som finns, långt därifrån, men man kan låna andemeningen.
Anledningen till att jag tar upp det här är att jag sett så många frilansfotografer här på Fotosidan, där det framgår i deras presentationer att de inte är proffs. Dessutom visar ett fåtal av dem som titulerar sig frilansfotograf så kassa bilder att jag blir generad. Tyvärr träffar jag också ibland på en del av dem i mitt yrke som reporter, då jag på grund av tidsbrist anlitat okända frilansfotografer som inte ens presterat halvbra.

Känns som att detta egentligen handlar mer om att du inte ska "köpa grisen i säcken" när du lejer frilansare än att Journalistförbundets krav på inkomst ska gälla som gräns för om man är en frilansare eller inte.
En invändning med ditt försök att skapa fastställda definitioner av vad en fotograf är, att man kan ju faktiskt vara både anställd fotograf och samtidigt frilansa till andra tidningar/tidskrifter, bara jobben inte står i konflikt med varandra.
För mig är en frilans en person som självständigt och för ekonomisk vinning tar bilder för försäljning. Om personen ifråga är rörmokare eller statsminister hör inte hit.
Men om frilansfotograf är en fotograf som får ihop en tillräckligt hög inkomst för att få vara med i Journalistförbundet - vad ska vi då kalla de övriga som regelbundet säljer egna bilder men inte har så stora inkomster från det? Amatörer?

Jag håller helt med om att benämningarna kan vara svåra att fastställa till hundra procent, men det beror nog mest på att fotograftiteln bär på en viss mängd prestige. Sällan man hör talas om någon yrkesstädare, eller proffsförare i tunnelbanan.
Jag har själv svårt att benämna mitt fotograferande på ett bra sätt. Jodå, jag är medlem i Journalistförbundet, är (normalt) skrivande reporter som också har till uppgift att fotografera och därmed är anställd och får ersättning för det. Yrkesfotograf? Jo, men det måste jag väl vara då. Av herr Björnstedt kallas jag till och med professionell fotograf. En får tacke. (För mig är professionell, i dagligt tal 'proffs' en mycket duktig utövare som kan leverera önskad kvalitet på beställning.)
Men jag är ju inte skolad som fotograf på något formellt sätt, bara självstudier och rent empiriska kunskaper är min utbildning. Dessutom frilansar jag nu för en tidning, levererar både text och bild.

Fotografer är ju inte bara inriktade på journalistik, från början handlade fotografi om konst likvärdigt med måleri och skulptur. Och har man inga som helst konstnärliga ambitioner med sitt foto, utan har bara målet att bilden ska vara estetiskt tilltalande, ja då är man en amatör, menar jag. Oavsett om fotografen är anställd som yrkesman eller inte.

Amatör vore väl den optimala titeln för mig, eftersom jag älskar att fotografera men sällan får några inkomster från det. Mina foton når sällan heller upp till några högre konstnärliga nivåer.
Fast som någon redan varit inne på klingar "amatör" dåligt, då det också varit en omskrivning för en ganska okunnig fotograf vars träffsäkerhet i bra bilder är i lottoklass. Men okunnig är jag definitivt inte.
 
Anders Östberg skrev:
Yrken och marknader förändras ju hela tiden, man får anpassa sig till nya tider eller gå under.

Kan inte en fotograf konkurrera med nya bildleverantörer, om det så är mobiltelefonerande ynglingar på stan, så har dom väl fel sorts uppdrag, fel erbjudanden eller fel kunnnande i en ny värld.

Det är jobbigt med förändringar men det är inte bara fotografer som får leva med det precis.

Du har givetvis en stor poäng i ditt resonemang. Det är svårt för de flesta att hänga med i förändringarna. Fotografer kanske har lättare att hänga med jämfört med många andra yrkesgrupper.

Vill dock tillfoga ytterligare en dimension: Om förändringar/svängningar belystes mer kompetent och konsekvent i media skulle många förändringar inte ske eller bytas mot "bättre" förändringar".

Som "tröst" får man nu istället läsa om gårdagens tv-såpa, om kommande tv-såpor, att kändisen xxxx har hemmorojder och missar Lets Dance etc. Tittar man TV så flimrar samma saker förbi live.

Jag tror att folk i gemen tyvärr blivit så desillusionerade att de bara accepterar de negativa förändringarna (i sanningens namn finns det många positiva förändringar också) och knyter näven i skam istället för att kämpa för vad man tror på och vill förändra. Såväl i vardagslivet som vad man vill läsa om eller se på TV/höra i radio.

På Internet finns mycket skit, men också oerhört intressanta saker att inhämta. Men alla vet inte ens adresserna till de sajterna.

Tyvärr blir jag själv totalt desillusionerad ibland och lever inte alltid som jag förespråkar.
Jag återanknyter till vad Johan Tjerneng skrev och citerar fritt hans andemening: Vi har de media vi förtjänar (ursäkta Johan, men jag tolkade dig så)

Lennart
 
Photocon skrev:
Jag återanknyter till vad Johan Tjerneng skrev och citerar fritt hans andemening: Vi har de media vi förtjänar (ursäkta Johan, men jag tolkade dig så)

Be inte om ursäkt, det var en bra sammanfattning. :)

Vi kanske spårade lite väl mycket ut från ämnet i den här tråden, som ju handlade om Fotosidans uppdelning mellan frilans- och yrkesfotografer. Men det var ju en intressant urspårning.
 
Re: Re: Skilj inte på frilans- och yrkesfotograf

Alve Henricson skrev:
Yrkesfotografernas största hot är journalister son skaffar sig en kamera och fotar när de gör sina reportage. De är de som är okollegiala och försämrar bildstandarden i media.
Jag kan förstå att en frilansande journalist som snott jobbet från yrkesfotografer genom att skaffa sig en kamera har dåligt samvete och vägrar att kalla sig frilansfotograf. Egentligen är han/hon frilansande fotograf också, frilansare som snott arbetet från andra yrkesfotografer.

Jag tar upp det här inlägget igen, för ju mer jag tittar på det desto mer inskränkt ter det sig.
Alla försöker ju förtjäna sin brödföda på ett eller annat sätt, vare sig du är anställd eller frilans. De anställda har ju det jämfört med frilansaren väl förspänt med en arbetsgivare som förser dem med uppdrag per automatik, utrustning, lön varje månad, reglerade arbetstider etc. (Ändå tillfaller upphovsrätten den anställde fotografen, snacka om att ha det förspänt.)Frilansaren har inget av detta utan istället många skyldigheter en massa andra skyldigheter som att betala skatten själv, göra idéarbetet och ragga jobben själv, göra bokföringen, sköta faktureringen etc.
Ändå tycks Alve mena att frilansarna ska ha dåligt samvete för att de "snor" jobbet från någon fast anställd fotograf.
Om jag får sia så är de fast anställda fotografernas dagar räknade. Idag är det så pass billigt att fotografera och du kan med en begagnad systemdigitalkamera och en dator själv till och med göra tryckoriginal med bild, text och hela baletten.
Kvaliteten på bilder är också lättare att få hög idag jämfört med på filmtiden; dels kan du ta fler bilder med olika inställningar och dels så kan du efterbehandla bilderna på ett helt annat sätt.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar