Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Skall man vara orolig?

Produkter
(logga in för att koppla)

Light Head

Aktiv medlem
Jag känner en oro så fort jag börjar planera för att släpa med mig min kamera ut på stan, speciellt när det handlar om kväll och natt.

Hur känner ni? Några tips eller tankar som gör så att man kan känna sig mer trygg och dessutom inte utsätter sig för onödiga risker?
 
Jag brukar släpa med mig kameran även på kvällar/nätter och har aldrig haft några problem, även i städer/länder där kameran är astronomiskt dyr jämfört med medelinkomsten (t.ex. Kiev, Tbilisi, Minsk m.fl.).
Men bara för att jag inte haft problem så betyder det ju inte nödvändigtvis att risken är låg. Blir intressant att höra om andra haft problem.
 
nej
Aldrig varit direkt orolig.
En sliten D800 ä inte värd så mycket.
Så OM jag nu skulle bli rånad så skulle jag fråga om jag kan få behålla minneskortet. Om det nu finns ngt på det....
 
Så kan man inte tänka om det ska bli några bilder och handen på hjärtat, hur många kids som är ute för att råna folk är egentligen intresserade av en systemkamera?? De föredrar säkert den senaste varianten av Iphone eller en Samsung med vikbar skärm som de annars aldrig skulle ha råd med.

Har ni inte fattat att det är helt ute med stora blaffiga systemkameror. Det är bara vi som odlar det intresset och vi är en starkt utrotningshotad art idag.
 
Jag har sen evig tid tillbaka haft prylarna i anonym väska som ser lagom halvtrist ut. Eller rullbar tvåhjulig shoppingvagn som inte heller sticker ut. Tejpar också över kameramärket med svart tejp av gammal vana.

@ Sten-Åke: Jag tror inte heller att rånrisken är särskilt stor p g a en SLR. Knark, dyr klocka och dyr mobil är säkert intressantare. Men eftersom folk numera inte har kontanter så kanske även en SLR-kamera är värd att ta. Här är det lugnt just nu, kvällens detonation utanför mitt fönster kommer först om några timmar.

PS. Såg notering nedan att fotograferande i sig kan uppfattas som provocerande. Det stämmer säkert i vissa lägen.
PPS. T x vid St Persgatan i Norrköping. Jag plåtade stadsvy där häromkvällen och ville ha med ett par tjejer på elsparkcykel som åkte uppför en trappa, inte uppför stegen utan på kanten. Dom gillade inte att bli plåtade. Nu i torsdag kväll skjutning 50 meter därifrån.
 
Senast ändrad:
”Har rånen ökat?

Antalet anmälda rån mot personer under 18 år har mer än fördubblats i Sverige under perioden 2015–2019, och de som misstänks är i huvudsak 15–20 år. Allt fler ungdomar uppger också att de känner oro för att utsättas för rån, vilket är särskilt tydligt bland pojkar. ...” (15 dec 2021).

Slog snabbt på sökordet rån. Det beror på var man befinner sig och vilken tid dygnet skulle jag säga. Vissa orter skulle jag inte ens besöka med kamera på magen, onödigt att utmana ödet.
 
Det du kan göra rent praktiskt är ju att tejpa över detaljer på utrustningen som vittnar om ett högt värde; kameramärke, modellnamn, röda linjen på Canons L-optik osv. Bära med dig utrustningen i en diskret, vanlig väska eller något som inte skriker kamerautrustning på 50m, och själv klä dig i alldagliga kläder. Du kan också ha med dig billigare utrustning om du absolut vill fotografera i högriskområden. Försäkring på utrustningen, att vara ute flera tillsammans och att främst röra sig där det finns mycket folk ökar också trygghetskänslan.

Om du inte gjort det redan så kan du ju fundera närmare på vad din oro grundar sig i. Finns det fog för oron, eller är det hjärnspöken, som du kanske kan få bukt på med hjälp av att resonera lite kring det.

För egen del, känner jag mig otrygg av någon anledning så lämnar jag nog området. Det är inte roligt att fotografera då helt enkelt.
 
Om det är en systemkamera man har, eller en kamera som "ser stor och dyr ut", så inte spelar det någon roll om det står Canon eller Leica eller Pentax på den. Idag är de bara pundare som snor sånt som är svårt att få betalt för, och de har sällan koll på sådant.
 
Jag tror inte heller en eventuell rånare i Sverige har koll på vanliga kameror. De vill ha mobiler och blingbling. Ett stort objektiv kan möjligen se dyrt ut. Man hamnar sannolikt i större trubbel om man råkar fota eller ser ut som man tänker fota någon lättkränkt.
 
”Har rånen ökat?

Antalet anmälda rån mot personer under 18 år har mer än fördubblats i Sverige under perioden 2015–2019, och de som misstänks är i huvudsak 15–20 år. Allt fler ungdomar uppger också att de känner oro för att utsättas för rån, vilket är särskilt tydligt bland pojkar. ...” (15 dec 2021).

Slog snabbt på sökordet rån. Det beror på var man befinner sig och vilken tid dygnet skulle jag säga. Vissa orter skulle jag inte ens besöka med kamera på magen, onödigt att utmana ödet.

En gång 1977-78 jobbade jag med grafiska maskiner och firman skickade mig för att fixa en maskin på Norrländska Socialdemokraten i Luleå. Jag fick en lokal reparatör från NSD till min hjälp och när vi jobbat och snackat ett tag så berättar killen plötsligt med skräckblandad förtjusning att han varit på besök i Stockholm och att han "gått över Sergels Torg". Jag fattade först inte vad han menade för det gjorde väl alla stockholmare till och från dygnets alla timmar.

Den bilden fanns alltså redan då att det fanns "no go" ställen i Stockholm och det fanns det alltså inte då enligt min ringa mening för både jag och mina kompisar var ju ofta i de krokarna och nere i Klara-kvarteren och det var inget märkligt med det. Vi var ju vana med stan, så jag har inga som helst minnen av att vi gick och var rädda.

Däremot var det en hel del udda existenser som rörde sig i området som den kille som gick och släpade en stor Brax i ett snöre över torget och levde rövare när fisken fastnade i dörrarna in till Tunnelbanan. "Nä fu fåru fan skärpare! Du ska ta mej fan alltid sätta dig på tvären!", skrek killen men han lugnade sig så fort någon öppnade dörren och hjälpte pankan in i värmen, så han kunde dra vidare dit han var på väg.

Jag har tejpat mina kameror sedan länge men det har inget med stöldrisk att göra utan bara att jag inte har någon lust att vara en vandrande reklampelare för något multinationellt storbolag.
 
Rånrisk har alltid förekommit om man springer runt med dyra grejor. Minns en tysk fototidning som testade Nikon F2med motor och halvstort tele tror det var 180/2.8 som blev utsatt. Borde varit någon gång i början på 1970 talet. Kommentaren i testartikeln var "Det blev inga skador på kameran". Frågan är dock om dagens kameror kan användas för försvar utan att gå i. bitar
 
Måste säga jag tänker mera på den nu än för 2-3 år sedan. tycker man har mera blickar på sig nu för tiden kan vara en inbillning med.
 
Tvivlar på att kameramärke påverkar. Jag har själv tejpat över allt eftersom jag föredrar det utseendet men får ofta kommentarer om hur min lilla D610 verkar vara fin och dyr. Speciellt när jag kör med motljusskydd. Ett hyfsat objektiv saknar spårning (gps) och går att sälja för bra mycket mer än en begagnad mobil. Är det dessutom lite mörkt så har de ingen aning om du har en Leica eller kamera värd en hundralapp förrän rånet redan är genomfört.

Personligen så undviker jag att gå ut ensam med dyrare saker när det blivit mörkt eftersom det varit så otroligt många personrån i närområdet. Grupper av ungdomar som omringar sina offer. Till och med på dagtid. Samtidigt har förövarna blivit allt mer våldsamma. Läste en artikel förra året om två äldre män som var på väg hem varpå de blev överfallna och fick tänderna utsparkade. De tog inte ens mobilerna (på grund av spårning) utan gjorde det för en klocka och en tusenlapp. Oförståelig brutalitet.

Så "ska man vara orolig" är en svår fråga. Det är 1,5% om året som blir utsatta men många undviker ju att gå ut när det är mörkt så redan där blir ju rånrisken markant högre om man har avvikande beteende. I min gamla hemby så har där t.ex. inte skett ett rån under min livstid (bara inbrott) så område påverkar också. Sedan är jag väl inte direkt orolig men på samma vis som jag använder bilbälte så är jag inte dumdristig och utmanar ödet här i staden.
 
Tror aldrig jag ville fota gatufoto/snapshot med en stor kamera. Har med en så enkel & billig och "osynlig" kamera som möjligt, typ Sony Nex 5n , Nex 7, eller Nikon 1. Flip-up skärm, tycker jag, är ett måste. Blir mer och mer övertygat att mobilen är bästa kameran för detta!
Lycka till!
 
En gång 1977-78 jobbade jag med grafiska maskiner och firman skickade mig för att fixa en maskin på Norrländska Socialdemokraten i Luleå. Jag fick en lokal reparatör från NSD till min hjälp och när vi jobbat och snackat ett tag så berättar killen plötsligt med skräckblandad förtjusning att han varit på besök i Stockholm och att han "gått över Sergels Torg". Jag fattade först inte vad han menade för det gjorde väl alla stockholmare till och från dygnets alla timmar.

Den bilden fanns alltså redan då att det fanns "no go" ställen i Stockholm och det fanns det alltså inte då enligt min ringa mening för både jag och mina kompisar var ju ofta i de krokarna och nere i Klara-kvarteren och det var inget märkligt med det. Vi var ju vana med stan, så jag har inga som helst minnen av att vi gick och var rädda.

Däremot var det en hel del udda existenser som rörde sig i området som den kille som gick och släpade en stor Brax i ett snöre över torget och levde rövare när fisken fastnade i dörrarna in till Tunnelbanan. "Nä fu fåru fan skärpare! Du ska ta mej fan alltid sätta dig på tvären!", skrek killen men han lugnade sig så fort någon öppnade dörren och hjälpte pankan in i värmen, så han kunde dra vidare dit han var på väg.

Jag har tejpat mina kameror sedan länge men det har inget med stöldrisk att göra utan bara att jag inte har någon lust att vara en vandrande reklampelare för något multinationellt storbolag.

Känner igen det där, udda existenser på Sergelplattan. Idag är det något annat, en brutalitet som inte fanns i samma utsträckning förr. Hemskheter har alltid funnits, men att bli stoppad i sin bil för att man kör in i ”fel” område är något nytt. Att dessutom ta bilder i ett sådant område är riskfyllt, inte främst för stölder utan du får en spark i huvudet.
 
Det stereotypa kriminella gänget som vill råna dig vet inget om kameror. De rånar dig för att de kan och för att de tycker att det är roligt, inte för att din 12 år gamla kamera är värd pengar som ger dom mat på bordet. Det finns nog all anledning att vara orolig när man rör sig i stan på kvällar och nätter. Jag är inte jättesugen på att göra det ensam. Nu bor jag i ett lite samhälle och där skulle jag inte oroa mig så mycket även om jag skulle undvika skolan eftersom det förekommer en del knarkaffärer där. Men rån är vad jag vet ovanligt i byn.

Däremot i andra miljöer har jag märkt att en kamera med stort objektivt väcker intresse på ett positivt sätt. Jag tog en kvällspromenad igår och hade för ovanlighetens skull med mig min gamla Pentax K-5 med ett billigt Sigma 70-300. Jag fotograferar sällan numera eftersom jag inte kommer på nått att fotografera. Jag gick förbi en folksamling när några ynglingar såg mig och ville att jag fotade dom. Sånt är lite kul.

Så som sagt, jag killgissar att dräggen som skall råna dig gör det oavsett om du har kamera eller inge. De rånar dig för att de tycker om att förpesta omgivningen.
 
Fram tills nyligen bodde jag i Malmö (sedan 20 år tillbaka). Jag kan bara komma på ett enda tillfälle då en läskig situation uppkommit. Vid det tillfället rörde jag mig i dåligt område i närheten av Rosengård där jag några killar i 14-15 års åldern påstod att jag fotograferat dom (stämde inte) och de började trakassera mig. Dock inget rån. Kom undan genom att gå in i träningslokal för kampsport och vänta tills de gav upp.

Tror över lag att kameror är relativt ointressanta. Då är säkert din mobil ett hetare byte.

Jag skulle inte tveka i de centrala delarna av någon av våra storstäder.
 
  • Gilla
Reaktioner: s20
Jag tänker att bilder är värda mer än kameran som kan ersättas. Men man måste förstås ha råd att bli av med den om man har otur. Det kan vara bra att dels försäkra grejerna, dels ha en "beater-kamera" i vissa lägen som ser oattraktiv ut men ger tillräckligt bra bilder och kan ersättas för ett fåtal tusenlappar.

Som frilans som ofta jobbar på rätt skumma ställen är det förstås mycket mer så att jag får ta riskerna, eftersom bilderna måste tas. Men ibland lämnar jag de stora kamerorna, av flera skäl, och har med mig min lilla Sony eller Fuji i en kasse. Jag löser det också genom att sprida riskerna och ha en extra kamera i bilen eller hotellrummet.
 
Jag känner en oro så fort jag börjar planera för att släpa med mig min kamera ut på stan, speciellt när det handlar om kväll och natt.

Hur känner ni? Några tips eller tankar som gör så att man kan känna sig mer trygg och dessutom inte utsätter sig för onödiga risker?

Jag filmar och fotar mycket utomhus och har blivit av med flera kameror - men då har jag glömt dom på pendeln eller tappat dom i gatan. :cool:

Faktiskt har det aldrig hänt något men lite sunt förnuft bör man ha och inta "flasha" med kameran i onödan.

Det har hänt någon gång att någon kommit fram och verkar vara intresserad av kameran och bett att få hålla i den - men då har jag naturligtvis nekat vänligt och berättat att jag är rädd för att något skall hända.

Och som många säger - en dyr kamera tar inga bra bilder hemma i byrålådan. :)
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar