En gång 1977-78 jobbade jag med grafiska maskiner och firman skickade mig för att fixa en maskin på Norrländska Socialdemokraten i Luleå. Jag fick en lokal reparatör från NSD till min hjälp och när vi jobbat och snackat ett tag så berättar killen plötsligt med skräckblandad förtjusning att han varit på besök i Stockholm och att han "gått över Sergels Torg". Jag fattade först inte vad han menade för det gjorde väl alla stockholmare till och från dygnets alla timmar.
Den bilden fanns alltså redan då att det fanns "no go" ställen i Stockholm och det fanns det alltså inte då enligt min ringa mening för både jag och mina kompisar var ju ofta i de krokarna och nere i Klara-kvarteren och det var inget märkligt med det. Vi var ju vana med stan, så jag har inga som helst minnen av att vi gick och var rädda.
Däremot var det en hel del udda existenser som rörde sig i området som den kille som gick och släpade en stor Brax i ett snöre över torget och levde rövare när fisken fastnade i dörrarna in till Tunnelbanan. "Nä fu fåru fan skärpare! Du ska ta mej fan alltid sätta dig på tvären!", skrek killen men han lugnade sig så fort någon öppnade dörren och hjälpte pankan in i värmen, så han kunde dra vidare dit han var på väg.
Jag har tejpat mina kameror sedan länge men det har inget med stöldrisk att göra utan bara att jag inte har någon lust att vara en vandrande reklampelare för något multinationellt storbolag.