Det är min egen fria översättning av "focus shift", så det är möjligt att fokusförskjutning använts för det du nämner också.
Om ett objektiv ger sfärisk aberration så kommer parallellt infallande strålar att fokuseras på olika avstånd beroende på hur långt ut i periferin av linsen de bryts. Ju ljusstarkare objektiv, desto större problem. Vid stora bländaröppningar syns detta genom att bilden helt enkelt blir lite luddig även om det fortfarande finns mycket skarpa men kontrastlösa detaljer. Objektet ligger alltså både i fokus och utanför fokus samtidigt, beroende på vilken del av linserna ljuset faller genom. Om man då bländar ner så kommer de strålar som passerar periferin av linserna att exkluderas, varpå bästa upplevda fokus flyttar sig en smula. Fokus fanns där även förut, men eftersom exponeringen av just de strålar som var i fokus då var mycket svagare så är det inte alls säkert att det
upplevdes som att fokus låg där.
Jag är ganska säker på att det här med sfärisk aberration kan vara en rätt vanlig källa till felfokus även med AF-objektiv. AF-modulen vet helt enkelt inte vad den ska tro när det finns fokus inom ett
spann, inte endast i ett plan (vilket är en
punkt om man ser det "från sidan").
Här är en bra illustrerad artikel:
http://www.vanwalree.com/optics/spherical.html
Jag antar att fokus lika gärna kan förskjutas åt andra hållet eftersom objektiv alltid (i alla fall nyare än stenåldern) har fler linser än en. Asfäriska linser bör ju vara ett bra sätt att komma till rätta med detta, och en sådan har Sigman.