Safari med 200mm??

[Birdman]

Var i Serengeti och Ngorongoro 2002 och ska dit i vinter igen. Tycker det slår allt annat jag varit på i safariväg både i Afrika och i Indien/Sri Lanka.

Ja, folk säger att det ska vara en enastående upplevelse att åka dit. Det får jag i så fall uppleva om ett år. Det ingen kan ta ifrån Indien är dess tigrar, världens vackraste rovdjur alla kategorier och en personlig dröm för mig som fotograf, en dröm som gick i uppfyllelse i februari i år. Nu är det bara bergsgorilla och isbjörn kvar på topp 3-listan!

Tyvärr verkar det vara rätt svårt att plåta på vanliga safariresor i Afrika. Speciellt ljuset verkar ofta vara för hårt och kontrastfullt vilket kanske inte är helt optimalt och intressant.

// Daniel

 

[ErlandH]

Tyvärr verkar det vara rätt svårt att plåta på vanliga safariresor i Afrika. Speciellt ljuset verkar ofta vara för hårt och kontrastfullt vilket kanske inte är helt optimalt och intressant.

Inte alltid. Dels ser man förstås till att ge sig ut i (eller strax före) gryningen och följer skymningen. Dels kan man ibland ha "tur" och få ett par veckor i sträck med mulet och regn, som när jag var i Kgalagadi i mars/april i fjol.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja, folk säger att det ska vara en enastående upplevelse att åka dit. Det får jag i så fall uppleva om ett år. Det ingen kan ta ifrån Indien är dess tigrar, världens vackraste rovdjur alla kategorier och en personlig dröm för mig som fotograf, en dröm som gick i uppfyllelse i februari i år. Nu är det bara bergsgorilla och isbjörn kvar på topp 3-listan!

Tyvärr verkar det vara rätt svårt att plåta på vanliga safariresor i Afrika. Speciellt ljuset verkar ofta vara för hårt och kontrastfullt vilket kanske inte är helt optimalt och intressant.

// Daniel

Det som är svårt med att plåta på safariresor i Afrika är just att man inte får åka hur som helst utan i princip måste hålla sig till de vägar som finns i parkerna och det är ju därför man måste ha 400mm i långa änden och helst ljusstarka sådana. Annars tycker jag inte det om man gör som Erland säger och åker ut morgon och kväll när det gäller ljuset heller bara att det är en för kort tid det verkligen är idealiskt. Det kan också vara lite strul att få bra bilder när någon begivenhet inträffar som exv. en leopard i snyggt läge för då sprider ju det sig snabbt och bilar kommer från alla håll. En del parker är det ju lite väl mycket folk i dessutom på liten yta. Det är det som också är bra med Serengeti för det är så stort att det inte blir lika trångt som på mindre ställen.

Det har gått en liten jättefin serie på TV (Kunskapskanalen tror jag) om ett tigerforskningsprojekt i bl.a. Bhutan som var helt fantastisk. Jag har varit mycket i Indien på främst 70-talet bl.a. i Kerelas tedistrikt Peermede och de hade sett tiger där just när vi var där, så de var lite skärrade teplockerskorna men inte såg vi någon tiger inte. Inte många gör det innan det är för sent . Vi lyckades inte ens se tiger i Periyar National Park i Thekkady så det är verkligen inte lätt fast man vet att de finns där och har lokal guide. Får bara gratulera till tigermötet. Det kommer nog aldrig hända mig - jag är nog fast i Afrika nu och åker nästan inte längre någon annanstans om jag får välja själv.

På tal om bergsgorillorna så var jag i Uganda 1986 ända bort till Kaseze och Port Fortal vid Ruwenzoribegen men jag hade inte en tanke på bergsgorillor (jag hade inte ens sett ett enda TV-program om dem för det fanns nog inga då) utan var där för att uppleva Uganda efter att det blivit befriat från sin dårar till ledare Idi Amin och Milton Obote. Men jag besökte även Queen Elisabeth Park som bl.a. kan ståta med den fantastiska Kazinga-kanalen (mellan Lake George och Lake Edward som de hette på den tiden) där det bl.a. fanns 30.000 flodhästar och massor av fishing eagles (störst koncentration i världen av flodhästar och säkert av fåglarna också). Tyvärr hade tanzaniska armen skjutit ut massor av djur under sitt fälttåg när de störtade Obote så det fanns inte en kattrumpa på den sidan jag var av floden och inte mycet annat heller. Någre bergsgorillor blir det nog inte heller även om jag gärna åker tillbaka till Uganda. Mycket coolare, vänligare och trevligare än det mer aggressiva Kenya t.ex. Det är även av det skälet jag föredrar Tanzania framför Kenya som de flesta annars åker till när de ska på safari.

 

[grebe608]

Av mina totalt 7793 bilder på resan fördelades de som följande

Nikon D3 6266
Nikon D300 1527
Nikon Nikkor AF-S 600mm f/4G ED VR 5786
Nikon AF-S Nikkor 300mm f/2.8G ED VR II 237
Nikon Nikkor AF-S 70-200mm f/2.8G ED VR II 106
Nikon 24-70mm f/2.8G ED AF-S NIKKOR 133
Nikon Nikkor AF-S 50mm f/1.4G 4

Som sagt i Masai Mara får man inte åka off-road, utan måste hålla sig på de små vägarna som iofs går nästan överallt. Men det gör att det lätt blir lite avstånd, iaf 50-100m. Även på kortare avstånd vill jag ofta ta tajta porträtt. Självklart vill man också ofta ta bilder med mer miljö. Min guide var ganska noga med att hålla sig till reglerna. Tyvärr var många andra inte det. Det hände mer än en gång att vi spanade ut en situation och förutsåg en händelsekedja. När sedan de intressanta djuren kom fram, så kom det flera nyfikna andra bilar som såg att vi stod stilla och spanade. Då åkte de helt fräckt in framför oss, off-road, och blockerade vår syn, trots att de såg att jag stod och "arbetade" med ett stort tele-objektiv. Min guide förklarade det med att han var Kenyan och vill inte störa djuren på det sättet många andra guider gjorde, och att han inte vill få problem med vakterna. De flesta andra guider är masajer precis som de flesta vakterna, och eftersom de tillhör samma klan kan de tillåta sig att bryta reglerna. Vi höll oss därför typiskt på lite längre avstånd än många andra. Jag behövde ju inte heller köra upp bilen i nosen på de vilda djuren för att få ett foto. Ja skulle säga att när vi kunde bestämma avstånd, så stod vi ofta på ca 30m avstånd. Jag var ensam i mini-van:en och hade gott om utrymme. Jag tycket det fungerade mycket bra att skifta runt i olika positioner med 600:at på en monopod eller lägga på en bönpåse (som låg på ett ställe). I alla fall jag vill skifta runt för att få olika vinklar.

Jag noterar att norska naturfotografen Ole J Liodden, som jag tycker tar många väldigt bra bilder, använder 600mm i hög utsträckning. http://www.naturfokus.com/

 

[Sten-Åke Sändh]

/[/URL]

Masai Mara är ökänt just för att det är väldigt hårt belastat. Skulle det inte finnas regler som att hålla sig till vägarna skulle det vara helt sönderkört. Jag läste dessutom att en del djur där ändrat sitt beteende så att de försöker jaga när människorna är färre d.v.s. mitt på dagen, för att inte bli störda. Fördelen med att ta bilder som du gör är ju att du förmodligen stör dem mindre än genomsnittet och får bättre och mer naturliga bilder. Du motverkar dessutom spontana bilsamlingar genom att inte flagga för motiven på samma sätt som andra gör. Jag har själv varit med när en guide i missriktat nit jagat en trött och förmodligen sjuk luggsliten uppskrämd lejonhanne från buske till buske i Tsavo. Men det tillhör i varje fall vad jag vet inte vanligheterna. Jag har varken sett det förr eller senare.

Masai Mara tillhör ju f.ö samma fysiska område som Serengeti (den norra del som ligger i Kenya) och är ju dessutom hårt belastat även av djuren i den stora migrationen och det på en mycket mindre yta än Serengeti som är så mycket större.

Jag är imponerad att du varit så konsekvent för jag tror inte jag skulle fixat att klara mig med ett fast 400mm på min APS-C-kamera som ju motsvarar din 600mm på din FF. Det verkar ju som det är din favorit kombo. Jag har dock sett fler i Serengeti med dessa stora "ekipage" så det är verkligen inte ovanligt.

Å andra sidan så såg jag ju Nick Brandt utställningen på Fotografiska nyligen. Där blev man ju istället förvånad över hur korta objektiv han tydligen använde och han använder dessutom mellanformats kameror om jag inte minns fel. Majoriteten av hans fantastiska bilder verkade dessutom tagna i Amboseli som ju också är en liten och tidvis vad det verkar mycket torr park. Konstigt att han fått vara ifred men han verkar ju också ta en del bilder när solen inte skiner och det innebär väl under vår sommar halvt off season. När jag tänker på bildvinkeln dessutom så fattar jag inte hur an fått till de bilder han tagit med den utrustningen utan att gå fram till lejonen bl.a. på studioporträttavstånd. Utan att veta mer så tycker jag det var väldigt imponerande bilder.

 

[Kiboko]

...
Å andra sidan så såg jag ju Nick Brandt utställningen på Fotografiska nyligen. Där blev man ju istället förvånad över hur korta objektiv han tydligen använde och han använder dessutom mellanformats kameror om jag inte minns fel. Majoriteten av hans fantastiska bilder verkade dessutom tagna i Amboseli som ju också är en liten och tidvis vad det verkar mycket torr park. Konstigt att han fått vara ifred men han verkar ju också ta en del bilder när solen inte skiner och det innebär väl under vår sommar halvt off season. När jag tänker på bildvinkeln dessutom så fattar jag inte hur an fått till de bilder han tagit med den utrustningen utan att gå fram till lejonen bl.a. på studioporträttavstånd. Utan att veta mer så tycker jag det var väldigt imponerande bilder.

I Tanzanias parker får man INTE heller köra offroad - även om många gör det, chauförerna pressas hårt av turisterna i bilarna.
Däremot kan fotografer få betala fotolicens, som ger rätt att köra offroad + mycket mer … Vet inte vad priset är idag, men det har legat på 600USD/dygn.
De kanske har liknande system i Kenya som Nick Brandt utnyttjat i Amboseli?

 

[Sten-Åke Sändh]

Har jag skrivit något som kan tolkas så?

I mitt tidigare inlägg skrev jag ju just: "Det som är svårt med att plåta på safariresor i Afrika är just att man inte får åka hur som helst utan i princip måste hålla sig till de vägar som finns i parkerna och det är ju därför man måste ha 400mm i långa änden och helst ljusstarka sådana."

Jag är dessutom för att det är på detta sätt för annars skulle parkerna slitas alldeles för hårt. Det finns ju som en del redan påpekat ofta ett ganska bra vägnät som gör att det går att komma till de platser utan problem som är mest attraktiva för djuren.

Kan man köpa sig rätten att åka nära så ska det kosta. Problemet med det är ju att det sätter en ribba som gör att fler kanske nonchalerar den generella regeln.

 

[Kiboko]

Har jag skrivit något som kan tolkas så?.

Nej, förlåt, mitt inlägg ovan var inte enbart riktat som svar på ditt tidigare inlägg … Ursäkta mig!
Det var mer en fundering om att just Nick har speciallicens i Amboseli ..? (Därför tog jag med den delen som citat … )

… men som sagt - chaufförer kan nog tyvärr övertalas att överträda reglerna!
Mitt skräckexempel på en överträdelse är från Lake Mayara … mer än fem Toyota minibussar från samma bolag i tur och ordning stressade en ensam stackars elefant, för att turisterna som stack upp huvudet i takluckan skulle få varsin närbild på en irriterad elefant. Jag blev paff, och tyvärr anmälde jag dem inte
Det var däremot inte kul att köra förbi elefanten när de hade lämnat!

 

[Sten-Åke Sändh]

I Tanzanias parker får man INTE heller köra offroad - även om många gör det, chauförerna pressas hårt av turisterna i bilarna.
Däremot kan fotografer få betala fotolicens, som ger rätt att köra offroad + mycket mer … Vet inte vad priset är idag, men det har legat på 600USD/dygn.
De kanske har liknande system i Kenya som Nick Brandt utnyttjat i Amboseli?

Jag snubblade faktiskt över ett undantag på "Savannen.com" : "I vissa områden öster och väster om Naabi Hill är det till skillnad från i parkens övriga delar tillåtet att köra offroad med safarifordonen. "

 

[Sten-Åke Sändh]

Nej, förlåt, mitt inlägg ovan var inte enbart riktat som svar på ditt tidigare inlägg … Ursäkta mig!
Det var mer en fundering om att just Nick har speciallicens i Amboseli ..? (Därför tog jag med den delen som citat … )

… men som sagt - chaufförer kan nog tyvärr övertalas att överträda reglerna!
Mitt skräckexempel på en överträdelse är från Lake Mayara … mer än fem Toyota minibussar från samma bolag i tur och ordning stressade en ensam stackars elefant, för att turisterna som stack upp huvudet i takluckan skulle få varsin närbild på en irriterad elefant. Jag blev paff, och tyvärr anmälde jag dem inte
Det var däremot inte kul att köra förbi elefanten när de hade lämnat!

Det kan hända även om folk kör på vägen. Vi såg en minibuss med italienare vid ett tillfälle som betedde sig som om de satt i bilkö i Rom, d.v.s. de tutade upprepade gånger irriterat på en stor elefant som stod på vägen som till slut lackade till ordentligt innan den i panik sprang i i skogen. På vägen upp till Ngorongoro är det ganska trångt och det hände mer än en gång att riktigt stora elefanter stod och slickade salt från sluttningar och väggar efter vägens sträckning. Det finns ingenstans att ta vägen i de branta kurvorna, så man kan bli sittande ett tag om man har otur. En bra form av övning i avstressning för stressade stadsbor.