Men jag har bara så svårt att förstå stigmatiseringen som är så högljudd från vissa håll. Är det något slags mindervärdeskomplex som gör sig gällande?
Snarare att rättfärdiga sig själv i vissa fall. Tänk dig en industriarbetare som sparat och gnetat i ett halvt arbetsliv och i 50-års åldern köper en splitterny exklusiv Mercedes av riktigt dyr modell. Kritisera dennes bil t ex. på en arbetsplatsträff där arbetskamraterna samlats på krogen, så riskerar du troligen att bokstavligen få på käften. Men om du skulle kritisera precis samma bil som mångmiljonären just köpt, så blir denne person på sin höjd nyfiken. Det behöver inte heller handla om just pengar, det kan lika gärna handla om nedlagd tid eller någon annan "uppoffring". Det här är mycket välundersökta saker inom psykologin och beteendevetenskapen och saken kan beskådas i de flesta "VS-diskussioner". Samma sak om du ber en vän om köpråd, du får oftast ett bättre råd om du frågar om saker som vännen inte längre har kvar.
Detta gäller i synnerhet för nya saker som det görs reklam för, reklam har en mycket större påverkan på oss alla än vad de flesta av oss är beredd att medge, det är helt enkelt mentalt obekvämt. När det gäller gamla saker så kan de ofta diskuteras på ett betydligt "nyktrare" sätt för där finns inte dessa aspekter på samma sätt. Där kan folk bli nyfikna på samma sätt som den där miljonären över någon annans annorlunda val. Prestigelöst om du så vill.
En ung människa som upptäckt analogt fotografi och lagt ned mycket tid på att lära sig hantverket i mörkrummet, köpt grejjor, inrett sitt mörkrum osv.. hamnar lätt i en försvarsställning rent mentalt och måste då kunna rättfärdiga sina egna val. Omvänt så kanske någon köpt en ny digitalkamera och har svettats minst lika lång tid bakom datorn och troligen haft minst lika stora utgifter. Har vi ett intresse så lägger vi pengar och tid på det, vid ett brinnande intresse ofta kanske lite mer än vi borde och då växer behovet av självrättfärdigande än mer, detta oavett vilka intressen vi har och vad vi bränt våra slantar på. Det kan handla om allt från dyra träningsskor till fiskeprylar, eller kameror.
Någon som inte har så djupa kunskaper kanske har köpt en fullformats digitalkamera och brottas med att få tillräckligt skärpedjup när denne fotograferar en liten pryl. För denne blir upplevs det rent av provocerande om någon fotoat samma lilla pryl med en mobiltelefon och fått mer än tillräckligt skärpedjup. Redan en sådan sak kan dra igång ett infekterat flamewar på nätet med bild på bild som visar härligt smörig bohke som mobilen inte fixar, diskussionen drar iväg till råformat och gud vet vad. Den kunnige hade bara ryckt på axlarna för denne visste redan om förhållandena och hade inte hamnat i samma mentala sits.
Vi är också flockdjur av naturen, det finns alltid ett visst mått av obehag av att sticka ut från mängden och vara avvikande. Många diskussioner om att fotografera på stan handlar om detta, men det gäller också i våra andra val, allt från kläder till.. ja, kameror. För vissa kan det dock vara en poäng i sig att just avvika från mängden, ofta då inom något väldigt specifikt, men i övrigt vara hur grå och "normal" som helst. De som fullt medvetet gjort sådana val brukar inte bli upprörda, dock påhoppade ibland om de får uppmärksamhet. De påhoppen kommer då oftast från någon som, just det, har ett behov av att rättfärdiga sig själv, i regel då inför gruppen som gav uppmärksamheten.
Mycket av det här är, med rätta, mycket obekvämt rent mentalt och sätter igång mentala skyddsmekanismer, ofta finns ett visst mått av kognitiv dissonans som måste lösas. Alltså att nya saker hamnar i konflikt med tidigare kunskaper/trossatser, ibland gränsande till det religiösa där ett eget ifrågasättande av tron riskerar leda till att den religiöse förlorar sin tro och därmed gör sig till kättare vilket måste undvikas, ja cirkelresonemang för att skydda kognitiven. Den som suttit rejält fast tror sig ofta vara på väg att bli tokig tills kognitiven väl rämnar eller visar sig hålla och förstärks. Inom politiska frågor kan sånt här bli väldigt tydligt, i synnerhet bland dem som närmast indoktrinerats i någon ideologi, där blir de religiösa dragen ofta väldigt tydliga.
Så, nu har jag skrivit mer än jag borde..