Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Riktig fotografi

Produkter
(logga in för att koppla)
Här bredvid i annonserna på fotosidan ser jag "grundkurs i fotografi, 9 veckor analogt och digitalt". Så visst undervisar man fortfarande i det, även om det digitala breder ut sig mer och mer.

Jo, fast det ursprungliga påstående gällde 2- till 4-åriga fotoskolor, det vill säga yrkesinriktade skolor. Annonsen här på FS får väl i det närmaste betraktas som just kurs och inte fotoskola.

Mvh
Maverick
 
Nja, de flesta skolor som är inriktade på fotografi är enbart digitala idag. De som har analogt kvar är de som är mer inriktade på konst och där fotografi bara är sätt att få fram ett visst resultat.

De brukar finnas utrymme att fotografera analogt om man vill, men dessa kunskaper får eleven inhämta på egen hand. Naturligtvis finns det i regel mycket kunskap på skolorna även i analog fotografi, men det hålls ingen undervisning i det längre. Skolan jag gick slängde ut det analoga labbet samma år som jag började, dvs 2006.

/Maverick

Jag vet inte varifrån Du har fått den uppgiften.
Mediagymnasiet i Malmö, Folkhögskolan i Lund, Nordens Biskop Arnö,
Fotohögskolan i Nykarleby/Jakobstad är några som har analoga utbildningar.
Samma gäller några folkhögskolor.
Vi i Fotografiska Föreningen i Malmö har vårt mörkrum kvar och det är just några ungdomar från någon av dessa skolor som jobbar i vårt mörkrum.
Den analogen fotografin lever fortfarande. Det finns även utbildningar i ädelteknik.
Jag tycker även om den digitala tekniken, så jag ser inget motsatsförhållande.
En komplett fotograf däremot behärskar alla fototekniker.
 
Nja, om du kollar historien så var den hårdare kopieringen med mer svärta populär redan på 50-talet, slog väl igenom på bred front iom Robert Franks Americans som kom ut 1958. Strömholm och Petersen är ju två Svenskar som var ganska tidigt ute med denna "nya" estetik.

Tidninar och tidskrifter på 50- och 60-tal kunde inte återge gråtonerna i tryck. Sotiga bilderna blev ett mode, så att fotograferna kopierade bilderna hårt i mörkrummet.

Strömholms negativ visar att han inte kunde exponera perfekt, så att hans assistent hade ett helsike i mörkrummet. Strömholm och även Cartier-Bresson jobbade nämligen aldrig själv i mörkrummet.
 
Jag tycker det låter lite som när CD-musikskivan kom. Det fanns miljoner argument för att riktig musik spelas på grammofon, CD-musik har sämre dynamik, lp-skivor har varmare klang, omslagen har större ytor att läsa information på, det var högre kvalite, etc etc.

I dag när barnen bär upp till och med CD-skivorna på vinden och ens aldrig ens sett en vinylskiva tycker det är jättekonstigt att skivorna måste hanteras med vantar, knastrar olidligt mycket, går inte att spela upp enligt spellistor, går inte att blanda låtar från olika skivor, låtarna saknar metadata, visar inga titeldata i nån mediaspelare, visar inga bilder i nån mediaspelare etc etc.

Jag tycker, min personliga uppfattning, att digitalkameran öppnar för nya fantastiska möjligheter och det är lätt att trolla in bilderna i datorn för att hyffat lätt redigera dem utan att jag behöver skita ner fingrarna eller ens bli våt om händerna. Jag har lite svårt att begripa debatten.

Kamera med film har väl sin charm, precis som polaroidkameran, holga, eller hålkameran etc. Det är ju ingen större match att trolla fram en bild i photoshop med galen vinjettering och hålliknande oskärpa. Fint blir det inte tycker jag, men om man verkligen gjort det med skolåda och film, då är det en annan pilsner. Precis som om man tagit en bild med film och framkallat och kopierat efter alla konstens regler.

Då har jag en annan fråga: Vad kivades kamerafantasterna om 1985? Var det dia versus negativ? Vad kivades man om 1952? Svartvit versus färg?

På tal om färg: Alla moderna kameror klarar ju färg. Ändå finns det ju dem som gillar att ta svartvita bilder fast färg funnits sen före andra världskriget.
 
Där fick ni alla som bara behärskar digitalfoto. Ni är inte kompletta fotografer.
Ännu ett sätt att framhäva sig själv som bättre än andra.

I sådana fall har jag ingen ambition och inget behov av att bli en komplett fotograf. Det räcker gott och väl att försöka bli en någorlunda bra digitalfotograf. :)
 
Du har säkert helt rätt, förmodligen är det bara inbillning alltihopa! :)

Det är väl lite pudelns kärna här: 90% av det som diskuteras på fotografiforumen ÄR ju inbillning, d v s jämförelser av objektivs hörnskärpa vid 100% förstoring, vilka tekniker i Photoshop som ger bäst resultat o s v ad nauseam. Saker som i praktiken är osynliga och oviktiga för slutresultatet.

Det som spelar någon roll är ju om du förmedlar något till betraktaren med det färdiga resultatet, vare sig du plåtar analogt eller digitalt. Jag har gjort båda, och jag föredrar digitalt eftersom jag mest plåtar folk och andra mer dokumentära motiv. Vore jag landskapsfrälst skulle det förstås se annorlunda ut, då skulle jag väl inte vilja gå utanför dörren utan en 8x10" storformatare med laddade filmkassetter :).
 
Där fick ni alla som bara behärskar digitalfoto. Ni är inte kompletta fotografer.
Ännu ett sätt att framhäva sig själv som bättre än andra.

Eftersom jag inte ägnar mig åt mellanformat och än mindre åt storformat så borde jag ju också då sjunka ihop i något hörn och snyfta över att jag inte är en "komplett fotograf".
Men jag har bara så svårt att förstå stigmatiseringen som är så högljudd från vissa håll. Är det något slags mindervärdeskomplex som gör sig gällande?
 
Då har jag en annan fråga: Vad kivades kamerafantasterna om 1985? Var det dia versus negativ? Vad kivades man om 1952? Svartvit versus färg?
Nja, det var nog ingen "seriös" fotograf som vågade erkänna att hen använde negfärg! Mest bråkade vi väl om huruvida en "seriös" fotograf kunde använda en kamera med AF. Eller AE (fast det verkar ju, trots digitaliseringen, fortfarande vara "finare" att ställa exponeringen på "M").
 
Jag vet inte varifrån Du har fått den uppgiften.
Mediagymnasiet i Malmö, Folkhögskolan i Lund, Nordens Biskop Arnö,
Fotohögskolan i Nykarleby/Jakobstad är några som har analoga utbildningar.
Samma gäller några folkhögskolor.
Vi i Fotografiska Föreningen i Malmö har vårt mörkrum kvar och det är just några ungdomar från någon av dessa skolor som jobbar i vårt mörkrum.
Den analogen fotografin lever fortfarande. Det finns även utbildningar i ädelteknik.
Jag tycker även om den digitala tekniken, så jag ser inget motsatsförhållande.
En komplett fotograf däremot behärskar alla fototekniker.

Norden Biskops Arnö har ingen analog utbildning kvar. Gymnasie har jag inte riktigt räknat med eftersom jag betraktar dem som fotoutbildningar. Några förberedande folkhögskolor känner jag till som kör analogt, men de är 1-åriga och det är valfritt vilken teknik man vill använda.

Analogt finns bara kvar som enskilda kurser här och var och inget som lärs ut på yrkesutbildningarna.

/Maverick
 
Nja, det var nog ingen "seriös" fotograf som vågade erkänna att hen använde negfärg! Mest bråkade vi väl om huruvida en "seriös" fotograf kunde använda en kamera med AF. Eller AE (fast det verkar ju, trots digitaliseringen, fortfarande vara "finare" att ställa exponeringen på "M").

Finare vet jag inte om det är med "M"-läget, men det är i vart fall mer praktiskt i rätt många situationer.

Mvh
Maverick
 
Den bäste

Den bäste är väl den som kan en massa olika saker,inte bara fotografiska? Även
om forumet kanske möjligen vänder sig till sådana som har/jobbar med foto i
olika former,och jag understryker OLIKA FORMER,hänger man upp sig på allt tappar man en massa i övriga livet som kan betyda väldans mycket mer än en enahanda
fundering på negativet eller sensorns förträfflighet.Det egna skapandet är
grunden till välbefinnande och förhoppningsvis kan man ge glädje till andra.
Janne
 
Jag har gått tillbaka till att fotografera analogt igen, och det mest för att det helt enkelt är roligare, det kräver mer utav mig som fotograf, sen känns det skönt att slippa all den hysteriska prylmani som det digitala mediet dras med, det tar väl inte mer än tre fyra månader innan en kamera modell är helt ute och man bör byta upp sig för att känna att man är med i racet....
Min analoga Canon F1 kamera är 34 år gammal, tillverkad i mässing och innehållande tusentals mekaniska delar, som ett äldre Schweizer ur i jämförelse, den inger en känsla av kvalitet som aldrig en modern digital kamera kan åstakoma.
Det var som en uppenbarelse att börja fota analogt igen, för det första så slutade jag omedelbart att fota motiv rakt utav och istället söka dom bästa vinklarna och perspektiven på motiven mer regelbundet, vilket genast kändes roligare och mer kreativt, att fota digitalt hade gjort mig "Latare" helt enkelt, nu menar jag inte att det stämmer in på alla, det finns med all säkerhet dom som fotar lika kreativt med digitalkameror, men avsaknaden av att se resultatet direkt gjorde att jag blev mer noga både av val utav motiv samt exponerings mätning mm.
För att inte tala om att använda endast primes igen, kan inte fatta att jag kunde gå på den niten att köpa zoom objektiv till mina digitala kameror, att fota med primes ökar ju kreativiteten oerhört, så var det i allafall för mig.
Så jag har sålt iväg all min digitala utrustning och känner mig glad och nöjd, även då det gäller min utrustning, förutom att jag funderar på att köpa ett till kamerahus, tänkte då närmast på att investera i den modernare F1new, inte för att den är modernare och har någon form av automatik, utan mest för att det skulle vara roligt att ha dom båda äldre mekaniska modellerna, för den kostar ju inte skjortan och halva armen heller trots att den troligen var betydligt dyrare att framställa än dagens motsvarighet :)

/kent
 
Senast ändrad:
[Varning: generalisering följer]

Jag undrar om det inte skiljer lite på hur man ser på foto pga skillnader mellan olika typer av motiv.

När jag var yngre och fotade med film, och mest letade "konstnärliga motiv" (spindelvävar med vattendroppar i motljus, typ) så var det inga problem med att tänka efter länge, justera alla kamerainställningar och ta en bild i taget. Landskap, porträtt, stilleben står stilla en stund så man har lite tid att skruva på kamerainställningar, välja brännvidd, prova bildvinklar och olika skärpedjup m.m.

Nu fotar jag t.ex. mer sport eftersom digitalkameran gör möjligt något jag aldrig ens skulle provat om jag skulle fota med film och byta rulle var 36:e bild. Istället för ett eftertänksamt foto så fotar jag här mer på intuition och reflex, man får "tänka efter före", välja position och kamerainställningar i förväg och sedan vara snabb när det händer något.

Film verkar (idag) mer höra ihop med den "långsammare" sortens foto, förmodligen både av praktiska skäl och pga typ av motiv, medan digitalt gett nya möjligheter för ett "snabbare" foto typ sport och flygande fåglar. Man kan inte angripa dom två motivtyperna på samma sätt för då får man kanske inte dom bilder man vill ha. Det behöver inte betyda att det är mindre noggrannt, det är bara två väldigt olika sporter som jag ser det, men med samma grundkrav på kamerahantering, exponering m.m.

Vad som är bättre, mer kreativt, mer äkta och riktig fotografi etc kan inte jag säga, men "Frankly my dear, I don't care". :)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar