Annons

respektera tystnaden

Produkter
(logga in för att koppla)
Danlo skrev:
Självklart försöker man som fotograf vara diskret.. men 90% av gångerna handlar det om något annat än att man stör när någon ska börja klaga..
Det finns en inbyggd misstänksamhet mot fotografer hos människor..

Vems fel är det att de är misstänksamma? Misstänksamheten är nog ganska jobbig för de som bär den. Det borde vara en stor anledning till att vara ännu försiktigare.

Fotografers rykte solkas varje dag då de bär våld på männsikors medvetanden.

Vad gäller fototgraferande i främmande kulturer som skrevs om ovan. Vet en som klev av sin segelbåt i karibien och som glad turist knäppte av några bilder på något som han beskrev som rastas. En rasta klev fram. Tog kameran. Slängde den i vattnet och örfilade sedan turisten. Jag kan inte säga att jag tycker rasta gjorde fel.

Johan
 
Det är tyvärr rätt vanligt att folk beter sig komplett annorlunda som turist jämfört med hur man skulle göra hemma. Det kan ju vara bra att tänka lite på att det är någon annans "hemma" man befinner sig i.
 
ojkooj skrev:
Vems fel är det att de är misstänksamma? Misstänksamheten är nog ganska jobbig för de som bär den. Det borde vara en stor anledning till att vara ännu försiktigare.

Fotografers rykte solkas varje dag då de bär våld på männsikors medvetanden.

Vad gäller fototgraferande i främmande kulturer som skrevs om ovan. Vet en som klev av sin segelbåt i karibien och som glad turist knäppte av några bilder på något som han beskrev som rastas. En rasta klev fram. Tog kameran. Slängde den i vattnet och örfilade sedan turisten. Jag kan inte säga att jag tycker rasta gjorde fel.

Johan

Var på Ceylon (Sri Lanka) på 70-talet. Fiskarna kom in med sina båtar till stranden i Negombo och en tysk turist tog upp kameran och började ta bilder. Fiskarna bad honom hugga i och hjälpa till med att dra första båten upp på en sandklint och det gjorde han. När andra båten kom in och fiskarna pekade på relingen igen så tackade fotografen för sig och började gå. Då utbröt ett handgemäng som slutade med att en av fiskarna slog tysken men baksidan av en lång huggkrok. Det krävdes att hotellvakterna ryckte ut för att rädda turisten in på hotellområdet. Efter det fattade turisterna på hotellet inklusive undertecknad att det pågick ett lågskaligt krig mellan hotellägarna och fiskarna som kände sig både undanskuffade och reducerade till fotomotiv. Hotellägarna ville ha bort fiskarna helt eftersom en del av deras båtar läckte en del olja ut i "paradiset". Olja som hotade att kladda ner turisternas baddräkter.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Jag har sedan något år också en liten bra kompaktkamera. I 8 fall av 10 saknar jag inte min i vissa avseenden ganska åbäkiga DSLR. Den kan man ställa in så den är fullständigt ljudlös, vilket är fullständigt underbart. Den tar lysande bilder om inte ljusförhållandena är riktigt usla. En stor fördel är också att få motiv blir skrämda av något som nästan ser ut som om det ska spruta vatten på motivet.

Jag tycker min "semipro-DSLR" påverkar mina motiv märkbart i jämförelse med "leksakskameran" jag har. Ingen bryr sig om min kompakt, men när man halar fram DSLR:en så reagerar en del med att de verkligen noterat att "nu ska han fotografera". Jag tror helt enkelt att man tar sämre bilder med en DSLR i många fall för våra muskedunder till kameror skrämmer folk en del och skapar onödigt onaturliga situationer som blir onödigt dåliga på bild. Det är bra tycker jag att det nu kommer fram många olika mycket kompetenta kompakter som riktar sig till entusiater och proffs som komplement.

Varför inte komplettera med en kompetent kompakt och lämna stenkrossarna hemma när man ska besöka känsliga miljöer. Fotograferna kommer garanterat få bättre (mer naturliga och avslappade bilder) och motiven sliper att bli förbannade på buffliga och hänsynslösa fotografer.

Jag har en liten och smidig Canon Powershot AS720 som ljudlöst startar upp och tar diskreta bilder. Helt perfekt i alla situationer där en stor klumpig kamera bara blir en belastning. För du har ju absolut rätt i att man påverkar sin omgivning negativt när man tar fram monsterkameran! Även om de inte blir irriterade så blir det högst medvetna om att "nu fotar han" och blir troligen stelar och mer begränsade.
 
SwedishMel skrev:
Jag har en liten och smidig Canon Powershot AS720 som ljudlöst startar upp och tar diskreta bilder. Helt perfekt i alla situationer där en stor klumpig kamera bara blir en belastning. För du har ju absolut rätt i att man påverkar sin omgivning negativt när man tar fram monsterkameran! Även om de inte blir irriterade så blir det högst medvetna om att "nu fotar han" och blir troligen stelar och mer begränsade.

Visst är det bra? Det är egentligen lite konstigt att det inte görs små smidiga semipro DSLR:er. Är det semipro eller pro så ska det vara stort, blaffigt och klossigt. Varför gör ingen en toppkompetent liten kompakt semipro eller pro DSLR. Det gick ju analogt en gång i tiden, så varför ska det vara omöjligt digitalt i dessa miniatyriseringens dagar. Less is more!
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Var på Ceylon (Sri Lanka) på 70-talet. Fiskarna kom in med sina båtar till stranden i Negombo och en tysk turist tog upp kameran och började ta bilder. Fiskarna bad honom hugga i och hjälpa till med att dra första båten upp på en sandklint och det gjorde han. När andra båten kom in och fiskarna pekade på relingen igen så tackade fotografen för sig och började gå. Då utbröt ett handgemäng som slutade med att en av fiskarna slog tysken men baksidan av en lång huggkrok. Det krävdes att hotellvakterna ryckte ut för att rädda turisten in på hotellområdet. Efter det fattade turisterna på hotellet inklusive undertecknad att det pågick ett lågskaligt krig mellan hotellägarna och fiskarna som kände sig både undanskuffade och reducerade till fotomotiv. Hotellägarna ville ha bort fiskarna helt eftersom en del av deras båtar läckte en del olja ut i "paradiset". Olja som hotade att kladda ner turisternas baddräkter.

En typisk sån situation där tysken ju skulle vunnit säkert massor på att inte bara hjälpa till med båten utan att också prata med fiskarna. Kanske umgås i några dagar. Då hade ju bilderna blivit värda något mer. Nu fick han och ni andra en bra (sedelärande) historia i alla fall.

Det där med att han blev ombedd att lägga ifrån sig kameran och hjälpa till angränsar ju till ett annat fotografämne. När är det ok att ta bild och när borde man hjälpa till? Är man skyddad bakom sin kamera och är fotografiet överordnat personligt ansvar som alla andra medmänniskor har.

Minns en gång jag kom med moppe på västerbron i stockholm. En man höll på att klä av sig längst upp på bron. jag stannade efter att ha hajat vad som försiggick kansek femti meter längre bort. Ser honom kliva över räcket. Ser hans ansiktsuttryck. Bilar dundrar förbi. jag uppfattar att han gråter. Ett par kommer fram till honom och gör helt rätt för han kliver efter ett tag tillbaks på gångbanan. Tänk om de skulle stannat och tagit fram kameran istället.

Johan
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Visst är det bra? Det är egentligen lite konstigt att det inte görs små smidiga semipro DSLR:er. Är det semipro eller pro så ska det vara stort, blaffigt och klossigt. Varför gör ingen en toppkompetent liten kompakt semipro eller pro DSLR. Det gick ju analogt en gång i tiden, så varför ska det vara omöjligt digitalt i dessa miniatyriseringens dagar. Less is more!

Välj bland följande klyschor för svaret på din fråga:

För att man ser cool ut med en stor kamera/stor kamera signalerar att man är rik/att man tar sitt fotograferande på allvar/att man är en bra fotograf

;)

Skämt å sido, jag håller med. Det borde absolut gå att göra små och riktigt bra modeller. Egentligen är det väl märkligt att paparazzi inte har drivit fram den utvecklingen? De om några borde ju tycka det vore suveränt med små kameror som de kan gömma undan...
 
SwedishMel skrev:
De om några borde ju tycka det vore suveränt med små kameror som de kan gömma undan...
Det spelar nog inte så stor roll när teleobjektiven de använder liknar granatkastarrör;-)

Jag vill också ha en liten och smidig SLR, helst med stor sensor. Leica M8 vore väl förresten ett ypperligt alternativ för "kyrkofotografen"? Eller är den för brusig? Objektiven lär ju räcka och bli över i alla fall.
 
ojkooj skrev:
Vet en som klev av sin segelbåt i karibien och som glad turist knäppte av några bilder på något som han beskrev som rastas. En rasta klev fram. Tog kameran. Slängde den i vattnet och örfilade sedan turisten. Jag kan inte säga att jag tycker rasta gjorde fel.

Johan

Men det tycker jag. Inte så att jag försvarar att man går fram som en ångvält med kameran vid besök i andra kulturer. Men misshandel är också att gå över gränsen.
 
SwedishMel skrev:
Välj bland följande klyschor för svaret på din fråga:

För att man ser cool ut med en stor kamera/stor kamera signalerar att man är rik/att man tar sitt fotograferande på allvar/att man är en bra fotograf

;)

Skämt å sido, jag håller med. Det borde absolut gå att göra små och riktigt bra modeller. Egentligen är det väl märkligt att paparazzi inte har drivit fram den utvecklingen? De om några borde ju tycka det vore suveränt med små kameror som de kan gömma undan...

Sorgligt nog tror jag inte det bara är ett skämt - coolhetsfaktorn ska inte underskattas. Men visst måste det vara en bra "selling point" att en kamera är smidig och toppkompetent. Även om en Leica inte är någon spegelreflexkamera, så är väl ändå en av Leicornas styrka just att den enkelt kunde slinka ner i fickan på en fotograf. Det måste väl delvis varit därför den blev så populär bland vissa fotografer vid sidan av en suverän byggkvalitet och tillgång till objektiv i toppklass. Det måste väl ändå vara bra mycket intelligentare med en liten smidig kamera än att hänga flera klossiga Canon-hus runt halsen och dra på sig belastningsskador av allt släpandet. Paparazzifotografernas förbannelse är väl annars att de blivit så föraktade att de inte längre släpps i närheten av sina motiv längre. Därför är de dömda att släpa runt sina vita stuprörsobjektiv för evigt och ta distansskott av sina offer. De har nog försuttit chansen att kunna leva med en Leica.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Varför gör ingen en toppkompetent liten kompakt semipro eller pro DSLR. Det gick ju analogt en gång i tiden, så varför ska det vara omöjligt digitalt i dessa miniatyriseringens dagar. Less is more!
Olympus E-410 är ungefär lika stor som OM-1/OM-2 (som ju startade kompakt-ESR-trenden).
 
Makten skrev:
Leica M8 vore väl förresten ett ypperligt alternativ för "kyrkofotografen"?
M8 är väl inte speciellt tyst med sin ridåslutare? Tystare än en spegelreflex, men inte alls lika tyst som en digitalkompakt (som ju i praktiken är ljudlös).
 
Jag vore den förste att skaffa en mini dslr om de nådde liknande prestanda som dagens semiproffs/proffs dslr.

Lider varken av penisavund eller någon lust att "visa upp" så kallat häftiga prylar. Men som situationen är m å s t e jag ha min gråvita telezoom bakom en förbaskad tegelsten till kamerahus.

Finns massor av kamerahus som är små idag: Nikon har har D40x, Canon har 400D, Olympus har E 510 för att nämna några. Men fortfarande är det optikerna som inte är diskreta/lätta nog om de sak vara ljusstarka.

Skulle förmodligen inte få fler uppdrag om jag lämnade in bilder från en hockeymatch, konsert, modeshow etc om de tagits på iso 1600 med en liten kompaktkamera i befintligt ljus. Blir bara för brusigt.

Mina axlar och rygg skulle bli på mycket bättre humör om jag slapp de långa "kanonerna", men måste ha ljusstyrkan.

Annars har jag genom åren nästan alltid använt kompaktkamera för reportage typ midsommarfirande, sportfiske. Använder förresten alltid kompaktkamera så snart uppdragen tillåter det.

Har numera en Canon G9 som vid iso 200 kan mäta sig i bildresultat och upplösning med en "proffsklump". Väger 320 gram och är jättebra eftersom den fixar snygga rawfiler också. Men efter iso 400 går den bort i resonemanget samt vid alla actionbilder.

Har faktiskt använt den vid kyrkokonserter på längsta tele (motsv 210mm i småbildsformat) och iso 400. Bildstabilseringen är ju hyfsat bra i den och ljudlös är den också. Ingen har klagat på de bilderna ännu.

Så jag är inne på Martin Hertsius resonemang: Typ en Leica av minimalistisk design och små ljusstarka gluggar. Tyvärr kostar den för mycket, liksom optikerna. men jag är övertygad om att vi snart får se en billigare skapelse av liknande typ. Allt annat talar emot förnuftet och utvecklingen. Optikerna går att göra små. Det är fortfarande sensorerna och signalhanteringen som är bromsklossar i miniatyriseringen. Blir för mycket brus och för lite dynamiskt omfång.

Lennart
 
ojkooj skrev:
En typisk sån situation där tysken ju skulle vunnit säkert massor på att inte bara hjälpa till med båten utan att också prata med fiskarna. Kanske umgås i några dagar. Då hade ju bilderna blivit värda något mer. Nu fick han och ni andra en bra (sedelärande) historia i alla fall.

Det där med att han blev ombedd att lägga ifrån sig kameran och hjälpa till angränsar ju till ett annat fotografämne. När är det ok att ta bild och när borde man hjälpa till? Är man skyddad bakom sin kamera och är fotografiet överordnat personligt ansvar som alla andra medmänniskor har.

Minns en gång jag kom med moppe på västerbron i stockholm. En man höll på att klä av sig längst upp på bron. jag stannade efter att ha hajat vad som försiggick kansek femti meter längre bort. Ser honom kliva över räcket. Ser hans ansiktsuttryck. Bilar dundrar förbi. jag uppfattar att han gråter. Ett par kommer fram till honom och gör helt rätt för han kliver efter ett tag tillbaks på gångbanan. Tänk om de skulle stannat och tagit fram kameran istället.

Johan

Det var just det jag gick igång på i denna tråden. Jag uppfattade att ett av inläggen jag kommenterade hade just den typen av uppfattning - "Jag tar mina bilder var fan jag vill och ingen jävel ska lägga sig i det". Räcker inte kameran som sköld så gömmer man sig bakom att man är yrkesfotograf, som om sådana inte skulle ha ansvar för vad de utlöser för reaktioner med sina handlingar.

Att ta fram kameran hade varit väl makabert där ute på bron. Vem skulle man kunnat visa de bilderna för utan att framstå som en idiot? En annan fotograf?

Jag tror du har rätt i att tysken i mitt exempel skulle fått bättre bilder om han tagit sig lite mer tid med fiskarna. Problemet är bara att vi nästan alltid har för bråttom - t.o.m. fast vi har semester.
 
PMD skrev:
Olympus E-410 är ungefär lika stor som OM-1/OM-2 (som ju startade kompakt-ESR-trenden).

Ja den är faktiskt riktigt kompakt. Huset är dessutom tunnare än de flesta. Men sen har vi objektiven som bara blir fläskigare och fläskigare som det verkar. Jag tycker det är stor skillnad mellan min gamla 40mm Pentax-pannkaka, mina gamla Minolta gen 1 glas och dagens objektiv. Min gamla Pentax ME (samma generation som OM-1 ungefär) kunde han ha i fickan även med ett 100mm objektiv. Jag ser inga sådana system idag även om E-410:an i sig inte alls är dum. Men säj det proffs om skulle nedlåta sig till att ta med något sånt på jobbet! Det finns inte för det står ju varken Nikon eller Canon på den vad jag vet.
 
Fast fortfarande, är man där på ett jobb så är man. Är man fast anställd så kan man ju kanske komma undan med en dussinbild men är man frilans så lär man fan försöka få till det bästa som går. I alla fall om man vill att uppdragsgivaren skall ringa igen.

Det finns ingen som betalar mig, mer än en gång, för att ta mediokra bilder eller för att jag ska vara försiktig. De vill ha bra bilder.

Således blir det så att ifall jag tror att jag få en bra bild från en given position så tar jag mig dit så diskret det nu är möjligt och tar bilder tills de är som de ska.

Jag brukar likna det vid när jag tvättade klotter i rulltrapporna i tunnelbanan. Man skulle ju kunna tro att folk skulle bli glada av att bli av med klottret. Det flesta blev säkert det men de sa aldrig nått, däremot var det gott om folk skulle skälla ut en för att man helt dum i huvudet som hade stängt av rulltrappan.

Samma attityd möter jag i butik där folk av någon outgrundlig anledning blir upprörda över att butikspersonal också har lunch. Kontentan är att det finns alltid folk som ska sura till sig för att saker och ting inte passar just dom, världen ska rättas sig efter dem och deras åsikter. Egoister är väl ungefär vad jag brukar sammanfatta dem med.

Sedan måste man som yrkes också ta hänsyn. På ungefär samma sätt som vissa servicebolag ibland glider fram med bilen på cykelbanor eller gågator så bör också fotografen bete sig. Men han måste fortfarande lösa sin uppgift och sitt jobb.

Det finns rätt gott om undersökningar om bildens betydelse i nyhetstidningar. Men tyvärr så uppstår samma fenomen där, alla vill se bilderna så länge inte de "drabbas" eller ska vara med. Det är förvånansvärt ofta som vi stöter på människor som i olika sammanhang som vill få sin röst hörd i media men de vill inte var med på bild eller skylta med sitt namn.

Senast var det en hemlös, antar jag, som stod och tjafsa i tjugo minuter om att tidningen borde skriva om de hemlösa. Men själv ville han ju inte vara med... och det möter man överallt. Folk som har problem med landstingen, kommunen osv...

Nu var det ju lite för lite fakta om just denna händelse. Det enda man kan utläsa i egentlig mening är att trådskaparen blev störd, tråkigt för honom.

Mvh
Maverick
 
Maverick skrev:
Fast fortfarande, är man där på ett jobb så är man. Är man fast anställd så kan man ju kanske komma undan med en dussinbild men är man frilans så lär man fan försöka få till det bästa som går. I alla fall om man vill att uppdragsgivaren skall ringa igen.

Det finns ingen som betalar mig, mer än en gång, för att ta mediokra bilder eller för att jag ska vara försiktig. De vill ha bra bilder.

Således blir det så att ifall jag tror att jag få en bra bild från en given position så tar jag mig dit så diskret det nu är möjligt och tar bilder tills de är som de ska.

Jag brukar likna det vid när jag tvättade klotter i rulltrapporna i tunnelbanan. Man skulle ju kunna tro att folk skulle bli glada av att bli av med klottret. Det flesta blev säkert det men de sa aldrig nått, däremot var det gott om folk skulle skälla ut en för att man helt dum i huvudet som hade stängt av rulltrappan.

Samma attityd möter jag i butik där folk av någon outgrundlig anledning blir upprörda över att butikspersonal också har lunch. Kontentan är att det finns alltid folk som ska sura till sig för att saker och ting inte passar just dom, världen ska rättas sig efter dem och deras åsikter. Egoister är väl ungefär vad jag brukar sammanfatta dem med.

Sedan måste man som yrkes också ta hänsyn. På ungefär samma sätt som vissa servicebolag ibland glider fram med bilen på cykelbanor eller gågator så bör också fotografen bete sig. Men han måste fortfarande lösa sin uppgift och sitt jobb.

Det finns rätt gott om undersökningar om bildens betydelse i nyhetstidningar. Men tyvärr så uppstår samma fenomen där, alla vill se bilderna så länge inte de "drabbas" eller ska vara med. Det är förvånansvärt ofta som vi stöter på människor som i olika sammanhang som vill få sin röst hörd i media men de vill inte var med på bild eller skylta med sitt namn.

Senast var det en hemlös, antar jag, som stod och tjafsa i tjugo minuter om att tidningen borde skriva om de hemlösa. Men själv ville han ju inte vara med... och det möter man överallt. Folk som har problem med landstingen, kommunen osv...

Nu var det ju lite för lite fakta om just denna händelse. Det enda man kan utläsa i egentlig mening är att trådskaparen blev störd, tråkigt för honom.

Mvh
Maverick

Vems egoism är det du tycker skall gå först? Den fotograferandes eller den som råkar ut för fotografen? det finns inget som säger att man måste ha en bild i tidningen. Det finns ingen lag som säger att du måste visa hänsyn med din kamera.

Jag tycker du skall tänka lite längre innan du slänger dig in i kyrkan mitt under pågående tämligen lågmälda konsert och drar iväg dina skott. För mig har det med god ton att göra och det går före min arbetsgivares krav.

Arbetsgivaren till den som tog fotona i kyrkan på söndagskvällen måste ha förberett sin fotograf mycket lite med tanke på hur lite tid han tog sig i kyrkan. Jag skulle inte känt mig nöjd efter ett sånt jobb. de bästa bilderna i det här fallet hade han nog fått vid konsertens slut.

Johan
 
Jag kan inte låta bli att tänka lite sociologiskt på det där. Det här med sakers symbolvärde och att sätta upp en scen att spela sin roll i. Nog är det så att i vissa situationer hjälper stora klunskameror till att stärka auktoriteten och tilliten till fotografen. Det kan funka på vissa människor vid ett porträttjobb, på andra tvärtom. Ibland är studioblixtar lika viktigt som attribut som för ljussättningen.
Känner man folk väl, upplever jag att en stor kamera börjar bli en nackdel. Och förstås i kyrkor och annat.

Jag har plåtat en hel del konserter, och visst måste man vara extremt lyhörd för att folk kan störas. Man får helt enkelt röra sig extremt smidigt och tyst i applåderna, undvika känsliga partier, försöka synka avtryck med eventuella trumslag och andra starka ljud. Men ibland är det verkligen digitalkompakten man får ta till. Min Fuji är utmärkt på det sättet att den är väldigt tyst, och det är lätt att klara långa tider på frihand tack vare att den saknar spegel och slutare. Sen är den sämre på annat, förstås.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Men sen har vi objektiven som bara blir fläskigare och fläskigare som det verkar. Jag tycker det är stor skillnad mellan min gamla 40mm Pentax-pannkaka, mina gamla Minolta gen 1 glas och dagens objektiv.
Eventuellt beror det på autofokusen. Nikon- och Pentax-användare kan ju använda gamla kompakta manuellt fokuserade objektiv. På Canon EOS kan man montera nästan vad som helst med adapter, men man slipper automatisk nedbländning. Olympus E-kameror kan använda OM-optik med adapter, men jag tror inte att man får automatisk nedbländning.

Min gamla Pentax ME (samma generation som OM-1 ungefär) kunde han ha i fickan även med ett 100mm objektiv. Jag ser inga sådana system idag även om E-410:an i sig inte alls är dum. Men säj det proffs om skulle nedlåta sig till att ta med något sånt på jobbet! Det finns inte för det står ju varken Nikon eller Canon på den vad jag vet.
Behovet kanske inte är så stort? De flesta som livnär sig på foto tar väl oftast inte bilder i sådana sammanhang där en kompakt ESR är det bästa verktyget, gissar jag.
 
integritet



Senast var det en hemlös, antar jag, som stod och tjafsa i tjugo minuter om att tidningen borde skriva om de hemlösa. Men själv ville han ju inte vara med... och det möter man överallt. Folk som har problem med landstingen, kommunen osv...

[/B]


Hallå!! Hallå!!

Det är underligt att du inte kan se att människor har behov av integritet. En hemlös har säkert många anledningar till att vilja göra sin röst hörd och kanske är hans anledningar till att inte vara med i media med bild efter en så lång intervju ännu fler.

Tyvärr så exkluderar samhället mer och mer människor som inte vill vara med på bild då media har så stort bildbehov och är så stor del av verklighetsbeskrivningen / tolkningen.

Det finns många situationer där det är jobbigt att synas på bild och man behöver inte vara hemlös eller ens kriminell för det. Det kan inte vara ett krav att man skall vara med på bild för att man skall få säga vad man tycker..

Johan
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar