respektera tystnaden
- Trådstartare ojkooj
- Start datum
ojkooj
Aktiv medlem
Vi kokar ned det...
Det tycks finnas lösningar på situationen jag befann mig i på Söndagskvällen.
1) Man kan använda en annan typ av kamera som är mer tyst.
2) jag kan gå på rockkonsert istället.
3) jobba på att få mer tid till uppdraget (som yrkesarbetande).
4) Fråga: Finns det mölighet att på redaktionen säga : nej det blev ingen bild. Jag kunde inte med att störa och ändå få behålla jobbet?
5) Arrangemanget bör använda sig av regler som i exemplet ovan från USA. Kyrkan i det här fallet är förstås glada över att få en bild i tidningen men har också åhörarna att ta hänsyn till. En gyllene medelväg sökes.
6) Om man som fotograf blir ombedd att avbryta för att någon störs bör detta respekteras. Detta vinner både fotografsamfund och allmänhet på.
7) Det borde vara möjligt för en fotograf att själv avgöra om situationen tillåter störande klickljud eller smattrande blixtar. Yrkeskodex efterlyses. Kanske redan finns?
Har jag glömt något? Håller ni med?
Jag har fåt ta del av en mycket intressant diskussion och det känns som om det finns lite att säga i ämnet då en del känslor har rörts upp.
Hoppas att alla yrkesfotografer får de arbetsförhållanden de förtjänar då de gör allt som oftast väldigt bra jobb
Johan
Det tycks finnas lösningar på situationen jag befann mig i på Söndagskvällen.
1) Man kan använda en annan typ av kamera som är mer tyst.
2) jag kan gå på rockkonsert istället.
3) jobba på att få mer tid till uppdraget (som yrkesarbetande).
4) Fråga: Finns det mölighet att på redaktionen säga : nej det blev ingen bild. Jag kunde inte med att störa och ändå få behålla jobbet?
5) Arrangemanget bör använda sig av regler som i exemplet ovan från USA. Kyrkan i det här fallet är förstås glada över att få en bild i tidningen men har också åhörarna att ta hänsyn till. En gyllene medelväg sökes.
6) Om man som fotograf blir ombedd att avbryta för att någon störs bör detta respekteras. Detta vinner både fotografsamfund och allmänhet på.
7) Det borde vara möjligt för en fotograf att själv avgöra om situationen tillåter störande klickljud eller smattrande blixtar. Yrkeskodex efterlyses. Kanske redan finns?
Har jag glömt något? Håller ni med?
Jag har fåt ta del av en mycket intressant diskussion och det känns som om det finns lite att säga i ämnet då en del känslor har rörts upp.
Hoppas att alla yrkesfotografer får de arbetsförhållanden de förtjänar då de gör allt som oftast väldigt bra jobb
Johan
Osquar
Aktiv medlem
Jaaa, det är inte lätt det här. Finns nog inget enkelt och givet svar. Någonstans finns det alltid en gräns, där det naturligt uppstår svårigheter.
Finns paralleller till nämnda situation i kyrkan, exemplevis i naturen (där bl.a jag mest är verksam med kameran). Även här kan drivet efter bilden med stort B få en att kliva över gränsen. Ibland får man nog bita i det sura äpplet och gilla läget som fotograf.
Har bl.a ett exempel när jag med en guide blev visad till en grotta på Trinidad, där oljefåglar häckade. Dessa märkliga varelser lever i konstant mörker (dagtid i grottor, nattetid ute på jakt efter föda). När guiden fick klart för sig att jag önskade ta en bild på dessa fåglar, med en Metz-45-blixt med teletillsats (fresnerlins alá kaffeburk), fick han panik! Han menade att dessa nattlevande fåglar var ytterst känsliga för (kraftigt) ljus, vilket jag kunde förstå. Men ändå var mitt sug efter en bild på dessa relativt svårplåtade fåglar enormt stort. Jag fick till slut tillstånd att från grottmynningen ta en(1) bild. Jag gjorde det, men kände mig inte nöjd då situationen var minst sagt svårplåtat (detta var på den analoga tiden). Vid hemkomst och framkallning erhöll jag ett förvånansvärt bra resultat, men givetvis hade bilden kunnat göras bättre om jag hade fått ta fler bilder.
Hur som helst, hellre en hyfsad bild än ingen bild alls!
Fridens
Oscar
Finns paralleller till nämnda situation i kyrkan, exemplevis i naturen (där bl.a jag mest är verksam med kameran). Även här kan drivet efter bilden med stort B få en att kliva över gränsen. Ibland får man nog bita i det sura äpplet och gilla läget som fotograf.
Har bl.a ett exempel när jag med en guide blev visad till en grotta på Trinidad, där oljefåglar häckade. Dessa märkliga varelser lever i konstant mörker (dagtid i grottor, nattetid ute på jakt efter föda). När guiden fick klart för sig att jag önskade ta en bild på dessa fåglar, med en Metz-45-blixt med teletillsats (fresnerlins alá kaffeburk), fick han panik! Han menade att dessa nattlevande fåglar var ytterst känsliga för (kraftigt) ljus, vilket jag kunde förstå. Men ändå var mitt sug efter en bild på dessa relativt svårplåtade fåglar enormt stort. Jag fick till slut tillstånd att från grottmynningen ta en(1) bild. Jag gjorde det, men kände mig inte nöjd då situationen var minst sagt svårplåtat (detta var på den analoga tiden). Vid hemkomst och framkallning erhöll jag ett förvånansvärt bra resultat, men givetvis hade bilden kunnat göras bättre om jag hade fått ta fler bilder.
Hur som helst, hellre en hyfsad bild än ingen bild alls!
Fridens
Oscar
Thunderbird
Aktiv medlem
En professionell fotograf syns eller hörs knappt. I synnerhet inte i kyrkan, eftersom denne har rekat dagarna innan inför uppdraget.
/ E
/ E
Thunderbird
Aktiv medlem
Faktum kvarstår, proffs bör kunna hantera även sådana situationer med finess och ackuratess.
/ E
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Live View låter inte men syns. När Konica Minolta 7D som första DSLR kom med en förhållandevis stor bakdisplay, så gnällde en recensent på att den spred störande ljus i hela lokalen (konsert). Han hade inte koll på att bakdisplayen kan stängas av vid behov. Ljus kan faktiskt vara lika störande för en del som ljudet, men til skillnad från detta så går det oftast att stänga av.
Värre än kameror är nog i alla fall mobiltelefonerna. Möjligen har bristen på respekt i det allmänna rummet minskat med just mobiltelefonernas spridning. Det finns en hel del som tycker att omgivningen bara passivt ska acceptera när att andra förlägger sitt virtuella kontor till allmänna kommunikationsmedel, där medresenärerna inte har den minsta chans att ta sig bort från störningskällan. Säger man till blir folk inte sällan rätt aggressiva.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Det behövs inte idag. Idag ringer man bara personen ifråga. Då slutar han i 9 fall av 10 att prata med den han just pratat med och tar telefonsamtalet istället.
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Visst den hållningen kan man ju alltid ha men den kan i värsta fall kosta en livet. Jag har personligen gjort misstaget vid ett par tillfällen. Jag plåtade en muslimsk gravplats i Syrien och ett begravningsfölje i Kenya och båda gångerna kom stenarna flygande.
Ibland håller faktiskt inte din hållning. Man måste vara mer försiktig och respektfull än så.
Arne Lemberg och hans kompis på Fib/Aktuellt var det väl som blev mördada vid gränsen till Uganda när de skulle göra ett reportage där. De skulle ha sitt scoop och sket i att de blev tillsagda att de inte var välkomna in i landat. De korsade gränsen illegalt och fick betala ett högt pris för det. De hittades skjutna alldeles bredvid gränsstationen.
Det finns andra exempel på folk som skjutits och stenats på 70-talet när de fotograferat kvinnor i gränsområdena mellan Pakistan och Afghanistan då folk tydligen trott att kamerorna varit utrustade med magiska egenskaper och kunde avbilda kvinnorna nakna rakt genom kläderna. Jag är osäker på om folk där är så mycket mer toleranta idag. Minns också fotografen som fick det verkliga scoopet (postumt) när han filmade en lastbil med soldater i Chele -73. Synd bara att han aldrig fick se bilderna själv...
I en del andra fall kan man råka illa ut om man vägrar betala "motiven" pengar när de upptäckt att de blivit smygfotograferade. I detta fall tycker de att de vill ha en del av din förväntade intäkt på jobbet eftersom ju du utnyttjat dessa människor för att tjäna pengar på dem som motiv. Hemma betalar man fantasisummor till överbetalda modeller samtidigt som man förväntar sig att varenda ulandsmotiv ska ställa upp gratis. Oftast är det ju inga fantasisummor det handlar om.
Det är faktiskt inte fel att fråga. Visst kan man skita i det men då får man också vara beredd på konsekvenser. Folk som känner sig kränkta kan bli ordentligt otrevliga och inte sällan ger de sig på din käraste ägodel också, så det kan bli ordentligt dyrt dessutom.
Senast ändrad:
SwedishMel
Avslutat medlemskap
Du har helt klart rätt, det finns många tillfällen när det är rent olämpligt att fotografera. Som fotograf tycker jag att man i varje situation ska uppträda med respekt för sin omgivning och inte helt obetänkt hala fram kameran och fota ohejdat. Och det gäller ju förstås vare sig man är amatör eller proffs.
Jag var nyligen i Japan och besökte många tempel, bland annat ett tempel som var ett stort pilgrimsmål uppe i bergen, Koya-san. Inne på tempelområdet fick man inte fota och det satt skyltar upp vid ingången med tydliga överkryssade kameror. Stämningen var stillsam, tyst och mycket värdig. Det enda ljud man hörde var tempelklockan, munkarnas böner och turisternas hasande i strumplästen. Men likförbannat ramlar det in ett gäng turister som utan betänkligheter halar fram kameran och börjar plåta.
Buddahstayn: KLICK
Munkar i bön: KLICK
Fontän: KLICK
Rökelse: KLICK KLICK KLICK
Trist beteende...
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jag har sedan något år också en liten bra kompaktkamera. I 8 fall av 10 saknar jag inte min i vissa avseenden ganska åbäkiga DSLR. Den kan man ställa in så den är fullständigt ljudlös, vilket är fullständigt underbart. Den tar lysande bilder om inte ljusförhållandena är riktigt usla. En stor fördel är också att få motiv blir skrämda av något som nästan ser ut som om det ska spruta vatten på motivet.
Jag tycker min "semipro-DSLR" påverkar mina motiv märkbart i jämförelse med "leksakskameran" jag har. Ingen bryr sig om min kompakt, men när man halar fram DSLR:en så reagerar en del med att de verkligen noterat att "nu ska han fotografera". Jag tror helt enkelt att man tar sämre bilder med en DSLR i många fall för våra muskedunder till kameror skrämmer folk en del och skapar onödigt onaturliga situationer som blir onödigt dåliga på bild. Det är bra tycker jag att det nu kommer fram många olika mycket kompetenta kompakter som riktar sig till entusiater och proffs som komplement.
Varför inte komplettera med en kompetent kompakt och lämna stenkrossarna hemma när man ska besöka känsliga miljöer. Fotograferna kommer garanterat få bättre (mer naturliga och avslappade bilder) och motiven sliper att bli förbannade på buffliga och hänsynslösa fotografer.
Anders Östberg
Guest
Får jag fråga vilken du använder?
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Ja och varför då då?
Det är väl knappast något genetiskt eller...?Tyvärr är världen full av tidningsfotografer och andra som tycker att alla andra ska respektera dem därför att de minsann är "proffs" och fotar för brödfödan när de systematiskt kränker de människors liv de dokumenterar. Paparazzi-fotograferna är väl bara extremen. Du och andra (inklusive undertecknad) får tyvärr bara skörda vad andra tidigare sått - "that's all".
Slutligen: klagar de så stör du dem. Att bli störd är ju något mycket subjektivt. Ju större kamera - ju mer lättstörda motiv kan man nog ha som tumregel. Så en klossig Canon värsting-full frame med jättestort vitt objektiv är väl trots allt inte alltid det optimala verktyget i alla lägen (det gillar ju inte ens den stressade bofinken Knut som bekant).
Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jag började med en Ricoh Caplio R5 (tjuvlånad av min fru när min KM 7D pajade på semestern). Blev imponerad trots att den hade 5 megapixel och lite dålig brushantering i mörka miljöer men den var lysande i dagsljus och det var det jag hade den till (fisketurer på Los Roches i Venezuela). Sen köpte jag en Caplio R7 i vintras. Den har betydligt bättre brushantering och 8 megapixel. Kul också att den har möjlighet att ta macrobilder ner till en närgräns av 1 cm. Det har kommit ytterligare en uppgradering nu som heter R8 som har 10 megapixel. Dessa kameror är alla välbyggda med metallhus och zoom 28-200cm och inbyggd bildstabilisering som jag tycker är klart bättre än min KM 7D. Jag har mycket roligare med denna kamera normalt än min DSLR. Prismässigt ligger den kring 3500:-
Det finns ett par andra fördelar som jag inte nämnt också. För det första så får man inget skräp på censorn genom objektivbyten. Sen har jag till min stora glädje sett att min Caplio är kemiskt fri från de enormt irriterande fokusproblem jag haft med min AF i min DSLR. Jag är väldigt imponerad av det inbyggda objektivets skärpa.
Strängt taget spelar det nog ingen roll om du väljer en Ricoh eller någon av entsiastmodellerna från Panasonic, Sony, Canon eller Nikon. Jag tycker det skett ett otroligt lyft för kompakterna de senaste åren. Det går inte ens längre att klaga på uppstarttiderna.
Senast ändrad:
Anders Östberg
Guest
Tackar!
