Martin, det var inte ditt inlägg som gjorde mig arg, du är kunnig och svarar väldigt sällan på ett nedlåtande sätt.
Många frågor på fotosidan är av karaktären att frågeställaren borde ha läst manualen eller tänkt efter lite innan frågan. Om man väljer att svara på en sådan tråd kan man göra det på ett bra sätt, flera av svaren i tråden var inte schysta som jag uppfattar det. Det jag efterlyser är en vänligare ton på fotosidan.
Joachim
Jag håller med, men det enda inlägg här som kan anses "nedlåtande" är i mitt tycke bara sarkastiskt. Man får inte ha så jädra ömma tår;-) Kastar man ut en fråga på Sveriges största fotoforum utan att först söka lite själv, så får man räkna med svar som inte alltid är så trevliga och lärorika. För övrigt skrev ju trådskaparen faktiskt "rätta mig om jag har fel".
---------------------------------
Men okej, om vi ska vara lite snälla och förklara ett och annat så kan jag börja.
Brännvidden hos objektivet ger tillsammans med sensorstorleken vilken
bildvinkel man får. Det finns många uppfattningar om vad en viss bildvinkel är "bra till", men generellt brukar man använda vidvinklar för att få med så mycket som möjligt; till exempel inomhus eller till storartade landskap. Teleobjektiv använder man oftast för att "komma närmare" saker som är långt borta, eller för att skära ut specifika utsnitt ur ett större motiv.
Mitt mellan dessa finns det som brukar kallas "normalobjektiv", vilket är en ganska neutral bildvinkel som är i närheten av ögats aktiva synfält (även om jag inte riktigt håller med). Det kan man använda till vad man vill, men ska jag generalisera så brukar det mest användas i situationer där perspektivet inte är intressant i sig, och där man ändå vill ha med lite mer än med ett tele. Ett "miljöobjektiv" kanske man kan kalla det.
Men sen är det som vanligt. Regler är till för att brytas! Att gå riktigt nära med en vidvinkel istället för att välja en lång brännvidd, ger ett helt annat intryck. Då bildvinkeln är större än ögats, så får man ett väldigt dramatiskt perspektiv, eller egentligen
upplevelsen av detta. Perspektivet är ju nämligen samma som för ögat, vid ett givet avstånd.
Med telet kan man också fotografera både på kort och långt håll. Jag gillar landskapsbilder med tele bättre än med vidvinkel, eftersom det brukar bli mindre rörigt. Man kan lättare få rena kompositioner, och man tvingas välja ut den intressantaste delen av vyn istället för att ta med hela klabbet.
Så, alla brännvidder kan användas till allt. Det är upp till varje fotograf att lista ut vad som känns bra, och det tar ett ganska bra tag innan man nått dit. Jag tycker inte att det är någon vits att försöka klassificera motivtyper och brännvidders användningsområden innan man själv vet vad man vill. Och det kan man inte läsa sig till. Man måste prova själv.
