Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Redigering - fusk?

Produkter
(logga in för att koppla)
Han satt där och knackade ut sin tavla i stenhällen när det plötsligt kommer fram en liten skäggig gubbe och visar honom en tavla som han målat på en träbit. Gubben med träbiten får bara ett hånskratt tillbaka så han fortsätter.
Efter ett tag möter den lille skäggige mannen en kvinna bärande på en rektangulär duk med ram. Den lille mannen ser på tavlan med stor skepsis.
Kvinnan går vidare och kommer till den före detta stenhuggande mannen som nu stolt visar henne ett fotografi av älven där han håller till. Kvinnan funderar ett tag innan hon lyfter näsan och drar vidare. Glad i hågen springer stenhuggaren med sin analoga kamera ifatt den lille mannen med träbiten.
Stenhuggaren kommer till ett litet hus och tittar in genom fönstret.
Där sitter den lille skäggige mannen framför en dator och redigerar sitt självportträtt som han tagit med sin digitala kamera.
Och där är vi väl ca nu.
-Anders
 
skägga skrev:
[QUOTEJa olika synsätt finns det alltid & tur är väll det , annars har dessa forum alldrig funnits .
Slutresultatett är väll viktigast för alla , men vägen dit kan alltid diskuteras .
Jag tycker i alla fall att ju mindre efterarbete som krävs destå bätre , det ultimata är väll i alla fall att man lyckas på en gång ?

Håller med.

Jag tycker dock att ju mindre arbete för att nå resultatet destu bättre. Oftast innebär detta att bilden i kameran är bra från början, men inte alltid.
 
gors skrev:
Det finns ett tredje: Motivet är viktigast. Det är viktigare hur saker och ting verkligen ser ut än hur fotografen tycker att de borde se ut för att uppfylla det ena eller andra bildmässiga kravet.

Möjligt att sträva mot, omöjligt att uppnå. Som så mycket annat.

Detta är den första för mig, bilden, motivet är viktigast.

Detta kan i min värld innebära att jag måste redigera en bild för att den exakt skall avbilda verkligheten. Detta kan ske i mörkrum eller i dator.

Anser man att det endast är ett orginaldia direkt från kameran som kan avbilda verkligheten rätt så hamnar man i min värld i kategori två.

Sedan är det en annan intressant diskussion om vi kan avbilda verkligheten som den är? Väljer vi inte en subjektiv del av den? (Bortsätt från fotografer på museum och vetenskapliga bilder, men det är något helt annat.)
 
berga skrev:
Hur manipulerar man med ett gråfilter? Precis som du säger. Du komprimerar kontrastomfånget och ger betraktaren en vision om att det var mindre skillnader mellan ljust och mörkt när du tog bilden än vad det var.

En förbättring av signal-till-brusförhållandet s a s, man lägger tyngdpunkten på det väsentliga innehållet. Man kan ju skippa allt sån't, och då skulle det vara som att prata i mobiltelefon utan någon signalbehandling ... det skulle inte höras så bra då :)!
 
Detta blir ju ett dilemma beroende på vad man gör. Naturfoto där du klipper in djur som inte har en hemma miljö där är montage. Samma sak med reportage eller dokumentärfoto.

En mindre touchup av kontrast och färger verkar vara godtagbart vart man än vänder sig. Speciellt om syftet är att efterlikna det man såg med ögat.

Sen är det ju lite upp till var och en. Senast idag satt jag och tog fram färgerna ur en himmel på ett foto, mest för att denna himmel blev väldigt grådaskig till följd av taskig vitbalans på digitalkameran, Vilken inte stämde med ursprunget. Att jag sedan tyckte att en mer klarblå himmel, än lite över verkligheten var snyggare än det naturliga, det är upp till mig.

Å andra sidan så är det ju åt detta håll velvia går också, så dom som gillar naturliga bilder anvönder väl inga andra filmer än dom som ger en neutral avbildning av verkligheten, och då absolut inget svartvitt... eller... :D

Och vem säger att jag inte lär mig på att sitta och klippa lite och dra upp/ner färger i datorn. Om jag har en bra bild som saknar något, och sedan leker lite med färger, och klipper lite, för att i slutändan få ut en riktigt bra bild med komposition som man gillar, då kommer man ju söka sig till att komponera bättre från början nästa gång. T.ex zooma lite mer, använda pol filter för att ta fram himlen. Så nog tusan vill jag påstå att det går alldeles utmärkt att lära sig bli en bättre fotograf med hjälp av datorn. Vad gör vi annars här på fotosidan när vi diskuterar... ;)
 
Bild som bild. Det viktigaste anser jag vara att fotografen berättar och beskriver vad hon/han gjort för förändringar. Det är utvecklande för oss som tittar.
Oftast behöver bilden justeras något efter inscanning både vad det gäller färgbalans, kontrast och skärpa vilket inte har med manipulering att göra. Däremot när man tar bort, klonar, lägger på filter, monterar eller på annat sätt förändrar bilden från orginalet bör man berätta vilka förändringar som är gjorda.
 
roypeter skrev:
Den logiska frågan blir därför om alla sådana efterbearbetningar i P.S. som inte avser att få bilden att efterlikna originalet så mycket som möjligt egentligen kan kallas för fotografering. Är det inte egentligen bildbehandling man håller på med?

Vem har någonsin påstått att behandling i PS är fotografering??? Fotograferar gör man med kamera, bildbehadlar gör man analogt eller digitalt. Inga konstigheter anser jag.

ALLA, ABSOLUT ALLA, bilder du ser omkring dig är behandlade/retucherade på ett eller annat sätt. Idag givetvis mest med hjälp av datorn.

De som påstår något annat lever i en annan värld.

Sedan, ifall man MANIPULERAT bilden, skall man givetvis ange det på något sätt.

mvh
 
bara några citat rörande ämnet..

"att jobba med PC är som att se två människor älska, att jobba i mörkrummet är som att själv älska med en kvinna"
- Sebastiao Salgado.

"digital teknik är för fotografin vad synthesizern var för musiken"
- Morten Krogvold
 
Sledgehammer skrev:


ALLA, ABSOLUT ALLA, bilder du ser omkring dig är behandlade/retucherade på ett eller annat sätt. Idag givetvis mest med hjälp av datorn.

Jo men det är skillnad på att försöka få bilden att efterlikna originalet och att manipulera bilden till något helt annat än vad det var ursprungligen. Jag tycker inte att något av dem är fel och det är upp till var och en hur man väljer att utöva denna hobby och vad man tillåter sig och inte tillåter sig att göra.

Däremot tycker jag inte att det är rimligt att bilder som efterbehandlats kraftigt jämförs med bilder bilder som är i det närmaste obehandlade

Jag tycker faktiskt att det är stor skillnad på att använda filter och att efterbehandla i PS eftersom man i PS redan har en färdig bild att jobba med och det ger helt andra förutsättningar.

När du använder filter målar du fortfarande med ljuset och skapar bilden på plats. Det gör du inte i PS, däri ligger skillnaden. Framöver tycker jag att man i större utsträckning borde skilja mellan dessa två "konstformer", inte för att något av dem är fel men för att de uppenbarligen kräver olika nivåer av kunskap och därmed i någon mening blir två olika typer av hantverk.

Hälsningar från en som gillar bilder helt enkelt.
 
Jag måste passa på och fråga en sak. Jag brukar fråga och be de jag fotograferar att vara på ett visst sätt, be dem flytta armar, se sura ut, tänka på barn som dör osv. Är det ok? Ibland händer det att jag sover oroligt för att jag tog mig friheten att t.o.m skapa bilder jag bara tidigare sett mitt huvud. Visst, isbjörnar i egypten i en naturtidsskrift kan diskuteras om det är god smak eller inte, men knappast om det är tillåtet eller inte. Lämpligt kanske kan vara ett bättre ord?
 
När du använder filter målar du fortfarande med ljuset och skapar bilden på plats. Det gör du inte i PS, däri ligger skillnaden. Framöver tycker jag att man i större utsträckning borde skilja mellan dessa två "konstformer", inte för att något av dem är fel men för att de uppenbarligen kräver olika nivåer av kunskap och därmed i någon mening blir två olika typer av hantverk.
Jag skulle iofs vilja likställa ett avtonat gråfilter med att man blandar två olika exponeringar i photoshop för att få ett högra omfång, eller bara exponerar efter högdagrarna och sedan ljusar upp lågdagrarna lite i photoshop. Eller att man minskar blåstick digitalt istället för att använda ett filter. Skillnaden för dessa är hårfin. Eller om man verkligen ska ta i, man slår om inställningen på digitalkameran till vivid för att få nåt som liknar velvia(nästan iaf), etc. Då är det definitivt väldigt nära motsvarighet på analoga sidan.
 
Damocles skrev:
Då är det definitivt väldigt nära motsvarighet på analoga sidan.

I vissa fall har de justeringar man gör i PS väldigt liknande effekt som att använda någon form av filter i fält oavsett om du fotograferar digitalt eller analogt. Du kan ju använda filter på digitalkameror också :)

Men det var inte det det gällde. Visst. för bildens skull är det slutresultatet som räknas men valet av metod påverkar slutresultatet och det går därför inte riktigt att skilja dem åt.

Att hålla justera i PS tills man blir nöjd ger betydligt större svängrum än vad man har om man använder filter (speciellt om du fotar analogt och inte kan slösa hur mycket film som helst) och med hänsyn till det bör bilderna i någon mening också bedömas olika.

Det laddas titt som tätt upp bilder som efterbehandlats ganska kraftigt i PS och de brukar kunna få ganska stor uppskattning eftersom det kan ge effekter som man kanske inte hade kunnat uppnå lika lätt med filter. Min gissning är att det där kommer att avta i takt med att fler och fler lär sig att arbeta i PS och de där "digitala alstrena" inte blir fullt så exotiska längre...
 
Senast ändrad:
Jag har inte följt hela denna tråd, tycker det är fritt att använda alla verktyg som finns såväl före som efter exponeringen. Lämnar man in en analog film för framkallning m.m gör fotolabbet egna justeringar för så bra bild resultat som möjligt. Man kan ju välja att själva göra detta i bildbehandlingsprogram, vilket jag tycker är roligt.
Det inte jag inte gillar är när man målar dit en massa grejer i bilden, för mig känns det fel.
 
Fotografering innebär ju alltid att vi TAR BORT information. Med begränsad bildvinkel och slutartid väljer vi ut ett pyttelitet utsnitt i tid och rum av verkligheten, vi kontrollerar skärpedjupet, objektiv och film/sensor är aldrig 100-procentigt skarpa o s v. Det är ju egentligen bara av tradition som vi beskär bilden med raka linjer i rät vinkel, inget förbjuder att vi klipper av ett hörn på bilden (eller t o m stansar ut ett hål mitt i bilden) för att på så sätt tar bort en störande detalj.

Vi kommer in i en gråzon när vi börjar förändra befintlig information (oskarp mask, färg- och kontrastkorrigeringar). Eftersom sådana förändringar alltid straffar sig själva om de går till överdrift så tycker jag att detta är ett mindre problem. Dessutom har de ju oftast sina ”analoga” motsvarigheter (framkallningens kantskärpeförstärkning kan t ex ses som ett slags ”kemiskt skärpningsfilter”).

Den stora skiljelinjen går när vi börjar LÄGGA TILL (eller duplicera) information som inte funnits i motivet från början, t ex genom att lägga till detaljer från ett helt annat foto, använda kloningsverktyg, öka detaljrikedomen med fraktaler o d.

Av foton med höga dokumentära ambitioner bör vi kräva att ingen som helst information har tillkommit efter fotograferingsögonblicket. Kloning ska vara strängeligen förbjudet, vill man ta bort något så får man nöja sig med att klippa ut det och ersätta det med en och endast en färgton (d v s obefintlig kontrast inne i urklippet). Vill man sedan dölja urklippet ytterligare får man nöja sig med att göra kanten suddigare. I praktiken innebär detta att om man försöker ta bort alltför stora detaljer så kommer detta obönhörligt att synas, medan vanlig hederlig ”dammkornsretusch” kan utföras utan problem.

För rent ickedokumentära foton har jag svårt att se någon orsak att försöka begränsa fotokonstens utveckling. För bilder där det inte klart framgår (av t ex sammanhanget) om de har något dokumentärt värde (och hur stort det är kontra de bildmässiga värdena) så får man nog förlita sig på fotografens omdöme. I tveksamma fall bör en kort bildtext där eventuell ”manipulation” nämns vara lika naturligt som att man idag ofta talar om var och när bilden är tagen, vem den föreställer o s v.
 
Pupillen...Du har naturligtvis rätt, en dokumentär bild skall man inte ta bort eller tillföra en massa grejer. Jag tänkte mig inte för där.
 
För mig handlar det mycket om vilken genre inom fotgrafin man diskuterar. Inom naturfoto tex. ligger ofta en stor del av min bildupplevelse i att jag fascineras av hur vacker naturen är. Om jag sedan i efterhand får reda på att den läckert rödtonade himmeln egentligen var ljusblå så försämras min upplevelse av bilden.
På samma sätt är det med en bild som är ska verka spontan men är arrangerad. Den ger mig inte samma upplevelse som en motsvarande spontan bild.
Dock så finns det många områden där detta inte har sån stor betydelse. Abstrakta fotografier eller fotografier som är uppenbart arrangerade.Där påverkar inte "äktheten" mig eftersom bilden aldrig var menad att kännas äkta.
 
Är den känslan du beskriver annorlunda än om du får reda på att när fotografen tog bilden så lutade han ryggen mot ett kärnkraftverk och precis utanför bilden till höger var det en stor sopptip?
 
berga skrev:
Är den känslan du beskriver annorlunda än om du får reda på att när fotografen tog bilden så lutade han ryggen mot ett kärnkraftverk och precis utanför bilden till höger var det en stor sopptip?

Nej, sånt är inte lika inverkande. Då har man inte manipulerat verkligheten, bara valt ut vissa delar.
 
Jag sysslar större delen av dagarna med Lysekils kommuns bilder. En del av jobbet består i att skanna äldre och dokumentära foton,mest glasnegativ och mellanformat, för presentation i webbaserad databas. Där ändrar man givetvis aldrig en bild på något sätt förutom det som man vet är skador eller damm till exempel. Kan man inte retuschera på ett trovärdigt och korrekt sätt så låter man bli helt enkelt. Ansikten rör jag aldrig för det behövs så lite för att förändra ett uttryck.

En annan stor del av sysslorna är att ta fram nytagna bilder för marknadsföring av kommunen som den turistort den är. Där ser jag inga betänkligheter i att ta bort sånt som gör bilden tråkig att se på. Givetvis lägger man inte till och ljuger ohejdat men att ta bort mobiltelefonmasten, som finns 30 meter från utsiktstornet från 1890-talet, från bilderna det gör jag utan att skämmas. Även färger tar man till lite extra. Vill folk se en bild med dämpade färger eller lockas dom mer av skimrande hav och riktigt röda granithällar? Ni fattar säkert.

Man anpassar ju efter situation och efterfrågan. De "historiska" bilderna är en sak och "marknadsförings"-bilderna en helt annan.Privat däremot kan jag vara lite mer kluven och hamnar i de flesta fall nånstans mellan "historiskt" och "marknadsföring" så att säga.

Det där pratet om "äkthet" som alltid kommer upp i de här diskussionerna blir jag inte riktigt klok på. Vad är det i en arrangerad eller abstrakt bild som inte är äkta? För mig är en abtrakt bild, gärna linjärt uppbyggd, betydligt mer äkta än vilken naturbild som helst. Jag tycker att naturen är så komplex och vacker så att en bild, hur "bra" den är, inte kan göra verkligheten rättvisa. Det är givetvis så jag uppfattar verkligheten och inget som gäller för alla men lite förståelse för mitt sätt att se hoppas jag ändå på :)
 
Linkeboda skrev:
Nej, sånt är inte lika inverkande. Då har man inte manipulerat verkligheten, bara valt ut vissa delar.

Reagerar du också på att Velviabildernas färger också är extrema? eller accepterar du det?

Det är nog detta jag inte kan förstå. För mig visar dessa exemplen på manipulation av verkligheten. Jag säger inte att det är fel, bara att jag inte ser skillnaden mellan att använda en film som ger extrema färger, att inte ta med förfulande delar av verkligheten i bilden eller att fixa till himmelen i Photoshop.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar