ANNONS
Annons

Pinsammaste misstaget?

Produkter
(logga in för att koppla)
Björn Jansson skrev:
...Det visar sig att jag kört på ISO 800...

Déja vu måste jag säga. I fredags var det mösspåtagning på den gymnasieskola där jag går och eftersom jag är bildchef på skoltidningen låg det på mig att ta bilderna. tursamt nog lånade jag ut min D1 till redaktionschefen som även han tog bilder-där hade jag sett till att kameran var inställd på 200 iso, vilket jag trodde mina D100 var också...men ack så fel jag hade. När jag drog lite i kurvorna i photoshop och zoomade in märkte jag ett markant brus och tänkte "är det nåt fel på kamerorna eller". Sen slog det mig -manskören hade haft en kort vårkonsert en halvtimme innan och eftersom det var mörkt i aulan så var ju 800 iso bra...då. Detta plus en grovt felaktig vitbalans tog bort lite av kicken med att ha tagit bra bilder...men det blev ju några i alla fall. Men jag satsar mest på dem som redaktionschefen tog...
 
Inte det pinsammaste, men det absolut värsta misstaget gjorde jag för någon månad sedan när jag glömde väskan med två hus och 4 objektiv och flera rullar exponerad film på bussen.. (ja, det är värre än att tappa bästa neget i pappersframkallaren.) Gissa om man blir supernojjig och känner sig bra dum? men fatta vilken otrolig tur man har som får igen det sen, tur att det var en expressbuss.. Fast nu håller jag hårt i väskan på alla turer, och inser att inget skulle kunna vara värre än att bli av med grejerna..
 
Senast ändrad:
Det här var en rolig gammal tråd.
Då fyller jag i med en historia om ett misstag som jag inte begick, men blev drabbad av.
Det hela begav sig anno 1992 på Elektroteknologsektionen på Chalmers. Undertecknad var sektionsfotograf, tillsammans med tre andra entusiaster. Ett uppdrag vi hade att göra (förutom festfoton) var att ta porträttbilder till sektionens bildhäfte över årgång 1992. Ca 250 st nyintagna skulle fotas i svartvitt. Vi var två som skulle fotograra parallellt. Alla ställdes upp i bokstavordning, sedan körde vi två fotograferingen i två "bås".
Därefter skulle jag och en till framkalla och kopiera alltsammans.
För att göra det lite smidigt kom vi överens om, innan fotosessionen började, att köra kamerorna på manuellt läge (med blixt), då skulle det ju gå så smidigt, så smidigt, att kopiera alltsammans (dvs mät upp kopieringstiden för ett par typiska bilder, och kör sedan på för de övriga).
Men, men, en av oss glömde det, han satte sin kamera på programautomatik med följd att bildernas exponering blev väldigt olika beroende på hudfärg, klädsel etc...
Harrej-vlar vad tid vi fick lägga i mörkrummet för att få fram porträttbilder som kunde tryckas bredvid varandra i häftet utan att se alltför olika ut...
Då skulle man haft en digitalkamera och Photoshop... Men sånt fanns ju inte då.
Idag gör man väl samma misstag som alla andra, dvs pillar för mycket på inställningarna som vitbalans, ISO etc, och glömmer fullständigt att återställa. För att inte tala om alla dessa gånger man packat ner all utrustning förutom minneskort...
Mvh Mikael
 
Nu känns mitt ISO 800 inte lika hemskt längre, att glömma väskan på bussen är ju riktigt nervpirrande. Har bara glömt mössor o liknande, o blivit sur. Tur att du fick tillbaka den, annars hade det väl blivit till att krångla loss med försäkringbolaget.

kan berätta en annan klanteri historia.

Detta hände förra våren och jag hade hösten innan fått min eftertraktade powerbook, från ett jobb.
Hemma i min lilla studentlya så hade jag kopplat denna till stereon för att kunna spela musik.
En väldigt smart idé då sladden hängde lite övanför golvet( jo jag vet, inte bra) När jag befann mig i andra sidan rummet så ringde telefonen och jag fick bråttom att svara sprang över rummet och vips så vände jag mig om och ser powerbooken i slowmotion falla i golvet.
Den sprack både här och där men fungerade. Metallen var bra knögglig. Lyckades dock tillslut få ut allt på försäktringen och fick själva titaniumskalet utbytt. Det var tuffa tider det, tragiskt att man kan bli så nere över en pryl egentligen.
 
Björn Jansson skrev:
En väldigt smart idé då sladden hängde lite övanför golvet( jo jag vet, inte bra) När jag befann mig i andra sidan rummet så ringde telefonen och jag fick bråttom att svara sprang över rummet och vips så vände jag mig om och ser powerbooken i slowmotion falla i golvet.
Den sprack både här och där men fungerade. Metallen var bra knögglig. Lyckades dock tillslut få ut allt på försäktringen och fick själva titaniumskalet utbytt. Det var tuffa tider det, tragiskt att man kan bli så nere över en pryl egentligen.
Hehe, känner igen det där med;) Men datorn har jag hunnit fånga i luften några gånger. Det som trillat i bl a fotbad är fjärrkontroller och telefon i stället. De gillade det inte särskilt bra kan jag tala om. Inte ett dugg bättre än vad min negativremsa som badade en halvtimme i pappersframkallaren gjorde, inget funkar ju längre.. Min son har även kontrollerat om sköldpaddor har bruk för mobiltelefoner två gånger. Det hade de inte och resultatet blev att jag skänkte bort sköldpadorna och köpte den absolut billigaste mobil jag kunde hitta. Den har hållt i 2 år nu;) Fast mina badade prylar är nog sammanslaget ändå under bra powerbookpris och försäkringar brukar ju vara knepiga att få ut på. Tur att du lyckades.

Hojta om du behöver hjälp i Grain Surgery..
 
Senast ändrad:
lotelo skrev:
Inte det pinsammaste, men det absolut värsta misstaget gjorde jag för någon månad sedan när jag glömde väskan med två hus och 4 objektiv och flera rullar exponerad film på bussen.. (ja, det är värre än att tappa bästa neget i pappersframkallaren.) Gissa om man blir supernojjig och känner sig bra dum? men fatta vilken otrolig tur man har som får igen det sen, tur att det var en expressbuss.. Fast nu håller jag hårt i väskan på alla turer, och inser att inget skulle kunna vara värre än att bli av med grejerna..

Jag gick ifrån min kameraväska, också den med två hus och fyra objektiv, på en pizzeria i Stockholm för ett tag sen. Tur att någon var vänlig nog att lämna den till personalen istället för att gå hem med den...
en annan gång trodde jag att jag glömt en kamera på pendeltåget Norrköping-Linköping och höll på och nojade och ringde runt till hittegods- och
städavdelningar. Efter några timmar kom jag på att jag nog hade hängt kameran på en stol under en hög med kläder...tur, men något pinsamt...
 
Snacka om dråplig händelse Björn:-/))!!

Själv så hade jag en gång för ca 9 år sedan överlistat min första blanka havsöring hemma i ån och var glad som en dagisfröken när alla barnen gått hem,, fotade för att mina fiskarpolare skulle få se min blanka på 1,6kg,, annars skulle ju såklart ingen tro mig!!



Jag hade ingen film i kameran och det uptäckte jag ju efter den varit på middagsbordet,, så ngt mine och bevis hade jag inte:-( hehe,,

Tog mina föräldrar till hjälp i vardagsrummsrättegången med polarna men jag vet inte om ngn fortfarande tror mig:)))

Har i alla fall aldrig bommat på filmsidan efter den händelsen:)

Mvh Niclas
 
pinsammaste händelse... eller ja, mest skrämmande händelse..

detta utspelade sig en varm (otroligt varm) dag förra sommaren.. Jag skulle fota en kär vän i studion. Hon är ganska blyg av sig och säger inte sådär jättemycket. Men jag började fota på,, klick klick klick,, blixt blixt blixt..

Det jag inte tänkte på var att kombinationen, Värme, blixtrande ljus och lite vätska kan vara förödande. efter några tiotal bilder ser jag modellen singla ner mot marken. Hon hade inte sagt att hon kände sig yr. Även om jag frågat flera gånger och erbjudit henne dricka.


Det var ganska skrämmande,, fick en bild dock när hon svimmade..
 
Kändisar

Skulle plåta Per Gessle, Hade blivit lovad en halvtimme av hans manager och jag hade planerat att ta "riktigt" tuffa bilder på en övergiven industri. Kom till platsen vi skulle mötas men fick besked att han var försenad. Blev lite snopen men vet hur det kan vara. Fick vänta på MR Gessle i 40 minuter. När han väll kom sa han i snorkig ton du får fem minuter på dig sen har jag annat för mig. Jag insåg att min stora plåtning inte skulle bli av jag blev jätte besviken och jätte stressad så jag fick total hjärnsnäpp jag såg ett äpple som fallit till marken tog upp det gav honom äpplet och sa håll i detta sa jag. tog min bild och gick därifrån. Stressad besviken total hjärn snäpp kan man kalla det. Min chef på tidningen jag plåtade förr skrattade och sa att de nog fick ta fram en arkivbild.

Tips ska du plåta en kändis så räkna inte med att du får någon tid även om de säger det. och främst av allt Tänk inte så mycket.

ville lägga upp bilden men var på negativ tiden ligger någnstans i dammet
 
Senast ändrad:
Den var fin den, hehe, typ ta det här äpplet, klick, klick. Nejdu vi får nog ta en arkivbild sörru. Ibland är det inte kul alls. Vore däremot kul att få se bilden.
 
Björn Jansson skrev:
Den var fin den, hehe, typ ta det här äpplet, klick, klick. Nejdu vi får nog ta en arkivbild sörru. Ibland är det inte kul alls. Vore däremot kul att få se bilden.

Det skulle ju vara ett perfekt sätt att ge tillbaks.

Gud, jag skrattar ännu.

/ Marcus
 
Estethia skrev:
det vet du kanske, men ett bra tips är att alltid ha med en tuschpenna som man kan skriva antal tagna bilder på rullens flärp.

Jo jag brukar det men nu var det stressigt och jag tyckte mig inte ha tid att leta fram pennan i väskan...
 
Skrattkramp

Ni har altså i två år samlat dessa skrattkramper och är nu skyldig i att jag suttit uppe hela natten och läst, och fått ont i magen.

Ett litet bidrag.
Detta var i början på 80-talet.

Jag och min kille hadde bosatt oss i en gamal, ja mycket omodern lägenhet....Han var intresserad i foto, och hadde lyckats få mig intresserad.

Nu var det ju så att man skulle komma på ett sätt att få framkallat alla sina bilder (svart-vita)

sakt som gjort, i Storm P anda inrettar vi ett proffesoriskt mörkrum i en mellangång, sköljen är en balja, med en hævert som får vattnet att rinna ut i toaletten.

det gick ju bra,,,,intill en dag....
Jag menar en sådan sköljning där kunde ju lätt bli stående några timmar.....

Efter några timmar står grannen i dören....

Hur kan det komma sig att det försar ner vatten från hans toalettak...?...

ojoj
 
Har väl ett par egna dumheter i bagaget, men den värsta var en som jag hörde av en gammal "pressfotografsräv" för ett par år sen. Kanske bara en skröna, men den lever vidare. Hans polare hade varit ute en kväll för 18 år sen och vandrat i Stockholmsnatten, hade kameran med sig, hörde skott, sprang dit, såg efter en stund en man som låg på trottoaren, knäppte bilder, rusade till kvällstidningen och fick knappt komma in eftersom de hade fullt upp med en stoooor nyhet - Palme var skjuten. Han får fram att han har bilder på det, och öppnar kameran. Tror ni han hade film? Nej just det.

Jaja, själv har jag nyligen kört en 400-film på 1600 av misstag på Yoko Onos presskonferens. Tur att man hade dubbla kameror och rejält med film. (En bild finns på min sida: "yoko ono II".)
 
Denna veckan så hade jag tänkt att fota lite i Ramnaparken i Borås, hela dagen blev ett stort misslyckande.

Det började med att jag tog hojen till Borås efter att jag slutat jobbet, hade packat ner kameran i tankväskan så den låg bra o allt. Väl framme så möter jag min kompis som ska följa med runt. När jag packar upp kameran så skämtar jag lite lätt om att batterierna nu säkerligen är slut bara för att det är fint väder och massa intressant att fota. Tro på sjutton att kameran är helt död!! Jag hade kontrollerat kvällen innan att den fungerade. Det blev till att slänga sig på hojen och åka hem och fixa nyladdade. Åker tillbaka och fotar och allt är frid o fröjd. Påväg hem sen åker jag lite lungt, kommer hem, ställer in hojen, tar av mig ryggsäcken och upptäcker att den är uppfläkt! Vinden har lyckats att slita upp dragkedjorna! I bottnen av ryggsäcken där jag hade en tröja som dämpning för kameran, så låg nu endast en kamera! Troligen så ligger tröjan i diket efter motorvägen... både överlycklig för att kameran låg kvar! men ändå arg över att tröjan försvann! =/

När jag sen skall ta en titt på korten så upptäcker jag att dom flesta jag tagit på dom svarta svanarna var oskarpa! Dom som jag hade åkt fram o tillbaka för! Så tänker jag att jag gör ett nytt försök dagen efter istället. Packar ner kamera och kollar batteriet och lägger mig lungt o sover.

Nästa dag efter jobbet så åker jag ner till parken igen för att fota, möter kompisen igen. Slår på kameran lite glatt, o tro på fan att batterierna inte funkade!! Visste inte om man skulle skratta eller gråta! Andra dagen på raken, lär få höra detta ett antal gånger antar jag... Numera kommer jag aldrig fota utan extra batteri!

Är dom så kassa att dom kan dra ur sig lätt? Detta blev väldigt långt och jobbigt att läsa antar jag, men men...
 
Jag har aldrig -

- fotograferat utan film i kameran...
- ställt in fel ISO-tal...
- exponerat en rulle flera gånger...
- råkat ut för exploderande batterier...
- snubblat och förstört utrustning...
- fastnat med håret i stativet...
- mätt ljuset vansinnigt heltokigt...
- råkat ut för att motorn på kameran hängt sig och exponerat ut hela rullen...

Kort sagt: Jag har aldrig gjort några misstag...

Terje
 
Andreas Sandberg (woofes) skrev:
"....batterierna nu säkerligen är slut ...."

- Du har aldrig tänkt, att ta en helt manuell kamera runt axeln istället?

- Det jag har råkat ut för, med både helt manuella och AF kameror är lika tråkigt;
Alldeles perfekta motiv, landskap eller näpna blondiner, men har tyvärr slut på filmen!
Då långt från bostaden eller något inköpsställe!
Man lär sig, ladda ner i fickorna massa filmrullar, bra att ha, ha-ha!
 
Jag var och besökte goda vänner i Österrike, och ägnade 3 hela dagar åt att plåta hisnande vyer i alperna, bergsgetter som skuttade, fick t.o.m. fina bilder på en traditionell fest där alla män hade lederhosen och alla kvinnor hade fina klänningar och "kanelbullefrisyr".

Döm om min förvåning när jag upptäcker att jag glömt all min utrustning hemma i Sverige! Jag trodde alltså bara att jag fotograferade!

Oj vad dum jag kände mig!
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar