Pinsammaste misstaget?
- Trådstartare flutte
- Start datum
Niclasfoto
Avslutat medlemskap
Jag har varit korthårig större delen av mitt liv men eftersom jag nu sedan ett drygt år tillbaka har låångt hår så har jag förstått problemet, med råge
!
Mvh Niclas,
!Mvh Niclas,
linaphoto
Aktiv medlem
Niclasfoto skrev:
Jag har varit korthårig större delen av mitt liv men eftersom jag nu sedan ett drygt år tillbaka har låångt hår så har jag förstått problemet, med råge
Mvh Niclas,
det måste nog killar till såna här misstag, vi tjejer (i alla fall vi långhåriga) är så vana att hantera våra manar, så att fastna i stativ är ett okänt begrepp för oss!
Chano
Aktiv medlem
Hade ingen kamera men ändå.
Skulle operera inne i näsan efter ett norrbottniskt handgemäng i ungdommen.
Sköterskan sa.
-Ta av dig allt sånt här.
Hennes fingrar passerade armbandsuret, halskedjan och till synes allt som jag hade på mig. (enligt mig)
Efter all medicinering så funkade inte hjärnan så bra. Så........
Jag klädde av mig naken.
Sköterskan höll på att skratta sig fördärvad när hon kom in.
Och jag minns min svaga röst och mina tankar när jag satt där med benen dinglande ner från sängen.
-Måste man verkligen vara naken för att operera näsan.?
Mvh/-Anders
Skulle operera inne i näsan efter ett norrbottniskt handgemäng i ungdommen.
Sköterskan sa.
-Ta av dig allt sånt här.
Hennes fingrar passerade armbandsuret, halskedjan och till synes allt som jag hade på mig. (enligt mig)
Efter all medicinering så funkade inte hjärnan så bra. Så........
Jag klädde av mig naken.
Sköterskan höll på att skratta sig fördärvad när hon kom in.
Och jag minns min svaga röst och mina tankar när jag satt där med benen dinglande ner från sängen.
-Måste man verkligen vara naken för att operera näsan.?
Mvh/-Anders
Niclasfoto
Avslutat medlemskap
Jag har kommit på att en hårlängd precis i nacken är perfekt eftersom det fungerar som ett fint myggskydd. Efter en dagstur i veckan längs mygglarvsspäckade bäckar i djup skog så kunde jag konstatera ett par myggbett i pannan och ett par i tinningarna UTan myggolja Vanligtvis med mitt ungdommens korta hår hade jag kommit hem med 10ggr fler
Typiskt är att håret kläms fast i stativet eller mellan axel/nacke och stativ när man bär det på axeln.
Mvh Niclas, som fotar med så långa linser att luggen aldrig hinner växa ut så att det skymmer
Vanligtvis med mitt ungdommens korta hår hade jag kommit hem med 10ggr flerTypiskt är att håret kläms fast i stativet eller mellan axel/nacke och stativ när man bär det på axeln.
Mvh Niclas, som fotar med så långa linser att luggen aldrig hinner växa ut så att det skymmer
amaster
Aktiv medlem
Rolig tråd. Jag har läst allt men inte hittat den lilla pinsamhet jag ska berätta om.
I min ungdom jobbade jag ett tag på en lokaltidning i en medelstor mellansvensk stad. På den tiden var det Leica som gällde för pressfotografer och tidningen hade en uppsjö med objektiv, det var rena godisaffären för en fotointresserad yngling.
Alla som jobbade där hade naturligtvis gått igenom detta med att fota utan film i kameran eller missa framkallningen, t.ex. genom att i en stressad situation raskt gå in i framkallningsrummet och resolut hänga filmen i fixtanken.
Missen jag berättar om nu var dock litet ovanligare och det var inte jag som stod för den, utan en av de garvade fotograferna. En dag skulle han göra ett ganska stort reportage bortåt kommungränsen, det var flera mils körning och han funderade länge och väl på vilka objektiv han kunde tänkas behöva, men packade till slut ned i stort sett ett av varje sort, från det på den tiden så häftiga Super-Angulon 21 mm till den stora Novoflexen med pistolgrepp. En rejäl packning blev det och film i massor tog han med sig så att det skulle räcka för en hel dags ivrigt fotograferande.
Han hämtade upp reportern och körde de många milen till orten där reportaget skulle göras. På vägen diskuterade man vilka bilder som kunde behövas och väl på plats blev det dags att sätta igång med litet miljöbilder... men där tog det liksom slut på det roliga. I sin iver att packa ned objektiv för alla tänkbara situationer hade han glömt bort en detalj, nämligen att lägga ned ett kamerahus i fotoväskan.
Det var en ganska slokörad person som på eftermiddagen återkom till fotografrummet och omedelbart belade alla med yttrandeförbud gällande den inträffade händelsen. Det värsta hade tydligen varit att träffa folk, presentera sig som tidningens fotograf och berätta att han tyvärr inte hade någon kamera med sig...
/henrik
I min ungdom jobbade jag ett tag på en lokaltidning i en medelstor mellansvensk stad. På den tiden var det Leica som gällde för pressfotografer och tidningen hade en uppsjö med objektiv, det var rena godisaffären för en fotointresserad yngling.
Alla som jobbade där hade naturligtvis gått igenom detta med att fota utan film i kameran eller missa framkallningen, t.ex. genom att i en stressad situation raskt gå in i framkallningsrummet och resolut hänga filmen i fixtanken.
Missen jag berättar om nu var dock litet ovanligare och det var inte jag som stod för den, utan en av de garvade fotograferna. En dag skulle han göra ett ganska stort reportage bortåt kommungränsen, det var flera mils körning och han funderade länge och väl på vilka objektiv han kunde tänkas behöva, men packade till slut ned i stort sett ett av varje sort, från det på den tiden så häftiga Super-Angulon 21 mm till den stora Novoflexen med pistolgrepp. En rejäl packning blev det och film i massor tog han med sig så att det skulle räcka för en hel dags ivrigt fotograferande.
Han hämtade upp reportern och körde de många milen till orten där reportaget skulle göras. På vägen diskuterade man vilka bilder som kunde behövas och väl på plats blev det dags att sätta igång med litet miljöbilder... men där tog det liksom slut på det roliga. I sin iver att packa ned objektiv för alla tänkbara situationer hade han glömt bort en detalj, nämligen att lägga ned ett kamerahus i fotoväskan.
Det var en ganska slokörad person som på eftermiddagen återkom till fotografrummet och omedelbart belade alla med yttrandeförbud gällande den inträffade händelsen. Det värsta hade tydligen varit att träffa folk, presentera sig som tidningens fotograf och berätta att han tyvärr inte hade någon kamera med sig...
/henrik
Estethia
Aktiv medlem
hahahaha, nu kom jag på en kul grej jag gjorde en gång. det var jobbigt men jag skrattade själv redan då.
jag var nånstans runt 18 år och hade ett ungdomsjobb på ett gymnasium som hjälpreda åt konstläraren.
jag bla. framkallade film åt elever som hade för få lektionstimmar för att själva hinna framkalla sina filmer.
skolans mörkrum var rätt stort (kanske 6x4 meter eller något mindre. det är större idag) välutrustat med en torrsida och en bra våtsida.
varje balja med vätskor hade sin egen vask med höga kanter samt eget litet avloppshål.
det var inte så noga med detaljerna så filmerna sköljdes i framkallningsdosan (paterson) genom att man krängde ner en vattenslang från kranen ner i tratten och så stod det o sköljde i sisådär 20 min/en halvtimme.
jag hade redan på den här tiden utvecklat en rätt originell agiteringsmetod som helt ratade den lilla pinnen man stoppade ner i tratthålet i dosan och som man vred runt en gång i halvminuten.
jag körde med plastlocket i stället och hade rätt udda ritualer som många hade roligt åt.... (men så hade jag heller aldrig några misslyckade neg. ;o)
nå, den här gången så skulle filmen sköljas som vanligt och jag tog bort locket och krängde ner vattenslangen och ställde armbandsuret på en halvtimme och kilade ut och fraterniserade med andra elever.
när jag en sisådär 20 minuter senare av en slump gick förbi mörkrummets stängda dörr så tyckte jag mig höra konstiga ljud.
"bäst att kolla" tyckte jag och gick in.
över hela detta stora golv låg det ca 2 cm vatten som bara hindrades att rinna ut ur rummet av en gummitröskel!
plastlocket som jag använde när jag agiterade hade jag råkat slänga ner i samma vask som jag sedan lät filmsköljningen vara.
locket hade flytit runt och sedan sugit sig fast över avloppshålet och vattnet hade sedan fyllt vasken.
sedan hade det forsat över kanterna och avloppet i själva golvet var inte så bra på att ta emot den stora mängd vatten som porlade ut, så hela golvet vattenfylldes alltså.
jag sprang i dåligt kontrollerad panik till konstläraren och berättade att "jag nog spillt lite vatten" och behövde en trasa. ;o)
han gav mig en wettex och jag sa att jag nog behövde en större trasa.
han gav mig en större trasa men jag tyckte att den nog var lite för liten även den.
han tog tag i en jättetrasa som jag oxå ratade.
han tittade lite konstigt på mig och så rotade han fram ett lakan och undrade med ett flin om det där kanske skulle räcka... mest menat som ett skämt.
"ja det kanske kan funka" sa jag glatt och norpade åt mig lakanet och sprang.
"det här "spillda vattnet" måste jag nog titta på" sa han förundrat - men inte utan ett stort flin - och följde efter.
när han tittade in så la han av ett gapskratt och sa att "jamen, nu får jag mörkrummet skurat, va bra!"
jag var röd som en pion men var tvungen att oxå skratta, både av situationen och av lättnad över hans reaktion.
en elev kikade in och klämde ur sig ett "wow, så här mycket har nog inte ens jag klantat mig".
sen skämdes han kanske lite över kommentaren och "kapade" en skurvagn åt mig och så fick jag lite hjälp av några stycken att vrida ur lakanet.
det tog lååååång tid innan golvet var torrt.
sen dess lade jag aldrig nånsin mer locket i samma vask som jag sköljde filmen i.
(jag bytte iofs rätt snart sköljmetod, vis av allehanda erfarenheter... ;o)
jag var nånstans runt 18 år och hade ett ungdomsjobb på ett gymnasium som hjälpreda åt konstläraren.
jag bla. framkallade film åt elever som hade för få lektionstimmar för att själva hinna framkalla sina filmer.
skolans mörkrum var rätt stort (kanske 6x4 meter eller något mindre. det är större idag) välutrustat med en torrsida och en bra våtsida.
varje balja med vätskor hade sin egen vask med höga kanter samt eget litet avloppshål.
det var inte så noga med detaljerna så filmerna sköljdes i framkallningsdosan (paterson) genom att man krängde ner en vattenslang från kranen ner i tratten och så stod det o sköljde i sisådär 20 min/en halvtimme.
jag hade redan på den här tiden utvecklat en rätt originell agiteringsmetod som helt ratade den lilla pinnen man stoppade ner i tratthålet i dosan och som man vred runt en gång i halvminuten.
jag körde med plastlocket i stället och hade rätt udda ritualer som många hade roligt åt.... (men så hade jag heller aldrig några misslyckade neg. ;o)
nå, den här gången så skulle filmen sköljas som vanligt och jag tog bort locket och krängde ner vattenslangen och ställde armbandsuret på en halvtimme och kilade ut och fraterniserade med andra elever.
när jag en sisådär 20 minuter senare av en slump gick förbi mörkrummets stängda dörr så tyckte jag mig höra konstiga ljud.
"bäst att kolla" tyckte jag och gick in.
över hela detta stora golv låg det ca 2 cm vatten som bara hindrades att rinna ut ur rummet av en gummitröskel!
plastlocket som jag använde när jag agiterade hade jag råkat slänga ner i samma vask som jag sedan lät filmsköljningen vara.
locket hade flytit runt och sedan sugit sig fast över avloppshålet och vattnet hade sedan fyllt vasken.
sedan hade det forsat över kanterna och avloppet i själva golvet var inte så bra på att ta emot den stora mängd vatten som porlade ut, så hela golvet vattenfylldes alltså.
jag sprang i dåligt kontrollerad panik till konstläraren och berättade att "jag nog spillt lite vatten" och behövde en trasa. ;o)
han gav mig en wettex och jag sa att jag nog behövde en större trasa.
han gav mig en större trasa men jag tyckte att den nog var lite för liten även den.
han tog tag i en jättetrasa som jag oxå ratade.
han tittade lite konstigt på mig och så rotade han fram ett lakan och undrade med ett flin om det där kanske skulle räcka... mest menat som ett skämt.
"ja det kanske kan funka" sa jag glatt och norpade åt mig lakanet och sprang.
"det här "spillda vattnet" måste jag nog titta på" sa han förundrat - men inte utan ett stort flin - och följde efter.
när han tittade in så la han av ett gapskratt och sa att "jamen, nu får jag mörkrummet skurat, va bra!"
jag var röd som en pion men var tvungen att oxå skratta, både av situationen och av lättnad över hans reaktion.
en elev kikade in och klämde ur sig ett "wow, så här mycket har nog inte ens jag klantat mig".
sen skämdes han kanske lite över kommentaren och "kapade" en skurvagn åt mig och så fick jag lite hjälp av några stycken att vrida ur lakanet.
det tog lååååång tid innan golvet var torrt.
sen dess lade jag aldrig nånsin mer locket i samma vask som jag sköljde filmen i.
(jag bytte iofs rätt snart sköljmetod, vis av allehanda erfarenheter... ;o)
Senast ändrad:
Highweiss
Aktiv medlem
Ok, den här historien har inte direkt med fotografering att göra - men nog med bilder...
Det hände sig på den tiden att jag jobbade på en lokaltidning i västra Finland. Det gick en rejält rolig ölreklam på tv och "stjärnan" i reklamfilmen var en finlandssvensk skärgårdsbo i 60-års åldern. Eftersom han gått å blivit rikskändis gjordes det givetvis ett reportage på honom. Till vardags jobbade han med båtmotorer eller nått sånt och min kollega knäppte bilder på honom i hans verkstad - regelrätt utrustad med dussinet porrkalendrar på väggarna och tomma ölburkar och brännvinsflaskor på alla hyllor. Huvudpersonen var klädd i sin vanliga halare som inte tvättats sen 60-talet, stort smutsigt skägg och en filterlös Norths State-cigarett i käften. Bra så - en riktigt bra bild för första sidan på en person som alla sett på teve.
Nåväl - följande dag när vi kommer på jobb kokar chefredaktören av ilska. De enda ord vi kan tyda ur hans utbrott är "...statsdirektören...ringt fem gånger...kräver ursäkt". Och när vi läser bildtexten till ovan nämnda bild på reklamkändisen förstår vi sammanhanget:
"Åbos stadsdirektör Armas Lahoniitty kan inte lova att det kommer att finnas budgetanslag för den planerade simhallen"
Stackars Armas fick nog kaffe i fel hals när han slog upp tidningen på morgonen...
An annan favorit är den stora rubriken "En man och hans trumpet" - ovanför en bild på en kille som spelar saxofon...
Att sånt
Andreas
Det hände sig på den tiden att jag jobbade på en lokaltidning i västra Finland. Det gick en rejält rolig ölreklam på tv och "stjärnan" i reklamfilmen var en finlandssvensk skärgårdsbo i 60-års åldern. Eftersom han gått å blivit rikskändis gjordes det givetvis ett reportage på honom. Till vardags jobbade han med båtmotorer eller nått sånt och min kollega knäppte bilder på honom i hans verkstad - regelrätt utrustad med dussinet porrkalendrar på väggarna och tomma ölburkar och brännvinsflaskor på alla hyllor. Huvudpersonen var klädd i sin vanliga halare som inte tvättats sen 60-talet, stort smutsigt skägg och en filterlös Norths State-cigarett i käften. Bra så - en riktigt bra bild för första sidan på en person som alla sett på teve.
Nåväl - följande dag när vi kommer på jobb kokar chefredaktören av ilska. De enda ord vi kan tyda ur hans utbrott är "...statsdirektören...ringt fem gånger...kräver ursäkt". Och när vi läser bildtexten till ovan nämnda bild på reklamkändisen förstår vi sammanhanget:
"Åbos stadsdirektör Armas Lahoniitty kan inte lova att det kommer att finnas budgetanslag för den planerade simhallen"
Stackars Armas fick nog kaffe i fel hals när han slog upp tidningen på morgonen...
An annan favorit är den stora rubriken "En man och hans trumpet" - ovanför en bild på en kille som spelar saxofon...
Att sånt
Andreas
Cederbom
Aktiv medlem
Jag har gjort en del misstag, men har nu upptäckt att man är i gott sällskap! Känns skönt!
Mitt lilla bidrag:
På 300d så ligger självutlösare-, en ruta- och bildserieknappen på samma knapp. Oftast har jag så att jag kan köra bildserie, men ibland när jag vill vara extra stadig på hand så kör jag en ruta åt gången för att kunna hålla ned avtryckaren lite längre. Hursomhelst, med vänner framför kameran så är det dags att ta bilder i lite dåliga ljusförhållanden och jag ska ställa in kameran. Självklart får jag till självutlösare i stället och trycker av. "Ingen exponering?" tänker jag börjar titta på kameran, vrida och vända. Sen plötsligt, när man liksom står det är och försöker se oberörd ut, smäller det av rakt i ansiktet på en. Man känner lite snopen, minst sagt! Men ens vänner lever kanske lite längre med ett gott skratt. (Nämnde jag att jag gjort samma sak fast med blixt uppfälld? Aj i ögonen!)
Mitt lilla bidrag:
På 300d så ligger självutlösare-, en ruta- och bildserieknappen på samma knapp. Oftast har jag så att jag kan köra bildserie, men ibland när jag vill vara extra stadig på hand så kör jag en ruta åt gången för att kunna hålla ned avtryckaren lite längre. Hursomhelst, med vänner framför kameran så är det dags att ta bilder i lite dåliga ljusförhållanden och jag ska ställa in kameran. Självklart får jag till självutlösare i stället och trycker av. "Ingen exponering?" tänker jag börjar titta på kameran, vrida och vända. Sen plötsligt, när man liksom står det är och försöker se oberörd ut, smäller det av rakt i ansiktet på en. Man känner lite snopen, minst sagt! Men ens vänner lever kanske lite längre med ett gott skratt. (Nämnde jag att jag gjort samma sak fast med blixt uppfälld? Aj i ögonen!)
mazz
Aktiv medlem
Tack Christel för ett GOTT skratt, sitter just och tänker på vad för roligt jag kan dela med mig av, inga sånna sköna grejer, men...
Scoutledare som jag e så ska man ju "lära" saker... Och det här med att öppna backstycket framför ens scouter som står och tittar på "foto-guru-nörden" Mats berätta hur slutar och bländare fungerar.
När man är i så full iver och ska visa slutaren i real life och se hur den säger klick-klick elller klick-------klick...
Och då vi är ute i skogen och plåtar lite spontant, så öppnar jag bakstycket, varpå jag stänger det fortast kvickast. När man då får höra:
-Mats är inte filmen ljuskänslig? det sade du nyss..
-Jo, ehh jag gjorde bara en tabbe...
-Men är inte hela filmen förstörd, då är det inte bara en tabbe...
Hmm det e inte lätt att vara expert i sitt eget hufvud...
När andra kommer på en gång efter gång, e man då så jävla bra egentligen... Cederbom
Aktiv medlem
Hm, jag vet inte om jag sparade dom, men det är inte omöjligt... Jag ska ta en titt vid tillfälle! Har inte mitt bildarkiv tillgängligt just nu!
Ibland har jag förresten upptäckt det i tid, men det tog ett bra tag innan jag förstod att det gick att stänga av självutlösaren även när den var aktiverad. Så ibland har jag vackert stått där och siktat i 10 sekunder (minus den tid det tagit att förstå mitt misstag) och sedan hoppats att jag inte ryckt till för mycket när bilden väl tagits! Minns att jag gjorde det misstaget under en studiofotografering med modell och allt. Tror faktiskt att den bilden blev vettig, trots allt.
Bild kommer om jag hittar nån!
