Hur går det Jan-Olof? Lite oroväckande tystnad efter den stora ivrigheten;-)
Om du är tveksam så vill jag bara råda dig att inte ens jämföra med den D300 du har i väskan (om väskan stämmer). Det är ingen idé. LX3:an är något helt annat, och det måste man acceptera.
Själv har jag inte plåtat så värst mycket mer. Jag har den med varje dag, och det känns jävligt skönt att alltid vara redo om fotolusten skulle falla på. Förut hade jag min D700 med till jobbet hela tiden, men jag använde den så sällan att jag fick ångest över det. Jag ville ändå inte lämna den hemma för att stå där utan kamera när vädret/viljan/inspirationen väl uppenbarar sig.
Jag gick en liten sväng på lunchen idag och tog några bilder, utan större engagemang. Men bara en sån sak som att man inte måste ha engagemang kan vara välgörande! Med en systemkamera i brottarformat så känner jag en press att göra varje bild till något riktigt bra. Med LX3:an kan jag istället slappna av lite och bara plåta loss, kravlöst. Det är för mig egentligen en större vinst än att slippa släpa på systemkamerans vikt.
Hur blev bilderna då? Jovars, skapliga! Jag fortsätter att köra svartvitt, men i JPG + RAW så att jag kan ångra mig när jag väl är hemma. Jag har dedikerat LX3:an till svartvitt, och det känns riktigt kul faktiskt. Dess JPG-motor funkar skitbra för detta, och eftersom man ser den svartvita bilden redan i "sökaren" så tar man lite annorlunda bilder; mer inriktade på form än på färg.
Nu har jag också ställt ner brusreduceringen till minimum i kameran, och det avslöjar ett skapligt brus redan vid ISO 80. Men det är ett snyggt brus! I alla fall i svartvitt. Inte mig emot, faktiskt. Jag har också ställt upp skärpningen ett uns, vilket gör bilderna mer "färdiga" direkt ur kameran. Det blir inte mer detaljer, men lite högre lokal kontrast. Man kan säga att skärpningen är anpassad för små visningsformat, vilket passar bra i sammanhanget. Vill man ha mer detaljskärpa så är det fortfarande råformat som gället.
Jag insåg också en stor begränsning hos det minimala sensorformatet, som jag faktiskt aldrig hört någon nämna förut. Man kan ju nämligen inte blända ner rejält när ljuset är starkt, för att få vettig exponering vid bas-ISO och kortaste slutartid, utan att skärpan totalpajjar av diffraktion. Bas-ISO borde verkligen ligga lägre, med andra ord.
Vid f/8, som är största nedbländning, har man reducerat upplösningen till något som liknar 3 megapixlar ungefär. En aning överdrivet kanske, då det går att med svår skärpning trolla fram detaljer på nästan-pixelnivå. Men i praktiken är det bara idiotiskt att blända ner mer än till f/4 om man vill ha bästa möjliga bildkvalitet, om valet finns under rådande ljusomständigheter.
--------------------------
Jag är fortsatt nöjd, men jag upptäcker brister hela tiden. Emellertid inga som jag inte varit förberedd på, om vi bortser från det där med att man ibland måste blända ner för att det är så ljust.
Och jag älskar fortfarande remmen! Underbart att kunna ha kameran på bröstet, viktlös i jämförelse med en systemkamera, och ändå alltid redo. Jag älskar också fortsatt den enkla åtkomligheten av valet av bildformat. Strålande möjlighet att "beskära" redan innan bilden tas.
Det kommer förmodligen en bild eller två om en stund.
Tillägg: Götapetter, vad långt jag skrev. Nå, det är väl ett bra betyg på kameran antar jag; att jag lägger ner så mycket tid på att beskriva dess egenskaper;-) Eller så är det vinet. *hick*