JOLidman

Human tekniker eller kanske teknisk humanist.

Började min digitala utveckling i början av 1998 med en AGFA ePhoto 307. "The Agfa ePhoto 307 is a digital camera. It produces very nice pictures at a resonable resolution 640x480". Bara genomsiktssökare, ingen skärm, du fick vänta tills du kom hem och kunde ladda över dina 36 bilder till datorn.

Oktober 2000 var det dags att utveckla digitalfotandet. Det blev en Sony DSC-S70. Förutom en hög upplösning på 3,3M pixel fanns nu möjlighet till okomprimerade bilder. Bildresultatet talar för sig själv, mycket bra, S70 har ett mycket skarpt Carl Zeiss Vario-Sonnar. En lyckad kombination och helt klart en lyckad kamera.

Tröttnade på att vänta 3-5 sek mellan bilderna. Augusti 2002 såldes Sonyn och in trädde en Nikon Coolpix 995 som har fått hänga med överallt. Kameran kompletterad med extra batteri och UV-filter, objektivskydd.

Innan denna digitala värld öppnat sig fotade jag från början av tonåren. Började med en Kodak Instamatic, någon som kommer ihåg denna kamera. När jag sommarjobbade mellan 8:an och 9:an jobbade jag ihop till en systemkamera, dock ej spegelreflex utan en AGFA Ambie Silette, mätsökarkamera med ramar i sökaren för vid- normal- och teleobjektiv. Efter Agfa blev det Praktika, någon som försökt byta objektiv på en Praktika i -20 grader och med tumvantar på?

Efter detta praktiserande inom bildskapandets värld öppnades en annan värld när jag flyttade hemifrån.

1977 kom första sonen och med den en Nikon FM och 35/2.0 och 85/2.0. Under flera år brändes det minst 2 rullar i veckan. Gluggarna utökades med en Tokina 70-210 och dessutom införskaffades en Braun "hammarblixt". Med denna utrustning klarades hela 80-talet av och i början av 90 kompletterades med en F5 och lite objektiv, bl.a. 80-200/2.8 - den vill jag ha tillbaka. När 90-talet gick mot sitt slut sålde jag av rubbet och sitter idag utan "ryggsäck".

Just nu går jag och "velar" som många andra här på Fotosidan. Kan inte bestämma mig om jag ska fortsätta med Nikon eller om jag ska svika mitt märke och gåöver till Canon eller varför inte Konica Minolta D7D. Svårt val för vi vill ju alla göra rätt. Tänk vad lätt det hade varit om jag hade haft kvar några Nikongluggar.

Ops - höll på att glömma - bytte ju bort min sista Nikon mot en Minox 35 GT - så ska en digitalkamera se ut - bara ett tipps till alla tillverkare. Behöver en liten kamera som kan hänga med överallt utan att ta plats.

Nu skriver vi mars 2006 och jag har slutat vela - det bidde en KM D7D! Har gått i ett rus en månad nu.

Lyckades komma över en "Expert KM D7D" och samtidigt erbjuder en arbetskamrat mig några överbliva gluggar till ett mycket bra pris - tack Erik K.

Efter att ha försökt få tag i någon ljusstark 70-200 kommer tillfället via ett mail, hade annonserat under köpes här på fotosidan. Erbjuds att köpa Minoltaobjektiv, 70-210/4.0 "Beercan" 35-70/4.0 Macro och 50/1.4, det var 70-210 jag letade efter, övriga blev en bonus.

Något om kameran, underbart med ett stort hus som gör att det finns något att hålla, dämpar dessutom rörelserna något, resten tar AS hand om. Bra att jag kommer åt så mycket utan att gå in i menyer och stöka, känns som en Nikon F5.

Nu återgår vi till att dokumentera verkligheten med hjälp av KM D7D i väntan på Sony 9D.

Melior de cinere surgo.

Vem är jag?

Mina intressen:
Landskap, Gatufoto, Barn, Vilda djur, Porträtt, Husdjur / Tamdjur

Jag fotograferar helst med digitalkamera och då helst i färg. Jag hittar mina motiv mestadels ute, och motiven är oftast rörliga. Motiven hittar jag med tele, och när jag exponerar så tar jag hjälp av känsla. När jag surfar på Fotosidan.se så gör jag det med Windows och jag tycker bilder är roligast.

Mitt bästa fotominne:
När det jag planerade blev bättre än vad jag vågat hoppas på.

Mitt sämsta fotominne:
Många förträngda.

Min största inspiration:
Naturen.

Jag fikar helst:
Uteservering vid Spanska trappan i maj.

I kameraväskan har jag alltid:
Snickers.

Drömbilden är:
Den perfekta bilden som inte går att upprepa.