om du måste välja EN brännvidd, var är ditt val?
- Trådstartare Nitobert
- Start datum
Erik Schalin
Aktiv medlem
24mm till FF
MrKarisma
Aktiv medlem
Måste nog tyvärr säga 50mm 
Kanske på grund av att jag började min fotografiska bana med en Minolta SRT101 och ett Rokkor 50mm 1.7. (kasst objektiv och hemska oskärpecirklar).
Har sen dess haft flera kameror med 50mm, men även med 35. Men med 35mm går det liksom aldrig riktigt att frilägga bakgrunden som det går med ett ljusstarkt 50mm.
Ett skarpt 50mm/1.4 på bl. 2.0 är perfekt för porträtt eller all-aroundbilder där man ha kort skärpedjup. Oavsett sitation.
Kanske på grund av att jag började min fotografiska bana med en Minolta SRT101 och ett Rokkor 50mm 1.7. (kasst objektiv och hemska oskärpecirklar).
Har sen dess haft flera kameror med 50mm, men även med 35. Men med 35mm går det liksom aldrig riktigt att frilägga bakgrunden som det går med ett ljusstarkt 50mm.
Ett skarpt 50mm/1.4 på bl. 2.0 är perfekt för porträtt eller all-aroundbilder där man ha kort skärpedjup. Oavsett sitation.
Senast ändrad:
SilentNajT
Aktiv medlem
500mm med is
StaffanW
Aktiv medlem
Visst får man lättare oskarp bakgrund med ett 50/1.4 än med ett 35/1.4, men nog kan man få snygg oskarp bakgrund även med ett 35/1.4, och jag undrar om inte oskärpan är snyggare på ett 35/1.4L på f1.4 än med ett EF 50/1.4 på f2.0...
ESS
Aktiv medlem
tycker man aldrig får så vackert oskarpt bakgrund som med en riktigt ljusstark vidvinkle. Blir så realistiskt att man vill använda ordet "3D"
mapem
Aktiv medlem
Jag tror jag skulle som enda objektiv välja en ljusstark 24 eller 28mm till min 40D. Dvs 38 eller 45 mm för FF. Jag hade på analogtiden nästan bara kameror med mellan 35 och 50 mm och det funkade bra för det mesta. Nästa glugg skulle bli en vidvinkel för arkitektur och landskap och därefter ett måttligt tele. Jag har bara zoomar (förutom en 50/1,8) men ibland leker jag med tanken att helt övergå till fasta gluggar för bildkvaliteten och behändigheten och, inte minst, utmaningen.
Fast när jag tänker efter så är utbudet av fasta vidvinklar med god optisk kvalitet lämpade för en cropkamera rätt så magert. Och även såna brännvidder som funkar som normal, dvs 28 à 35. När jag dessutom tänker efter lite till så konstarerar jag att jag knappt använder min fasta 50/1,8 längre sen jag skaffade en hyfsat ljusstark normalzoom. Så det kanske inte är nån bra idé det där med fasta gluggar, ändå.
Men en riktigt ljusstark pancake vore kul.
Fast när jag tänker efter så är utbudet av fasta vidvinklar med god optisk kvalitet lämpade för en cropkamera rätt så magert. Och även såna brännvidder som funkar som normal, dvs 28 à 35. När jag dessutom tänker efter lite till så konstarerar jag att jag knappt använder min fasta 50/1,8 längre sen jag skaffade en hyfsat ljusstark normalzoom. Så det kanske inte är nån bra idé det där med fasta gluggar, ändå.
Men en riktigt ljusstark pancake vore kul.
Senast ändrad:
petter.oj.norman
Avslutat medlemskap
En snabbscanning av den här tråden visar en stor övervikt åt vidare vinklar. Runt 35 mm på FF. Men lite här och där finns de som villa ha riktigt långa telen 400-500 mm på FF.
Gör man ett genomsnitt av detta hamnar vio nog på någonstans mellan 80-135mm. Och det är precis där jag trivs bäst.Komma lite närmare utan att vara påträngande.
Jag betraktar saker i min närhet och ser ofta detaljerna före helheten. Och det är detta jag också oftast försöker uttrycka med mina bilder. .
Jag lägger mitt val av enda brännvidd på 105 mm (FF).
Petter ...
Gör man ett genomsnitt av detta hamnar vio nog på någonstans mellan 80-135mm. Och det är precis där jag trivs bäst.Komma lite närmare utan att vara påträngande.
Jag betraktar saker i min närhet och ser ofta detaljerna före helheten. Och det är detta jag också oftast försöker uttrycka med mina bilder. .
Jag lägger mitt val av enda brännvidd på 105 mm (FF).
Petter ...
Senast ändrad:
MagnusBerg
Aktiv medlem
Vid min genomläsning av denna tråd reagerar jag på några inlägg som ger uttryck för att personerna ifråga anser sig ha fel när de väljer en annan brännvidd än den dominerande 35 mm.
"Måste nog tyvärr säga 50mm"
"Hmm. Många röstar på 35 mm på ff. Jag själv lägger min röst på 50 mm på ff. Men måste nog kolla närmare på vad som är så bra med 35 mm"
Kommer då att tänka på ett experiment om grupptryck som utfördes vid ett US-amerikanskt universitet. Det finns även med i Ruben Östlunds film 'De ofrivilliga'.
Experimentet utförs så att två streck är uppritade. Det ena strecket är lite längre än det andra. I lokalen finns en grupp som på forskarens order ska säga att det korta strecket är det långa. Nu släpps försökspersonen in i lokalen. Denne blir tillfrågad om vilket streck som är det längsta. Försökspersonen pekar då ut det längsta strecket. Sedan frågar forskaren den konspirerande gruppen vilket streck de tycker är längst. De säger unisont det kortaste. Sedan ombeds försökspersonen lämna lokalen för att det ska ritas nya streck.
En ny omgång sker på samma sätt som tidigare. Försökspersonen pekar mycket riktigt ut det längsta strecket, men efter lite tvekan. Gruppen pekar ut den korta.
Vid tredje försöket väljer försökspersonen, efter vånda, att peka ut det korta strecket som varande det längsta...
Man kan lära en hel del om grupptryck. Bl a att majoriteten inte nödvändigtvis har rätt. Många människor låter sig styras av grupptryck hellre än av sina egna preferenser. Och desto större grupp desto fler väljer att låta sig styras av gruppen. Hade det t ex bara varit tre inlägg i denna tråd och två av dem förespråkat 35 mm så hade nog inte grupptrycket blivit så starkt. Desto mer tråden växer, och andelen 35 mm förespråkare håller sig konstant hög, desto större grupp-påverkan.
Sedan får man inte glömma auktoriteternas inverkan på grupptryck. Är auktoriteter mer inflytelserika än majoriteten? Tänk om ett kännt fotografnamn som Christer Strömholm dyker upp ifrån de döda och deltar i tråden och förspråkar en brännvidd: Vilken brännvid väljer ni då? Den brännvidd ni själva anser vara bäst för er eller den brännvidd Strömholm anser vara bäst för honom?
Med detta resonemang vill jag enbart att ni ska tänka själva. Använd era egna erfarenheter av vilket objektiv som passar er bäst. Skit i gruppen och skit i auktoriteterna. Det är nämligen så att felaktiga uppfattningar och föreställningar tenderar att frysa fast och inte bli korrigerade så länge människor väljer att hellre låta sig påverkas av auktoriteter eller grupper än sin egen erfarenhet.
Det brukar påstås att vi lever i en individualistisk värd där människor vill vara individer istället för del i en grupp. Det är bara skitsnack. Se på hur människor klär sig i den "individualistiska" huvudstaden. De har likadana uniformer nästan hela bunten och har de inte likadana allihop så har de likadana som den grupp de vill ingå i. Det är inte individualism. Inte heller tänker människor självständigt utan tänker inom de ramar som media lägger fast. Media är både auktoritet och huvudgrupp. Går man utanför de ramarna anses man vara idiot eller extremist. Att sedan de som tänkt utanför ramarna många gånger får rätt till sist visar på att det är mycket bättre att skita i ramarna och tänka själv från början, hellre än att låta sig bli en vindflöjel i ett påbjudet feltänk.
"Måste nog tyvärr säga 50mm
""Hmm. Många röstar på 35 mm på ff. Jag själv lägger min röst på 50 mm på ff. Men måste nog kolla närmare på vad som är så bra med 35 mm
"Kommer då att tänka på ett experiment om grupptryck som utfördes vid ett US-amerikanskt universitet. Det finns även med i Ruben Östlunds film 'De ofrivilliga'.
Experimentet utförs så att två streck är uppritade. Det ena strecket är lite längre än det andra. I lokalen finns en grupp som på forskarens order ska säga att det korta strecket är det långa. Nu släpps försökspersonen in i lokalen. Denne blir tillfrågad om vilket streck som är det längsta. Försökspersonen pekar då ut det längsta strecket. Sedan frågar forskaren den konspirerande gruppen vilket streck de tycker är längst. De säger unisont det kortaste. Sedan ombeds försökspersonen lämna lokalen för att det ska ritas nya streck.
En ny omgång sker på samma sätt som tidigare. Försökspersonen pekar mycket riktigt ut det längsta strecket, men efter lite tvekan. Gruppen pekar ut den korta.
Vid tredje försöket väljer försökspersonen, efter vånda, att peka ut det korta strecket som varande det längsta...
Man kan lära en hel del om grupptryck. Bl a att majoriteten inte nödvändigtvis har rätt. Många människor låter sig styras av grupptryck hellre än av sina egna preferenser. Och desto större grupp desto fler väljer att låta sig styras av gruppen. Hade det t ex bara varit tre inlägg i denna tråd och två av dem förespråkat 35 mm så hade nog inte grupptrycket blivit så starkt. Desto mer tråden växer, och andelen 35 mm förespråkare håller sig konstant hög, desto större grupp-påverkan.
Sedan får man inte glömma auktoriteternas inverkan på grupptryck. Är auktoriteter mer inflytelserika än majoriteten? Tänk om ett kännt fotografnamn som Christer Strömholm dyker upp ifrån de döda och deltar i tråden och förspråkar en brännvidd: Vilken brännvid väljer ni då? Den brännvidd ni själva anser vara bäst för er eller den brännvidd Strömholm anser vara bäst för honom?
Med detta resonemang vill jag enbart att ni ska tänka själva. Använd era egna erfarenheter av vilket objektiv som passar er bäst. Skit i gruppen och skit i auktoriteterna. Det är nämligen så att felaktiga uppfattningar och föreställningar tenderar att frysa fast och inte bli korrigerade så länge människor väljer att hellre låta sig påverkas av auktoriteter eller grupper än sin egen erfarenhet.
Det brukar påstås att vi lever i en individualistisk värd där människor vill vara individer istället för del i en grupp. Det är bara skitsnack. Se på hur människor klär sig i den "individualistiska" huvudstaden. De har likadana uniformer nästan hela bunten och har de inte likadana allihop så har de likadana som den grupp de vill ingå i. Det är inte individualism. Inte heller tänker människor självständigt utan tänker inom de ramar som media lägger fast. Media är både auktoritet och huvudgrupp. Går man utanför de ramarna anses man vara idiot eller extremist. Att sedan de som tänkt utanför ramarna många gånger får rätt till sist visar på att det är mycket bättre att skita i ramarna och tänka själv från början, hellre än att låta sig bli en vindflöjel i ett påbjudet feltänk.
Senast ändrad:
