genkakuzai
Aktiv medlem
35mm på fullformat, sannolikt samma på APS-C också.
om du måste välja EN brännvidd, var är ditt val?
- Trådstartare Nitobert
- Start datum
Det här lite av ett sidospår, men ett ruskigt intressant sådant 
Jag satt och funderade på samma sak - vi känner ofta ett behov att förklara oss när vi avviker från normer, även normer vi inte ens är medvetna om att vi förhåller oss till.
(klipper bort ditt intressanta och läsvärda exempel på hur grupp- och auktoritetstryck fungerar, det finns andra ännu läskigare, bland annat "Stanford prison experiment" http://en.wikipedia.org/wiki/Stanford_prison_experiment eller "Milgram experiment" http://en.wikipedia.org/wiki/Milgram_experiment)
Eller om man under ungefär perioden 2000 - 2010 försökt köpa ett par glasögon som inte var rektangulära, för att nu ta ett annat exempel (som jag upptäckte när jag under flera år förgäves försökte hitta nya glasögon
Jag håller med, men som representant för media (jag är ju så kallad teknikjournalist) skulle jag vilja tillföra en sak här: Media själva sneglar ständigt och ängsligt efter vilka trender de ser komma och gå bland människor. Det är relativt sällan en trend uppstår eller skapas av media - däremot hänger media ofta glatt på och förstärker alla trender de upplever som intressanta (kommersiellt eller av andra skäl). Vilket ger vissa trender mer uppmärksamhet än de förtjänar och andra tigs mer eller mindre ihjäl. Detta är ett ständigt pågående växelspel och var makten i den processen ligger är ganska flytande. Det är ganska vanligt att media blir helt tagna på sängen av trender som de absolut inte skapat vilket ofta leder till en ganska underhållande initial förvirring i media kring vad en viss trend egentligen går ut på eller är på väg
Vid min genomläsning av denna tråd reagerar jag på några inlägg som ger uttryck för att personerna ifråga anser sig ha fel när de väljer en annan brännvidd än den dominerande 35 mm.
"Måste nog tyvärr säga 50mm
"Hmm. Många röstar på 35 mm på ff. Jag själv lägger min röst på 50 mm på ff. Men måste nog kolla närmare på vad som är så bra med 35 mm
Jag satt och funderade på samma sak - vi känner ofta ett behov att förklara oss när vi avviker från normer, även normer vi inte ens är medvetna om att vi förhåller oss till.
(klipper bort ditt intressanta och läsvärda exempel på hur grupp- och auktoritetstryck fungerar, det finns andra ännu läskigare, bland annat "Stanford prison experiment" http://en.wikipedia.org/wiki/Stanford_prison_experiment eller "Milgram experiment" http://en.wikipedia.org/wiki/Milgram_experiment)
Eller om man under ungefär perioden 2000 - 2010 försökt köpa ett par glasögon som inte var rektangulära, för att nu ta ett annat exempel (som jag upptäckte när jag under flera år förgäves försökte hitta nya glasögon
Jag håller med, men som representant för media (jag är ju så kallad teknikjournalist) skulle jag vilja tillföra en sak här: Media själva sneglar ständigt och ängsligt efter vilka trender de ser komma och gå bland människor. Det är relativt sällan en trend uppstår eller skapas av media - däremot hänger media ofta glatt på och förstärker alla trender de upplever som intressanta (kommersiellt eller av andra skäl). Vilket ger vissa trender mer uppmärksamhet än de förtjänar och andra tigs mer eller mindre ihjäl. Detta är ett ständigt pågående växelspel och var makten i den processen ligger är ganska flytande. Det är ganska vanligt att media blir helt tagna på sängen av trender som de absolut inte skapat vilket ofta leder till en ganska underhållande initial förvirring i media kring vad en viss trend egentligen går ut på eller är på väg
Efter min lilla utflykt i ett intressant sidospår är det väl bäst att hålla sig lite till ämnet också (dvs följer auktoriteter och grupptryck
Om jag utgår från ett empiriskt perspektiv, alltså att min viktigaste brännvidd är den jag hittills använt mest så kan jag kika i min största Lightroom-databas. Om jag bara listar de brännvidder som kommer upp i 1000 bilder eller fler ser det ut så här
Brännvidd - antal bilder
15 - 1679 (jag har en 15-30 som jag ofta använder)
24 - 1384
30 - 2734 (under mina DX-år satt Sigma 30/1,4 i stort ett ständigt på kameran)
50 - 5845 (numera är det istället en 50/1,4 som oftast sitter på kameran)
55 - 1425 (jag tar mycket produktbilder med en gammal Micro 55/3,5)
70 - 1754
80 - 1438
85 - 3008 (tycker mycket om min 85/1,4)
105 - 1225
120 - 1142
130 - 1066
135 - 2683
145 - 1007
155 - 1042
180 - 1255
200 - 8834
300 - 21849 (hoppsan!)
400 - 4744
420 - 3577 (300 + TC-14)
500 - 1462
550 - 1054 (400 + TC-14)
Alltså, utifrån de här siffrorna skulle en 300 vara mitt mest använda objektiv och den brännvidd jag borde välja.
Eller?
Nja, om jag istället räknar samman all bilder (även på de brännvidder som inte kommer upp i 1000 bilder) tagna i intervallet 70-200 mm så blir summan 36346 bilder. Jag gillar verkligen 70-200 ...
Men, inte heller den siffran säger allt. Här drabbas vi av fenomenet att statistik måste tolkas. Man kan inte bara läsa siffror som de här rakt av. (Och nej, tvärt emot en mycket spridd uppfattning: statistik i sig själv ljuger nästan aldrig - däremot görs ofta felaktiga eller direkt lögnaktiga tolkningar av statistik)
Antal bilder är helt enkelt inget exakt mått på hur ofta man använder en viss brännvidd. Att jag har så ohyggligt många tagna bilder (över 50000) tagna med kombon 70-200 + 300 beror på att jag använder den kombon för sport, event och liknande där man just tenderar att ta väldigt många bilder men sedan i praktiken bara använder få av dem.
Om jag istället ser till hur ofta jag använder olika objektiv, alltså antal fototillfällen, ja då är det ganska jämnt skägg mellan 50 och intervallet 70-200. Så någon av de två är viktgast för mig? Nja, inte heller antal fototillfällen är det enda giltiga måttet på hur viktig en brännvidd är ... Jag är ju frilansfotograf, så en inte ointressant fråga är vilken brännvidd har jag tjänat mest pengar på. Och då dyker plötsligt den oansenliga Micro 55/3,5 upp med sina 1425 bilder - där jag fått betalt för majoriteten av det antalet ...
Skulle jag säga vilka två objektiv jag inte kan vara utan, som frilansfotograf, så blir det gamla manuella Ais Micro 55/3,5 (tack Henrik för lånet förresten!) och min 70-200/2,8.
Men nu var originalfrågan vilken brännvidd jag skulle välja om jag bara fick ha en enda ... Och då blir faktiskt svaret, baserat på en blandning av statistik och magkänsla - 300 mm.
Om jag utgår från ett empiriskt perspektiv, alltså att min viktigaste brännvidd är den jag hittills använt mest så kan jag kika i min största Lightroom-databas. Om jag bara listar de brännvidder som kommer upp i 1000 bilder eller fler ser det ut så här
Brännvidd - antal bilder
15 - 1679 (jag har en 15-30 som jag ofta använder)
24 - 1384
30 - 2734 (under mina DX-år satt Sigma 30/1,4 i stort ett ständigt på kameran)
50 - 5845 (numera är det istället en 50/1,4 som oftast sitter på kameran)
55 - 1425 (jag tar mycket produktbilder med en gammal Micro 55/3,5)
70 - 1754
80 - 1438
85 - 3008 (tycker mycket om min 85/1,4)
105 - 1225
120 - 1142
130 - 1066
135 - 2683
145 - 1007
155 - 1042
180 - 1255
200 - 8834
300 - 21849 (hoppsan!)
400 - 4744
420 - 3577 (300 + TC-14)
500 - 1462
550 - 1054 (400 + TC-14)
Alltså, utifrån de här siffrorna skulle en 300 vara mitt mest använda objektiv och den brännvidd jag borde välja.
Eller?
Nja, om jag istället räknar samman all bilder (även på de brännvidder som inte kommer upp i 1000 bilder) tagna i intervallet 70-200 mm så blir summan 36346 bilder. Jag gillar verkligen 70-200 ...
Men, inte heller den siffran säger allt. Här drabbas vi av fenomenet att statistik måste tolkas. Man kan inte bara läsa siffror som de här rakt av. (Och nej, tvärt emot en mycket spridd uppfattning: statistik i sig själv ljuger nästan aldrig - däremot görs ofta felaktiga eller direkt lögnaktiga tolkningar av statistik)
Antal bilder är helt enkelt inget exakt mått på hur ofta man använder en viss brännvidd. Att jag har så ohyggligt många tagna bilder (över 50000) tagna med kombon 70-200 + 300 beror på att jag använder den kombon för sport, event och liknande där man just tenderar att ta väldigt många bilder men sedan i praktiken bara använder få av dem.
Om jag istället ser till hur ofta jag använder olika objektiv, alltså antal fototillfällen, ja då är det ganska jämnt skägg mellan 50 och intervallet 70-200. Så någon av de två är viktgast för mig? Nja, inte heller antal fototillfällen är det enda giltiga måttet på hur viktig en brännvidd är ... Jag är ju frilansfotograf, så en inte ointressant fråga är vilken brännvidd har jag tjänat mest pengar på. Och då dyker plötsligt den oansenliga Micro 55/3,5 upp med sina 1425 bilder - där jag fått betalt för majoriteten av det antalet ...
Skulle jag säga vilka två objektiv jag inte kan vara utan, som frilansfotograf, så blir det gamla manuella Ais Micro 55/3,5 (tack Henrik för lånet förresten!) och min 70-200/2,8.
Men nu var originalfrågan vilken brännvidd jag skulle välja om jag bara fick ha en enda ... Och då blir faktiskt svaret, baserat på en blandning av statistik och magkänsla - 300 mm.
DavidBerg
Aktiv medlem
Innan jag öppnade tråden var jag övertygad om att flest skulle svara 50 mm. Jag tycker det brukar vara ganska ont om 35mm-diskussioner här på sidan, det brukar mest vara frågor om teleobjektiv, macro, vidvinklar (oftast mer extrema som 14-24 etc) och ljusstraka normaler. Ungefär i den ordningen.
Jag skulle klara mig ganska bra med bara mitt 35mm på kameran (FF). Den brännvidden gör att man får gå nära och man får foton som gör att betraktaren känner sig delaktig på ett helt annat sätt än på bilder från teleobjektiv.
Jag förstår dock de som väljer ett tele. Om man fotar fåglar, djur eller sport så är det ju lite av en utmaning att använda ett 35mm ;-)
Jag skulle klara mig ganska bra med bara mitt 35mm på kameran (FF). Den brännvidden gör att man får gå nära och man får foton som gör att betraktaren känner sig delaktig på ett helt annat sätt än på bilder från teleobjektiv.
Jag förstår dock de som väljer ett tele. Om man fotar fåglar, djur eller sport så är det ju lite av en utmaning att använda ett 35mm ;-)
petter.oj.norman
Avslutat medlemskap
Vad menar du egentligen med detta?
När jag sätter mig på en plats och tittar rakt fram så ser jag en massa saker. I ögonvrån kan jag ana en bil som kommer farande på vägen. Jag har en betraktningsvinkel på närmare 180 grader. Men det jag verkligen tittar på. Det som är i fokus rent optiskt och för mitt sinne är av betydligt smalare betraktningsvinkel. Neremot några få grader. Som männska kan jag vara så fokuserad på någon detalj rakt fram att jag inte tänker på sakerna inom mitt möjliga synfält. Mentalt zoomar jag in i bilden och bort från vidderna.
Om jag använder ett tele-objektiv förstärker jag det fokuserade intrycket genom att beskära bort de vidare betraktnignsvinklarna. När jag använder en vidvinkel förstärker jag istället de vidare vinklarna genom att ta med dessa och kanske även göra dem optiskt skarpa. Bilen i ögonvrån kan bli skarp i kanten på en bild fångad med vidvinkel. Det kan också bli så att bilen i kanten blir själva blickfånget pga hur jag valt att komponera bilden.
Ett objektiv som motsvarar det "vi alla ser" skulle vara ett fisheye-liknande tingest som är skarpt bara rakt fram och som successict blev mer och mer utan skärpa närmare kanten.
Petter ...
Senast ändrad:
petter.oj.norman
Avslutat medlemskap
En poäng!
Men då bygger TS ursprungliga resonemang på att bilden är en optisk avbildning, inte en förmedling av en mental upplevelse.
Petter ...
Mankan G
Aktiv medlem
Inte alls för mig. Snarare att jag hoppades att jag var mer varierad i mina val av brännvidd. Vill inte hamna i ett fack men tycks trots det ha gjort det. Vad ni andra anser om mitt brännviddsval är för mig helt ointressant....
Makten
Aktiv medlem
35 mm på småbildsformatet, men då måste jag (vilket jag oftast gör) beskära en del i sidled. Jag HATAR nämligen 3:2-sidförhållandet.
Mitt ideal är 90 mm på 6x7 cm, alltså ~56x70 mm. Trots att det diagonalt är väldigt likt en 35:a på småbild så känns det helt annorlunda. Faktum är att jag kan leva med vad som helst mellan typ 50 till 120 mm på det formatet. Sidförhållandet är nämligen sådant att jag inte ens tänker på bildvinkeln. Allt faller sig naturligt och begreppet "zooma med fötterna" är plötsligt inte så dumt som det annars känns.
Med 3:2-förhållandet däremot så kämpar jag hela tiden med kompositionerna som alltid blir för utdragna. Alla bildvinklar känns mer eller mindre fel oavsett hur vida eller snäva de är. Men 35 som beskärs lite närmar sig idealet.
Ett exempel med just 90 mm på 6x7 för att visa vad jag menar: http://img.photobucket.com/albums/v621/Makten/Pentax 67II/img004.jpg
Som sagt, det "känns" på ett helt annat sätt än 3:2. Man tappar på något sätt referensen till om bilden är tagen med vidvinkel, normal eller kort tele. Dessutom är det mindre skillnad mellan bilder tagna i bredd- eller höjdformat. Med småbildsformatet fotar jag mer stående än liggande, men med 6x7 är det skitsamma.
Jag skrev förresten ett blogginlägg om sidförhållanden för ett tag sen: http://www.fotosidan.se/blogs/hertsius/det-viktiga-forhallandet-mellan-bredd-och.htm
Mitt ideal är 90 mm på 6x7 cm, alltså ~56x70 mm. Trots att det diagonalt är väldigt likt en 35:a på småbild så känns det helt annorlunda. Faktum är att jag kan leva med vad som helst mellan typ 50 till 120 mm på det formatet. Sidförhållandet är nämligen sådant att jag inte ens tänker på bildvinkeln. Allt faller sig naturligt och begreppet "zooma med fötterna" är plötsligt inte så dumt som det annars känns.
Med 3:2-förhållandet däremot så kämpar jag hela tiden med kompositionerna som alltid blir för utdragna. Alla bildvinklar känns mer eller mindre fel oavsett hur vida eller snäva de är. Men 35 som beskärs lite närmar sig idealet.
Ett exempel med just 90 mm på 6x7 för att visa vad jag menar: http://img.photobucket.com/albums/v621/Makten/Pentax 67II/img004.jpg
Som sagt, det "känns" på ett helt annat sätt än 3:2. Man tappar på något sätt referensen till om bilden är tagen med vidvinkel, normal eller kort tele. Dessutom är det mindre skillnad mellan bilder tagna i bredd- eller höjdformat. Med småbildsformatet fotar jag mer stående än liggande, men med 6x7 är det skitsamma.
Jag skrev förresten ett blogginlägg om sidförhållanden för ett tag sen: http://www.fotosidan.se/blogs/hertsius/det-viktiga-forhallandet-mellan-bredd-och.htm
remeife
Aktiv medlem
har tre favoriter - plåtar för övrigt mest med fast optik.
50/1,4 och min gamla 105/1,8 på D3:an och 20/1,4 på min m4/3 Lumix som motsvarar 40mm FF.
Tycker att jag får bättre känsla och resultat med mina fasta gluggar än med mina zoomar. Kan vara en psykologisk faktor snarare än ett verkligt resultat.
Håller med om att D3:an är en best att ha på axeln men bildkvaliten är IMHO otrolig.
//Leif
50/1,4 och min gamla 105/1,8 på D3:an och 20/1,4 på min m4/3 Lumix som motsvarar 40mm FF.
Tycker att jag får bättre känsla och resultat med mina fasta gluggar än med mina zoomar. Kan vara en psykologisk faktor snarare än ett verkligt resultat.
Håller med om att D3:an är en best att ha på axeln men bildkvaliten är IMHO otrolig.
//Leif
