Lögner är väl annorlunda en bilder? Kanske kan räknas som förtal och då är det väl olagligt?
En kommentar som var ett kul skämt i ett sammanhang kan ju, taget ur det sammanhanget bli en lögn och förtal. Bilder fungerar på ett liknande sätt - helt ok ett ett sammanhang (t.ex. familjealbumet) men direkt obehagliga i ett annat (t.ex. en porrsajt).
Var det strandbilder alltså? Man får väl anta att hennes medarbetare gjorde sig skyldiga till nån typ av brott då? Sådant kan och bör ju bestraffas. Förstås otrevligt för din bekantskap men så är det ju oftast med brott.
Min poäng är att det är rädslan för sådant som gör oss fotografer skrämmande. Det kan rent av vara så att den som tog bilden av henne inte gjorde något fel, att hans bild bara kom på avvägar utan hans vetskap eller ens aktiva medverkan. Men för henne känns spelar det liksom ingen roll - för henne finns det en ganska rak koppling mellan en kille som tog en serie bilder av henne solandes toppless och att hon fick byta jobb på grund av trakasserier.
Hur motiverar dina bekanta sin oro och vad är det som de har problem med när det gäller foton som cirkulerar? Att de upplever obehag kan jag förstå men om jag sedan anser att deras resonemang motiverar att jag bör ta hänsyn till dem är en annan sak. För att belysa hur jag tänker så kan man ta ämnet det mindre kontroversiella ämnet religion som ett exempel ;-). Jag tvekar inte att säga vad jag tycker om religioner (jag är starkt kritisk) även om religiösa utövare gott och väl kan känna sig kränkta. Jag bryr mig helt enkelt inte om hur de känner på detta område.
Prova att res till USA och upplev reaktionerna på att säga vad du tycker om religion. Jag har, om än lite oavsiktligt, råkat göra det. Jösses ...
Nä, rädslan är ju verklig för personen som är rädd förstås men jag kommer nog alltid att ta mer hänsyn till en person vars rädsla för något är befogad.
Kan du avgöra när någons rädsla är befogad? Tipsa gärna hur du gör i så fall
Det finns ju som alltid extremer av allting, jag menar inte att vi fotografer skall behöva be om ursäkt för det vi gör eller låta bli att fotografera bara för att man möjligen kan irritera någon. Långt ifrån.
Men jag tycker inte heller vi alltid enbart skall vara benhårt legalistiska och helt bortse från att människor kan uppleva det som genuint obehagligt att bli fotograferade - hur irrationell den rädslan än verkar för oss. Det är det jag far efter med mina liknelser kring flygrädsla eller arachnofobi - varken rädslan i sig eller de reaktioner den ger upphov till är långt ifrån alltid rationella.
Vi kan inte heller bortse från att det finns de som använder kameror och de bilder de skapar till djupt obehagliga saker och väldigt uppenbara kränkningar. Tyvärr kommer det som de gör att påverka intrycket av oss. Jag tror det är viktigt att vi försöker förstå att människor kan känna oro och bemöta dem på ett vettigt sätt, inte enbart hävda att vi har lagen på vår sida.
