Olagligt ingripande mot fotograf

[Matte_J]

Du har aldrig funderat på ifall jag blir kränkt av dig när du så här öppet påstår att jag har svåra problem att förstå en enkel text? Och kallar mina inlägg för dravel? Jag kanske har en massa baggage i min "ryggsäck" som tynger mig.

Jo, det är klart att jag gör. Men att reflektera kring och förstå en människas problem är inte samma sak som att det är fritt fram för denne att göra och säga vad som helst. De flesta som hanteras av rättsväsendet har ju ett bagage på ryggen som troligen varken du eller jag ens kan föreställa oss. Men även om de haft det obeskrivligt svårt så måste de ju utsättas för alla möjliga kränkningar. Och så måste det ju fungera.

Det beror ju också på var man utsätts för kränkningar. Blir man det på en plats där man måste vistas och inte har möjlighet att (eller ska behöva) undvika platsen (skolan, arbetsplatser, sjukvård, allmän plats, badstränder, restauranger, osv) så står ju valet mellan att personen ska behöva gömma sig hemma eller att den som står för den upplevda kränkningen ändrar sitt beteende. I vårt fall kan du ju enkelt låta bli att läsa mina inlägg utan att det får några stora sociala implikationer för dig. Eller hur?

Så för att återvända till huvudfrågan, med ett hypotetiskt antagande att det finns många tjejer som blir starkt besvärade av att okända gubbar fotograferar dem halvnakna på stranden. Vad är lösningen på detta problem? Ska de få fortsätta att känna sig besvärade, ska de stanna hemma eller ska gubben sluta ta bilder?
Samma problemuppställning kan göras med andra variabler: Till exempel är många människor omotiverat hundrädda. Ska även de få vistas i en allmän park eller ska hundägare ta hänsyn och koppla sina hundar?

 

[PMD]

Det som alltid förbryllar mig i sådana här diskussioner - det här ju bara den senaste i säkert ett tjugotal liknande de senaste åren - är att en del fotografer är så djupt upprörda över människor lättkränkthet över att bli fotograferade. Men verkar helt blinda för sin egen lättkränkthet när de gäller deras rätt att ta bilder när/var/hur de vill. En kollision mellan två lättkränkta grupper skulle jag kalla det

Det finns en stor skillnad mellan dessa båda gruppers lättkränkthet. De förra har inte lagen på sin sidan och kan inte bli kränkta i lagens mening av att bli fotograferade på offentlig plats, medan de senare blir kränkta i lagens mening om de hindras att fotografera på offentlig plats.

 

[Grevture]

Så för att återvända till huvudfrågan, med ett hypotetiskt antagande att det finns många tjejer som blir starkt besvärade av att okända gubbar fotograferar dem halvnakna på stranden. Vad är lösningen på detta problem? Ska de få fortsätta att känna sig besvärade, ska de stanna hemma eller ska gubben sluta ta bilder?

Här sätter du fingret på den centrala frågan i det hela - vems rättigheter väger tyngst?

Ur lagens synvinkel är frågan hyfsat entydig. Det skall som sagt mycket till för att en fotografering skall bedömas som ofredande. Eller för den delen falla under kränkande fotografering.

Men mänskligt sett?

Att människor väljer att inte sola på en publik badstrand för att de upplever ett starkt obehag över att vara ofrivilliga fotobjekt för andra människor är kanske inte så lyckat även om det inte på något sätt handlar om något brottsligt och motiven till fotograferandet är oskyldiga. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, ibland känns det som en kollision mellan två lite lättkränkta grupper, men faktum är att att det är en intressekonflikt där det inte är enkelt att se att någondera parten har mer eller mindre rätt till sin uppfattning.

 

[PMD]

Vi har lagar för att vi behöver en gemensam referensram. Om tillräckligt många inte gillar en lag så kommer den högst troligen förr eller senare att ändras, men tills dess är det den gällande lagen som definierar vilka rättigheter och skyldigheter vi har.

Det går förstås alldeles utmärkt att avstå från att utöva sina rättigheter om man tror att samvaron med andra underlättas av det.

 

[Grevture]

Det finns en stor skillnad mellan dessa båda gruppers lättkränkthet. De förra har inte lagen på sin sidan och kan inte bli kränkta i lagens mening av att bli fotograferade på offentlig plats, medan de senare blir kränkta i lagens mening om de hindras att fotografera på offentlig plats.

Men om vi skall definiera vår sociala samvaro i samhället enbart och totalt efter lagstiftning tror jag vi i slutändan får ett oerhört hårt och otrevligt samhälle.

Lagar definierar den yttersta gränsen för hur vi får bete oss, det innebär inte att vi tvunget måste ligga just på den gränsen i vårt beteende.

Ur lagens synvinkel är det faktiskt helt ok att tränga sig i köer, ljuga, bedra sin livspartner och svära åt kompletta främlingar. Men är de så vi vill att alla skall bete sig?

 

[PMD]

Men om vi skall definiera vår sociala samvaro i samhället enbart och totalt efter lagstiftning tror jag vi i slutändan får ett oerhört hårt och otrevligt samhälle.

Jag håller med. Det trodde jag framgick av sista meningen i mitt förra inlägg.

 

[Grevture]

Vi har lagar för att vi behöver en gemensam referensram. Om tillräckligt många inte gillar en lag så kommer den högst troligen förr eller senare att ändras, men tills dess är det den gällande lagen som definierar vilka rättigheter och skyldigheter vi har.

Det går förstås alldeles utmärkt att avstå från att utöva sina rättigheter om man tror att samvaron med andra underlättas av det.

Håller helt med om vad du skriver.

Det här med fotografering på allmän plats är, har alltid varit och kommer alltid att vara en situation där olika intressen kolliderar - å ena sidan fotografens intresse (och rättighet) av att ta bilder. Å andra sidan människors icke lagstadgade men för de flesta begripliga känsla av att de inte har någon plikt att vara fotobjekt för andra.

Vi fotografer har rätt entydigt lagen på vår sida, vi har med mycket få undantag rätt att ta bilder av vem vi vill, var vi vill, när vi vill. Sedan har vi lite mer begränsade rättigheter hur vi sedan publicerar och sprider bilderna (om vi nu alls gör det). Men på det stora hela har vi lagen på vår sida.

Men glöm inte de som Per nämnde - Om tillräckligt många inte gillar en lag så kommer den högst troligen förr eller senare att ändras. Om vi ur tillräckligt många människors perspektiv missbrukar våra rättigheter riskerar vi också att våra rättigheter begränsas. Och det vore djupt olyckligt.

Visst finns det inslag av moralpanik (https://sv.wikipedia.org/wiki/Moralpanik) i mångas sätt att reagera på att bli fotograferade. Det finns nog mycket omotiverad rädsla och oro. Men ungefär som när någon är (tämligen omotiverat) rädd för spindlar hjälper det inte att skälla ut dem för det.

Men rädslan för fotograferande främlingar har inte heller uppstått i ett tomrum - det finns en liten grupp människor som verkligen utnyttjar modern teknik för djupt obehagliga syften. Så vitt jag kan bedöma är det inte speciellt vanligt, men vi fotografer får nog ändå förstå att det finns en rädsla och en känsla av obehag och likt spindelskräck får vi nog försöka komma runt den på andra sätt än att enbart och uteslutande hänvisa till lagstiftning. Vilket är ett kantigt sätt att säga att det nog kan vara bra att vara lite smidig i sitt bemötande av människor vi tar bilder av. Och att vi kanske får försöka acceptera att en del människor upplever det om obehagligt att bli fotograferade.

 

[Matte_J]

Här sätter du fingret på den centrala frågan i det hela - vems rättigheter väger tyngst?

Ur lagens synvinkel är frågan hyfsat entydig. Det skall som sagt mycket till för att en fotografering skall bedömas som ofredande. Eller för den delen falla under kränkande fotografering.

Men mänskligt sett?

Att människor väljer att inte sola på en publik badstrand för att de upplever ett starkt obehag över att vara ofrivilliga fotobjekt för andra människor är kanske inte så lyckat även om det inte på något sätt handlar om något brottsligt och motiven till fotograferandet är oskyldiga. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, ibland känns det som en kollision mellan två lite lättkränkta grupper, men faktum är att att det är en intressekonflikt där det inte är enkelt att se att någondera parten har mer eller mindre rätt till sin uppfattning.

Jag tycker att du resonerar förnuftigt. Min position är kanske mer känslomässig och det handlar säkert om att jag har flera döttrar och vet hur tufft de har haft det i det klimat som råder i samhället. Jag vet också att det är fullt med pervon som antastar tjejer i snart sagt varje miljö. Ytterst få av dessa ställs till svars för detta vilket gör att de kan fortsätta år efter år. I vissa sociala miljöer är det till och med legitimt att öppet prata om såna övergrepp (minns Trump till exempel). Varken du eller jag kan fullt ut sätta oss in i hur betungande detta är för drabbade tjejer, men det finns numera gott om vittnesmål. Om man betvivlar hur många rena idioter som finns där ute kan man till exempel följa Linnea Claesson på Instagram. Man ska alltså ha i minne att det just nu, idag, smyger omkring säkert hundratals idioter på svenska stränder med avsikten att få bilder på halvnakna eller nakna kroppar. Som de sedan kan dela med likasinnade. Det är ett problem vi måste hantera och lösa.

Det jag inte gillar av ditt inlägg är att du använder begreppet "lättkränkt". Det är ett raljerande och nedsättande uttryck varje klok människa bör använda försiktigt. Man måste ta folks upplevelser på allvar.

 

[Grevture]

Jag tycker att du resonerar förnuftigt. Min position är kanske mer känslomässig och det handlar säkert om att jag har flera döttrar och vet hur tufft de har haft det i det klimat som råder i samhället. Jag vet också att det är fullt med pervon som antastar tjejer i snart sagt varje miljö. Ytterst få av dessa ställs till svars för detta vilket gör att de kan fortsätta år efter år. I vissa sociala miljöer är det till och med legitimt att öppet prata om såna övergrepp (minns Trump till exempel). Varken du eller jag kan fullt ut sätta oss in i hur betungande detta är för drabbade tjejer, men det finns numera gott om vittnesmål. Om man betvivlar hur många rena idioter som finns där ute kan man till exempel följa Linnea Claesson på Instagram. Man ska alltså ha i minne att det just nu, idag, smyger omkring säkert hundratals idioter på svenska stränder med avsikten att få bilder på halvnakna eller nakna kroppar. Som de sedan kan dela med likasinnade. Det är ett problem vi måste hantera och lösa.

Det är ju en sak att notera, så vitt jag kan se så är samtliga deltagare i den här tråden män, och utan att veta exakt (mest baserat på många års deltagande i forumen här) så skulle jag tro att de flesta av oss är medelålders eller äldre. Vilket ju möjligen kan påverka perspektivet i diskussionen en smula ... Jag är ju själv medelålders man och det är genuint svårt för mig att veta hur en viss situation upplevs av till exempel en ung tjej. Eftersom jag faktiskt inte vet kan det ju vara en vettig utgångspunkt för mig att faktiskt lyssna på hur den andre ser på saken. Det är i alla fall så jag resonerar när folk har åsikter om vad jag gör. Jag kanske tycker att de missförstår vad jag gör och misstror mig utan orsak, men det gör ju inte deras upplevelse mindre verklig.

Problemet för oss fotografer är ju att för den som ligger och solar på en strand och märker att vi tar bilder är det svårt att veta om vi är en helt harmlös fotoentusiast som såg en kul skugga från deras parasoll - eller om det är någon obehaglig individ som letar färskt material att dela på något forum med likasinnade runt om i världen.

Rädsla och oro är ofta irrationell och överdriven, men känslan är inte ett dugg mindre verklig för det. Fråga vem som helst som är rädd för spindlar, höjder, hundar eller att flyga. Det är svårt att resonera med rädsla och att - som jag till exempel nyligen hörde en hundägare göra - hänvisa till sin lagliga rätt gör inte obehaget ett dugg mindre för den som drabbats av det.

Det jag inte gillar av ditt inlägg är att du använder begreppet "lättkränkt". Det är ett raljerande och nedsättande uttryck varje klok människa bör använda försiktigt. Man måste ta folks upplevelser på allvar.

Du har en poäng, det är numera ett ofta använt (ingen ursäkt), men som du säger raljerande och nedsättande uttryck och bidrar inte till någon mer saklig diskussion. Det jag nog for efter när jag skrev det var att i den konfliktsituation som tråden handlar om så upplever nog bägge sidor den andra som lättkränkt, och att det bara var det ena sidan av det perspektivet som lyfts fram i den här tråden (och flera liknande trådar vi haft de senaste åren).

 

[iSolen.se]

Vi har lagar för att vi behöver en gemensam referensram. Om tillräckligt många inte gillar en lag så kommer den högst troligen förr eller senare att ändras, ....

Håller inte med där, det finns gott om lagar som många/de flesta inte gillar men som vi tvingas följa ändå för att få ett välfungerande samhälle.

Skattelagar, lagar om öppettider, punktskatter, moms, upphovsrätt, bygglagar, vissa trafikregler osv osv.

 

[Frekeman]

Det beror ju också på var man utsätts för kränkningar. Blir man det på en plats där man måste vistas och inte har möjlighet att (eller ska behöva) undvika platsen (skolan, arbetsplatser, sjukvård, allmän plats, badstränder, restauranger, osv) så står ju valet mellan att personen ska behöva gömma sig hemma eller att den som står för den upplevda kränkningen ändrar sitt beteende. I vårt fall kan du ju enkelt låta bli att läsa mina inlägg utan att det får några stora sociala implikationer för dig. Eller hur?

Där täckte du ju in de flesta platser man kan utöva gatufoto. Du verkar vilja i praktiken förhindra att gatufoto utförs kan jag konstatera. Nåväl, det får du ju tycka.

Att jag nämnde att jag eventuellt skulle kunna bli kränkt av vad du skriver (så är ju givetvis inte fallet) var ju för att illustrera hur befängt det är att vara gå och vara orolig för att kränka någon, vare sig det gäller deltagande i en forumdiskussion eller att fota någon på gatan.

Så för att återvända till huvudfrågan, med ett hypotetiskt antagande att det finns många tjejer som blir starkt besvärade av att okända gubbar fotograferar dem halvnakna på stranden. Vad är lösningen på detta problem? Ska de få fortsätta att känna sig besvärade, ska de stanna hemma eller ska gubben sluta ta bilder?
Samma problemuppställning kan göras med andra variabler: Till exempel är många människor omotiverat hundrädda. Ska även de få vistas i en allmän park eller ska hundägare ta hänsyn och koppla sina hundar?

I den mån det sker så kan ju tjejerna välja att inte bry sig. Eller så kan de be den okände gubben att sluta så kanske det ordnar sig på ett fredligt sätt utan att polis behöver kontaktas. Du som har flera döttrar, hur har du uppfostrat dem? Att hela tiden vara på helspänn ifall det finns en man i närheten som på något sätt kan tänkas kränka dem? Att hela tiden inta en offerställning? Eller har du uppfostrat dem till att vara starka och inte bry sig om vad idiotiska män tycker, tänker och gör (förutsatt att inget brott sker). Om någon kvinna skulle fota dig på en badstrand skulle du verkligen bry dig? Om svaret är nej, så undrar jag varför skillnad bör göras mellan män och kvinnor.

Till hundfrågan. Förhoppningsvis så kan parterna komma överens där också. Skillnaden mellan fotografering är att hundar kan bitas och orsaka skador. Det gör inte fredliga fotografer.

 

[Grevture]

... för att illustrera hur befängt det är att vara gå och vara orolig för att kränka någon, vare sig det gäller deltagande i en forumdiskussion eller att fota någon på gatan.

Nu kan det vara att jag misstolkar din formulering, men jag skulle nog hävda att man i stort sett alla sociala sammanhang faktiskt har goda skäl att fundera över om ens beteende kan vara obehagligt för andra. Det gäller allt från att ställa sig mitt bland andra och röka till att prata oerhört högt i mobilen om personliga saker i en folksamling. Eller att ta bilder av människor som tydligt visar att de finner det obehagligt.

Igen, jag kanske missförstod din formulering, men det du skrev låter en hel del som "bara jag är nöjd så skiter jag i vad andra känner" och det tycker jag känns som en trist attityd.

I den mån det sker så kan ju tjejerna välja att inte bry sig.

Nej, känner man starkt obehag så känner man verkligen det - det är väldigt sällan ett val. Lika lite som det är ett val att vara flygrädd eller få panik av spindlar. Att tro att rädsla alltid är ett val känns sällsynt naivt.

Eller så kan de be den okände gubben att sluta så kanske det ordnar sig på ett fredligt sätt utan att polis behöver kontaktas.

Vilket nog de flesta faktiskt gör.

Till hundfrågan. Förhoppningsvis så kan parterna komma överens där också. Skillnaden mellan fotografering är att hundar kan bitas och orsaka skador. Det gör inte fredliga fotografer.

Nej, men fotografer som tar bilder av sexuella skäl och sprider dem på nätet kan orsaka människor skador som både smärtar mer och varar längre än skadorna från hundbett.

Det är inte de fredliga fotografer som skapar oron, lika lite som snälla hundar. Det är den lilla minoriteten snuskfotografer och aggressiva hundar. Problemet är att för den som är rädd är det förbaskat svårt att avgöra vilken sort som man står inför. Det får nog vi som fotografer försöka förstå.

 

[ErlandH]

Så för att återvända till huvudfrågan, med ett hypotetiskt antagande att det finns många tjejer som blir starkt besvärade av att okända gubbar fotograferar dem halvnakna på stranden. Vad är lösningen på detta problem?

I ett öppet och demokratiskt samhälle får man stå ut med att omgivningen ibland uppför sig på ett sätt som man inte gillar och att man kan känna sig besvärad. Det kan t ex handla om att folk har för mycket parfym på bussen, pratar för högt i tågkupén, röker på en uteservering eller fotograferar en.

 

[Sven Blomquist]

Att bli betittade!?

Här sätter du fingret på den centrala frågan i det hela - vems rättigheter väger tyngst?

Ur lagens synvinkel är frågan hyfsat entydig. Det skall som sagt mycket till för att en fotografering skall bedömas som ofredande. Eller för den delen falla under kränkande fotografering.

Men mänskligt sett?

Att människor väljer att inte sola på en publik badstrand för att de upplever ett starkt obehag över att vara ofrivilliga fotobjekt för andra människor är kanske inte så lyckat även om det inte på något sätt handlar om något brottsligt och motiven till fotograferandet är oskyldiga. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, ibland känns det som en kollision mellan två lite lättkränkta grupper, men faktum är att att det är en intressekonflikt där det inte är enkelt att se att någondera parten har mer eller mindre rätt till sin uppfattning.

Det finns en del som känner obehag och möjligen kränkta om en man kollar på dem. Skall vi då förbjuda män att se och tvinga dem att blunda när de ser en snygg tjej!?

 

[Matte_J]

Tänk om man kunde få en krona för varje inskränkt dumskalle man stöter på i såna här diskussioner. Då hade man kunnat dra sig tillbaka och ta det lugnt.

 

[Frekeman]

Nu kan det vara att jag misstolkar din formulering, men jag skulle nog hävda att man i stort sett alla sociala sammanhang faktiskt har goda skäl att fundera över om ens beteende kan vara obehagligt för andra. Det gäller allt från att ställa sig mitt bland andra och röka till att prata oerhört högt i mobilen om personliga saker i en folksamling. Eller att ta bilder av människor som tydligt visar att de finner det obehagligt.

Igen, jag kanske missförstod din formulering, men det du skrev låter en hel del som "bara jag är nöjd så skiter jag i vad andra känner" och det tycker jag känns som en trist attityd.

Kanske missförstånd eller så uttryckte jag mig inte tillräckligt klart. Det centrala ordet är "orolig". Visst ska man tänka sig för i alla sammanhang men att välja att inte utöva gatufoto alls, som ett exempel, för att nån kan bli kränkt av att bli fotad är att ta sitt hänsynstagande alldeles för långt. Jag tycker alltså inte att "bara jag är nöjd så skiter jag i vad andra känner"! Jag uppfostrades till att vara snäll och artig vilket medförde, inser jag nu, att jag var alldeles för orolig att säga vad jag tyckte i vissa sammanhang ifall nån kunde ta illa upp. Nu är jag bara snäll(! men hävdar mina åsikter på ett helt annat sätt än vad jag gjorde tidigare i mitt liv.

Nej, känner man starkt obehag så känner man verkligen det - det är väldigt sällan ett val. Lika lite som det är ett val att vara flygrädd eller få panik av spindlar. Att tro att rädsla alltid är ett val känns sällsynt naivt.

Nu var ordvalet "starkt besvärade" vilket inte är samma sak som att vara rädd. Visst, jag har full förståelse för att rädsla inte alltid är ett val. Jag tror att mest att när personer inte vill att man ska ta foton på dem är att de inbillar sig att det är förbjudet (okunnighet) eller tycker att det är konstigt och börjar fundera på varför. Starkt obehag tror jag är rätt sällsynt.

Nej, men fotografer som tar bilder av sexuella skäl och sprider dem på nätet kan orsaka människor skador som både smärtar mer och varar längre än skadorna från hundbett.

Hur då? Så länge inte personen som blir fotad känner till att det finns lättklädda bilder på nätet på personen tagna på en badstrand är det väl inga problem?

Det är inte de fredliga fotografer som skapar oron, lika lite som snälla hundar. Det är den lilla minoriteten snuskfotografer och aggressiva hundar. Problemet är att för den som är rädd är det förbaskat svårt att avgöra vilken sort som man står inför. Det får nog vi som fotografer försöka förstå.

Existensen av snuskfotografer är förstås beklagansvärd men så länge de inte fotar på ett sätt som faller under den där nya lagen om kränkande fotografering så utgör de inget större hot. Vilket hunder kan göra.

 

[Frekeman]

Tänk om man kunde få en krona för varje inskränkt dumskalle man stöter på i såna här diskussioner. Då hade man kunnat dra sig tillbaka och ta det lugnt.

Kom med nåt vettigt istället för att kalla dina motståndare för inskränkta dumskallar.

 

[Grevture]

Det finns en del som känner obehag och möjligen kränkta om en man kollar på dem. Skall vi då förbjuda män att se och tvinga dem att blunda när de ser en snygg tjej!?

Och självklart kommer någon driva argumentationen till absurd nivå ...

Nej, för att förklara det uppenbar: att se människor är en naturlig del av vad vi gör och inget vi kan låta bli. Det är inget vi väljer att göra. Att fotografera däremot är ett aktivt val vi gör.

För att vara lika absurd tillbaka: Tycker att människor aldrig någonsin har rätt att känna eller uttrycka obehag inför hur andra människor agerar, oavsett vad de gör?

För att återgå till mer förnuftsbaserad argumentation: Det är helt korrekt att man aldrig kan leva sitt liv utan att någonsin irritera andra eller rent av väcka obehag. Men det är i alla fall i mina ögon heller inget försvar för att totalt ignorera hur andra uppfattar ens beteende.

Livet är ofta en balansgång mellan ens egna intressen och andras, somliga sådana konflikter är reglerade i lag. Som att man numera inte i smyg får ta bilder av människor på platser där de rimligen kan förvänta sig att få vara privata - den omtalade lagen om kränkande fotografering.

Men de flesta intressekonflikter i vardagen täcks inte av lagstiftning och då är det en balansgång där sociala regler styr. Typ "prata inte jättehögt i mobilen på en fullstatt buss om vilken diarré du får och hur illa den luktar efter att du ätit pizza" (jodå, helt verkligt exempel från i vintras

Vi har laglig rätt att fotografera i stort sett vem som helst, när som helst. Men det är inget argument för att fullkomligt strunta i hur andra upplever att bli fotograferade. Jag har laglig rätt att prata i mobilen hur högt jag vill och var jag vill, men det innebär inte att det är speciellt trevligt om jag gör det precis var som helst.

 

[Grevture]

Jag tycker alltså inte att "bara jag är nöjd så skiter jag i vad andra känner"! Jag uppfostrades till att vara snäll och artig vilket medförde, inser jag nu, att jag var alldeles för orolig att säga vad jag tyckte i vissa sammanhang ifall nån kunde ta illa upp. Nu är jag bara snäll(! men hävdar mina åsikter på ett helt annat sätt än vad jag gjorde tidigare i mitt liv.

Då missförstod jag dig och håller för övrigt med - jag fungerar (och har fungerat) på ungefär samma sätt

Hur då? Så länge inte personen som blir fotad känner till att det finns lättklädda bilder på nätet på personen tagna på en badstrand är det väl inga problem?

Så du menar också att om någon sprider lögner om dig eller mig på nätet, så är det inget problem så länge vi själva inte upptäckt det? Så ser i alla fall inte jag på det.

Tips, prova att prata med någon som råkat ut för det. Jag känner en person där några sådana bilder efter ett tag började cirkulera på hennes arbetsplats vilket i sin tur triggade igång vad som är svårt att beskriva annat än som en mindre mardröm av rena trakasserier. Men även oräknat sådana extrema och uppenbara fall så kan blotta oron över att bilder på en eller ens anhöriga cirkulerar väcka rätt rejält obehag vilket jag har mer än en bekant som upplevt.

Existensen av snuskfotografer är förstås beklagansvärd men så länge de inte fotar på ett sätt som faller under den där nya lagen om kränkande fotografering så utgör de inget större hot. Vilket hunder kan göra.

Hundar utgör också extremt sällan ett hot, men det gör inte hundrädda människor mindre rädda. Lika lite som att olycksstatistik får flygrädda att vara mindre rädda. Det vi som fotografer får vara beredda på är reaktioner sprungna ur rädsla, om sedan rädslan är rationell eller inte är inget argument för att ignorera hur den som är rädd känner och därmed reagerar.

 

[jag&bilden]

Nu tar du upp viktiga saker men de är skilda från varandra.

Att bli sedd, betraktad eller fotograferad är vida skilt från att bli publicerad, spridd och delad.
Du kan ha full rätt att fotografera någon men inte någon rätt att sprida eller publicera bilden.
Du kan också ha full rätt att fotografera någon och sprida eller publicera bilden.
Precis som att du olagligen kan publicera eller sprida en bild som du inte har fotograferat.

Just därför ser lagen om kränkande fotografering ut som den gör och det eventuella brottet sker den hundradel som fotot tas. Den tar inte hänsyn till vad som eventuellt kan eller inte kan ske efteråt. Kränkningen kan inte heller ske utanför de privata rummen som lagen refererar till.

Sedan kan en laglig fotografering på allmän plats övergå till att bli en olaglig handling som t.ex. ofredande. Men att en presumtiv handling kan vara olaglig gör inte den föregående lovliga handlingen mindre lovlig. I gränslandet däremellan finns för viss brott stämpling eller förberedelse till brott.

Precis som att vår grundlagsskyddade yttrandefrihet givetvis kan övergå till att bli en kränkning så ska vi inte kriminalisera yttrandefriheten i panik för att den kanske kan drivas så långt att den kränker någon i ett helt annat lagrum.

Jag tycker nog att du överförenklar en rätt komplex fråga.

Det är en rätt stor skillnad mellan att bli sedd eller betraktad av människor man själv ser. Det är faktiskt en annan sak att bli dokumenterad (fotograferad) och potentiellt publicerad, spridd och delad för all framtid i guvet vilka sammanhang. Så det är faktiskt inte helt grundlöst att människor ibland är mer stingsliga kring att bli fotograferade av kompletta främlingar än att samma främling tittar på dem.

Det som alltid förbryllar mig i sådana här diskussioner - det här ju bara den senaste i säkert ett tjugotal liknande de senaste åren - är att en del fotografer är så djupt upprörda över människor lättkränkthet över att bli fotograferade. Men verkar helt blinda för sin egen lättkränkthet när de gäller deras rätt att ta bilder när/var/hur de vill. En kollision mellan två lättkränkta grupper skulle jag kalla det