Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Olagligt ingripande mot fotograf

Produkter
(logga in för att koppla)
Per av de i snitt fyra och halvt inlägget du gjort om dagen sen du blev medlem här så måste detta var bland de dummaste och mest onödiga.

Om du hade publicerat bilder motsvarade en promille av dina debattinlägg kunde man kanske ana ett fotointrese för då hade du haft över 20 bilder på din sida. Men inte en enda bild ser man på din profil så det är väl inte av nåt fotointresse du befinner dig här.
Vad har antalet bilder att göra denna diskussion? Jag har närmare 1 000 uppladdade mot dina 6? Är det jag skriver 150 gånger mer genomtänkt eller värdigare att få vara med i diskussionen. Visst, rätt mycket mer genomtänkt än det du skriver men inte 150 gånger!

Ibland är det bra att tänka efter innan – prova nån gång – det är inte så dumt!
Den där meningen ångrar du nog att du skrivit. Fast jag vet ju ej. Du borde göra det dock.
 
Nja, våldet måste stå i proportion till brottets karaktär. Du har knappast rätt att använda grovt våld för att avvärja ett brott som egenmäktigt förfarande, vilket det borde räknas som när man tar någons kamera utan avsikt att stjäla den. Du kan nog inte gömma dig bakom lagen där.
Men hur skulle du använda "samma medicin" om jag inte har någon kamera du kan ta? :)

Hur fungerar det då med det våld du kan tänka dig att använda dig av för att avvärja något som inte är brott? Hur ser ditt proportionstänkande ut då? Och vilken lag kan du inte gömma dig bakom? Vore jag du så skulle jag inte delta i denna tråd något mer. Det fler ju så fel för dig när du skriver något.
 
Nja, våldet måste stå i proportion till brottets karaktär. Du har knappast rätt att använda grovt våld för att avvärja ett brott som egenmäktigt förfarande, vilket det borde räknas som när man tar någons kamera utan avsikt att stjäla den. Du kan nog inte gömma dig bakom lagen där.
Men hur skulle du använda "samma medicin" om jag inte har någon kamera du kan ta? :)


Jag tror inte du förstår. Det jag försöker säga är att det kan sluta riktigt illa om du försöker agera moralpolis mot fel person. Retar du upp någon så finns det inga garantier att vederbörande bryr sig det minsta om vad lagboken säger och ger dig en biljett till aktuten. Hade du ryckt kameran ur mina händer så hade jag använt våld för att ta den åter. Hur mkt våld beror på situationen, lagboken hade saknat betydelse.
 
Poängen är ju att bara för det är lagligt att fotografera på en strand så innebär det ju inte att personen som blir fotograferad inte upplever det som ickekränkande.

Det blir bara så jävla Svart/Vita diskussioner.

Varför inte vara smidig i de situationerna – Att tänka/känna efter, visa respekt: kränker/sårar jag någon om jag fotograferar dem i denna situationen.

Jag har aldrig bemötts negativt när jag frågat, tvärtom.
 
Alla ni som förespråkar total fri fotografering? Ni i den röda ringhörnan?
Jag antar att ni inte har några problem med att staten sätter upp övervakningskameror för att bekämpa brottslighet på allmän plats utan att nI blir kränkta?

Upp med fler kameror, jag vill se bevakning på varenda kvadratmeter i stan, med tanke på alla terrorister som springer lösa på gatorna...
 
Poängen är ju att bara för det är lagligt att fotografera på en strand så innebär det ju inte att personen som blir fotograferad inte upplever det som ickekränkande.

Det blir bara så jävla Svart/Vita diskussioner.

Varför inte vara smidig i de situationerna – Att tänka/känna efter, visa respekt: kränker/sårar jag någon om jag fotograferar dem i denna situationen.

Jag har aldrig bemötts negativt när jag frågat, tvärtom.

Jag frågar aldrig personer som jag fotar för jag vill inte att de poserar. Inte heller vill jag ödsla tid på att prata med folk för då skulle inte många foton bli tagna.

Att någon känner sig kränkt när man tar foton på dem är något de får stå ut med så länge de befinner sig i publika miljöer. Rekommenderar att de justerar sin lättkränkthet en aning. Mycket av debatten kring huruvida man ska har rätt att begära att en fotograf raderar bilder på en diskuterades i lång tråd här:
https://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=169469

Vore onödigt att starta en ny sådan diskussion här.
 
Jag tror inte du förstår. Det jag försöker säga är att det kan sluta riktigt illa om du försöker agera moralpolis mot fel person. Retar du upp någon så finns det inga garantier att vederbörande bryr sig det minsta om vad lagboken säger och ger dig en biljett till aktuten. Hade du ryckt kameran ur mina händer så hade jag använt våld för att ta den åter. Hur mkt våld beror på situationen, lagboken hade saknat betydelse.

Ok, då är jag med. Det är en inställning jag kan förstå och jag förväntar mig inte att någon skulle stå helt paralyserad om jag tar deras kamera. Självklart gör man en bedömning innan man agerar. Är det en bjässe framför en som verkar både psykiskt sjuk och påtänd på uppåttjack går man ju knappast till frontalangrepp.
 
Jag frågar aldrig personer som jag fotar för jag vill inte att de poserar. Inte heller vill jag ödsla tid på att prata med folk för då skulle inte många foton bli tagna.

Att någon känner sig kränkt när man tar foton på dem något de får stå ut med så länge de befinner sig i publika miljöer. Rekommenderar att de justerar sin lättkränkthet en aning. Mycket av debatten kring huruvida man ska har rätt att begära att en fotograf raderar bilder på en diskuterades i lång tråd här:
https://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=169469

Vore onödigt att starta en ny sådan diskussion här.

Det är ju inte själv fotograferandet som är bekymmret utan var bilderna hamnar sen...

Min poäng är fortfarande att det inte är en svart/vit diskussion.
Annars hamnar vi lätt i nästa diskussin – hur nära får man gå?
En viss gråskala och hövlighet underlättar.
Om du skall använda bilderna i ett komersiellt sammanhang behöver du dessutom en model-release form.
Och tlll sist så är det ganska trevligt att prata med folk.
Prova får du se!

Hade du bara utan någon som helst förklaring plåtat min dotter när hon var liten och badade halvnaken på stranden som de flesta barn gör, då hade jag konfronterat dig och ifrågasatt ditt fotograferande. Hade du däremot förklarat och visat bild och kanske erbjudit en kopia så hade jag vart mer positivt inställd.
 
Vore jag du så skulle jag inte delta i denna tråd något mer. Det fler ju så fel för dig när du skriver något.

Lilla tufflan då... Du hamnar i sådan affekt när någon ifrågasätter att gatufotografering är det viktigaste i världen att orden rör i hop sig. Det blev ju stor humor i alla fall. :)
Vi har ju bara lite olika värderingar. Jag finner också stort nöje i att fotografera, men skulle inte tycka det var minsta roligt om jag misstänkte att en enda människa kände sig besvärad av det. Du å andra sidan vaggar fram på gatan med kameran på bröstet i skydd av lagen och hånar dem som känner sig besvärade. Ditt fotograferande har inget som helst allmänintresse, inget med yttrandefrihet eller demokrati att göra. Det är bara en hobby och sådana utövar man för nöjes skull. Om andra känner sig besvärande av att du roar dig verkar inte bekomma dig det minsta. Tvärtom så verkar du trivas med det. "De får väl stanna hemma om de är så lättkränkta...."
Om du någon gång inser att gatufotografering är lika viktigt som frimärkssamlande och att det är en av de aktiviteter där "det är fler på scenen än i publiken" kanske hjärtat stannar?
 
Lilla tufflan då... Du hamnar i sådan affekt när någon ifrågasätter att gatufotografering är det viktigaste i världen att orden rör i hop sig. Det blev ju stor humor i alla fall. :)
Ja, jag såg felet nu. Det var ju faktiskt riktigt roligt i sammanhanget får man ju pinsamt erkänna... Samtidigt förstår du ju vad jag menar. Jag syftar inte på dina eventuella stav- eller grammatikfel utan hur du resonerar. Exempelvis då du började blanda in tafsande under en bh när det handlar om fotografering. Det är ju så oärligt. Och detta tjat om våld.

Vi har ju bara lite olika värderingar. Jag finner också stort nöje i att fotografera, men skulle inte tycka det var minsta roligt om jag misstänkte att en enda människa kände sig besvärad av det. Du å andra sidan vaggar fram på gatan med kameran på bröstet i skydd av lagen och hånar dem som känner sig besvärade. Ditt fotograferande har inget som helst allmänintresse, inget med yttrandefrihet eller demokrati att göra.
Mig veterligen har jag aldrig hånat någon i mitt utövande av gatufoto. Du som inte utövar genren kanske borde skaffa dig lite mer kunskap innan du uttalar dig. Jag kan förstå varför du inte har vett att uppskatta gatufoto men du borde väl ändå kunna förstå att det är av allmänintresse för framtida generation att se hur människor såg ut och rörde sig på gator och torg - och badstränder(!) - icke-poserandes. Givetvis har det en massa att göra med yttrandefrihet i den bemärkelsen att en individ får avbilda (genom måleri eller foto) det allmäna rummet som individen ser det. Om man sedan stöder demokrati så antar jag att det ligger nära till hands att, i alla fall när det gäller modern demokrati, ge människor lika rättigheter och skyldigheter. En sådan rättighet är att fota på allmän plats.

Det är bara en hobby och sådana utövar man för nöjes skull. Om andra känner sig besvärande av att du roar dig verkar inte bekomma dig det minsta. Tvärtom så verkar du trivas med det. "De får väl stanna hemma om de är så lättkränkta...."
Om du någon gång inser att gatufotografering är lika viktigt som frimärkssamlande och att det är en av de aktiviteter där "det är fler på scenen än i publiken" kanske hjärtat stannar?
Man kan välja att känna sig oroad för konsekvenser av allt man gör; Uttala sig politiskt. Hur man klär sig. Vad man tycker om företeelser som religion osv. Jag tänker inte låta bli att uttöva en i mitt tycke alldeles ofarlig hobby bara för att någon kan få för sig att bli störd av det. Inte heller tänker jag hålla tyst om vad jag tycker om politik eller religion även om det vissa kan känna sig kränkta av mina tankar.

Om så jag vore den ende gatufotografen i världen så skulle jag fortsätta med mitt gatufotande utan publik. Så är det. Mitt hjärta slår fortfarande.
 
Det är ju inte själv fotograferandet som är bekymmret utan var bilderna hamnar sen...
Ärligt talat, vad är det värsta som kan hända med bilderna? Jag kan gott och väl förstå att man som förälder inte vill att bilder på ens barn hamnar på nån pedofilsajt. Men, även om det mot förmodan skulle ske så skadar det ju inte barnet. Däremot skulle normala fotografer bli skadade av det våld som en del verkar vilja utöva mot dem här i tråden.

Min poäng är fortfarande att det inte är en svart/vit diskussion.
Annars hamnar vi lätt i nästa diskussin – hur nära får man gå?
En viss gråskala och hövlighet underlättar.
Om du skall använda bilderna i ett komersiellt sammanhang behöver du dessutom en model-release form.
Och tlll sist så är det ganska trevligt att prata med folk.
Prova får du se!
Man får gå så nära som man vill så länge man inte hindrar en annans persons möjlighet att röra sig – har jag för mig att det ungefärligen står skrivet någonstans. Sedan så finns det säkert något om ofredande också vilket är bra. Inte ens jag skulle vilja ha en fotograf smattrande i min närhet i en timme.

Givetvis så behövs en model-release för kommersiellt användande. Det är inte det vi pratar om här dock.

Visst kan det vara trevligt att prata med folk men jag föredrar att ta foton när jag ute och försöka komma in i "zonen".

Hade du bara utan någon som helst förklaring plåtat min dotter när hon var liten och badade halvnaken på stranden som de flesta barn gör, då hade jag konfronterat dig och ifrågasatt ditt fotograferande. Hade du däremot förklarat och visat bild och kanske erbjudit en kopia så hade jag vart mer positivt inställd.
Du har all rätt att konfrontera mig om jag hade gjort vad du beskrev. Jag har själv aldrig gatufotat på en strand med badande människor. Ännu, i alla fall. Om jag någon gång får för mig att göra det så kommer jag att fota på ett diskret sätt, för att inte människor skall posera, men inte göra någon hemlighet av det. Förmodligen kommer jag att undvika småbarn också. Om någon frågar så kommer jag att vänligen förklara vad jag försöker att åstadkomma och göra. För till och med jag förstår att det är extra känsligt på en badstrand. Det jag vänder mig emot är den pöbelmentalitet som verkar frodas där man ifrågasätter rätten att ens fota på allmän plats.
 
På fullaste allvar försvarar folk rätten at ta kort påfrämmande kvinnor I bikini, Eller barn, när det rapporteras om övergrepp var och varranan dag ...

Skiter i om det är lagligt eller ej ,sjukt bettende att försvara.

De som fotar småbarn och säger de skulle värna sin kamera, tror ni på allvar att det bara är en ni har emot er I en sådan situation? Den vreden du kan känna över din kamera är ingenting emot föräldrainstinkten.
 
J
Mig veterligen har jag aldrig hånat någon i mitt utövande av gatufoto.

Du har ju upprepade gånger tjatat om att folk är "lättkränkta". Om man inte kan ta på allvar att någon känner sig besvärad, skrämd, hotad, rädd eller kränkt så hånar man dem å de grövsta. Känslan är ju deras, inte din och det är inte upp till dig att förkasta den. Du har ju ingen aning om vem du har framför dig och vad de har i ryggsäcken. Det kan ju vara någon som är djupt deprimerad, nyligen varit med om svåra trauman eller till och med har en psykos och hör röster. Eller en vanlig tjej som känner sig väldigt trängd av den sexuella aggression som översvämmar samhället.

Som sagt, empati är nyckelordet här. Empati är numera en stor bristvara i vårt samhälle. Tyvärr kan man inte säga samma sak om egocentriska bufflar, med eller utan kamera på magen.

OT:
Och precis som jag misstänkte tror jag att du överskattar betydelsen av ditt gatufotograferande. Det kommer att finnas biljoner vardagsbilder från vår samtid, varav 99,999 procent är tagna av folk som inte ens vet vad gatufotografi är utan bara tar bilder på vänner, platser, högtider och händelser. Ur ett etnografiskt perspektiv är dessa bilder troligen mer värda än dina "konstbilder". Om du finner nöje i att fota människor på gatan ska du naturligtvis göra det (efter att frågat om lov). Men viktigare än frimärkssamling...? Nej, det är det inte. Det är trist att vissa inte bara kan "ha kul" utan måste blåsa upp sin sysselsättning till "det viktigaste i världen". Det handlar säkert om synen på sig själv i relation till andra. Hade du blåst trombon eller målat porslin i stället hade väl det varit världens viktigaste syssla.
 
Nja, våldet måste stå i proportion till brottets karaktär.
Ja, så är det. Sålunda är den lagliga våldsnivån mot någon som inte begår ett brott noll.

Du har knappast rätt att använda grovt våld för att avvärja ett brott som egenmäktigt förfarande, vilket det borde räknas som när man tar någons kamera utan avsikt att stjäla den.
Så mycket våld som krävs för att avvärja brottet. Dvs, mängden våld beror förmodligen på hur mycket motstånd du gör när Henry försöker hindra sig från att ta hans kamera.
 
Det är ju inte själv fotograferandet som är bekymmret utan var bilderna hamnar sen...

Min poäng är fortfarande att det inte är en svart/vit diskussion.
Annars hamnar vi lätt i nästa diskussin – hur nära får man gå?
En viss gråskala och hövlighet underlättar.
Om du skall använda bilderna i ett komersiellt sammanhang behöver du dessutom en model-release form.
Och tlll sist så är det ganska trevligt att prata med folk.
Prova får du se!

Hade du bara utan någon som helst förklaring plåtat min dotter när hon var liten och badade halvnaken på stranden som de flesta barn gör, då hade jag konfronterat dig och ifrågasatt ditt fotograferande. Hade du däremot förklarat och visat bild och kanske erbjudit en kopia så hade jag vart mer positivt inställd.
Läs tråden som Fredrik hänvisade till! Det du tar upp har redan avhandlats där, men det finns kanske något mer att bidra med.
 
Ditt fotograferande har inget som helst allmänintresse, inget med yttrandefrihet eller demokrati att göra. Det är bara en hobby och sådana utövar man för nöjes skull.
Det är ganska stort misstag att avfärda vissa aktiviteter som "bara en hobby" eller "för nöjes skulle" och att dessa därför är oviktiga för samhället och i förlängningen utan problem kan förbjudas (exakt så formulerade du dig förvisso inte, men jag tolkar andemeningen som ungefär så).

Att vara fri att utöva en hobby är tämligen grundläggande i en demokratisk rättstat. Vi beslutar gemensamt via ombud vilka hobbies som är för farliga för allmänheten för att vem som helst ska få syssla med dem. Fotografering tillhör inte dessa.
 
På fullaste allvar försvarar folk rätten at ta kort påfrämmande kvinnor I bikini, Eller barn, när det rapporteras om övergrepp var och varranan dag ...

På fullaste allvar försvarar folk rätten att fotografera andra människor på allmän plats, oavsett kön, ålder och klädsel. Mer skrämmande är när folk tar lagen i egen hand och avstyr dylik fotografering med våld eller egenmäktigt förfarande och dessutom har mage att hävda att det är fotograferna som är dumma i huvudet.
 
Det är ganska stort misstag att avfärda vissa aktiviteter som "bara en hobby" eller "för nöjes skulle" och att dessa därför är oviktiga för samhället och i förlängningen utan problem kan förbjudas (exakt så formulerade du dig förvisso inte, men jag tolkar andemeningen som ungefär så).

Att vara fri att utöva en hobby är tämligen grundläggande i en demokratisk rättstat. Vi beslutar gemensamt via ombud vilka hobbies som är för farliga för allmänheten för att vem som helst ska få syssla med dem. Fotografering tillhör inte dessa.

Då tolkar du fel. Jag menar att en hobby är en hobby. Att lägga pärlplattor, skåda fågel, samla telefonkort eller ägna sig åt gatufotografering har samma dignitet. Det finns inget allmänintresse för någon av dessa och det spelar ingen roll om alla utövare av dem upphör med det och börjar sjunga i kör i stället.
 
OK, då missförstod jag lite.

Men hur stort allmänintresse någons aktiviteter har är oväsentligt för det mesta. Det viktiga är att denne har rätt att utöva sin hobby, ibland tillsammans med likasinnade, utan att staten (eller andra personer) lägger sig. Så är ju inte alltid fallet i en del av världens länder.
 
ANNONS
Sony Winter Cashback hos Götaplatsens Foto