Annons

Nikon D750

Produkter
(logga in för att koppla)
Ok, ingen action-kamera med andra ord. Drygt 2 s innan bufferten är full vid 14-bitars raw. Synd, tycker jag. Vid 12-bitars blir det väl acceptabelt, men inte bra.
Verkar vara jättegamla eller jättedrya Nikon-kameror som gäller om man behöver brassa på med många bilder i följd.
Får väl fortsätta vänta på ett nytt högpresterande DX-hus (typ D400) för konsumetbruk, om det någonsin kommer...

Allvarligt talat, hur stor är poängen med 14-bitars råfiler vid actionfotografering? :)

Skillnaden mellan 12 och 14 bitar är subtil vid basiso och försvinner i praktiken mycket snabbt när du skruvar upp känsligheten (vilken man ju har en tendens att göra inom actionfoto).

30 bilders buffert är inte någon fantastsik siffra, men det är inte direkt dåligt heller. Jag fotar mycket sport med D3 och D3s och de har (med 12-bitars raw) en buffert på 16 respektive 42. Det händer att jag fyller bufferten på D3, men det är inte så ofta. Med D3s har jag faktiskt aldrig kört full bufferten.
 
Nja.... för att ställa D750 mot tex Canon 6D som har 20mp så klarar den 17 Raw, D610 klarar 20 Raw med sin 24Mp, Sony Alpha 7 har också 24Mp och den klarar 27 Raw. Så Raw matchen vinner D750 med sina 30 bilder.

Magnus ställde frågan varför inte processorkraften har utvecklats mera, vilket då märks mera av på en FF-sensor, Martin har en förklaring kring det i tråden, vore intressant att höra vad tillverkarna själva säger om det, verkar som att pixelmängden trots allt har någon form av brytpunkt och inte bara sensorstorleken, 1DX har 18Mp och öser på som tusan men är eller ingen liten kamera, hade 1DX haft 24 Mp tror jag inte man nått 14b/sekund, förklaringen att D4s och 1DX inte har så många pixlar och därmed kunna snabba på flödet till redaktioner och dyligt, tror jag bara är delvis sant, vi ser svaret här i denna diskussion, tekniken är inte framme än för att skyffla ens 24Mp hur snabbt som helst.


//Bengt.
 
Nja.... för att ställa D750 mot tex Canon 6D som har 20mp så klarar den 17 Raw, D610 klarar 20 Raw med sin 24Mp, Sony Alpha 7 har också 24Mp och den klarar 27 Raw. Så Raw matchen vinner D750 med sina 30 bilder.

Magnus ställde frågan varför inte processorkraften har utvecklats mera, vilket då märks mera av på en FF-sensor, Martin har en förklaring kring det i tråden, vore intressant att höra vad tillverkarna själva säger om det, verkar som att pixelmängden trots allt har någon form av brytpunkt och inte bara sensorstorleken, 1DX har 18Mp och öser på som tusan men är eller ingen liten kamera, hade 1DX haft 24 Mp tror jag inte man nått 14b/sekund, förklaringen att D4s och 1DX inte har så många pixlar och därmed kunna snabba på flödet till redaktioner och dyligt, tror jag bara är delvis sant, vi ser svaret här i denna diskussion, tekniken är inte framme än för att skyffla ens 24Mp hur snabbt som helst.

Tja, gamla A77 klarade 24 megapixel i 12 bilder/sekund redan för tre år sedan ... Och jämnåriga J1 klarade 10 megapixel i 60 bilder/sekund. Idag klarar en J4 18 megapixel i 60 bilder/sekund vilket är drygt fem gånger så mycket data att bearbeta per sekund som i en D750.

Hade processorn varit den begränsande faktorn hade man sannolikt kunnat köra rejält mycket snabbare i 12-bitarläge jämfört med 14-bitarsläge.

Jag är tämligen säker på att det är just sensoryta som är den viktigaste begränsningen. Tittar man på utläsningshastigheter generellt så tenderar de att vara snabbare ju mindre sensorerna är. Nästa faktor handlar om effektförbrukning. Allt går att göra snabbt, även i stora sensorer, om man kan tillåta högre effektförbrukning. Men att göra av med mycket effekt tömmer små batterier plus att det gerererar en hel del värme som måste ledas bort. Tänk också på att de stora kamerornas batterier inte bara har fler miliampertimmar, de lämnar högre spänning också vilket kan vara rätt viktigt när man skall klocka upp processorer och andra komponenter.

Tänk också på att sensorerna i D4/D4s (och i D3/D3s/D700) har en helt annan uppbyggnad än Sonys småbildssensorer - de har (precis som hos Canon) externa A/D-omvandlare, inte kolumnvis på sensorn, vilket troligen innebär att du kan lyfta ut data ur sensorn snabbare eftersom du gör mindre bearbetning direkt i sensorn. I kameror som 1D X och D4/D4s har du en mängd extrena A/D-omvandlare som jobbar parallellt - en rätt komplicerad och förmodligen dyr design. Långsammare kameror som använder i grunden samma sensorer (som Eos 5D Mark III eller Nikons Df) kan möjligen använda en enklare lösning just för att de inte behöver skyffla lika mycket data.
 
Tja, gamla A77 klarade 24 megapixel i 12 bilder/sekund redan för tre år sedan ... Och jämnåriga J1 klarade 10 megapixel i 60 bilder/sekund. Idag klarar en J4 18 megapixel i 60 bilder/sekund vilket är drygt fem gånger så mycket data att bearbeta per sekund som i en D750.

Hade processorn varit den begränsande faktorn hade man sannolikt kunnat köra rejält mycket snabbare i 12-bitarläge jämfört med 14-bitarsläge.

Kan man verkligen fota 60 b/s i RAW med en Nikon1? Jag hade för mig att det bara gick i JPEG.
 
Orsak och verkan är intressant, så visst undrar man i bland, A900 klarade 5b/sekund och var då Sony´s första småbilds kamera, var det inte 2008 som den kom, och nu vet jag inte hur lång tid det tar för att ta fram en helt ny modell, och i Sonyfallet med A900 så får man tänka på att dom hade ju ingen modell före att kunna använda komponenter eller dra lärdom av, låt säga att den låg på ritbordet redan 2006 men att dom som övriga kan göra justeringar ända fram till släppandet av modellen.


DX3 var en annan 24Mp som också blev en mycket dyr pjäs. men den klarade inte av vad D3s kunde skillnaden var pixelantalet dom i mellan, D3s kom 2009, Sensorstorleken har en stor betydelse allt stämmer med vad du beskriver om tex Nikon 1 serien och några övriga kameror, Sony hade även dom tidiga kompakter med visserligen en mycket liten sensor som klarade 10b/s undrar om inte StenÅke hade en sådan som också filmade bra.

En av Canons prokompakter undrar om det inte var G12:an kunde dra både Raw/jpeg tills minneskortet var fullt, men bildhastigheten prioterade dom aldrig där var tidiga modeller svaga.


D700 fick extrahjälp med batterigreppet och klarade 8b/s, jag menar att dom flesta tillverkarna har haft problem när pixelmängden har ökats på, bevisen finns även där med 36Mp-modellerna även om det också är sant vad Martin beskriver för övrigt, skulle en 50Mp dyka upp nästa år så får vi vara glada om den ens klarar 3b/s ( finns rykten om att Sony har något på gång )


Sony´s mycket trevliga och lätta smidiga modeller A7r-A7 hur skall dom utvecklas med sina små batterier, sin lilla huskropp som inte kan leda bort värme lika bra, behöver väl uppfinnas någon form av trådlös batterikraft och processorkraft av medföljande manick som man får ha sittandes vid svångremmen eller nått.


//Bengt.
 
Jag vet ju inte hur mycket pixelantalet spelar roll för hastigheten om bufferten är stor. Canon löste detta redan med 1D med 4mp som klarade 8bps genom att man delade bilden i två halvor för avläsning medan Nikon inte gjorde det i D1H som då klarade knappt 3 mp med 5bps. Jag skulle tro att bara man delade upp avläsning i tillräckligt många delar så torde ju pixelantalet inte vara avgörande för bps så länge bufferten inte är full.
 
Jag vill minnas att gamla A77 som hade liten buffert och i verkligheten klämde av 13b/s men med kraftigt minneskort kunde göra kameran klar för en ny serie efter 5-6 sekunder, tror det var på You Tube som visade det.

Så det är också intressant hur en modell som D750 fixar det, nöjer man sig med 3-4 bilder och vilar på avtryckaren en kort stund och kör igen så kanske man kan köra på under mycket lång tid alla fall så länge till kortet blir fullt.


Sånt här skulle vara bra om testarna kunde redovisa, kanske svårt att hinna med allt förstås om man har ont om tid.


//Bengt.
 
Sånt här skulle vara bra om testarna kunde redovisa, kanske svårt att hinna med allt förstås om man har ont om tid.

Ja, när väl kameran slår i bufferttaket så går det oftast väldigt snabbt tömma bufferten igen med ett snabbt kort. Jag har tittat lite på det, men det var ett tag sedan. Man kan säga att om kameran utnyttjar UHS-I (sd-kort) eller UDMA7 (cf-kort) fullt ut så så går det undan. Fujifilm X-T1 använder t.o.m UHS-II.

Men det verkar som tillverkarna allt oftare räknar in minneskortets hastighet när det anger buffertens storlek. Det vill säga att internminnet är mindre och bufferten minskar med långsamma kort istället för att öka med stora, jämfört med specifikationen. För D750 verkar det vara så.

Det går dessutom snabbt att tömma kortet till en dator med SSD-disk. Jag tömde ett full 32GB-kort på mindre än 5 min till en extern SSD-disk. Med Lightroom går det dock långsammare.
 
Jag vet ju inte hur mycket pixelantalet spelar roll för hastigheten om bufferten är stor. Canon löste detta redan med 1D med 4mp som klarade 8bps genom att man delade bilden i två halvor för avläsning medan Nikon inte gjorde det i D1H som då klarade knappt 3 mp med 5bps. Jag skulle tro att bara man delade upp avläsning i tillräckligt många delar så torde ju pixelantalet inte vara avgörande för bps så länge bufferten inte är full.

1) Kamerorna du tar upp har ccd-sensorer, inte cmos som i alla modernare kameror och där var det vanligt i början att bara läsa ut all sensordata via så att säga en kanal. Att läsa ut olika delar av sensorn parallellt var komplext med ccd vilket nog var ett av väldigt många skäl att den tekniken numera knappt används. Du kanske minns bandningsproblematiken med en del tidiga D200-exemplar vilket av allt att döma var relaterat till att man i den sensorn gjorde fyra parallella utläsningar istället för de två parallella som var vanligt i den tidens ccd-sensorer.

2) I cmos-sensorer kan du i teorin läsa av alla rader eller kolumner parallellt. Problemet att göra det är att du så att säga får en rätt omfattande infrastruktur utanför sensorn. Då är det lättare att läsa ut med lite mindre parallellitet. Men det här är troligen en av de saker som är speciella i kameror som Eos 1D X och Nikons D4/D4s - de använder mer parallellitet i sin utläsning vilket förmodligen bidrar till att göra dem dyrare.

Som jag förstår det så drar snabb utläsning (hur man än rent praktiskt gör det) i en stor sensor en hel del effekt plus snabb utläsning kan vara svår att kombinera med maximal bildkvalitet - lite förenklat kan man säga att snabbhet tenderar att introducera brus vilket sänker det tillgängliga dynamiska omfånget. De här problemen förvärras då dessutom ju större sensorn är. Eller omvänt, de är hyfsat enkla att hantera i en liten sensor. Jag misstänker att det kan ha med drivspänningar att göra, alltså att du behöver arbeta med högre spänning ju större en sensor är.

Ta en titt på Sonys större sensorer för systemkameror som av allt att döma är byggda med samma teknik:
- Deras aps-c-sensorer verkar ledigt klara minst 12 bilder/sek
- Deras ungefär 1,5 gånger (i vardera riktningen) större småbildssensorer verkar klara runt 6 bilder/sekund
- Deras mellanformatssensor (som med 33 x 44 mm är lite knappt 1,5 gånger större i vardera riktningen jämfört med en småbildssensor på 24x36 mm) verkar klara runt 2 bilder/sekund.
Kort sagt, varje gång du ungefär dubblerar ytan så ungefär halveras maximala utläsningshastigheten. Jag tror inte det är en slump att det ser ut så.

I elektronikvärlden i allmänhet vill ma ju ha så små komponenter som möjligt eftersom en komponent alltid kan utföra mer, arbeta snabbare och dra mindre effekt ju mindre den är. Kamerasensorer är ovanliga i komponentvärlden just genom att man verkligen vill ha stor yta på dem. Men hur bra stor storlek än är för bildinsamling så har det av allt att döma en del negativa konsekvenser för hur snabbt de kan arbeta.
 
Kan man verkligen fota 60 b/s i RAW med en Nikon1? Jag hade för mig att det bara gick i JPEG.

Jepp. Men bufferten är rätt begränsad, 30 råfiler. Så de flesta modellerna klarar bara 30 råfiler innan den är full: en halv sekund i full fart, en sekund i 30 bilder/sek. Nya V3 har en lite större buffert på 40 råfiler.

Vill du ha följande fokus måste du dock begränsa dig till 20 bilder/sekund.
 
Innan vi återgår, får jag tacka för en intressant diskussion. Har undrat lite varför ingen tillverkare lanserat ett "minnesgrepp" istället för batterigreppen. Kort sagt, en smidig lösning där man kan stoppa in en 128 gigs SSD i greppet som fixar att ersätta kameras buffert. Så alla fartdårar kan mosa RAW i all evighet utan problem. Borde inte vara svårt att fixa kontakter/portar som matar data i rätt hastighet tyckte jag. Men ser utifrån den här diskussionen att det kanske inte är så enkelt trots allt.

Så - åter till ämnet! =)
 
Jag lade märke till reklamen här på FS för D750. Där räknas lågpassfiltret upp som en av de säljande egenskaperna. Tycker detta är lite märkligt hur de kan använda filtrets vara eller icke vara som någonting positivt oavsett lösning. Hur ska de ha, är filtret bra eller inte?
 
Jag lade märke till reklamen här på FS för D750. Där räknas lågpassfiltret upp som en av de säljande egenskaperna. Tycker detta är lite märkligt hur de kan använda filtrets vara eller icke vara som någonting positivt oavsett lösning. Hur ska de ha, är filtret bra eller inte?

Filtret är bra om du har låg pixeltäthet, har du högre pixeltäthet behövs det inte. Hur mycket det behövs beror dessutom på vad du fotograferar. Är det små detaljrika repeterande mönster som t.ex. olika typer av textilier är risken för moire mycket större än i t.ex. en landskapsbild.
 
Ja det vet jag, det var mer det att de använder det som en av de nya positiva egenskaperna med nya modellen. Det är ju nånting som alla har haft i alla tider, med något enstaka undantag. Är inte D750 bättre än att Nikon måste ta till sånt som egenskap? Eller anser Nikon att modellen är så bra att den riskerar att blandas ihop med deras värstingmodell? Hittills så när jag har sett produkter där de tar upp självklarheter som positiva egenskaper så har det varit billigt skräp. Är det så att Nikon tycker att man lika gärna kan skippa filtret och försöker göra marknaden uppmärksamma på det genom att poängtera att det finns?
 
Ja det vet jag, det var mer det att de använder det som en av de nya positiva egenskaperna med nya modellen. Det är ju nånting som alla har haft i alla tider, med något enstaka undantag. Är inte D750 bättre än att Nikon måste ta till sånt som egenskap? Eller anser Nikon att modellen är så bra att den riskerar att blandas ihop med deras värstingmodell? Hittills så när jag har sett produkter där de tar upp självklarheter som positiva egenskaper så har det varit billigt skräp. Är det så att Nikon tycker att man lika gärna kan skippa filtret och försöker göra marknaden uppmärksamma på det genom att poängtera att det finns?

Det beror nog lite på vad man fotar. Vissa kanske absolut vill ha filtret. Som jag gjorde förr.
 
Men, jag har noterat att det vimlar av metallfetischister i fotovärlden.
Inte nog med det. En hel del av oss är kugghjulsromantiker också!

Själv har jag aldrig förstått tjusningen med repkänsliga prylar som suger värme ur fingrarna. Plast rular.
För moderna kameror tror jag rätt sorts kompositmaterial är ett helt överlägset material.
Det går att forma till konstigare former än metall, och fortfarande vara hållbart, och det är oftast lättare. Jag tror att vi kan utgå från att D750 knappast blev en mindre hållbar kamera av att vara byggd mer av "plast" än metall.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar