Jag vet ju inte hur mycket pixelantalet spelar roll för hastigheten om bufferten är stor. Canon löste detta redan med 1D med 4mp som klarade 8bps genom att man delade bilden i två halvor för avläsning medan Nikon inte gjorde det i D1H som då klarade knappt 3 mp med 5bps. Jag skulle tro att bara man delade upp avläsning i tillräckligt många delar så torde ju pixelantalet inte vara avgörande för bps så länge bufferten inte är full.
1) Kamerorna du tar upp har ccd-sensorer, inte cmos som i alla modernare kameror och där var det vanligt i början att bara läsa ut all sensordata via så att säga en kanal. Att läsa ut olika delar av sensorn parallellt var komplext med ccd vilket nog var ett av väldigt många skäl att den tekniken numera knappt används. Du kanske minns bandningsproblematiken med en del tidiga D200-exemplar vilket av allt att döma var relaterat till att man i den sensorn gjorde fyra parallella utläsningar istället för de två parallella som var vanligt i den tidens ccd-sensorer.
2) I cmos-sensorer kan du i teorin läsa av alla rader eller kolumner parallellt. Problemet att göra det är att du så att säga får en rätt omfattande infrastruktur utanför sensorn. Då är det lättare att läsa ut med lite mindre parallellitet. Men det här är troligen en av de saker som är speciella i kameror som Eos 1D X och Nikons D4/D4s - de använder mer parallellitet i sin utläsning vilket förmodligen bidrar till att göra dem dyrare.
Som jag förstår det så drar snabb utläsning (hur man än rent praktiskt gör det) i en stor sensor en hel del effekt plus snabb utläsning kan vara svår att kombinera med maximal bildkvalitet - lite förenklat kan man säga att snabbhet tenderar att introducera brus vilket sänker det tillgängliga dynamiska omfånget. De här problemen förvärras då dessutom ju större sensorn är. Eller omvänt, de är hyfsat enkla att hantera i en liten sensor. Jag misstänker att det kan ha med drivspänningar att göra, alltså att du behöver arbeta med högre spänning ju större en sensor är.
Ta en titt på Sonys större sensorer för systemkameror som av allt att döma är byggda med samma teknik:
- Deras aps-c-sensorer verkar ledigt klara minst 12 bilder/sek
- Deras ungefär 1,5 gånger (i vardera riktningen) större småbildssensorer verkar klara runt 6 bilder/sekund
- Deras mellanformatssensor (som med 33 x 44 mm är lite knappt 1,5 gånger större i vardera riktningen jämfört med en småbildssensor på 24x36 mm) verkar klara runt 2 bilder/sekund.
Kort sagt, varje gång du ungefär dubblerar ytan så ungefär halveras maximala utläsningshastigheten. Jag tror inte det är en slump att det ser ut så.
I elektronikvärlden i allmänhet vill ma ju ha så små komponenter som möjligt eftersom en komponent alltid kan utföra mer, arbeta snabbare och dra mindre effekt ju mindre den är. Kamerasensorer är ovanliga i komponentvärlden just genom att man verkligen vill ha stor yta på dem. Men hur bra stor storlek än är för bildinsamling så har det av allt att döma en del negativa konsekvenser för hur snabbt de kan arbeta.
