Jag kan tänka mig att Nikon D4 kommer att mötas av många instinktiva reaktioner av typen "så mycket pengar för så liten uppgradering". Från 12 till 16 megapixel, ett steg högre max-iso och från 9 till 10 bilder/sekund låter inte så imponerande ur siffersynpunkt. Canon 1DX möttes av en hel del sura rönnbär på det temat när den dök upp. Siffrorna var inte tillräckligt imponerande för en del.
Men där tror jag många stirrar sig blinda på siffror och som man brukar säga inte ser skogen för alla träd. Plus att de nog glömmer bort vem de här kamerorna är utformade och i första hand byggda för: press- och sportfotografer.
Ta upplösningen, visst hade de kunnat skruva upp den till både 24, 36 eller rent av 48 megapixel, rent tekniskt är det fullt möjligt. Ta sensorn i Sony A77 och skala upp den till FX, det blir 54 megapixel. Och A77 klarar 12 bilder/sekund med sina 24 megapixel. Så varför inte mer upplösning i D4?
För att det väldigt ofta skulle vara ett slöseri med arbetstid, batterikapacitet och diskutrymme. Igen, tänk på vem det är en D4 eller 1DX är avsedd för. Du står där och tar bilder på frihand med en 70-200, 1/200 sekund och motivet är kanske en vilt gestikulerande politiker, en flock dagisbarn eller en hockeyspelare. I det läget spelar det faktiskt överraskande liten roll om du har 12, 16 eller 18 megapixel. Eller för den delen 24 eller 36. Du skulle i de flesta fall klara dig utmärkt med ynka 6 megapixel. Har du kameran på stativ eller kör på 1/2000 och ditt motiv står still, ja då får du en tydligare fördel med högre upplösning, men även den praktiska skillnaden är faktiskt mindre än många tror. Och de flesta av bilderna blir som mest en helsida i dagspress och för det räcker som sagt runt 6 megapixel rätt bra.
Jag säger inte att högre upplösning är en nackdel och tvärtemot vad många tror innebär inte mindre pixlar sämre bildkvalitet. Vad jag säger är att högre upplösning i praktisk användning spelar betydligt mindre roll än många riktigt har klart för sig. Samma sak gäller många andra saker som serietaging. Skall man öka den hastigheten så att det gör en tydlig, konkret skillnad i det dagliga arbetet så skulle man behöva få upp den över 20 eller 30 bilder/sekund. Och då måste man ta bort spegeln och tappar den optiska sökaren. Vi kommer dit en vacker dag, men det lär dröja ett tag till.
Kort sagt, ser vi på de delar av prestanda som mäts i siffror så är redan Eos 1D Mark III eller Mark IV och Nikons D3 eller D3s helt ok för de flesta pressfotografer. Visst vill man alltid ha lite mer av allt, men inte på bekostnad av ett snabbt arbetsflöde.
Det som gör Nikon D4 (och Eos 1DX) intressanta är istället andra saker. Jag kan säga att om jag skall peka ut en enda uppgradering som skulle kunna få mig att byta till en D4 så är det - tro't eller ej - ethernetporten. Jepp, att kunna köra bilder direkt ned i datorn eller fjärrköra en kamera via en vanlig nätverkskabel, det är en funktion som skulle underlätta mitt arbete mer än 24 eller 36 megapixel.
Om jag skall sätta upp en takmonterad fjärrkamera i en arena idag (jag kör D3) måste jag dels ha ett par Pocket Wizards (2800 kr + moms) för att trigga kameran och jag måste ha en WT-4 (4400 kr + moms) för att få tag i bilderna som kameran tar (ofta får man inte gå upp och hämta kamera och minneskort förrän arenan är tom). Om jag har en D4 så kan klarar jag mig med en WT-5 eller som sagt bara en tillräckligt lång ethernet-kabel. Mycket enklare, mycket billigare och om jag kör sladd, mycket tillförlitligare.
Nikon D4 har en uppsjö små förbättringar som kan låta poänglösa för många men som gör arbetet enklare och minskar stressen för en yrkesarbetande fotograf. Ta bara det nya lite mer vinklade avtrycket, jag satt och saknade ett sådant rätt intensivt när jag fotade Lidingöloppet i höstas och tog en sjuk massa bilder under två dagar. På slutet av andra dagen satt jag med en handske instoppad mellan högerhanden och greppet för att få en skönare vinkel på avtrycket. Fixat i D4.
Många fotografer står idag och skickar bilder direkt från kameran utan att bearbeta dem i en dator först. Problemet då är att det blir väldigt ofullständiga IPTC-data vilket innebär att en redaktör måste sitta i andra änden och lägga in sådana för att inte bilderna skall försvinna spårlöst i deras publiceringssystem. Nu kan man lagra tio olika IPTC-presets direkt i D4. Sådant spar tid, pengar och minskar stressen.
Vad Nikon gjort med D4 är att fixa en lång rad små och stora detaljer som faktiskt ofta spelar större roll för en yrkesfotograf än upplösningen eller hastigheten hos serietagningen. Det tycker jag de gjort alldeles rätt i, på samma sätt som Canon tänkt mycket rätt med Eos 1DX. Om något så tycker jag de kunde lagt ännu mer krut på att förenkla arbetsflödet. Där finns mycket kvar att göra.
