Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Nikon D4

Produkter
(logga in för att koppla)
Bildbyråer struntar högaktningsfullt i kameror, och "vad som är bättre än vad".
De jämför bilder.
Bilden skall uppfylla deras krav.

Och vad är egentligen alternativet för t,ex, iStock?
Ska de ha olika krav på tillåtet brus / artefakter, för 12, 16, 21, och 36MP?
Jag ser problem med det, om ~5000 bilder om dagen grankas av hundratals inspektörer.

Du verkar hänga upp dig våldsamt på att inte kunna definiera ETT korrekt synsätt, som skall gälla för ALLT, ALLA och ALLTID? Nu är det som det är, och accepterar du inte det, så får du väl kontakta berörda byråer och förklara för dem hur fel de har och hur fel de tänker.

En sak är dock säker: kunderna köper stora bildfiler och de betalar för det. Man får väl anta att de gör detta för att de behöver filen de köper, och på ett eller annat vis kommer att bruka pixlarna de köpt? Eller har de också fel?

Bildbyråerna jämför inte bilder utan pixlar om de granskar bilderna i 100%. En kamera som D800 kommer att vara betydligt sämre - ca 1 1/2 steg - i fråga om SNR än D700 per pixel.

Det är ett oavvisligt faktum att ju fler MP en kamera får desto sämre SNR kommer kameran att ha per pixel. D4 kommer att vara obetydligt sämre än D3s medan D800 kommer att vara avsevärt sämre än D700 per pixel. Detta medför att den som köper en D800 kommer att ha svårt att hävda sig mot den som har en D700 när bilder skickas in till bildbyråerna.

Vad är det primära för dig: kvalitet per pixel eller bildkvalitet i färdig bild? Om det är kvalitet per pixel kan du inte välja D4 eller D800 då dessa kommer att vara sämre än D3s och D700. Om det är bildkvalitet i färdig bild skall du däremot just välja D4 eller D800.
 
Senast ändrad:
Bildbyråerna jämför inte bilder utan pixlar om de granskar bilderna i 100%. En kamera som D800 kommer att vara betydligt sämre - ca 1 1/2 steg - i fråga om SNR än D700 per pixel.

Det är ett oavvisligt faktum att ju fler MP en kamera får desto sämre SNR kommer kameran att ha per pixel. D4 kommer att vara obetydligt sämre än D3s medn D800 kommer att vara avsevärt sämre än D700m per pixel.
Vem är det du försöker övertyga?
Tror du inte att jag förstår detta?
Det är en del av bildbyråerna du inte är överens med.
 
Vem är det du försöker övertyga?
Tror du inte att jag förstår detta?
Det är en del av bildbyråerna du inte är överens med.

Svara på frågan om det primära för dig är kvalitet per pixel eller bildkvalitet i färdig bild.

Kommer du låta dig styras av bildbyråerna och hålla kvar vid D700/D3 eller uppgradera till D800/D4 trots att dessa kameror ger sämre kvalitet per pixel?
 
Jag tycker Jörgen varit ganska tydlig om att han i princip håller med dig Tore, så tagga ner språket lite bara så löser sig det mesta. Det finns ingen anledning till vassa formuleringar i detta läget.

KUNDERNA blir blåsta, och FOTOGRAFERNA står under krav som inte har någon verklighetsanknytning. End of story. Där för att BILDBYRÅERNA är inkompetenta. Jörgen har säkert rätt i att ett problem kan uppstå, men det beror inte på att "bilderna" alernativt "pixlarna" är dåliga/brusiga, utan på att den som granskar bilderna är inkompetent som gör det efter fel förutsättningar. Samma problem finns hos pre-press-avdelningar och AD/quality-chefer världen över.

Jag skulle kanske kunna göra mig stora pengar på en applikation som tvättar råfiler? Så dj*vla svårt är det inte att läsa ut / skriva om innehållet i en råfil, och jag tvivlar på att bildbråerna har tillgång till autencitetsverktygen som till exempel vissa rättsväsenden har (och som ändå bara funkar fullt ut på vissa enstaka Canon-kameror - och det är väl bara en tidsfråga till den CRC'n är knäckt också.)

En lätt brusreducering av den blå kanalen innan råkonvertering brukar kunna höja det "synbara" brusavståndet med ganska mycket. Petar man till den gröna blir det hur slätt och fint som helst.
 
SNR18% kommer bli lägre i D4 än i D3s för samma exponering, och SNR1% kommer bli lite högre på alla ISO på/under 400. Ungefär samma från ISO800-6400 och lägre på 12800+.
Allt detta PER PIXEL - På ISO-tal över 200.

På bas-ISO kommer D4 bli oerhört mycket renare än D3s, räknat per bildyta. Märkbart renare per pixel.
 
SNR18% kommer bli lägre i D4 än i D3s för samma exponering, och SNR1% kommer bli lite högre på alla ISO på/under 400. Ungefär samma från ISO800-6400 och lägre på 12800+.
Allt detta PER PIXEL - På ISO-tal över 200.

På bas-ISO kommer D4 bli oerhört mycket renare än D3s, räknat per bildyta. Märkbart renare per pixel.

Eftersom bas-ISO är 100 på D4 och 200 på D3s...
 
förklara vad du menar

De senaste åren har framförallt DR förbättrats i kamerorna även per pixel. SNR i mellantonerna har däremot inte alls förbättrats nämnvärt. På ISO 200 mäter D70 från 2004 exakt samma värde per pixel som D7000 från 2010. DR per pixel är däremot mycket bättre på D7000 än på D70.

D3s ligger på QE 57% och det är svårt att förbättra. För 1/3 EV förbättring ifråga om SNR 18% krävs ett värde på QE på 76%.
 
Som bildbyråerna ser det är D4 sämre än D3s, D800 sämre än D700, D7000 sämre än D300s. Ju fler MP framtida kameror får desto sämre kommer de att klassas av bildbyråerna. Att bildkvaliteten i färdig bild ständigt förbättras verkar de förbise i sin iver att granska pixlar.

Bildbyråerna struntar i vad det är för kamera och hur du gjort bilden. Levererar du en 36MP bild förutsätter de att den ska ha 36 bra megapixlar, med samma brus och skärpa som 6MP bilder i 100%. Vilken kamera, om bilden är sammanfogad från flera foton (panorama, utbytta eller påskarvade himlar...) eller om bilden ens varit i en kamera spelar ingen roll, de ser bara till resultatet. De tillåter inte att man interpolerar till fler megapixlar eftersom man då inte tillför innehåll. Tvärt om däremot ger ju lägre brus, högre detaljrikedom och skärpa, nedskalning är faktiskt en rekommenderad åtgärd när man kört på för hög iso eller inte fick till fokus riktigt.

Jag förväntar mig att med D800 tvingas skala ner oftare än med D4 eller D700. Och ofta köra med halva slutartiden, oftare stativ och vara nogrannare med fokus. Allt för att bilden i 100% ska se lika bra ut som existerande bilder eller bilder från kommande D4.
 
Varför sålde du då D2X om den ger så förträffliga bilder på ISO 1600 och har så överlägset AF-system?

Som vanligt så läser du som som fan läser bibeln och utgår alltid från att alla andra alltid har samma behov som du...

Orsaken till att jag sålde D2X har jag redan dragit ett par gånger men ok. Min primära orsak var att den var för stor och klumpig. D300 var och är mycket mer smidig. Jag har aldrig skrivit ett enda ord om att D2X är "förträfflig" på iso1600. Den brusade rätt friskt på iso i den häraden. Det jag skrev var att bilderna gick att printa och sälja. Med D300 "tjänade" jag ungefär två steg i praktiken vad gäller isoegenskaperna. Dock var det allstå inte mitt huvudmotiv till bytet. Däremot gav det mig en insikt hur stor nytta jag kunde ha av det.

Jag är rätt pragmatisk i detta. Har helt enkelt mätt antalet keepers när det gäller AF prestanda.
Med D300 fick jag klart färre "keepers" med mina huvudmotiv än vad jag hade med D2X. Sjönk från ungefär 90-95% till ca 80-85% beroende på motiv.

Med D700 missar jag i princip aldrig en bild beroende på kamerans AF. En STOR skillnad mot D300 trots att deras AF är nästintill likadana på pappret. D700 startar mycket snabbare och det är förmodligen huvudanledningen. Observera att det handlar om mina huvudmotiv och mitt sätt att fotografera. Jag plåtar mest pilsnabba motocrosscyklar och oftast ur vinklar där de är dolda innan de väl dyker upp i scenen..... Till vardagsfotografering så skulle jag kunna klara mig helt utan AF.
 
Bildbyråerna struntar i vad det är för kamera och hur du gjort bilden. Levererar du en 36MP bild förutsätter de att den ska ha 36 bra megapixlar, med samma brus och skärpa som 6MP bilder i 100%. Vilken kamera, om bilden är sammanfogad från flera foton (panorama, utbytta eller påskarvade himlar...) eller om bilden ens varit i en kamera spelar ingen roll, de ser bara till resultatet.

Men det är exakt här det uppstår en tankevurpa hos så många bildanvändare - de tror att de ser till bildresultatet, men det de tittar efter är pixelresultatet. Även om de sakerna har med varandra att göra så är de verkligen inte samma sak ...

Tanken att pixlar tagna i 36 MP skall se likadana ut som pixlar i 6 MP är egentligen helt absurd. Det är lika tokigt som att någon på den gamla onda tiden med negativ och dia skaffade en ny lupp med flera gånger starkare förstoring och sedan hävdade att bilderna plötsligt blivit sämre. Det är samma tankevurpa.

Så även om bildvbyråerna inbillar sig att de inte ser till kamera utan bara till bildkvalitet, så håller de i praktiken på med granskningsmetoder som alltid kommer att missgynna bättre kameror - faktiskt. Som Joakim har nämnt, den tekniska kompetensen hos många kunder, även stora sådana, är ibland skrämmande låg. De tittar på pixlar eftersom det är - på ytan - en enkel metod, men de inser faktiskt inte vad det är de egentligen tittar på. Dessutom förvärras ju problemet av att man ofta granskar pixlar på bildskärmar som har en så låg upplösning som ingen normalt accepterar i professionellt tryck (80-100 DPI).

Jag förväntar mig att med D800 tvingas skala ner oftare än med D4 eller D700. Och ofta köra med halva slutartiden, oftare stativ och vara nogrannare med fokus. Allt för att bilden i 100% ska se lika bra ut som existerande bilder eller bilder från kommande D4.

Om vi ser till det där med slutartid och stativ så handlar det alltså om att du kommer att leverera kvalitetsmässigt bättre resultat, men som kunderna på grund av sina felaktiga bedömningsgrunder kommer att bedöma som likvärdiga.

Att bilderna (visade i 100%) såg lika bra ut hos en mer lågupplöst kamera med längre slutartid eller utan stativ beror ju på att den kameran döljer problem som faktiskt funnits där hela tiden. En D800 skapar inga nya problem, den visar bara mer exakt vad det är vi har gjort hela tiden.

Men, jag förstår att du rent praktiskt kommer att få skala ned oftare - mot dumheten resonerar man oftast förgäves. Men det är trist, om kunder verkligen hade brytt sig om bildkvalitet (som de inbillar sig) så hade de inte använt granskningsmetoder som tvingar dig att fortsätta dölja de problem för dem som de äldre kamerorna dolde (även utan nedskalning) för att de var sämre. Och det innebär faktiskt, att kunderna väljer att få lägre bildkvalitet än de hade kunnat få - av ren okunnighet.
 
Att bildbyrån bedömer bilder på fel grunder drabbar både fotografen, som kanske kunnat få mer betalt för en bild i större storlek, och slutkunden som kanske velat ha en bild med 36 MP.

Man kan tycka att det är märkligt att bildbyråerna gör på detta viset, men uppenbarligen är det så och då måste tyvärr också de fotografer som säljer till byråerna bedöma sina bilder på pixelnivå.
 
Det ska sägas att alla bildbyråer fungerar likadant. Jag har sålt en del via Scanpix och de har bara brytt sig bilden har potential att sälja. Du tar främst in bilder med nyhetsvärde men även annat (fast det säljer inte lika bra)

Sen finns det byråer för kvalitetsbilder i fotografisk och inte teknisk mening. Här hittar men fotografer med egen tydlig bildstil som Lars Tunbjörk och Anders Petersen. Exempel är Linkimage, MIra och Bildhuset.

Det finns väldigt kommersiella som främst säljer bilder för reklam. Ex. Johnér och Maskot. Jag åt lunch med Maskots vikarierande vd för ett år sedan och han berättade amerikanska byråer hela tiden höjde de tekniska kraven för att de ska kunna sälja vidare sina bilder genom dem. Därför tas arrangeras många fotograferingar som ge vardagsbilder. annars blir det inte tillräckligt perfelt. Dessutom behövs det ju avtal med alla som är med på bild.

Exakt hur byråerna som säljer royaltyfritt fungerar vet jag inte, men jag antar att det är dem ni främst syftar på. Jag tror att de skulle tjäna på att variera sina krav beroende på bildens karaktär. Alla kunder söker inte teknisk perfektion eftersom de kan få bilder att se orealistiska ut.
 
Det ska sägas att alla bildbyråer fungerar likadant. Jag har sålt en del via Scanpix och de har bara brytt sig bilden har potential att sälja. Du tar främst in bilder med nyhetsvärde men även annat (fast det säljer inte lika bra)

Sen finns det byråer för kvalitetsbilder i fotografisk och inte teknisk mening. Här hittar men fotografer med egen tydlig bildstil som Lars Tunbjörk och Anders Petersen. Exempel är Linkimage, MIra och Bildhuset.

Det finns väldigt kommersiella som främst säljer bilder för reklam. Ex. Johnér och Maskot. Jag åt lunch med Maskots vikarierande vd för ett år sedan och han berättade amerikanska byråer hela tiden höjde de tekniska kraven för att de ska kunna sälja vidare sina bilder genom dem. Därför tas arrangeras många fotograferingar som ge vardagsbilder. annars blir det inte tillräckligt perfelt. Dessutom behövs det ju avtal med alla som är med på bild.

Exakt hur byråerna som säljer royaltyfritt fungerar vet jag inte, men jag antar att det är dem ni främst syftar på. Jag tror att de skulle tjäna på att variera sina krav beroende på bildens karaktär. Alla kunder söker inte teknisk perfektion eftersom de kan få bilder att se orealistiska ut.

Nu är jag inte riktigt helt säker på vem du svarar till och på vad ... :)

Problemet jag vänder mig mot är ju de bildbyråer som helt enkelt av okunnighet väljer bort tekniskt bättre bilder för att de tittar på fel saker i bilderna. De bedömer teknisk kvalitet efter pixlar och inte efter bildkvalitet. Vilket faktiskt gör att de lurar sig själva och föredrar tekniskt sämre bilder. Det här är ju trist eftersom det missgynnar (t.ex. skapar extra arbete) för fotografer som väljer att använda bättre utrustning.
 
Problemet jag vänder mig mot är ju de bildbyråer som helt enkelt av okunnighet väljer bort tekniskt bättre bilder för att de tittar på fel saker i bilderna. De bedömer teknisk kvalitet efter pixlar och inte efter bildkvalitet. .

Min poäng är att det inte är helt sant. Det finns flera typer av byråer som inte har den typen av tekniska krav.
 
Men det är exakt här det uppstår en tankevurpa hos så många bildanvändare - de tror att de ser till bildresultatet, men det de tittar efter är pixelresultatet. Även om de sakerna har med varandra att göra så är de verkligen inte samma sak ...

Tanken att pixlar tagna i 36 MP skall se likadana ut som pixlar i 6 MP är egentligen helt absurd. Det är lika tokigt som att någon på den gamla onda tiden med negativ och dia skaffade en ny lupp med flera gånger starkare förstoring och sedan hävdade att bilderna plötsligt blivit sämre. Det är samma tankevurpa.

Så även om bildvbyråerna inbillar sig att de inte ser till kamera utan bara till bildkvalitet, så håller de i praktiken på med granskningsmetoder som alltid kommer att missgynna bättre kameror - faktiskt. Som Joakim har nämnt, den tekniska kompetensen hos många kunder, även stora sådana, är ibland skrämmande låg. De tittar på pixlar eftersom det är - på ytan - en enkel metod, men de inser faktiskt inte vad det är de egentligen tittar på. Dessutom förvärras ju problemet av att man ofta granskar pixlar på bildskärmar som har en så låg upplösning som ingen normalt accepterar i professionellt tryck (80-100 DPI).



Om vi ser till det där med slutartid och stativ så handlar det alltså om att du kommer att leverera kvalitetsmässigt bättre resultat, men som kunderna på grund av sina felaktiga bedömningsgrunder kommer att bedöma som likvärdiga.

Att bilderna (visade i 100%) såg lika bra ut hos en mer lågupplöst kamera med längre slutartid eller utan stativ beror ju på att den kameran döljer problem som faktiskt funnits där hela tiden. En D800 skapar inga nya problem, den visar bara mer exakt vad det är vi har gjort hela tiden.

Men, jag förstår att du rent praktiskt kommer att få skala ned oftare - mot dumheten resonerar man oftast förgäves. Men det är trist, om kunder verkligen hade brytt sig om bildkvalitet (som de inbillar sig) så hade de inte använt granskningsmetoder som tvingar dig att fortsätta dölja de problem för dem som de äldre kamerorna dolde (även utan nedskalning) för att de var sämre. Och det innebär faktiskt, att kunderna väljer att få lägre bildkvalitet än de hade kunnat få - av ren okunnighet.

Eftersom köparen inte vet hur bilden kom till, och faktum är, varför ska han behöva hålla koll på vad det är för kamera, om bilden är croppad eller stitchad?

När köparen köper en bild i högsta kvalitet, säg 36MP förväntar han sig att det är 36MP med information. Köparen betalar olika mycket för (jag hittar på lite storlekar här, istock tex har XL etc men låt oss räkna pixlar) 12MP, 16 MP, 24MP och 36MP. Om steget mellan 24 och 36 nästan bara ger brus och ingen extra skärpa, varför ska kunden betala 50% mer?

Jag tycker det är fullt rimligt, och gör det ofta, att skala ner tills det faktist blir skarpt på minsta detaljnivå, eller åtminstone att en grundnivå uppnåtts. Dvs så när man zoomar in 100% så ser det bra ut, lika bra som andra bilder på 100% oavsett källa.
 
Min poäng är att det inte är helt sant. Det finns flera typer av byråer som inte har den typen av tekniska krav.

Ja, och de utgör ju inget problem :)

Problemet är ju de som hävdar att de väljer bort bilder på grund av bristande teknisk kvalitet när de i själva verket lurar sig själva och gynnar bilder med lägre teknisk kvalitet. Bara för att de utgår från en metod som de inte förstår konsekvenserna av (att granska pixlar).

Scanpix och liknande har väl inga sådana dumheter för sig vad jag vet.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar