Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

NEX-7 eller OM-D?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det finns helt klart fler objektiv att välja på till MFT, men så förfasligt stora tycker jag inte NEX-objektiven är. Kitzoomen till NEX är bättre än jag väntat mig, men den kunde förstås gärna fått vara ljusstarkare. Sigmas 19 mm och 30 mm är ett välkommet tillskott till NEX-fattningen, och verkar minst sagt prisvärda med tanke på bildkvaliteten (om man klarar sig på f/2,8).

Vill man ha så många AF-objektiv som möjligt att välja på är MFT helt klart ett bättre val än NEX, och tvärtom om man vill köra gamla manuella objektiv (för att slippa så mycket skenbar brännviddsförlängning).

Jag konstaterade idag att kamerorna är mer lika i storlek än jag trodde. OM-D ser större (och plastigare) ut på bild än i verkligheten. Den var också tyngre än jag trodde (med den 12-nånting som satt på). Den känns dock inte alls lika mycket som en gammal OM som den ser ut ...

OM-D vs NEX-7_2012-05-05.jpg

Låtsasfunktioner finns det nog rätt gott om i OM-D också, men dessa behöver man ju inte använda i någon av kamerorna :)

Strömbrytaren på OM-D sitter för övrigt helt idiotiskt till - åtminstone för en sån som mig som har för vana att stänga av kameran hela tiden ...
 
Vill man ha så många AF-objektiv som möjligt att välja på är MFT helt klart ett bättre val än NEX, och tvärtom om man vill köra gamla manuella objektiv (för att slippa så mycket skenbar brännviddsförlängning).

Det roligaste med m4/3 tycker jag är att det finns så många små, fina och ljusstarka objektiv med fast brännvidd. En kamera med ett 14mm (eller ett 17mm), ett 20mm (eller 25) och ett 45mm tar inte mycket plats och väger pyttelite.

Focus Peaking skulle jag gärna se att Olympus inför i sina m4/3-kameror. Kan det behövas något mer än en firmwareuppgradering?
 
Det roligaste med m4/3 tycker jag är att det finns så många små, fina och ljusstarka objektiv med fast brännvidd. En kamera med ett 14mm (eller ett 17mm), ett 20mm (eller 25) och ett 45mm tar inte mycket plats och väger pyttelite.

Focus Peaking skulle jag gärna se att Olympus inför i sina m4/3-kameror. Kan det behövas något mer än en firmwareuppgradering?

Ja, det saknas helt klart ännu en hel del i utbudet av AF-objektiv till NEX. Än så länge går det ju dessutom inte att få tag på Sigmas små objektiv eller Sonys 50 mm i Sverige (fast de lär ska komma i juni) - jag har nog tänkt sikta in mig på Sigmas 19 och 30 mm samt Sonys 50:a - tillsammans kostar de mindre än Zeiss-24:an (som i och för sig är jäkligt bra) och vad jag kan utröna av tester på nätet är att de skärpemässigt är i toppklass.

Eftersom det finns lösa skärmar som har focus peaking (främst för filmning), och Sony lade till funktionen i NEX-3 och NEX-5 i efterhand med en FW-uppdatering kan jag inte tänka mig att andra tillverkare inte skulle kunna göra likadant. Det kanske bär dem emot att göra något som just Sony gjort på sina systemkameror :)
 
Låtsasfunktioner finns det nog rätt gott om i OM-D också, men dessa behöver man ju inte använda i någon av kamerorna :)

Det har du rätt i. Fast det verkliga problemet är inte alla hittepåfunktioner och scenemodes, nej problemet är att det knappt går att komma åt de grundläggande reglagen på ett vettigt sätt.

Utvecklarna bakom Nex har troligtvis haft som filosogi att "skydda" användaren från alla konstiga och skrämmande grejjer som 1/30, f2.8, ISO 640 etc.

De har velat översätta tradionellt kameraspråk genom att filtrera bort allt de könstiga och ersätta det med nedkokade begrepp av typen (jag kommer inte ihåg exakt) "suddig bakgrund", djur och barn, natt...

Jag tror personligen inte att det är en filosofi som funkar, fast jag har inget emot att tillverkarna gör på det sättet om det nu är det kunderna vill ha.

Mitt enda krav är att det finns direkta kontroller till de grundläggande reglagen för de som så önskar.
-Kan jag direkt komma åt ISO, bländare, exponeringskompensation, fokuspunkt, samt välja mellan M och Av utan att fippla i undermenyer så är jag nöjd.

Och kanske går det att ställa in en Nex så att den funkar på det sättet. Men för mig är det för sent, när man känner att kameran man håller i handen hela tiden försöker motarbeta och sätta käppar i hjulet för det man vill göra så tröttnar man.

En annan kompis köpte en panasonic GF2 (tror jag det var). Den kändes bättre, graden av oanvändbarhet var lägre, men i ärlighetens namn var den inte bra den heller.
 
Jag har förvisso en NEX-5N, men den har jag normalt inställd på A-läge. Jag ställer in bländaren, kameran sköter resten. Sen har jag ställt in knapparna så att jag når ISO genom att trycka på högerknappen och exponeringskompensation på nedåtknappen. Ett tryck på den nedersta knappen låter mig välja "fotoläge" (P/A/S/M). Bländaren styr jag med snurrhjulet. Fokuspunkt väljer jag genom att helt sonika trycka på skärmen där jag vill fokusera. Och med mittknappen når ag ett "custom"-läge som ger mig tillgång till 5 olika inställningar (där jag själv kan välja vilka 5).
 
Varför inte köpa bägge systemen? Vi samlar gärna på oss stora mängder olika gluggar, men det tycks vara svårare att skaffa flera olika hus. Finns det ett inbyggt motstånd att ha flera system?

Det är ju som med kläder, ibland skoteroverall och ibland shorts. Samma med kameror. Själv har jag tre olika system, Canon, Panasonic och Sony NEX. De har olika användningsområden.

När jag jobbar blir det mest C för att många kunder undrar om jag är seriös om jag kommer med GH2an.
GH2 är för övrigt den kamera jag skulle välja om jag tvingades välja bara en. Det är den bästa kompromissen för mig.
Alla tre systemen har sina fördelar, men som frun säger.
– Du har ju alltid med dig GH2an.
 
Det är en kostnadsfråga. Gamla manuella objektiv är ofta rätt billiga, men digitala kamerahus är dyrare.

Jag har kvar mitt Canon EOS-system fastän jag har skaffat ett m4/3-system. Det finns sånt som EOS-systemet är bättre på. Jag har också skaffat en bunt manuella objektiv av diverse märken och några adaptrar. Det blir nog ett digitalt Nikon-hus också så småningom, men jag kommer knappast att skaffa en NEX. Den kommer bara att bli liggande när jag har en m4/3-kamera.
 
Varför inte köpa bägge systemen? Vi samlar gärna på oss stora mängder olika gluggar, men det tycks vara svårare att skaffa flera olika hus. Finns det ett inbyggt motstånd att ha flera system?

Det är ju som med kläder, ibland skoteroverall och ibland shorts. Samma med kameror. Själv har jag tre olika system, Canon, Panasonic och Sony NEX. De har olika användningsområden.

När jag jobbar blir det mest C för att många kunder undrar om jag är seriös om jag kommer med GH2an.
GH2 är för övrigt den kamera jag skulle välja om jag tvingades välja bara en. Det är den bästa kompromissen för mig.
Alla tre systemen har sina fördelar, men som frun säger.
– Du har ju alltid med dig GH2an.

Är ju så jag tänker med skall ha ett system till "för att alltid ha med sig" hade hoppats på Nikon 1 men sensorn är för liten
Lutar nu åt NEX men 5, 5N eller 7, Sigma 19 mm blir utmärkt till då det är för snabba översiktsbilder lite gatufoto mm som jag tänker mig den skall komplettera med en vettig 50 till 60 mm för porträtt!
Fast vist kan du ha med både C och en mindre kamera börja jobba med C men endå ta den avgörande bilden med vilken kamera du vill! Synpunkter på val av hus och optik, men det klassiska 35an och 85an som man hade på 70-80 talet är min förebild vill även ha god ljusstyrka runt 2 för poträtt och bilder i befintligt ljus.
/M
 
Canon EF-X spegellöst system

.
Läste lite rykten om Canons kommande satsning på spegellösa system. De verkar ha fattat att marknaden behöver små och lätta kamerasystem och kommer därför att spinna vidare på sin G1X modell. Samma sensorstorlek, dvs. något mindre än en oversized Panasonic DMC-GH* sensor. Sidbreddsförhållandet 4:3 som på en kompaktkamera, för att lindra objektivkraven på kantskärpa, och göra dessa kompaktare.

Med nu Canons tyngd bakom, så kommer tredjepartstillverkare att behöva konstruera nätta anpassade objektiv för Canons (1.85x) & MFTs (2.0x) 4:3 sensor. Det gynnar naturligtvis både Canon och Olympus/Panasonic, som slipper få udda APS-C kompromisser till objektivlösningar från tredjepartare.

Ur Canons synvinkel är naturligtvis tanken med ett nytt system att dels locka nya P&S-kunder, som önskar DSLR-kvalitet men ändå i ett förhållandevis lätt och litet format, samt att bibehålla sitt luckurativa EF-S sortiment intakt för DLSR-kunderna. Vill man ha något mindre och lättare väljer man nya EF-X, eller något större och tyngre, så gamla EF-S eller (EF)FF. Bryggor mellan Canons olika system kommer naturligtvis att finnas, men begränsas av de olika AF-metoderna för CSC/DSLR.

Knappast Fujifilm, men däremot Sony och Samsung med sina större APS-C baserade system kommer naurligtvis att känna av den nya konkurrenten Canon, samtidigt som Nikon 1 (CX) och Panasonic/Olympus (MFT) paradoxalt kan få draghjälp för sina mer kompakta system.

Sensorprestanda är förmodligen ett ointressant begrepp för den tänkbara kundkategorin, medan olika 'features' såsom videospecialiteter och kommunikation med andra enheter får allt mer betydelse.

Canon lär knappast starta med en entusiastmodell à la NEX-7 eller OM-D, snarare behöver de något som spinner på dess litenhet för det egna systemet. Samt Canons första 'pancake'-objektiv förstås, gissar på en 35mm equiv. vid introduktionen.

När är Photokina?
 
Jag tycker att Sextons artikel är mycket intressant, eftersom den tar upp marknaden ur ett formgivningsperspektiv -- industriformgivning -- och att han illustrerar inledningen med en Hasselblad. Hasselblad var en föregångare, och alla moderna digitala mellanformatskameror följer det konceptet. Mamiya följde det också i sina något större kameror med vridbart bakstycke. Det var ett klart vinnande koncept.

I Sextons artikel står dettta (min emfas):
Richard Sexton sa:
The iconic Hasselblad 500 series camera, which is featured in numerous design collections, has long been revered as a fine example of the beauty of purely functional, utilitarian design.
It is strictly the product of camera engineering. No professional industrial designer(s) played a role in its familiar form and shape.

Sexton har misstag sig. Sixten Sason (som också designade ur-Saaben) formgav Hasselblad 1600F (den första Hasselbladskameran). Det är förstås möjligt att Sexton har rätt bokstavligen om Hasselblad 500 (att ingen industridesigner var med när den formgavs) men 500-serien är så pass lik Hasselblad 1600F att det är lite larvigt att säga att Sixten Sason inte hade något med den att göra.
 
Bra att du lyfte fram Sixten Sason, en av våra allra främsta industridesigners. Sason designade den första bladaren, och i stort sett alla följande (analoga) modeller bygger på hans design. Så det är helt fel att påstå att 500C fick sin form utan inblanding av en designer. Ingen kan se skillnad på det yttre mellan 1600F och 500C utom möjligen någon enstaka knapp om man tittar noga. Sason gjorde helt enkelt Hasselblads design, och den användes för i stor sett alla modeller före de digitala.

Någon borde påpeka det för Sexton, han bör inte fortsätta att tro detta.

Åter till ämnet: jag har ännu inte haft chansen att se eller känna på en OM-D. Men jag kanske ska ge mig till tåls. Om nu ryktet talar sant kanske jag ska vänta på Canons inträde på den spegellösa marknaden. Jag har ju en drös EF- och EF-S-gluggar som kanske kan komma till nytta då. Om nu Canon tänker satsa på den sensorstorlek som finns i G1X undrar man vad framtiden blir för Canons APS-kameror i XXXD-serien.
 
Men kollar man på dpreviews raw-jämförelser verkar OM-D lite vassare än G1X. Det kan ju förstås bero på objektivet snarare än sensorn. G1X är ju bunden till den glugg som sitter på kameran, På OM-D kan man ju sätta en riktigt skarp glugg, och det har dpreview gjort också.

Man kan vända på resonemanget och säga att zoomobjektivet på G1X verkar vara riktigt bra, eftersom skillnaden i bildkvalitet trots allt inte är större jämfört med OM-D och NEX-7 med skarpa fasta gluggar.
 
Och den kan man strunta i eftersom det är enklare att vitbalansera i efterbehandlingen.


Problemet är att de grundläggande funktionerna drunknar i de icke-grundläggande (fast för en del fotografer är nog bildfrekvensinställning minst lika grundläggande som slutartidsinställning).

ISO-inställningen är faktisk ny på digitalkameror jämfört med på filmkameror. Numera är ISO en parameter att ställa in som är jämställd med slutartid och bländare. Det var det inte på filmtiden. Den ställdes ju t.o.m. in automatiskt när man laddade filmen under de senaste decennierna när DX-kodningen blev vanlig, och man kunde inte ändra den utan att ställa till problem utan att byta film.

Jag tycker dock att du är lite för kategorisk när du skriver om lekstuga. I så fall började denna lekstuga redan på 1980-talet när kameratillverkarna började utforma kamerorna annorlunda och införde nya reglage som inte fanns på traditionella kameror. T.ex. så har inga Canon-objektiv till EOS-kamerorna (varav de första kom 1987) haft bländarring.

Nä problemet är nog mer att det numera finns ett antal olika system och funktioner som överlagrar varann och påverkar samma grundvariabler vilket blivit mer förvirrande över tid. Bländare, tid, ISO, exponeringskompensation, blixtkompensation, Dynamic Range Optimizer, HDR, nattbildsfunktioner, brusreduceringsinställningar, olika mode och blockeringar beroende på vald lagring (RAW/JPEG eller båda), exponeringsmätnings mode, fokus mode. För att förvirra en del ytterligare så varierar i värsta fall det folk ser i Live View och eventuell EVF starkt med en del av de val som görs. Det kan upplevas väldigt störande för ovana användare.

Man inser inte den fulla vidden av detta förrän man likt jag för någon vecka sedan som då försökte vägleda min son på vår gemensamma semester som han försökte föreviga med min A550 som jag donerat till honom.

Jag har ju vuxit in i detta modell för modell. Kommer man helt ny in i detta så ramlar allt över en på en gång. Det är därför tillverkarna tvingas att anstränga sig för att underlätta användardialogen i kamerorna men hur alla dessa delsystem överlappar får man ingen vidare hjälp med trots allt och vare sig kamerans inbyggda nybörjarguider (finns i alla fall i Sony) är ju inte heller till någon vidare hjälp just i dessa avseenden heller.
 
De flesta av oss har nog varit i en liknande situation och stått som åsnan mellan hötapparna. Själv löste jag dilemmat genom att dels gå in i några butiker och klämma på de kameror som jag tyckte verkade intressanta, dels prova kompisars kameror. Det gjorde mitt val mycket enklare för då kunde jag bedöma användarvänligheten - sedd ur min helt egen synvinkel, förstås..

Här har du för övrigt en pinfärsk (och mångordig) utläggning om kamerautvecklingen, där för övrigt både NEX-7 och OM-D får sig några slängar. Väl bekomme!
http://www.luminous-landscape.com/essays/camera_design.shtml

Citat från länken till LL:

Everyone will have a quite capable camera that also shoots video in their phone. The technology has already arrived, it’s just that not everyone worldwide has upgraded to the latest phones yet. To actually justify buying a standalone camera, it will need a bump up in image quality over a phone, it will probably even need interchangeable lenses, or it just won’t be worth the bother. So, those tiny sensor point and shoots and the 4/3 format will be left out in the cold. But, bear in mind, this is chaos, and I could be completely wrong and its Nikon that’s screwed because consumers will need to bump all the way up to 4/3 format to justify a standalone camera purchase. It’s just anyone’s guess. Point being though that for enthusiast cameras, and serious image making, I think APS-C is where the cameras with a professional feature set and quality lenses will start.

Ska man ta fasta på detta så ser han ju inte mycket till framtid överhuvudtaget för 4/3 även om han har sina Brask-lappar. APS-C blir allt billigare enligt förfataren (p.g.a. sina skalfördelar då de används i både CSC och DSLR:er och att det är just de billigare segmenten skalfördelar är som viktigast då produkternas totala prisnivå ofta är hårt pressad. APS-C stora sensorer tycker ju han är golvet prestandamässigt för mer seriösa fotosammanhang.

Oavsett hur det ser ut idag med den teknik man nu använder i de mindre sensorerna (back lit) så kommer ju motsvarande teknik leta sig in i de större sensorerna. Vi ser ju nu att D800 återställt ordningen mellan APS-C och FF med vad som är möjligt med en FF. Så ett APS-C-format kommer alltid att på sikt ha en större potential än en 4/3. Tekniska förbättringar och ny teknik tenderar alltid att komma först i de mindre sensorerna. De kommer snabbare ut på marknaden också genom att produktcyklernas längd normalt ökar ju längre upp i marknadssegmenten man kommer.
 
.
Läste lite rykten om Canons kommande satsning på spegellösa system. De verkar ha fattat att marknaden behöver små och lätta kamerasystem och kommer därför att spinna vidare på sin G1X modell. Samma sensorstorlek, dvs. något mindre än en oversized Panasonic DMC-GH* sensor. Sidbreddsförhållandet 4:3 som på en kompaktkamera, för att lindra objektivkraven på kantskärpa, och göra dessa kompaktare.

Med nu Canons tyngd bakom, så kommer tredjepartstillverkare att behöva konstruera nätta anpassade objektiv för Canons (1.85x) & MFTs (2.0x) 4:3 sensor. Det gynnar naturligtvis både Canon och Olympus/Panasonic, som slipper få udda APS-C kompromisser till objektivlösningar från tredjepartare.

Ur Canons synvinkel är naturligtvis tanken med ett nytt system att dels locka nya P&S-kunder, som önskar DSLR-kvalitet men ändå i ett förhållandevis lätt och litet format, samt att bibehålla sitt luckurativa EF-S sortiment intakt för DLSR-kunderna. Vill man ha något mindre och lättare väljer man nya EF-X, eller något större och tyngre, så gamla EF-S eller (EF)FF. Bryggor mellan Canons olika system kommer naturligtvis att finnas, men begränsas av de olika AF-metoderna för CSC/DSLR.

Knappast Fujifilm, men däremot Sony och Samsung med sina större APS-C baserade system kommer naurligtvis att känna av den nya konkurrenten Canon, samtidigt som Nikon 1 (CX) och Panasonic/Olympus (MFT) paradoxalt kan få draghjälp för sina mer kompakta system.

Sensorprestanda är förmodligen ett ointressant begrepp för den tänkbara kundkategorin, medan olika 'features' såsom videospecialiteter och kommunikation med andra enheter får allt mer betydelse.

Canon lär knappast starta med en entusiastmodell à la NEX-7 eller OM-D, snarare behöver de något som spinner på dess litenhet för det egna systemet. Samt Canons första 'pancake'-objektiv förstås, gissar på en 35mm equiv. vid introduktionen.

När är Photokina?

..men varken Canon G1X eller Nikons V1 är väl sådär jättsmå. Båda är ju ganska höga tyckte jag. Jag såg dem i förbifarten hos Scandinavian sist jag var där. V1:an kollade jag lite närmare på.
 
Så ett APS-C-format kommer alltid att på sikt ha en större potential än en 4/3.

Det är nog alldeles sant, men för tillfället är m4/3 ikapp. Sensorn i Olympus E-M5 förefaller att vara sensationellt bra, om man får tro alla rapporter om, och tester av, den.

Man skulle nästan kunna tro att det är en Sony-sensor. :)

Men det är förstås bara en tidsfråga innan APS-C går om. Det går inte att trolla bort fördelen av mer yta.
 
Det är nog alldeles sant, men för tillfället är m4/3 ikapp. Sensorn i Olympus E-M5 förefaller att vara sensationellt bra, om man får tro alla rapporter om, och tester av, den.

Man skulle nästan kunna tro att det är en Sony-sensor. :)

Men det är förstås bara en tidsfråga innan APS-C går om. Det går inte att trolla bort fördelen av mer yta.

Så sant, den relativa skillnaden lär alltid finnas. Frågan är bara om den absoluta skillnaden har betydelse. Det finns förutsättningar att Sonys APS-C kan ha ca 2/3 EV bättre brus och DR än m43, men med DR uppåt 11EV och ISO 1600 hur stor roll spelar då den absoluta skillnaden för många. Poängen är att sensorerna är redan så bra att gränsen för vad som behövs är nog passerad för många.
 
Det tror jag är en korrekt observation. För min del var gränsen redan nådd när jag köpte en digital Pen. Den stora poängen med m4/3 är att ett komplett system är så litet och lätt att man alltid kan ha det med sig, och eftersom m4/3-sensorerna är tillräckligt bra så var det ett självklart val för mig.
 
Det är nog alldeles sant, men för tillfället är m4/3 ikapp. Sensorn i Olympus E-M5 förefaller att vara sensationellt bra, om man får tro alla rapporter om, och tester av, den.

Man skulle nästan kunna tro att det är en Sony-sensor. :)

Men det är förstås bara en tidsfråga innan APS-C går om. Det går inte att trolla bort fördelen av mer yta.

Men det här är ju lite kul för det visar sig ju att teknikfaktorn betyder en hel del. Det har ju varit back lit-tekniken som gjort att kompakter som HX9V presterar så bra som den gör och motsvarande produkter från andra tillverkare. Nu kommer dessa saker även i större sensorer när de blir billigare att tillverka över tid. Så då går gapet tilfälligt ihop lite mellan APS-C och 4/3 precis som det tidigare gjort mellan APS-C och FF.

Innan roade jag mig med att filtrera fram alla Sony och alla Canon-kameror på DxO (både FF och APS-C) och då kom en APS-C såsom NEX 7 in på första plats trots jämförelse med alla Canons både FF-kameror FF som APS-C och då var inte ens NEX 7 bäst alla kategorier APS-C utan det är fortfarande Pentax K-5. Oavsett vad man tycker om DxO:s sammanvägda siffror så visar siffrorna för Nikon D800 att även de nya FF-sensorerna i den kameran ger en ny nivå ingen kamera tidigare nått - vare sig FF eller något annat. Det är ett mått på hur teknikfaktorn kan slå allt annat lika.

Sen ska man ju komma ihåg att det inte räcker med att jämföra brusbilder på skärm. Det är ju fler som påpekat just detta att ju fler pixlar du har totalt sett så inverkar det positivt på bruset om man skalar ner exv. 24Mp till 16 och jämför det. Det är precis det DxO gör i sitt "Print"-läge när de normaliserar sina jämförelser mellan kameror med olika stora sensorer. Sonys 16 Mp sensor ser bättre ut i 100% på skärm (och i "screen hos DxO) men skillnaden finns inte överhuvudtaget i "Print" när man väger in skalningseffekten och de mindre men fler pixlarna.

(http://www.dxomark.com/index.php/Ca.../(brand)/Sony/(appareil2)/737|0/(brand2)/Sony).

Så att inte förstå denna effekt eller att negligera den leder diskussioner och slutsatser fel när det gäller brusfaktorn.

Tyvärr finns inga siffror för Olympus OM-D ännu men det är ju verkligt kul för Olympus och deras kunder att de verkar fått in en fullträff bildkvalitetsmässigt. Designen är jag dock mer tveksam till nu när man faktiskt inte behöver ha sökaren mitt i kameran. Den hade jag med helst velat ha i vänster hörn.
 
ANNONS