cocuyo
Avslutat medlemskap
Jag tycker att Sextons artikel är mycket intressant, eftersom den tar upp marknaden ur ett formgivningsperspektiv -- industriformgivning -- och att han illustrerar inledningen med en Hasselblad. Hasselblad var en föregångare, och alla moderna digitala mellanformatskameror följer det konceptet. Mamiya följde det också i sina något större kameror med vridbart bakstycke. Det var ett klart vinnande koncept.
Jag spårar ett missnöje hos honom genom att han inte har funnit något sådant direkt vinnande koncept bland digitalkamerorna. När man tittar på de första systemkamerorna är de ju direkta kopior av motsvarande kameror för film, och flera tillverkare hänger kvar i det utdöende konceptet.
Jag upplever det som det värsta, att samtidigt som man härmade den gamla formen medvetet för att ge intryck av "kamera", sköljde man ut barnet med badvattnet genom att ta bort väl beprövade ergonomiska funktioner från förr och ersätta dem med klumpiga kontraintuitiva och tidsödande knappsystem, där man inte bara måste trycka på ett flertal knappar, utan också i de allra flesta fall titta på flera olika ställen på kameran som inte är relaterade till bilden man ska ta. Visst satt en del av informationen på olika ställen också på de gamla kamerorna, men den satt alltid på samma ställe, eller åtminstone till större delen. Numera kan den gömma sig var sjutton som helst och ha namn som man inte har en aning om varför de någonsin myntades.
Det var faktiskt en ergonomisk fördel att skalor som relaterade till objektivet satt på objektivet, och det är en ergonomisk fördel att kunna räkna snäpp eller känna vinkeln eller förändringen av vinkel för att avgöra om man bländar ner eller upp, och för att veta om man ställer på närmre eller längre håll. Många moderna objektiv har inte ens en avståndsskala, och den kan inte ens kommas åt via sökare eller andra visningsalternativ, trots att informationen i de allra flesta fall är tydligt inskriven i metadata.
Den spegelfria trenden är ett första steg mot elektroniska kameror, där man faktiskt har gjort upp med en väsentlig del av den onödiga optomekaniska komplexiteten. Jag delar helt hans missnöje med att formgivningen tittar tillbaka på former som inte längre är funktionella, och jag är helt övertygad om att inom ett tiotal år kommer det att finnas konceptkameror som skiljer sig markant från allt vi har idag, och att det så småningom kommer att kristalliseras ut mer funktionella konstruktioner med färre återblickar på utseendedetaljer och jag hoppas att man också tar till sig av det som var bra med den äldre tidens formgivning och slänger bort de värdelösa knapparna där man i stället kan använda rattar med mer intuitiv funktion. Vi har sett steg åt det hållet, kanske främst hos Canons PowerShot-modeller, men det är långt kvar till en självklar ergonomi som gör att man kan skifta från en kamera till en annan utan att vara helt bortkommen.
Där är faktiskt en av de fulaste vårtorna i den nuvarande industriformgivningen; det finns inte två kameror, ens från samma tillverkare, som har likadant utlagda styrmedel. När man greppar en ny kamera är det ungefär som att sätta sig i en bil där gas och broms har bytt plats och ratten verkar åt motsatt håll. Förr fungerade alla på precis samma sätt, och styrmedlen satt där man väntade sig att hitta dem. Det vore faktiskt en enkel sak att genomföra en mer likformig hantering av digitalkameror, där man också tar tillvara det bästa från tiden före digitaltekniken. Det finns inget vettigt skäl till att göra styrmedlen, inmatningsdonen, digitala. De skulle fungera mycket bättre om de utformades analogt.
Det finns ett skäl till att våra ur numera nästan alla har en analog urtavla, och det finns skäl till att gaspedalen sitter till höger och att medurs vridning av ratten får fordonet att styra åt höger. Lika goda skäl finns för återgång till vissa designkoncept från förr när det gäller kameror, medan själva funktionen, det som ligger under skalet, kan vara helt nytt.
Jag spårar ett missnöje hos honom genom att han inte har funnit något sådant direkt vinnande koncept bland digitalkamerorna. När man tittar på de första systemkamerorna är de ju direkta kopior av motsvarande kameror för film, och flera tillverkare hänger kvar i det utdöende konceptet.
Jag upplever det som det värsta, att samtidigt som man härmade den gamla formen medvetet för att ge intryck av "kamera", sköljde man ut barnet med badvattnet genom att ta bort väl beprövade ergonomiska funktioner från förr och ersätta dem med klumpiga kontraintuitiva och tidsödande knappsystem, där man inte bara måste trycka på ett flertal knappar, utan också i de allra flesta fall titta på flera olika ställen på kameran som inte är relaterade till bilden man ska ta. Visst satt en del av informationen på olika ställen också på de gamla kamerorna, men den satt alltid på samma ställe, eller åtminstone till större delen. Numera kan den gömma sig var sjutton som helst och ha namn som man inte har en aning om varför de någonsin myntades.
Det var faktiskt en ergonomisk fördel att skalor som relaterade till objektivet satt på objektivet, och det är en ergonomisk fördel att kunna räkna snäpp eller känna vinkeln eller förändringen av vinkel för att avgöra om man bländar ner eller upp, och för att veta om man ställer på närmre eller längre håll. Många moderna objektiv har inte ens en avståndsskala, och den kan inte ens kommas åt via sökare eller andra visningsalternativ, trots att informationen i de allra flesta fall är tydligt inskriven i metadata.
Den spegelfria trenden är ett första steg mot elektroniska kameror, där man faktiskt har gjort upp med en väsentlig del av den onödiga optomekaniska komplexiteten. Jag delar helt hans missnöje med att formgivningen tittar tillbaka på former som inte längre är funktionella, och jag är helt övertygad om att inom ett tiotal år kommer det att finnas konceptkameror som skiljer sig markant från allt vi har idag, och att det så småningom kommer att kristalliseras ut mer funktionella konstruktioner med färre återblickar på utseendedetaljer och jag hoppas att man också tar till sig av det som var bra med den äldre tidens formgivning och slänger bort de värdelösa knapparna där man i stället kan använda rattar med mer intuitiv funktion. Vi har sett steg åt det hållet, kanske främst hos Canons PowerShot-modeller, men det är långt kvar till en självklar ergonomi som gör att man kan skifta från en kamera till en annan utan att vara helt bortkommen.
Där är faktiskt en av de fulaste vårtorna i den nuvarande industriformgivningen; det finns inte två kameror, ens från samma tillverkare, som har likadant utlagda styrmedel. När man greppar en ny kamera är det ungefär som att sätta sig i en bil där gas och broms har bytt plats och ratten verkar åt motsatt håll. Förr fungerade alla på precis samma sätt, och styrmedlen satt där man väntade sig att hitta dem. Det vore faktiskt en enkel sak att genomföra en mer likformig hantering av digitalkameror, där man också tar tillvara det bästa från tiden före digitaltekniken. Det finns inget vettigt skäl till att göra styrmedlen, inmatningsdonen, digitala. De skulle fungera mycket bättre om de utformades analogt.
Det finns ett skäl till att våra ur numera nästan alla har en analog urtavla, och det finns skäl till att gaspedalen sitter till höger och att medurs vridning av ratten får fordonet att styra åt höger. Lika goda skäl finns för återgång till vissa designkoncept från förr när det gäller kameror, medan själva funktionen, det som ligger under skalet, kan vara helt nytt.
