Naturfotografins självmord…

[apersson850]

Huruvida naturfotografin begår självmord, eller dör på annat sätt, eller rentav frodas alldeles utmärkt, det vet jag inte.
Men jag finner i alla fall artikeln ointressant. Gäsp. Hur folk tar sina naturbilder får vara upp till dem. Jag tar mina bilder som jag vill. Ibland gillar jag vad jag lyckas ta, ibland inte. Men eftersom jag inte lever på att sälja dem spelar det ingen roll vad andra tycker.
Sätta mig i ett kamouflerat tält och vänta på en räv skulle jag aldrig få för mig.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag är ingen helig ko, har själv under perioder varit motivjägare - men ser att det inte utvecklat mig som naturfotograf. Det finns inga heliga kor i naturfotomiljön, men man måste ju få kunna debattera ändå.

Kan även se betydelsen av att försöka lyfta fram detta ämne, för att få fram en diskussion om var naturfotografin står idag. Jag har också alltid sett vikten av att inte stagnera (även för mig själv) för att skapa utveckling. Att genom att skapa debatt inom det området jag själv håller på med, att ifrågasätta och förklara - så kanske naturfotografin kan utveckla sig ännu mer.

Jag ser stor vikt med att separera motiv från bild; helt enkelt för att det inte är motivet som gör bilden - utan det är fotografen genom sitt sätt att välja fotografera. Ett mer subjektivt sätt att fotografera natur.

Visst men jag tror det är att generalisera rätt hårt att säga:

"Jag ser stor vikt med att separera motiv från bild; helt enkelt för att det inte är motivet som gör bilden - utan det är fotografen genom sitt sätt att välja fotografera. Ett mer subjektivt sätt att fotografera natur."

Det blir inte särskilt spännande att plåta ett vitt A0-ark som fyller hela sökaren eller en jämngrå himmel hur kreativ fotografen än är.

Ditt exempel gränsar till samma floskeltopp som krängarnas "Kunden har alltid rätt!"

 

[Terje H]

Visst men jag tror det är att generalisera rätt hårt att säga:

"Jag ser stor vikt med att separera motiv från bild; helt enkelt för att det inte är motivet som gör bilden - utan det är fotografen genom sitt sätt att välja fotografera. Ett mer subjektivt sätt att fotografera natur."

Det blir inte särskilt spännande att plåta ett vitt A0-ark som fyller hela sökaren eller en jämngrå himmel hur kreativ fotografen än är.

Ditt exempel gränsar till samma floskeltopp som krängarnas "Kunden har alltid rätt!"

Ser inga floskler med att separera motiv från bild, beror helt på vilken synvinkel man har till sitt fotograferande. Sedan kan man ju alltid komma med kontrasterande exempel, som också stannar i motivets betydelse mer än bildens betydelse. Ett vitt A0-ark är också ett motiv, inget annat.

Vad kunden tycker har inget med detta att göra, har aldrig tyckt att kunden alltid har rätt.

 

[ehrsa]

Jag håller med i mkt, och konstaterar torrt att det väl är ytterligare ett område som vi konsumerar i mängd. Och jag gissar på att precis allt vi kan ta oss för kan överdrivas, och tappar då tjusningen. ”Gömslebilderna” är många gånger fantastiska, men har hos mig tappat wow:et, har sett det för många gånger. Jag har generellt tappat intresse för andras bilder de senaste åren.

Bra skrivet, delar din uppfattning helt i dina kommentarer här, så känner jag också! Gjorde ett 10 månaders uppehåll från bloggen förra året med början i april, insåg att varje dag jag tittade på bloggens 'förstasida' så såg den likadan ut, och ofta med likartade bloggar och bilder.. Gjorde sen en 'hastig koll' i bloggen 3 månader senare, och den var då fortfarande exakt likadan, med samma bloggare.. och nästan likadana bilder.. Det var i alla fall behagligt med ett längre uppehåll från alla bilder kände jag! Jag promenerade ofta utan kamera då, det var riktigt skönt det också! Mobilen fanns ju där att dokumentera med om nått dök upp, vilket det ju alltid gör.. Jag hade blivit bildtrött det var uppenbart, 'hjärntrött' helt enkelt.. Numera är jag ganska sporadisk på bloggen och kommenterar, och missar säkert mycket fint också så klart, men så får det vara även framöver.. Det går inte att titta på allt! Och det går veckor mellan mina egna bloggar numera, istället för kanske 2-3 bloggar i veckan tidigare, och det känns helt ok!
Hälsn!

 

[jphotog]

Äta humlor? Kittlar dödsskönt i kistan!

 

[Sten-Åke Sändh]

Ser inga floskler med att separera motiv från bild, beror helt på vilken synvinkel man har till sitt fotograferande. Sedan kan man ju alltid komma med kontrasterande exempel, som också stannar i motivets betydelse mer än bildens betydelse. Ett vitt A0-ark är också ett motiv, inget annat.

Vad kunden tycker har inget med detta att göra, har aldrig tyckt att kunden alltid har rätt.

Däremot tror jag du har helt rätt i att detta vansinniga jagande efter erkännande, stora pengar och även ett extremt behov av bekräftelse kan leda väldigt fel och hävstången i detta är tävlandet och allt det vinnandet av alla dessa fototävlingar kan ge. Jag ser ju det ända ner på klubbnivå.

När detta dessutom paras med en tävlingsverksamhet som sätter upp mål eller underförstår att bilder inte ska vara manipulerade och dessutom inte klarar av att stävja fuskandet i detta så är det bäddat för stor besvikelse och upprördhet bland puristerna och det är nog snarast det som verkligen torpederat mångas intresse för naturfotografin.

Jag tror det går att kontrollera detta och jag har föreslagit obligatoriskt användande av DNG-filformatet och att alltid kräva in RAW. Med DNG kan det formatet både innehålla DNG-rådatat, den förädlade JPEG som fotografen vill att bilden ska se ut samt den inbäddade RAW-filen. Då blir det omöjligt att fiffla för om originalet är JPEG eller säges vara det så finns inte de möjligheterna.

Jag tror att de som anordnar dessa tävlingar antingen är naiva drömmare eller fullblodsklåpare som inte förstår att inte ens naturfotografer går att lita på när belöningarna är alltför stora.

 

[Terje H]

Däremot tror jag du har helt rätt i att detta vansinniga jagande efter erkännande, stora pengar och även ett extremt behov av bekräftelse kan leda väldigt fel och hävstången i detta är tävlandet och allt det vinnandet av alla dessa fototävlingar kan ge. Jag ser ju det ända ner på klubbnivå.

När detta dessutom paras med en tävlingsverksamhet som sätter upp mål eller underförstår att bilder inte ska vara manipulerade och dessutom inte klarar av att stävja fuskandet i detta så är det bäddat för stor besvikelse och upprördhet bland puristerna och det är nog snarast det som verkligen torpederat mångas intresse för naturfotografin.

Jag tror det går att kontrollera detta och jag har föreslagit obligatoriskt användande av DNG-filformatet och att alltid kräva in RAW. Med DNG kan det formatet både innehålla DNG-rådatat, den förädlade JPEG som fotografen vill att bilden ska se ut samt den inbäddade RAW-filen. Då blir det omöjligt att fiffla för om originalet är JPEG eller säges vara det så finns inte de möjligheterna.

Jag tror att de som anordnar dessa tävlingar antingen är naiva drömmare eller fullblodsklåpare som inte förstår att inte ens naturfotografer går att lita på när belöningarna är alltför stora.

Här är vi helt överens!

Jag är själv ingen anhängare till fototävlingar i stort eller smått. Det undergräver fotomiljön med en tävlingsinstinkt som jag tycker polariserar och lägger fokus från det som jag tycker är av större vikt i bildskapandet. Detta är något naturfotomiljön också lider mycket av. Gillandekulturen på Internet förstärker detta än mer.

 

[SSD]

Tyvärr måste jag säga att jag håller helt med dig - det är den känslan jag också sitter med.

Vi får hoppas på förändringar framöver! Inget fel med betalgömslen i sig, men jag undrar många gånger vad som är den egentliga drivkraften hos flera av dessa naturfotografer som sällan kan visa andra bra bilder än bilder från dessa betalgömslen eller från tillrättalagda fotosafaris där andra gjort klart med letandet och maximerat tillgången till de häftigaste motiven.

Alla har sina egna skäl till varför de fotograferar och det gäller givetvis även naturfotografer.
Kan dock inte se vad du menar är ett problem?
Är problemet att det du vill mena är riktiga naturbilder inte gillas och får det utrymme de förtjänar?
Eller är problemet att vissa naturfotografer i din mening tar genvägar och köper sig en möjlighet att ta en bild och på så vis "fuskar" och inte är riktiga naturfotografer?
Kanske du menar att naturen och djurlivet tar skada av detta?

Att de allra flesta sk. Naturfotografer, mig själv inkluderad, saknar den där unika konstnärliga ådran gör väl inte att vi skall sluta fotografera? Om de bilder alla dessa fotografer tar och sedan publicerar i allehanda forum skulle bli orelevanta så kommer de försvinna. Så fungerar det.

Jag tror och hoppas att alla de som ger sig in i naturfotografering under resan kommer både utvecklas som fotografer och dessutom mer och mer intressera sig för hur naturen är byggd. Med den kunskapen kommer de också engagera sig i nödvändiga förändringar. Har du suttit i örngömslet i Gysinge och kommer hem med fina bilder på Havsörn så kommer du också börja fundera mer kring Havsörnen och dess levnad. Har du varit i Finland och sett Vargen försiktigt närma sig åteln och vid minsta ljud lägga benen på ryggen tror jag du kommer hem med lite mer intresse kring Vargdebatten i vårt land. För mig finns det bara gott i det. Alla de som åker på fotosafari i Afrika ser till att det kommer pengar till att bevara istället för att förstöra.
Att det sedan alltid finns individer som går över lik för att komma fram är ett annat problem än att det publiceras ointressanta naturbilder.

 

[Ventures]

Det här med bloggande har jag inte förstått grejen med. Jag har varken intresse eller tid att läsa om Dohn Does vardag.

 

[Terje H]

Alla har sina egna skäl till varför de fotograferar och det gäller givetvis även naturfotografer.
Kan dock inte se vad du menar är ett problem?
Är problemet att det du vill mena är riktiga naturbilder inte gillas och får det utrymme de förtjänar?
Eller är problemet att vissa naturfotografer i din mening tar genvägar och köper sig en möjlighet att ta en bild och på så vis "fuskar" och inte är riktiga naturfotografer?
Kanske du menar att naturen och djurlivet tar skada av detta?

Att de allra flesta sk. Naturfotografer, mig själv inkluderad, saknar den där unika konstnärliga ådran gör väl inte att vi skall sluta fotografera? Om de bilder alla dessa fotografer tar och sedan publicerar i allehanda forum skulle bli orelevanta så kommer de försvinna. Så fungerar det.

Jag tror och hoppas att alla de som ger sig in i naturfotografering under resan kommer både utvecklas som fotografer och dessutom mer och mer intressera sig för hur naturen är byggd. Med den kunskapen kommer de också engagera sig i nödvändiga förändringar. Har du suttit i örngömslet i Gysinge och kommer hem med fina bilder på Havsörn så kommer du också börja fundera mer kring Havsörnen och dess levnad. Har du varit i Finland och sett Vargen försiktigt närma sig åteln och vid minsta ljud lägga benen på ryggen tror jag du kommer hem med lite mer intresse kring Vargdebatten i vårt land. För mig finns det bara gott i det. Alla de som åker på fotosafari i Afrika ser till att det kommer pengar till att bevara istället för att förstöra.
Att det sedan alltid finns individer som går över lik för att komma fram är ett annat problem än att det publiceras ointressanta naturbilder.

Min debattartikel handlar om drivkrafter som tycks dominera i allt större utsträckning, där allt sätts på sin spets. Vi kan i värsta fall börja mäta naturens värden i graden av ständig tillgänglighet med det optimala - vilket i en fortsättning kan få oss att se sämre värden i den natur som inte gör sig lika tillgänglig.

Jag har aldrig varit motståndare till betalgömslen, men det finns risker med att alltfler naturfotografer ständigt åker runt mellan dessa betalgömslen där allt är optimerat och parkerar sitt fotograferande där och inte gör annat.

Idag är detta med betalgömslen en växande industri, där jag hoppas att hänsyn till naturen alltid får gå före kommersiella intressen. En viktig balansgång!

Om jag anser det vara fusk? Inte alls, jag mäter inte bildkvalitet i graden av svårighet - men ser en publik som ofta gör det, ibland av okunnighet.

 

[Terje H]

Det här med bloggande har jag inte förstått grejen med. Jag har varken intresse eller tid att läsa om Dohn Does vardag.

Jag gillar bloggar som berör, bloggar som enbart är till för att synliggöra familjealbumet berör mig inte. I dagens digitala värld tycker jag bloggen håller kvar vissa sociala aspekter som har försvunnit i takt med att allt färre söker sig till fysisk närvaro i olika fotoklubbar och kulturella arrangemang.

Jag gillar dialoger mellan bildintresserade människor, något jag prioriterar.

 

[Gunnar-E]

Jag tror att en del i förklaringen beror på kombinationen av social media och att naturfotografer fick hitta en ny marknad för att få ihop till bröd och potatis.

Förr sålde naturfotografer bilder, nu säljer de upplevelser. Marknaden finns inte längre kring själva fotot utan allt runt om kring. När man arrangerar saker så vill man naturligtvis ha nöjda kunder, annars blir man inte långvarig. Detaljerna styr också helheten. Åker man på en kurs, så förväntar man sig bra boende, mat och att arrangören vet var man ska åka. Allt ska vara serverat.

Social media gör att man har nästan obegränsad tillgång att se alla fantastiska platser. Man vill åka dit och ingen annanstans, åtminstone att en gång i livet har varit där. Arrangörerna vet att speciella platser lockar deltagare. Det är nog svårare att sälja in en okänd plats, speciellt om deltagarna måste resa långt.

Sen bryr man sig inte om att det redan har tagits tusentals bilder på en viss plats. Många betydligt bättre än den bild man själv tar. Men det spelar ingen roll, för den egna bilden är en dokumentation av det man upplevde när man tog bilden på den speciella platsen. Det är något de tusentals andra bilderna inte kan konkurrera med.

 

[SSD]

Min debattartikel handlar om drivkrafter som tycks dominera i allt större utsträckning, där allt sätts på sin spets. Vi kan i värsta fall börja mäta naturens värden i graden av ständig tillgänglighet med det optimala - vilket i en fortsättning kan få oss att se sämre värden i den natur som inte gör sig lika tillgänglig.

Jag har aldrig varit motståndare till betalgömslen, men det finns risker med att alltfler naturfotografer ständigt åker runt mellan dessa betalgömslen där allt är optimerat och parkerar sitt fotograferande där och inte gör annat.

Idag är detta med betalgömslen en växande industri, där jag hoppas att hänsyn till naturen alltid får gå före kommersiella intressen. En viktig balansgång!

Om jag anser det vara fusk? Inte alls, jag mäter inte bildkvalitet i graden av svårighet - men ser en publik som ofta gör det, ibland av okunnighet.

Jag är övertygad om att allt eftersom du utvecklas som fotograf kommer du också försöka hitta ditt eget bildspråk och sätt att hitta dina bilder. Är inte ett dugg orolig för att naturfotografin tar död på sig själv p.g.a betalgömslen mm. Allt utvecklas och just nu har det varit coolt med snygga bilder från Benses gömslen i Ungern, eller björnar i Finlands osv. Men en dag tar det slut och annat tar över.
Vet inte om betalgömslen är så speciellt stor och växande industri. För oss som lever i ett land där vi knappast behöver oroa oss för vår överlevnad så är det inte många som har passionen, orken eller drivet att starta ett fotogömsle. Att leva på det skull jag säga är mycket svårt. För andra delar i världen där man verkligen har något att oro sig för kan betalgömslen/safari vara ett sätt att överleva på hyffsat hederligt sätt. Skulle t.o.m vilja säga att den "industrin" snarare bevarar än förstör.

Kan inte låta bli att se paralleller i ditt resonemang med den som finns inom "finkulturen". Dramaten skådespelaren fnyser åt Netflix serien, "fin" författare fnyser åt "populär deckarna", konstnärer menar att andra verk är "Hötorgskonst" osv osv.
För mig är det en ickefråga då inget är konstant, det ändrar sig hela tiden. Det gäller även naturfotografering.

 

[Terje H]

Jag är övertygad om att allt eftersom du utvecklas som fotograf kommer du också försöka hitta ditt eget bildspråk och sätt att hitta dina bilder. Är inte ett dugg orolig för att naturfotografin tar död på sig själv p.g.a betalgömslen mm. Allt utvecklas och just nu har det varit coolt med snygga bilder från Benses gömslen i Ungern, eller björnar i Finlands osv. Men en dag tar det slut och annat tar över.
Vet inte om betalgömslen är så speciellt stor och växande industri. För oss som lever i ett land där vi knappast behöver oroa oss för vår överlevnad så är det inte många som har passionen, orken eller drivet att starta ett fotogömsle. Att leva på det skull jag säga är mycket svårt. För andra delar i världen där man verkligen har något att oro sig för kan betalgömslen/safari vara ett sätt att överleva på hyffsat hederligt sätt. Skulle t.o.m vilja säga att den "industrin" snarare bevarar än förstör.

Kan inte låta bli att se paralleller i ditt resonemang med den som finns inom "finkulturen". Dramaten skådespelaren fnyser åt Netflix serien, "fin" författare fnyser åt "populär deckarna", konstnärer menar att andra verk är "Hötorgskonst" osv osv.
För mig är det en ickefråga då inget är konstant, det ändrar sig hela tiden. Det gäller även naturfotografering.

Hehe, ser mig inte som finkultur utan mer som idealist. Brinner för naturfoto och utveckling av bildspråket. Däremot tittar jag gärna och allt oftare på annan fotografi, där jag hittar större bildvariation.

Inget är verkligen konstant, annat än möjligen jaktinstinkten hos naturfotograferna. Sedan är det ju alltid intressant att debattera bild och bildstilar, trender och fenomen.

Att acceptera att något är som det är, passar kanske några. Men det är sällan utvecklande.

Det är inte betalgömslen som tar död på naturfotografin, det påstås inte i artikeln. Ser betalgömslen mer som en signal på vad naturfoto är idag.

 

[Sten-Åke Sändh]

Här är vi helt överens!

Jag är själv ingen anhängare till fototävlingar i stort eller smått. Det undergräver fotomiljön med en tävlingsinstinkt som jag tycker polariserar och lägger fokus från det som jag tycker är av större vikt i bildskapandet. Detta är något naturfotomiljön också lider mycket av. Gillandekulturen på Internet förstärker detta än mer.

Gillandekulturen är mer problematisk för att den förvirrar och förytligar.

Vad är det egentligen man gillar i ett långt inlägg?? Gillandet befrämjar nog främst en intellektuell slapphet som på sikt urvattnar samtalen.

 

[Gunnar-E]

Vi behöver nog inte vara oroliga för att naturfotografin ska begå självmord. Det mesta brukar vara i form av en pendel som svänger fram och tillbaka. Jag såg ett program där man pratade lite om dörrar. Först vill man ha dörrar med fina dörrspeglar. Sen satte man för dessa med släta träskivor då allt skulle vara slätt och fint. Nu river man bort alla träskivor så att dörrspeglarna syns igen.

Jag tror att pendeln kommer svänga åt andra hållet inom naturfotografin. Man tröttnar att trängas med en massa andra naturfotografer på dessa ikoniska platser och istället söka sig till platser där det är betydligt mindre folk. Tankar kring klimatförändring kanske gör att man inte vill flyga utan att endast åka till platser med så lite klimatpåverkan som möjligt. Lite mer "närodlat" när det gäller naturfotografering. Troligen kommer diskussioner om bildspråk få ett uppsving också.

Jag brukar ibland se på Thomas Heaton på Youtube. En vlogg handlade om den ikoniska bågen Mesa Arch i USA. Hur fotografer kom till platsen flera timmar innan soluppgången för att får den bästa platsen. Sedan stod alla och trängdes tätt sammanpackade. Lite oroligheter och irritation kunde uppstå i trängseln. Var man på plats kunde man dock få en bra bild. Majoriteten av fotograferna förstod inte att den bäst glöden kom först en stund efter soluppgången. Då hade majoriteten redan gått hem.

Nej, då kör jag mycket heller "närodlat". En helt vanlig svensk skog i närheten bjuder på många utmaningar.

 

[Sundance]

Jag skulle vilja hävda motsatsen och tycker att vardagsnaturen på flera sätt fått en uppsving. Dels genom dom väldigt många människor som fotar sin lokala natur med mobilen och lägger ut på sociala medier, det måste ju med råge överstiga tidigare mängden foton tagna i folks "lokalnatur". Jag upplever även att makrofotografi fått en uppsving de senaste 5 åren(kanske längre tillbaka än så), då kan ju en spindel på utsidan fönstret vara jäkligt häftig.

Vet inte om jag missat själva poängen med inlägget. Ser inget moraliskt fel med foton från gömslen. Då har jag större problem med mode eller någon annan mer eller mindre destruktiv gren av foto.

 

[pdahlen]

Jag väntar på att de som har gömslena installerar fjärrstyrda kameror så man kan sitta hemma och köpa in sig på någon timma på länk, precis som astroteleskop via länk fungerar. Sparar in mycket tid.

 

[acke]

Jag väntar på att de som har gömslena installerar fjärrstyrda kameror så man kan sitta hemma och köpa in sig på någon timma på länk, precis som astroteleskop via länk fungerar. Sparar in mycket tid.

Mycket bra idé! Miljövänligt att slippa resa till ett gömsle i vildmarken också! Dessutom får man tillgång till ett förinstallerat superteleobjektiv av senaste modell. Objektivet är förinställt mot den riggade torrakan där örnen brukar sätta sig. Samma örn, dag efter dag. Det är bara fotograferna som byts ut.

 

[LGNLGN]

Jag väntar på att de som har gömslena installerar fjärrstyrda kameror så man kan sitta hemma och köpa in sig på någon timma på länk, precis som astroteleskop via länk fungerar. Sparar in mycket tid.

ja, eller att bara 1 åker och fotar. Turas om. Vi andra stannar hemma, softar med kameran och telet i knät och köper in oss på bilderna