Annons

Naturfotografins självmord…

Produkter
(logga in för att koppla)
Det finns helt enkelt för många fotografer som alla jagar den perfekta bilden och gärna söker att ta samma bild som andra. Resultatet blir att även det intessanta försvinner i störtfloden av bilder.
 
Nu har jag varken varit på något betalgömsle eller fotoresa, men tycker inte att det skulle vara fel på något sätt. De som är i ett gömsle eller resa gör detta någon enstaka procent av den tid de spendera på att vara ute i naturen i närområdet. Det är troligen bra att det finns dessa gömslen för de som vlll boosta sitt foto vid något tillfälle så kanske det är bättre att göra i ett betalgömsle än att försöka komma lika nära djuren ute i verkligheten. Då kanske bättre att locka djuren på ett kontrollerat sätt vid gömslet? Att vi ute i naturen inte kan ta samma typ av bilder som gömslet, behöver ju inte betyda att de bilder vi kan ta skulle vara sämre.
 
Det beror säkert på var man letar. Jag är inte naturfotograf, men jag tycker tvärtom att den nära naturen skildras mer och bättre än på länge, och att svenska fotografer har en utmärkt ställning där. Visst finns det de som gör materialsport av vad som helst, men det har alltid funnits.
Likes på Instagram, nja, det är väl också en grej för en del, men jag tror inte att det motiverar så många så länge.
 
Håller med dig i mycket i det du skriver i din länk! Det är nått som 'skaver' när jag ser bilder tagna från ett 'betalgömsle', ibland känner jag t.om. igen 'sittpinnen' som en ev. örn sitter på, från andras bilder.. Brukar inte kika på dessa bloggar/bilder längre.. Örnarna är ju fantastiska även när det är närbilder från ett gömsle, men det känns ändå inte riktigt äkta på nått sätt.. Det är skillnad tycker jag om någon strävsam fotograf sitter stilla i timmar i nån slags 'ghilliesuit' och dessutom lockat fram en örn med egen fångad fisk, och sen får fantastiska bilder! Det är äkta naturfoto för mig! Det finns andra fotografer som redan tagit fantastiska bilder, men ändå fortsätter på exakt samma tema/motiv år efter år.. t.ex. jag själv med mina Tornseglare (jag vet)😀.. Som jag inte publicerat än efter sommarens 'skörd', trots närhet till dom varje dag i nästan 3 månader.. det får komma senare när jag valt ut några av de bästa.. För mig blir det återkommande fotande varje år från min balkong när dom anlänt den 20:e maj.. oftast fotade i samband med mitt intagande av frukost eller middagen där.. det är mitt 'gömsle', där fåglarna dessutom kommer till mig, och de är dessutom vardagsfåglar för mig, och en utmaning varje dag hela sommaren! Jag förstår inte heller varför man måste blogga varje dag, med rätt mycket bilder dessutom.. Håll igen lite på bloggandet, jag orkar inte titta på dom med alla dess bilder dag efter dag efter dag, vad är syftet? Är det ett 'gillandebehov' som dagligen bara måste få sitt behov tillfredsställt? Själv blir jag 'bildtrött' på riktigt när jag tittar på för mycket bilder! Får en känsla av att det är nått slags FB eller 'Insta' beteende som också tagit sig in på bloggen här på FS, där det är dagliga uppdateringar som gäller och vidhängande gillanden, annars är man kanske misslyckad, själv har jag inte dessa sociala medier och kommer inte heller ha..
Hälsn!
 
Att du blandar ihop saker.
Folk tittar på bilder i rasande takt o de tittar på de bilder de gillar. De skiter fullständigt hur bilden kom till.

Att det finns fotografer som vill(ville) ha likes känner du till mer än någon.

Att de flesta som fotograferar aldrig kommer ställa ut en bild i hela sitt liv är en annan sak. De fotar för att de vill. O långt ifrån alla dem är fotografer i mobilernas era. Kanske delar de ett par bilder inom familjen som högst. Eller influensern som köper tid av en fotograf för att det skall bli proffsigt.
Jag har fortfarande inte sett ett enda program av Kardashian o så kommer det nog förbli. Det finns hela skalan.

Vart och ett av spåren lever antingen sitt eget liv eller så strävar fotografen efter att väva ihop dem.
Man kan bara fråga sig själv vem man själv vill vara.
 
Jag har skrivit en debattartikel på min blogg som kanske kan vara underlag för en diskussion även här på Fotosidan.

Vad tycker ni?

Naturfotografins självmord

Du ställde denna fråga i länken du skickade med i ditt första inlägg: "Varför ser vi inte lika många bilder på det vanliga som på det ovanliga? "

Varför är det mest "otroliga" bilder som syns och allt mindre vardagsnatur?

Ja det kanske är för att ingen är särskilt intresserad av de andra och det vet folk så de ligger nog bara kvar på deras datorer och tar upp plats. Inte ens fotograferna själva tyckte väl att de var särskilt bra. Vilket galleri tror på en givande vernissage med sånt?

Det är väl som du själv säger att många motiv eller typer av motiv redan är fotograferade och därför väcker de kanske inget större intresse idag. Är det någon större poäng då att bidra med än mer av samma sak för detta ointresse?

"Vanlig natur" som bara ligger där och bara är natur som kanske komikern Olof Buckhardt skulle uttryckt det en gång är ju inte särskilt intressant för de flesta. Ja det var väl han som ungefär sade att "handen på hjärtat, torsken ser ju ändå rätt tråkig ut med sin fåniga skäggtöm och som uttryckte det i sin satir över kärnkraften så är ju chansen att få se mycket mer intressanta arter i kylvattnet vid Forsmark rätt goda. Han slog ett slag för Söderhavsmulten eller vad det nu var han blivit fascinerad av - men han gav väl i stort sett bara uttryck för precis samma jakt efter det speciella som exv. fågelfotografer ger uttryck för när de samlas i stora skaror för att se någon vilsen lappmes i Humlegården eller om det är den närsynte Bofinken Knut.

Du har ju själv jagat både lodjur och mårdhundar och båda de arterna är väl också rätt ovanliga och svåra att se och det var väl många som blev mer intresserade av de bilderna än de bilder du tagit av "vanlig natur". Bilder av "vanlig natur" kan vara mycket kontemplativ och sådana bilder finns det en marknad för men ofta är den inte ens det.
 
Senast ändrad:
Du ställde denna fråga i länken du skickade med i ditt första inlägg: "Varför ser vi inte lika många bilder på det vanliga som på det ovanliga? "

Varför är det mest "otroliga" bilder som syns och allt mindre vardagsnatur?

Ja det kanske är för att ingen är särskilt intresserad av de andra och det vet folk så de ligger nog bara kvar på deras datorer och tar upp plats. Inte ens fotograferna själva tyckte väl att de var särskilt bra. Vilket galleri tror på en givande vernissage med sånt?

Det är väl som du själv säger att många motiv eller typer av motiv redan är fotograferade och därför väcker de kanske inget större intresse idag. Är det någon större poäng då att bidra med än mer av samma sak för detta ointresse?

"Vanlig natur" som bara ligger där och bara är natur som kanske komikern Olof Buckhardt skulle uttryckt det en gång är ju inte särskilt intressant för de flesta. Ja det var väl han som ungefär sade att "handen på hjärtat, torsken ser ju ändå rätt tråkig ut med sin fåniga skäggtöm och som uttryckte det i sin satir över kärnkraften så är ju chansen att få se mycket mer intressanta arter i kylvattnet vid Forsmark rätt goda. Han slog ett slag för Söderhavsmulten eller vad det nu var han blivit fascinerad av - men han gav väl i stort sett bara uttryck för precis samma jakt efter det speciella som exv. fågelfotografer ger uttryck för när de samlas i stora skaror för att se någon vilsen lappmes i Humlegården eller om det är den närsynte Bofinken Knut.

Du har ju själv jagat både lodjur och mårdhundar och båda de arterna är väl också rätt ovanliga och svåra att se och det var väl många som blev mer intresserade av de bilderna än de bilder du tagit av "vanlig natur". Bilder av "vanlig natur" kan vara mycket kontemplativ och sådana bilder finns det en marknad för men ofta är den inte ens det.
Jag är ingen helig ko, har själv under perioder varit motivjägare - men ser att det inte utvecklat mig som naturfotograf. Det finns inga heliga kor i naturfotomiljön, men man måste ju få kunna debattera ändå.

Kan även se betydelsen av att försöka lyfta fram detta ämne, för att få fram en diskussion om var naturfotografin står idag. Jag har också alltid sett vikten av att inte stagnera (även för mig själv) för att skapa utveckling. Att genom att skapa debatt inom det området jag själv håller på med, att ifrågasätta och förklara - så kanske naturfotografin kan utveckla sig ännu mer.

Jag ser stor vikt med att separera motiv från bild; helt enkelt för att det inte är motivet som gör bilden - utan det är fotografen genom sitt sätt att välja fotografera. Ett mer subjektivt sätt att fotografera natur.
 
Skulle fotografera lunnefågel. Häckar där jag var. Hade åkt långt. Kanske 30-40 andra personer som har tagit sig upp och är beredda. Väntar på att de kommer in med mat till ungarna.

Förhållningsregler, tydliga avspärrningar. En del bryr sig ändå inte. Breder ut sig. Stör och trängs. De ska bara ha bilden. Känner tom avsmak över alltihop och tappar fokus. Vill nästan inte ens anstränga mig få en egen bild

Vackra bilder med perfekt skärpa och med stort skärpedjup. Hur i... kunde de få till det? Vi anar men säger ändå inget. Vet ju ändå inte riktigt säkert

Fototräff och någon berättar om sina många fotoresor med hög svansföring. "Mycket duktig naturfotograf" är så man pratar om personen. Har själv varit med på några och bilderna man lotsas fram för att ta har nog inte alltid speciellt mycket att göra med hur duktig naturfotograf man är. Mer hur bra utrustning man har och att man kan använda den. Det är ju oftast fram matat, preparerat och förberett.

Men det har kanske mindre betydelse. Det viktiga är väl att man är helt ärlig med hur man fick till bilden.
En mer kunnig publik kan rikta fokus mer mot bildspråket, än om motiven och hur man gjort. Det blir lätt att det fastnar i svårighetsgrad, teknisk information - än vad det egentligen borde göra - om varför fotografen fotograferar som hen gör. Naturfotografin måste komma vidare från "fotokurssyndromet" där det mesta handlar om att lära ut, mer än att förklara varför man gör som man gör.
 
Att du blandar ihop saker.
Folk tittar på bilder i rasande takt o de tittar på de bilder de gillar. De skiter fullständigt hur bilden kom till.

Att det finns fotografer som vill(ville) ha likes känner du till mer än någon.

Att de flesta som fotograferar aldrig kommer ställa ut en bild i hela sitt liv är en annan sak. De fotar för att de vill. O långt ifrån alla dem är fotografer i mobilernas era. Kanske delar de ett par bilder inom familjen som högst. Eller influensern som köper tid av en fotograf för att det skall bli proffsigt.
Jag har fortfarande inte sett ett enda program av Kardashian o så kommer det nog förbli. Det finns hela skalan.

Vart och ett av spåren lever antingen sitt eget liv eller så strävar fotografen efter att väva ihop dem.
Man kan bara fråga sig själv vem man själv vill vara.
Finns alltid en risk med att blanda ihop, särskilt när det handlar om ett så stort område som naturfoto. Det finns alltid de som inte känner igen sig, vissa detaljer är möjligen vanligare bland de mer erfarna, andra saker mer vanliga bland nybörjarna.

Men så är det ju om man vill skapa debatt om hur det ser ut i stort, särskilt bland den mer aktiva delen av naturfotografin. Att den egna viljan också kan kännas starkare och mer betydelsefull än vad en möjligen är - är en känsla som jag tror många kan ha. Men samtidigt är det också så att det oftast är bland amatörfotograferna som kravlistan är som störst, märkligt nog.
 
Håller med dig i mycket i det du skriver i din länk! Det är nått som 'skaver' när jag ser bilder tagna från ett 'betalgömsle', ibland känner jag t.om. igen 'sittpinnen' som en ev. örn sitter på, från andras bilder.. Brukar inte kika på dessa bloggar/bilder längre.. Örnarna är ju fantastiska även när det är närbilder från ett gömsle, men det känns ändå inte riktigt äkta på nått sätt.. Det är skillnad tycker jag om någon strävsam fotograf sitter stilla i timmar i nån slags 'ghilliesuit' och dessutom lockat fram en örn med egen fångad fisk, och sen får fantastiska bilder! Det är äkta naturfoto för mig! Det finns andra fotografer som redan tagit fantastiska bilder, men ändå fortsätter på exakt samma tema/motiv år efter år.. t.ex. jag själv med mina Tornseglare (jag vet)😀.. Som jag inte publicerat än efter sommarens 'skörd', trots närhet till dom varje dag i nästan 3 månader.. det får komma senare när jag valt ut några av de bästa.. För mig blir det återkommande fotande varje år från min balkong när dom anlänt den 20:e maj.. oftast fotade i samband med mitt intagande av frukost eller middagen där.. det är mitt 'gömsle', där fåglarna dessutom kommer till mig, och de är dessutom vardagsfåglar för mig, och en utmaning varje dag hela sommaren! Jag förstår inte heller varför man måste blogga varje dag, med rätt mycket bilder dessutom.. Håll igen lite på bloggandet, jag orkar inte titta på dom med alla dess bilder dag efter dag efter dag, vad är syftet? Är det ett 'gillandebehov' som dagligen bara måste få sitt behov tillfredsställt? Själv blir jag 'bildtrött' på riktigt när jag tittar på för mycket bilder! Får en känsla av att det är nått slags FB eller 'Insta' beteende som också tagit sig in på bloggen här på FS, där det är dagliga uppdateringar som gäller och vidhängande gillanden, annars är man kanske misslyckad, själv har jag inte dessa sociala medier och kommer inte heller ha..
Hälsn!
Jag är själv ingen motståndare till betalgömslen, men kan förstå att jag tolkas så. Däremot handlar mitt debattinlägg mer om de grundläggande drivkrafterna som styr naturfotografin - att boka in sig i ett betalgömsle är ju inte fel, ej heller att erbjuda betalgömslen. Det jag däremot ser är att dessa bilder dominerar i allt större grad, på bekostnad av det egna och individuella skapandet. Kopiorna blir allt fler, originalen allt färre.

Håller själv på med tornseglare sedan flera år, det är min absoluta favoritfågel. Så där förstår jag dig fullt ut! Däremot bloggar jag varje dag, men ser inte idén med att publicera många liknande/identiska bilder i samma inlägg. Det blir tröttsamt! Tycker generellt att jag hade önskat flera bloggar med ett högre genomsnitt av bildkvalitet, men vill heller inte svära i kyrkan - så jag är försiktig med att döma här.

Jag läser heller intressanta blogginlägg, med utvecklande tankegångar från fotograferna - än ser tusentals likartade bilder på Instagram eller Facebook.

Det kan ibland vara svårt att hitta guldkornen bland alla naturbilder som publiceras varje dag på Internet.
 
Det beror säkert på var man letar. Jag är inte naturfotograf, men jag tycker tvärtom att den nära naturen skildras mer och bättre än på länge, och att svenska fotografer har en utmärkt ställning där. Visst finns det de som gör materialsport av vad som helst, men det har alltid funnits.
Likes på Instagram, nja, det är väl också en grej för en del, men jag tror inte att det motiverar så många så länge.
Jag förstår dig, men ser på naturfotografin som helhet. Eller försöker i alla fall. Går man utanför naturfotomiljön och tittar in, så blir naturfoto ofta väldigt enahanda. Man verkar ha fastnat i ett upptäckaruniversum, mer än ett bilduniversum. Det diskuteras vad man använder och hur man gjort, eller vilka motiv man hittat - att utveckla själva bildskapandet och vilket uttryck bilderna har, det är numera en icke-diskussion. Tyvärr!

Att antalet betalgömslen och fotosafaris ökar, är kanske ett tecken på vad som är de viktigaste frågorna och önskemålen bland naturfotograferna.
 
Nu har jag varken varit på något betalgömsle eller fotoresa, men tycker inte att det skulle vara fel på något sätt. De som är i ett gömsle eller resa gör detta någon enstaka procent av den tid de spendera på att vara ute i naturen i närområdet. Det är troligen bra att det finns dessa gömslen för de som vlll boosta sitt foto vid något tillfälle så kanske det är bättre att göra i ett betalgömsle än att försöka komma lika nära djuren ute i verkligheten. Då kanske bättre att locka djuren på ett kontrollerat sätt vid gömslet? Att vi ute i naturen inte kan ta samma typ av bilder som gömslet, behöver ju inte betyda att de bilder vi kan ta skulle vara sämre.
Betalgömslen är inte fel i sig, problemet är väl mer att det är dessa bilder som tar över. Kanske för att för få håller på med annat inom naturfoto, och utvecklar sitt bildskapande där.
 
Betalgömslen är inte fel i sig, problemet är väl mer att det är dessa bilder som tar över. Kanske för att för få håller på med annat inom naturfoto, och utvecklar sitt bildskapande där.
Jag kan hålla med dig om att det blir lite räkmacka att ta en genväg om betalgömslet, men jag tycker inte det är dessa bilder som dominera, och visst kan jag tycka att de är fina. Fast jag ser massvis av bilder här på FS på bloggarna som är tagna ute i naturen som är minst lika fina. Själv tar jag runt 70000 bilder per år, nu publicerar jag ju inte alla (än), kanske skulle börja med det 😊.
 
@terje Vill du publicera ditt blogginlägg som ett debattinlägg på Fotosidan? Se tidigare inlägg:


Skicka mig ett mail isåfall.
 
Jag håller med i mkt, och konstaterar torrt att det väl är ytterligare ett område som vi konsumerar i mängd. Och jag gissar på att precis allt vi kan ta oss för kan överdrivas, och tappar då tjusningen. ”Gömslebilderna” är många gånger fantastiska, men har hos mig tappat wow:et, har sett det för många gånger. Jag har generellt tappat intresse för andras bilder de senaste åren.
 
Jag håller med i mkt, och konstaterar torrt att det väl är ytterligare ett område som vi konsumerar i mängd. Och jag gissar på att precis allt vi kan ta oss för kan överdrivas, och tappar då tjusningen. ”Gömslebilderna” är många gånger fantastiska, men har hos mig tappat wow:et, har sett det för många gånger. Jag har generellt tappat intresse för andras bilder de senaste åren.
Tyvärr måste jag säga att jag håller helt med dig - det är den känslan jag också sitter med.

Vi får hoppas på förändringar framöver! Inget fel med betalgömslen i sig, men jag undrar många gånger vad som är den egentliga drivkraften hos flera av dessa naturfotografer som sällan kan visa andra bra bilder än bilder från dessa betalgömslen eller från tillrättalagda fotosafaris där andra gjort klart med letandet och maximerat tillgången till de häftigaste motiven.
 
Diskussionen liknar lite sportfisket, vissa åker ut med dyra guider och stoltar med stora gäddor. Men 99.9% av sportfiksekonsten är ju att hitta rätt plats som funkar vid en viss tidpunkt med ett visst drag.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar