naturfotografi - mansdominerat?
- Trådstartare ariadne
- Start datum
Sinuslinus
Aktiv medlem
Betyder det att hon inte får lägga fram sina åsikter och argument?
.Z.
Aktiv medlem
Flummigt tycker jag inte, snarare väl så aggresivt ...
Eliana har varit medlem sedan den 11/11 2003 & har enligt henne själv alla sina bilder på en hårddisk på skolan, därav inga bilder kanske? Dessutom så tycker jag att det är fullsändigt ovesäntligt i sammanhanget.
För övrigt så håller jag med Eliana i oerhört mycket men har lite svårt för den aggresiva tonen.
Eliana. du skrev som svar till nån som sa ungefär som jag ang. din ton,
citat:
"Allmänt, my ass. Uppmaningen ”var rar” är inte direkt könsneutral.
Tillräckligt många tjejer har varit tillräckligt rara tillräckligt länge för att jag ska orka bry mig om ifall jag uppfattas som ”hätsk” eller inte."
slut citat...
Jag skiter blankt i om du är tjej, kille, gubbe eller kärring...
Jag tror dock att du skulle nå mycket längre med en mjukare framtoning. Du har nämligen förbaskat rätt i mycket av det du skriver & jag tror att detta skulle framhävas mycket bättre bara genom att du inte var så oerhört aggresiv, för det är du verkligen.
Larsa.
Gunnar D
Aktiv medlem
Otroligt att man kan tjafsa om könsfördelning bland hobbyutövare också.
Vad ska vi killar göra för att kvinnor ska vara nöjda, ska vi proklamera naturfotofria veckor, när bara kvinnor får vara i naturen?
Kvinnor, om det är för få kvinnliga naturfotografer så får ni väl palta er ut i skogen.
Om någon kille tycker att det är för många kvinnliga xyzåäö-fotografer så får han väl försöka jämna ut det.
Spelar det någon roll? Är det inte upp till den enskilde att välja motiv, likaväl som det är upp till var och en att titta på de bilder man är intresserad av.
Vad ska vi killar göra för att kvinnor ska vara nöjda, ska vi proklamera naturfotofria veckor, när bara kvinnor får vara i naturen?
Kvinnor, om det är för få kvinnliga naturfotografer så får ni väl palta er ut i skogen.
Om någon kille tycker att det är för många kvinnliga xyzåäö-fotografer så får han väl försöka jämna ut det.
Spelar det någon roll? Är det inte upp till den enskilde att välja motiv, likaväl som det är upp till var och en att titta på de bilder man är intresserad av.
PeterLj2
Aktiv medlem
Gymnasialt? Nej du det köper jag inte. I gymnasiumet skulle jag nog vilja påstå att vi är rätt så jämnställda. För att riktigt kunna uppleva orättvisorna i samhället så måste man nog ha varit ute i arbetslivet.
Kaxig? Eller endast självsäker? Får mig att tänka hur typiskt det är med att killar tycker att kvinnor som är självsäkra är kaxiga medans män däremot helt enkelt är självsäkra och anses ha pondus.
Hur mycket ha du gjort för att sätta in dig i samhällets strukturer med utgångspunkt í ett feministiskt perspektiv?
Tycker det är lite typiskt härskarteknik över dina argument.... (om vi nu som du ska börja sätta etiketter)
Magnus77
Aktiv medlem
Jag är medveten om patriarkatet och försöker själv tänka på hur mitt agerande och mina uttalanden påverkar strävan mot jämställdhet.
Trots detta, blir jag förvånad över att se sådana aggressiva påhopp mot en samling fotoentusiaster som ser en tjusning i att avbilda vackra ting från vår omvärld till fotografier.
Just naturfotografer måste väl vara bland det mest omanliga eller "fjolliga" som går att uppbringa på denna jord?! (Vågar jag säga som själv är glad för just naturfotografi!!)
Säger någon "naturfotograf" tänker jag inte på en slipsklädd kvinnoförnedrande tölp, utan snarare på en skogs-mulle-typ, varm, kramgo empatisk kille som gillar djur och natur.
Jag har svårt att se hur mina bilder från skogen påverkar kvinnokampen negativt...
Naturfotografi handlar ju knappast om att befästa könsklyftor eller förnedra kvinnor.
Trots detta, blir jag förvånad över att se sådana aggressiva påhopp mot en samling fotoentusiaster som ser en tjusning i att avbilda vackra ting från vår omvärld till fotografier.
Just naturfotografer måste väl vara bland det mest omanliga eller "fjolliga" som går att uppbringa på denna jord?! (Vågar jag säga som själv är glad för just naturfotografi!!)
Säger någon "naturfotograf" tänker jag inte på en slipsklädd kvinnoförnedrande tölp, utan snarare på en skogs-mulle-typ, varm, kramgo empatisk kille som gillar djur och natur.
Jag har svårt att se hur mina bilder från skogen påverkar kvinnokampen negativt...
Naturfotografi handlar ju knappast om att befästa könsklyftor eller förnedra kvinnor.
eliana
Medlem
Mipert skrev:
”Jag menar helt enkelt att inte lika många kvinnor som män vill bli fotografer.
Männen vill bli fotografer oavsett vad bilder kan användas till, kvinnorna vill använda fotografiet för personlig utveckling.
Det är den känsla jag får efter all kontakt med personer inom fotografi. Jag har undervisat fler kvinnor än män i fotografi men det är fler män bland dessa elever som vill bli fotografer. Både innan utbildningens start och efter avslutad utbildning.”
Jag tror faktiskt inte att det där stämmer. Jag vet att jag upprepar mig, men Fotoskolan, som jag går på, är ändå en yrkesförberedande utbildning, där går ingen som inte vill bli fotograf, och den har varit kvinnodominerad åtminstone de senaste sex åren – längre tillbaka än så vet jag inte – likaväl som den ettåriga förberedande utbildningen, GFU. Mitt högst personliga statistiska underlag leder mig alltså till en annan slutsats.
28 av 33 är väl en rätt övervägande del ändå, och man kan väl med ett visst mått av statistisk vidlyftighet kalla cirka sex procent för ”ingenting”. Angående andelen artiklar som berör teknik.
”Ibland undrar jag om en kvinna som fotograferar natur automatiskt blir pålagd omdömen om att vara mer i kontakt med naturen i sina bilder. Ni vet, kvinnan som urmoder har en koppling till naturen som män inte har. Männen är jägare och försöker betvinga naturen medan kvinnan hämtar sin livsskapande förmåga från naturens sköte.” (mipert)
Och jag är säker på att du har rätt i ditt omdöme om hur skribenter på fototidningar resonerar i enlighet med rådande könsstereotyper, jag tycker mig se liknande resonemang jämt och ständigt i fotosammanhang idag. Särskilt i tidningen Foto, men även i Fotografisk Tidskrift, som ändå har en lite mer utpräglat seriös profil. Jag kan försöka rota fram några exempel när jag kommer till mitt skåp i skolan, där jag har mina fototidskrifter. Redaktionerna på båda de där tidskrifterna är ju också till övervägande delen manliga, och båda tycker jag bär en lätt stank av ingroddhet med anor från 70-talet. Det är oftast samma namn som dyker upp om och om igen i svenska fotosammanhang sedan den tiden.
Gunnar Djerf skrev:
”Otroligt att man kan tjafsa om könsfördelning bland hobbyutövare också.
Vad ska vi killar göra för att kvinnor ska vara nöjda, ska vi proklamera naturfotofria veckor, när bara kvinnor får vara i naturen?
Kvinnor, om det är för få kvinnliga naturfotografer så får ni väl palta er ut i skogen.
Om någon kille tycker att det är för många kvinnliga xyzåäö-fotografer så får han väl försöka jämna ut det.
Spelar det någon roll? Är det inte upp till den enskilde att välja motiv, likaväl som det är upp till var och en att titta på de bilder man är intresserad av.”
Det är klart man kan tjafsa om det, könsfördelning kan man ALLTID tjafsa om därför att så länge fördelningen är ojämn så finns det en orsak till det. Det vore idiotiskt att tro att den skeva könsfördelningen inom fotografi – för det jag refererar till är egentligen fotografi som bransch i sin helhet, inte bara naturfotografi – är någon slags statistisk slump.
”Hon är aggressiv och kaxig och många svar är flummiga. Typiskt gymnasialt tyckande!” (Wolfgang Gerlach)
Och, tja, det där tyckte jag mest var roande, faktiskt. Ja, det stämmer väl att jag är kaxig, jag har aldrig varit den tysta blyga typen.
Att jag skulle vara flummig tycker jag däremot inte det finns någon grund för att påstå, jag anstränger mig för att inte tillgripa floskler utan underbygga mina argument på ett någorlunda lättfattligt sätt. Om det är någonting du inte förstår är det väl bara att fråga!
Och gymnasiet gick jag ut för ett par år sedan…..
Magnus Persson skrev:
”Jag är medveten om patriarkatet och försöker själv tänka på hur mitt agerande och mina uttalanden påverkar strävan mot jämställdhet.
Trots detta, blir jag förvånad över att se sådana aggressiva påhopp mot en samling fotoentusiaster som ser en tjusning i att avbilda vackra ting från vår omvärld till fotografier.
Just naturfotografer måste väl vara bland det mest omanliga eller "fjolliga" som går att uppbringa på denna jord?! (Vågar jag säga som själv är glad för just naturfotografi!!)
Säger någon "naturfotograf" tänker jag inte på en slipsklädd kvinnoförnedrande tölp, utan snarare på en skogs-mulle-typ, varm, kramgo empatisk kille som gillar djur och natur.
Jag har svårt att se hur mina bilder från skogen påverkar kvinnokampen negativt...
Naturfotografi handlar ju knappast om att befästa könsklyftor eller förnedra kvinnor.”
Jag avhåller mig oftast ifrån att kasta ur mig citat, eftersom det oftast ändå inte går att greppa ett sammanhang ur en lösryckt mening utan att besitta någon ytterligare kunskap om den citerade texten. Men nu tänker jag citera ändå, från rättviseteoretikern Iris Marion Youngs essä ”Förtryckets fem ansikten”:
”Många amerikaner skulle exempelvis hålla med om att ”förtryck” var en korrekt beskrivning av de svarta sydafrikanernas situation under apartheid. Dessutom har förtryck traditionellt förknippats med kolonial erövring eller maktutövning.
(…...)
Däremot är det i det dominerande politiska språkbruket otänkbart att använda ordet förtryck för att beskriva situationen i vårt eget samhälle. Förtryck är någonting som är typiskt för de andra och annorlunda.”
Vad jag menar är att det naturligtvis är mer komplext än att den som förtrycker i alla lägen är en ”slipsklädd kvinnoförnedrande tölp”. Att naturfotografi handlar om naturen är ingenting jag motsätter mig, däremot kan företeelsen som så många andra verka på ett uteslutande sätt helt enkelt genom att följa ett rådande regelverk av normer som är antingen manligt eller kvinnligt förbehållna, och båda är likvärdigt konserverande.
Jag ansluter mig gärna till resonemanget kring naturfotografin och dess ”Hemingway-komplex” som Calle Fjällstål förde här tidigare:
”(…..)Den traditionella manliga fotografin genomsyras till stor del av ett otroligt fjantigt Hemingway-komplex där drömmen om storviltsjakt och äventyr har kalkerats över till fotografin. Än så länge verkar denna genre ha rätt stort inflytande men det tror jag kommer att ändras när stockkonservativa "stenåldersmän" till slut kommer att dö ut i brist på partners då förhoppningsvis kvinnorna utvecklas till skillnad från dessa manliga dinosaurier. Förmodligen dröjer det väl länge då jämlikheten inte direkt löper amok, men den generation som växer upp nu hoppas jag kommer att ändra könsrollerna mer än nån annan period i historien. (….) ” (fjalstal)
”Jag menar helt enkelt att inte lika många kvinnor som män vill bli fotografer.
Männen vill bli fotografer oavsett vad bilder kan användas till, kvinnorna vill använda fotografiet för personlig utveckling.
Det är den känsla jag får efter all kontakt med personer inom fotografi. Jag har undervisat fler kvinnor än män i fotografi men det är fler män bland dessa elever som vill bli fotografer. Både innan utbildningens start och efter avslutad utbildning.”
Jag tror faktiskt inte att det där stämmer. Jag vet att jag upprepar mig, men Fotoskolan, som jag går på, är ändå en yrkesförberedande utbildning, där går ingen som inte vill bli fotograf, och den har varit kvinnodominerad åtminstone de senaste sex åren – längre tillbaka än så vet jag inte – likaväl som den ettåriga förberedande utbildningen, GFU. Mitt högst personliga statistiska underlag leder mig alltså till en annan slutsats.
28 av 33 är väl en rätt övervägande del ändå, och man kan väl med ett visst mått av statistisk vidlyftighet kalla cirka sex procent för ”ingenting”. Angående andelen artiklar som berör teknik.
”Ibland undrar jag om en kvinna som fotograferar natur automatiskt blir pålagd omdömen om att vara mer i kontakt med naturen i sina bilder. Ni vet, kvinnan som urmoder har en koppling till naturen som män inte har. Männen är jägare och försöker betvinga naturen medan kvinnan hämtar sin livsskapande förmåga från naturens sköte.” (mipert)
Och jag är säker på att du har rätt i ditt omdöme om hur skribenter på fototidningar resonerar i enlighet med rådande könsstereotyper, jag tycker mig se liknande resonemang jämt och ständigt i fotosammanhang idag. Särskilt i tidningen Foto, men även i Fotografisk Tidskrift, som ändå har en lite mer utpräglat seriös profil. Jag kan försöka rota fram några exempel när jag kommer till mitt skåp i skolan, där jag har mina fototidskrifter. Redaktionerna på båda de där tidskrifterna är ju också till övervägande delen manliga, och båda tycker jag bär en lätt stank av ingroddhet med anor från 70-talet. Det är oftast samma namn som dyker upp om och om igen i svenska fotosammanhang sedan den tiden.
Gunnar Djerf skrev:
”Otroligt att man kan tjafsa om könsfördelning bland hobbyutövare också.
Vad ska vi killar göra för att kvinnor ska vara nöjda, ska vi proklamera naturfotofria veckor, när bara kvinnor får vara i naturen?
Kvinnor, om det är för få kvinnliga naturfotografer så får ni väl palta er ut i skogen.
Om någon kille tycker att det är för många kvinnliga xyzåäö-fotografer så får han väl försöka jämna ut det.
Spelar det någon roll? Är det inte upp till den enskilde att välja motiv, likaväl som det är upp till var och en att titta på de bilder man är intresserad av.”
Det är klart man kan tjafsa om det, könsfördelning kan man ALLTID tjafsa om därför att så länge fördelningen är ojämn så finns det en orsak till det. Det vore idiotiskt att tro att den skeva könsfördelningen inom fotografi – för det jag refererar till är egentligen fotografi som bransch i sin helhet, inte bara naturfotografi – är någon slags statistisk slump.
”Hon är aggressiv och kaxig och många svar är flummiga. Typiskt gymnasialt tyckande!” (Wolfgang Gerlach)
Och, tja, det där tyckte jag mest var roande, faktiskt. Ja, det stämmer väl att jag är kaxig, jag har aldrig varit den tysta blyga typen.
Att jag skulle vara flummig tycker jag däremot inte det finns någon grund för att påstå, jag anstränger mig för att inte tillgripa floskler utan underbygga mina argument på ett någorlunda lättfattligt sätt. Om det är någonting du inte förstår är det väl bara att fråga!
Och gymnasiet gick jag ut för ett par år sedan…..
Magnus Persson skrev:
”Jag är medveten om patriarkatet och försöker själv tänka på hur mitt agerande och mina uttalanden påverkar strävan mot jämställdhet.
Trots detta, blir jag förvånad över att se sådana aggressiva påhopp mot en samling fotoentusiaster som ser en tjusning i att avbilda vackra ting från vår omvärld till fotografier.
Just naturfotografer måste väl vara bland det mest omanliga eller "fjolliga" som går att uppbringa på denna jord?! (Vågar jag säga som själv är glad för just naturfotografi!!)
Säger någon "naturfotograf" tänker jag inte på en slipsklädd kvinnoförnedrande tölp, utan snarare på en skogs-mulle-typ, varm, kramgo empatisk kille som gillar djur och natur.
Jag har svårt att se hur mina bilder från skogen påverkar kvinnokampen negativt...
Naturfotografi handlar ju knappast om att befästa könsklyftor eller förnedra kvinnor.”
Jag avhåller mig oftast ifrån att kasta ur mig citat, eftersom det oftast ändå inte går att greppa ett sammanhang ur en lösryckt mening utan att besitta någon ytterligare kunskap om den citerade texten. Men nu tänker jag citera ändå, från rättviseteoretikern Iris Marion Youngs essä ”Förtryckets fem ansikten”:
”Många amerikaner skulle exempelvis hålla med om att ”förtryck” var en korrekt beskrivning av de svarta sydafrikanernas situation under apartheid. Dessutom har förtryck traditionellt förknippats med kolonial erövring eller maktutövning.
(…...)
Däremot är det i det dominerande politiska språkbruket otänkbart att använda ordet förtryck för att beskriva situationen i vårt eget samhälle. Förtryck är någonting som är typiskt för de andra och annorlunda.”
Vad jag menar är att det naturligtvis är mer komplext än att den som förtrycker i alla lägen är en ”slipsklädd kvinnoförnedrande tölp”. Att naturfotografi handlar om naturen är ingenting jag motsätter mig, däremot kan företeelsen som så många andra verka på ett uteslutande sätt helt enkelt genom att följa ett rådande regelverk av normer som är antingen manligt eller kvinnligt förbehållna, och båda är likvärdigt konserverande.
Jag ansluter mig gärna till resonemanget kring naturfotografin och dess ”Hemingway-komplex” som Calle Fjällstål förde här tidigare:
”(…..)Den traditionella manliga fotografin genomsyras till stor del av ett otroligt fjantigt Hemingway-komplex där drömmen om storviltsjakt och äventyr har kalkerats över till fotografin. Än så länge verkar denna genre ha rätt stort inflytande men det tror jag kommer att ändras när stockkonservativa "stenåldersmän" till slut kommer att dö ut i brist på partners då förhoppningsvis kvinnorna utvecklas till skillnad från dessa manliga dinosaurier. Förmodligen dröjer det väl länge då jämlikheten inte direkt löper amok, men den generation som växer upp nu hoppas jag kommer att ändra könsrollerna mer än nån annan period i historien. (….) ” (fjalstal)
Senast ändrad:
Gunnar D
Aktiv medlem
"Det är klart man kan tjafsa om det, könsfördelning kan man ALLTID tjafsa om därför att så länge fördelningen är ojämn så finns det en orsak till det. Det vore idiotiskt att tro att den skeva könsfördelningen inom fotografi – för det jag refererar till är egentligen fotografi som bransch i sin helhet, inte bara naturfotografi – är någon slags statistisk slump."
Men det är väl få sysslor där det är så lätt för en kvinna att vara jämnställd som inom fotografisk verksamhet.
Om du nu tycker att det är för lite kvinnligt naturfotograferande så ut med dig i skogen o plåta på!
Men skynda dig, för jag går ut nu, så det blir fler manliga naturbilder snart
Men det är väl få sysslor där det är så lätt för en kvinna att vara jämnställd som inom fotografisk verksamhet.
Om du nu tycker att det är för lite kvinnligt naturfotograferande så ut med dig i skogen o plåta på!
Men skynda dig, för jag går ut nu, så det blir fler manliga naturbilder snart
Magnus77
Aktiv medlem
Det där med Hemmingway-komplexet är ett exempel på psykologiska tankegångar som kan slå väldigt fel trots att de i grunden kanske är logiska. Det som många glömmer när det gäller "normer" och att "kalkera över" handlingar, är att i dagens samhälle har de flesta av oss inte växt upp med vapen och jakt som norm. Det är bara något som varit FÖRKNIPPAT med män (i alla tider). ALLA män har emellertid inte jagat. De som jagat har dessutom varit tvungna att LÄRA sig göra det bra. Det handlar om den eviga frågan om arv vs. miljö.
Någon nedärvd "naturlighet" att hålla i ett skjutvapen eller kamera finns heller inte, på grund av att något sådant inte hinner rota sig i generna på 150-200 år. Möjligtvis skulle det finnas en rotad instikt att kasta en sten eller ett spjut, men då är steget till ett gevär eller en kamera inte så kort som man tror, eftersom evolutionstiden som krävs är så lång. Människan har en helt otrolig viljestyrka också, som gör att det går att av tex religiösa skäl bestämma sig för att inte ta upp en sten eller ett spjut och kasta, trots att en hjort springer förbi. Detta är minst sagt få djurarter förunnat.
Då kommer vi till kombinationen ARV och MILJÖ, som också är den mest populära bland forskare idag;
Att följa en hjort med teleobjektiv skulle väl med stark vilja kunna liknas med att följa djuret med ett kikarsikte med avsikt att döda. I sin tur skulle detta kunna liknas vid att följa djuret med pilbåge. Detta i sin tur till spjut. Där någonstans tror jag vi hittar en "naturlighet". Lite långsökt? Det tycker jag iaf.
Om jag tolkar Hemingway-resonemanget i tidigare inlägg rätt, skulle det vara mina komplex för att inte få utöva min naturliga drift att dra hem en hjort till min kvinna, som gör att jag ger mig ut i skogen med en kamera? Detta pressas sedan på av samhället som visar en ikoniserande bild av en man som JÄGARE/NATURFOTOGRAF. "Om du fotograferar natur är du en RIKTIG man!" säger reklamen etc.. Min mamma kanske har sagt till mig när jag var liten "ska inte du jaga/fotografera med de andra killarn så du också blir stark..?" Min far har också varit med i formandet av min foto/jägarpersonlighet och visat mig en Carl Zeiss-kikare på jakt.
Genom att göra detta, befäster jag "jägarnormen" och bekräftar samtidigt klyftorna mellan man och kvinna. Jag visar genom min handling att naturfotografi handlar om undermedveten/förtryckt JAKT och att det är en manlig syssla. Genom att aktivt eller undermedvetet hindra kvinnor jag ser i skogen med kameror och uppmuntra män som fotograferar i naturen, exkluderar jag kvinnor och visar tydligt att detta med naturfoto är MANLIGT. Jag får samtidigt utlopp för mitt behov att jaga, vilket gör att jag blir ännu mer dominant som man och som en följd av detta fortsätter mitt förtryck av kvinnan?
Jag tycker det är långsökt och orimligt.
Det jag nu avslutar inlägget med, Eliana, är förmodligen det som gör att du fortsätter denna "kamp", men det är också det som gör att alla vi killar sitter i ett moment 22-läge;
Det faktum att jag ifrågasätter dig i denna fråga, kan du välja att ta som ett bevis på att män känner sig hotade av kvinnans kamp för "jämlikhet". Det ger dig då stöd i din övertygelse om att det är fel på världen och du ska förändra den. Det innebär att oavsett hur mycket "vi" försöker säga att vissa saker inte är något problem eller att det är onödigt att tjafsa om jämlikhet inom naturfoto, så kommer du att ta detta som ett tecken på att vi inte vill "förstå". Därför kommer dessa debatter att fortsätta i evighet...
Avslutningvis tycker jag att det är viktigt att tjejer är medvetna om sin rätt och att vi killar/män visar dem den respekt de förtjänar som INDIVID. Vi måste också värdera saker som inte har med fysisk kapacitet lite högre.
Det tjejer måste göra i denna kamp mot jämställdhet, är att respektera att olikheter mellan könen kanske inte alltid handlar om förtyck, utan möjligtvis handlar om att naturens utveckling dragit våra sinnen i lite olika riktningar. Vi kanske inte tänker lika, eftersom vi i miljoner år kanske tänkt på olika saker?
Någon nedärvd "naturlighet" att hålla i ett skjutvapen eller kamera finns heller inte, på grund av att något sådant inte hinner rota sig i generna på 150-200 år. Möjligtvis skulle det finnas en rotad instikt att kasta en sten eller ett spjut, men då är steget till ett gevär eller en kamera inte så kort som man tror, eftersom evolutionstiden som krävs är så lång. Människan har en helt otrolig viljestyrka också, som gör att det går att av tex religiösa skäl bestämma sig för att inte ta upp en sten eller ett spjut och kasta, trots att en hjort springer förbi. Detta är minst sagt få djurarter förunnat.
Då kommer vi till kombinationen ARV och MILJÖ, som också är den mest populära bland forskare idag;
Att följa en hjort med teleobjektiv skulle väl med stark vilja kunna liknas med att följa djuret med ett kikarsikte med avsikt att döda. I sin tur skulle detta kunna liknas vid att följa djuret med pilbåge. Detta i sin tur till spjut. Där någonstans tror jag vi hittar en "naturlighet". Lite långsökt? Det tycker jag iaf.
Om jag tolkar Hemingway-resonemanget i tidigare inlägg rätt, skulle det vara mina komplex för att inte få utöva min naturliga drift att dra hem en hjort till min kvinna, som gör att jag ger mig ut i skogen med en kamera? Detta pressas sedan på av samhället som visar en ikoniserande bild av en man som JÄGARE/NATURFOTOGRAF. "Om du fotograferar natur är du en RIKTIG man!" säger reklamen etc.. Min mamma kanske har sagt till mig när jag var liten "ska inte du jaga/fotografera med de andra killarn så du också blir stark..?" Min far har också varit med i formandet av min foto/jägarpersonlighet och visat mig en Carl Zeiss-kikare på jakt.
Genom att göra detta, befäster jag "jägarnormen" och bekräftar samtidigt klyftorna mellan man och kvinna. Jag visar genom min handling att naturfotografi handlar om undermedveten/förtryckt JAKT och att det är en manlig syssla. Genom att aktivt eller undermedvetet hindra kvinnor jag ser i skogen med kameror och uppmuntra män som fotograferar i naturen, exkluderar jag kvinnor och visar tydligt att detta med naturfoto är MANLIGT. Jag får samtidigt utlopp för mitt behov att jaga, vilket gör att jag blir ännu mer dominant som man och som en följd av detta fortsätter mitt förtryck av kvinnan?
Jag tycker det är långsökt och orimligt.
Det jag nu avslutar inlägget med, Eliana, är förmodligen det som gör att du fortsätter denna "kamp", men det är också det som gör att alla vi killar sitter i ett moment 22-läge;
Det faktum att jag ifrågasätter dig i denna fråga, kan du välja att ta som ett bevis på att män känner sig hotade av kvinnans kamp för "jämlikhet". Det ger dig då stöd i din övertygelse om att det är fel på världen och du ska förändra den. Det innebär att oavsett hur mycket "vi" försöker säga att vissa saker inte är något problem eller att det är onödigt att tjafsa om jämlikhet inom naturfoto, så kommer du att ta detta som ett tecken på att vi inte vill "förstå". Därför kommer dessa debatter att fortsätta i evighet...
Avslutningvis tycker jag att det är viktigt att tjejer är medvetna om sin rätt och att vi killar/män visar dem den respekt de förtjänar som INDIVID. Vi måste också värdera saker som inte har med fysisk kapacitet lite högre.
Det tjejer måste göra i denna kamp mot jämställdhet, är att respektera att olikheter mellan könen kanske inte alltid handlar om förtyck, utan möjligtvis handlar om att naturens utveckling dragit våra sinnen i lite olika riktningar. Vi kanske inte tänker lika, eftersom vi i miljoner år kanske tänkt på olika saker?
jpersson
Aktiv medlem
Det finns många sekelskiftesbilder på äventyrare med bössan i högsta hugg. Se på Bruno Liljefors fantastiska målningar. De avbildar kanske inte jakten i sig men de avspeglar naturen ur jägarens perspektiv.
Jag vågar inte uttala mig om det biologiska arvet eftersom jag inte har tillräcklig kännedom om det. Däremot så vet jag att Europa har varit (är) patriarkaliskt och att naturen har hört till männens domän. Då är det väl inte konstigt att det sociala arvet färgar av sig på dagens naturfotografi. Om det är så, vilket jag tror, så är det inte ett arv som jag vill lämna vidare. Män och kvinnor är till viss del olika och vi fotograferar kanske naturen på olika sätt men varför ska då männens sätt ha företräde?
Sedan kan jag hålla med om att parallellen mellan fotograferingen och jakten inte riktigt går ihop. Lars Jonsson (känd fågelmålare) skriver i ''Fåglar och ljus'' om hur kikaren och kameran förändrade synen på naturen. Det är inte jakt i traditionell mening men det är fortfarande männens domän.
Angående Eliana och diskussionen i sig så tycker jag att diskussionen är viktig och att hon har rätt i mycket av det hon säger. Hon river upp damm och det behövs kanske. Se på djurrättsaktivisterna; de sade självklarheter men ingen gjorde något förrän de tog till en tuffare attityd. Det var svårt att hitta ''vänlig'' mat för 5-10 år sedan men idag finns det på jourbutiken runt hörnet. Samtidigt vill många svenska män arbeta för ökad jämnlikhet och då gör kanske den tuffa attityden mer skada än nytta.
fjalstal
Aktiv medlem
Eftersom inte "Hemingway-komplexet" faller i god jord så får jag väl byta till nått annat då. Jag får kalla det "Sven Hedin-komplexet" istället. Jakten i sig hade nämligen inte huvudrollen i "Hemingway-komplexet" utan det är mer kriterierna för vad som är en riktig man jag vänder mig emot. Anledningen till det är att jag alltid har fallit utanför ramarna för manlig gemenskaps fastställda "normer". Gör jag nåt så är det för att jag vill det, inte för att imponera på nån oavsett kön. Om jag till äventyrs ändå försöker platsa i nån manlig sammanslutning brukar resultatet bli att jag bryter min plats i rangordningen. Det tenderar oftast i att största tuppen på dynghögen (ordförande, stjärnan i klubben, nån med mera utbildning, osv) känner sig hotad eller att de aspirerande småtupparna skyddar sin position så att det bara blir en massa konflikter och ingen utveckling uppnås.
Magnus77 skrev:
"Om jag tolkar Hemingway-resonemanget i tidigare inlägg rätt, skulle det vara mina komplex för att inte få utöva min naturliga drift att dra hem en hjort till min kvinna, som gör att jag ger mig ut i skogen med en kamera?"
Om du har den driften vet jag ju inte men det finns, enligt mig, fortfarande många män som bygger sin världsbild på att männen är dom starka som ska släppa hem "hjortar" till sina svaga kvinnor. I min verklighet stämmer inte det. Min sambo är definitivt "starkare" än mig. Ska vi hugga skog eller gräva diken har jag fortfarande ett litet övertag, men hur ofta gör moderna människor det? Att försöka överföra jägar- eller bonde-samhällets sätt att leva på vår "moderna" livsstil är bara ett sätt att slippa utvecklas för vissa konservativa män.
Magnus77 skrev:
"Om jag tolkar Hemingway-resonemanget i tidigare inlägg rätt, skulle det vara mina komplex för att inte få utöva min naturliga drift att dra hem en hjort till min kvinna, som gör att jag ger mig ut i skogen med en kamera?"
Om du har den driften vet jag ju inte men det finns, enligt mig, fortfarande många män som bygger sin världsbild på att männen är dom starka som ska släppa hem "hjortar" till sina svaga kvinnor. I min verklighet stämmer inte det. Min sambo är definitivt "starkare" än mig. Ska vi hugga skog eller gräva diken har jag fortfarande ett litet övertag, men hur ofta gör moderna människor det? Att försöka överföra jägar- eller bonde-samhällets sätt att leva på vår "moderna" livsstil är bara ett sätt att slippa utvecklas för vissa konservativa män.
xavslut
Avslutat medlemskap
Tror det handlar mycket om identiteter och förebilder. Finns inga, går det sämre med rekryteringen.
Finns ingen Borg, Wilander eller Edberg går det sämre för svensk tennis... Det saknas förebilder att arbeta sig upp mot.
Problemet med kvinnlig naturfoto är att det är få kvinnor som lyckats nå fram till yppersta toppen i naturfotomiljön. Åtminstone här i Sverige.
Nämnger man namnen på de mest kända eller duktiga naturfotograferna i Sverige, då blir det enbart män...
I Naturfotograferna/N finns ännu så länge inga kvinnliga medlemmar. PhotoNatura har 3 kvinnor som medlemmar.
Enda sättet att förändra detta är att de kvinnor som brinner för naturfoto och som har ambitioner att utveckla sig - verkligen gör det också...
Att män skulle ha mer talang än kvinnor är bullshit. Har genom åren haft många kvinnliga deltagare på mina naturfotokurser. Tycker faktiskt det visar på det motsatta. Kvinnor har generellt sätt ett bättre bildsinne än män.
Män är ofta mer fyrkantiga i sitt sätt att fotografera och det blir lätt mycket teknik.
Tror slutligen inte alls på någon form för kvotering. Kvalitet är det viktiga - inget annat!
Att nå enda vägen fram till toppen, kostar enormt med arbete och kräver mycket talang. Få når enda vägen fram - antingen det nu är en man eller kvinna!
På varje kvinnlig naturfotograf går det säkerligen 100 män. Rent logiskt blir det då så att det längre upp i hierakin nästan uteslutande blir män.
Men jag är den första som snabbt vill ha flera kvinnliga framstående naturfotografer. Deras sätt att se på naturen vill jag gärna få uppleva!
Förändringar är bra för alla.
Terje
(bara några tankar från mig)
Finns ingen Borg, Wilander eller Edberg går det sämre för svensk tennis... Det saknas förebilder att arbeta sig upp mot.
Problemet med kvinnlig naturfoto är att det är få kvinnor som lyckats nå fram till yppersta toppen i naturfotomiljön. Åtminstone här i Sverige.
Nämnger man namnen på de mest kända eller duktiga naturfotograferna i Sverige, då blir det enbart män...
I Naturfotograferna/N finns ännu så länge inga kvinnliga medlemmar. PhotoNatura har 3 kvinnor som medlemmar.
Enda sättet att förändra detta är att de kvinnor som brinner för naturfoto och som har ambitioner att utveckla sig - verkligen gör det också...
Att män skulle ha mer talang än kvinnor är bullshit. Har genom åren haft många kvinnliga deltagare på mina naturfotokurser. Tycker faktiskt det visar på det motsatta. Kvinnor har generellt sätt ett bättre bildsinne än män.
Män är ofta mer fyrkantiga i sitt sätt att fotografera och det blir lätt mycket teknik.
Tror slutligen inte alls på någon form för kvotering. Kvalitet är det viktiga - inget annat!
Att nå enda vägen fram till toppen, kostar enormt med arbete och kräver mycket talang. Få når enda vägen fram - antingen det nu är en man eller kvinna!
På varje kvinnlig naturfotograf går det säkerligen 100 män. Rent logiskt blir det då så att det längre upp i hierakin nästan uteslutande blir män.
Men jag är den första som snabbt vill ha flera kvinnliga framstående naturfotografer. Deras sätt att se på naturen vill jag gärna få uppleva!
Förändringar är bra för alla.
Terje
(bara några tankar från mig)
ceicli
Medlem
Har några funderingar...
Obs: mycket generaliseringar,
Det med vilket kön som dominerar inom vilket område har varierat genom tiderna!
Till exempel så räknades matematik som något som kvinnor kunde ägna sina klena hjärnor åt medan de skarpsinniga männen ägnade sig åt språk och filosofi. När matematiken ökade i status så passade männen bättre till det och kvinnorna kunde läsa språk och kanske bli lärare. (Från antikens Grekland och framåt).
Någon gjorde en jämförelse med kockar vilket jag tyckte var bra. För trots allt är det mycket så det ser ut. Och just i "kockdebatten" så har jag sett en och annan text (i andra media- är tyvärr usel på källor) att det kan bero på att tjejerna inte vill jobba sent-tidigt-hela tiden. Sanningshalten i det vill jag låta vara osagt.
Själv gör jag några saker som andra brukar tycka är "konstigt".
-Jag har jobbat som bussförare. Ett yrke där det finns ungefär 20% kvinnor i Sverige. Fick frågan av en kvinnlig passagerare en gång om hur det var att köra buss. "Jodå bra, det finns servo svarade jag." Hon menade som tjej förklarade hon.
-Jag kör motorcykel. Det är ungefär 10% kvinnor i Sverige som gör det. Väcker alltid frågor. Speciellt om vad min mamma tycker. Är alltid lika roligt att se minen på "tanterna" i hennes ålder när jag säger att hon kör själv....
-Jag kan serva och fixa en del på min bil. På parkeringen utanför bussjobbet kom en verkstadskille en gång och var mycket fascinerad över att jag faktiskt bytte batteriet själv. Han tyckte till och med att jag skulle söka jobb i verkstaden. Undras hur låga krav de hade där inne?
Sedan gör jag vissa saker som jag fått höra är "typiskt tjejer".
-Samla kokböcker.
-Kass på ekonomi.
-Har långt hår.
Vilket jag tycker är underligt! (Blir ganska upprörd varje gång någon säger "typiskt tjejer").
Det är ju JAG som gör och ÄR detta. Inte för att jag råkar vara född tjej, utan för att jag är jag!
Fast det är klart, det väcker ju lika stor förvåning när man möter "syster Bror" på sjukhuset.
Det tycker jag är det svåra i dagens samhälle, att alla, oavsett kön, bara ska bli sedda som just kön! För samtidigt som vi ska vara så individuella så ska alla passa in i någon sorts gemensam mall.
För att återgå till mig: jag har aldrig varit- och kommer aldrig att bli- en "tjejig tjej" och inte heller någon "pojkflicka". Har inte utseendet för endera heller (ni får tro på mitt ord tills jag lyckats ladda upp ett foto på mig).
Det här inlägget är proppat med generaliseringar (alltså "folk") men förhoppningsvis har jag belyst dem med exempel. För mycket har jag upplevt.
Har följt Mattias Klum lite löst i media. Tror jag läst någon enstaka gång att hans andra (kvinnliga) halva också är med och jobbar ute i djungeln. Någon som vet mer?
Det jag tror att jag vill ha sagt är att vi ska se varandra som människor rent generellt. Fast det finns lite hinder i vägen, trots de lagar vi har. Mycket är "gammal tradition" och invanda tankebanor.
För 17, jag blir ju själv förvånad när jag ser en tjej i en lastbil eller på en MC, fast jag vet att det inte är något konstigt alls med det!
Lev väl!
Obs: mycket generaliseringar,
Det med vilket kön som dominerar inom vilket område har varierat genom tiderna!
Till exempel så räknades matematik som något som kvinnor kunde ägna sina klena hjärnor åt medan de skarpsinniga männen ägnade sig åt språk och filosofi. När matematiken ökade i status så passade männen bättre till det och kvinnorna kunde läsa språk och kanske bli lärare. (Från antikens Grekland och framåt).
Någon gjorde en jämförelse med kockar vilket jag tyckte var bra. För trots allt är det mycket så det ser ut. Och just i "kockdebatten" så har jag sett en och annan text (i andra media- är tyvärr usel på källor) att det kan bero på att tjejerna inte vill jobba sent-tidigt-hela tiden. Sanningshalten i det vill jag låta vara osagt.
Själv gör jag några saker som andra brukar tycka är "konstigt".
-Jag har jobbat som bussförare. Ett yrke där det finns ungefär 20% kvinnor i Sverige. Fick frågan av en kvinnlig passagerare en gång om hur det var att köra buss. "Jodå bra, det finns servo svarade jag." Hon menade som tjej förklarade hon.
-Jag kör motorcykel. Det är ungefär 10% kvinnor i Sverige som gör det. Väcker alltid frågor. Speciellt om vad min mamma tycker. Är alltid lika roligt att se minen på "tanterna" i hennes ålder när jag säger att hon kör själv....
-Jag kan serva och fixa en del på min bil. På parkeringen utanför bussjobbet kom en verkstadskille en gång och var mycket fascinerad över att jag faktiskt bytte batteriet själv. Han tyckte till och med att jag skulle söka jobb i verkstaden. Undras hur låga krav de hade där inne?
Sedan gör jag vissa saker som jag fått höra är "typiskt tjejer".
-Samla kokböcker.
-Kass på ekonomi.
-Har långt hår.
Vilket jag tycker är underligt! (Blir ganska upprörd varje gång någon säger "typiskt tjejer").
Det är ju JAG som gör och ÄR detta. Inte för att jag råkar vara född tjej, utan för att jag är jag!
Fast det är klart, det väcker ju lika stor förvåning när man möter "syster Bror" på sjukhuset.
Det tycker jag är det svåra i dagens samhälle, att alla, oavsett kön, bara ska bli sedda som just kön! För samtidigt som vi ska vara så individuella så ska alla passa in i någon sorts gemensam mall.
För att återgå till mig: jag har aldrig varit- och kommer aldrig att bli- en "tjejig tjej" och inte heller någon "pojkflicka". Har inte utseendet för endera heller (ni får tro på mitt ord tills jag lyckats ladda upp ett foto på mig).
Det här inlägget är proppat med generaliseringar (alltså "folk") men förhoppningsvis har jag belyst dem med exempel. För mycket har jag upplevt.
Har följt Mattias Klum lite löst i media. Tror jag läst någon enstaka gång att hans andra (kvinnliga) halva också är med och jobbar ute i djungeln. Någon som vet mer?
Det jag tror att jag vill ha sagt är att vi ska se varandra som människor rent generellt. Fast det finns lite hinder i vägen, trots de lagar vi har. Mycket är "gammal tradition" och invanda tankebanor.
För 17, jag blir ju själv förvånad när jag ser en tjej i en lastbil eller på en MC, fast jag vet att det inte är något konstigt alls med det!
Lev väl!
ceicli
Medlem
Re: Har några funderingar...
Skrev en detalj fel, får skylla på den tidiga timmen! Stycket ska vara:
-Jag har jobbat som bussförare. Ett yrke där det finns ungefär 20% kvinnor i Sverige. Fick frågan av en kvinnlig passagerare en gång om hur det var att köra buss som tjej. "Jodå bra, det finns servo svarade jag." Hon menade med passagerarna förklarade hon.
Ursäkta!
Skrev en detalj fel, får skylla på den tidiga timmen! Stycket ska vara:
-Jag har jobbat som bussförare. Ett yrke där det finns ungefär 20% kvinnor i Sverige. Fick frågan av en kvinnlig passagerare en gång om hur det var att köra buss som tjej. "Jodå bra, det finns servo svarade jag." Hon menade med passagerarna förklarade hon.
Ursäkta!
mipert
Aktiv medlem
Re: Har några funderingar...
Men du blir väl inte fövånad egentligen över att se en tjej på motorcykel? I ordets rätta betydelse.
För övrigt vad gäller att kvinnorna inte skall klaga utan det är bara att ge sig ut och fotografera om de tycker det saknas kvinnliga naturfotografer är det kanske inte så enkelt.
Problemet ligger nog mer i att de kvinnor som vill bli bli framgångsrika naturfotografer kanske har en extra mur att kämpa emot?
Jag glömmer ofta bort att det är ganska vanligt att kvinnor ofta har det svårare i många sammanhang. Jag pratade med min fru om det i går och jag är fortfarande förbannad. Exempelvis är det vanligt att kvinnor får lägre löneutveckling eftersom de ”kommer att få barn och vara borta”.
Jag har jobbat som assistent åt tre kvinnliga fotografer och aldrig reflekterat så mycket över det men jag vet att det finns vissa jobb som de haft svårare att få i början av sin karriär, exempelvis har de inte lika ofta fått jobb av typen interiörbilder, bilfotograferingar, stora produktjobb med mera. Mat, porträtt och mode har varit helt OK att ge dem.
Det finns många spärrar, jag skulle exempelvis kunna tänka mig (i teorin) att jobba ett år som assistent åt någon av sveriges bättre modefotografer men inte en chans i h..e att jag skulle få det jobbet. Enbart på grund av min ålder. Jag har kompetensen, erfarenheten och bär utan problem tunga väskor en hel dag.
Samma sak drabbas nog alldeles för många kvinnor av.
Monika är ofta bortglömd. Hon är en viktig del i företaget Klum Photography. Fotograf och organisatör.
Det är inte alls konstigt att reagera på det som avviker från det vanliga. Det har med överlevnad att göra, vi skall reagera på det som avviker. Ser jag en lastbilchaffis med permanent så tittar jag till och en kort analysprocess startar i mitt huvud.
Men du blir väl inte fövånad egentligen över att se en tjej på motorcykel? I ordets rätta betydelse.
För övrigt vad gäller att kvinnorna inte skall klaga utan det är bara att ge sig ut och fotografera om de tycker det saknas kvinnliga naturfotografer är det kanske inte så enkelt.
Problemet ligger nog mer i att de kvinnor som vill bli bli framgångsrika naturfotografer kanske har en extra mur att kämpa emot?
Jag glömmer ofta bort att det är ganska vanligt att kvinnor ofta har det svårare i många sammanhang. Jag pratade med min fru om det i går och jag är fortfarande förbannad. Exempelvis är det vanligt att kvinnor får lägre löneutveckling eftersom de ”kommer att få barn och vara borta”.
Jag har jobbat som assistent åt tre kvinnliga fotografer och aldrig reflekterat så mycket över det men jag vet att det finns vissa jobb som de haft svårare att få i början av sin karriär, exempelvis har de inte lika ofta fått jobb av typen interiörbilder, bilfotograferingar, stora produktjobb med mera. Mat, porträtt och mode har varit helt OK att ge dem.
Det finns många spärrar, jag skulle exempelvis kunna tänka mig (i teorin) att jobba ett år som assistent åt någon av sveriges bättre modefotografer men inte en chans i h..e att jag skulle få det jobbet. Enbart på grund av min ålder. Jag har kompetensen, erfarenheten och bär utan problem tunga väskor en hel dag.
Samma sak drabbas nog alldeles för många kvinnor av.
Senast ändrad:
ceicli
Medlem
Re: Re: Har några funderingar...
"Det är inte alls konstigt att reagera på det som avviker från det vanliga. Det har med överlevnad att göra, vi skall reagera på det som avviker. Ser jag en lastbilchaffis med permanent så tittar jag till och en kort analysprocess startar i mitt huvud.
Men du blir väl inte fövånad egentligen över att se en tjej på motorcykel? I ordets rätta betydelse."
Ok! Jag menade nog att "hajja till" när jag skrev förvånad. Fast jag borde inte hajja till......
"Det är inte alls konstigt att reagera på det som avviker från det vanliga. Det har med överlevnad att göra, vi skall reagera på det som avviker. Ser jag en lastbilchaffis med permanent så tittar jag till och en kort analysprocess startar i mitt huvud.
Men du blir väl inte fövånad egentligen över att se en tjej på motorcykel? I ordets rätta betydelse."
Ok! Jag menade nog att "hajja till" när jag skrev förvånad. Fast jag borde inte hajja till......
