Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

Produkter
(logga in för att koppla)
Terje skrev:
Precis Anna - det är även min mening. Och du har lyckats får fram en diskussion i ämnet. Och att olika kommer med sin syn på ämnet...

Precis vad som sker...

Terje

kul att du ser det på det viset. visst är det tråkigt med klyschor och fördomar och generaliseringar, men jag tror att det kan finnas ett syfte i att tala om dem, ser inte att det skulle vara bättre att Inte göra det tex. visst kan man vänta tills man eventuellt ändrar sig, men varför det? man ändrar sig förresten troligtvis inte förren man på nåt vis om talat om det ändå.-)

tack för bildvisningen också!
 
Re: Re: naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

Kolingen skrev:


Att söka sig till det vackra är för många ett sätt att stå ut med alla råa krassa bilder vi matas med dygnet runt.

även om jag inte just har natur som område så fotograferar jag rätt mkt "form och färg", mest för sakens skull, för att det är meditativt, inte så mkt för bilden egentligen. att det handlar mer om vägen än om målet i det fallet.

sen är det inte alltid jag accepterar det eller är glad i detta då jag är vädigt resultatinriktad och räknar mål...


Kolingen skrev:


Snarare tvärt om det finns massor med naturbilder här på FS som griper tag och väcker eftertänksamhet. De kan dock kräva att betraktaren öppnar sina sinnen och ser bortom det uppenbara i bilden.

Hälsningar Marlene

absolut ska man kräva något av betraktaren, är man inte beredd att ens försöka ta in en bild, eller har ett uns av inlevelseförmåga så spelar det nog ingen roll vad en fotograf "presenterar". men detta innebär ju inte att man även kan ställa krav på fotografen. att jag inte hör vad du säger tex måste ju inte nödvändigtvis bero på att jag hör jäkligt dåligt ( eller inte vill höra) . det kan ju vara du också som har lindat in det du säger till oigenkännlighet eller inte egentligen vill att jag ska höra vad du säger

det där ligger ju alltid på båda parter menar jag
 
Re: Re: Re: naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

ariadne skrev:
det kan ju vara du också som har lindat in det du säger till oigenkännlighet eller inte egentligen vill att jag ska höra vad du säger

det där ligger ju alltid på båda parter menar jag

Fullständigt sant det du säger. Och ibland vill jag ha det så. Personligen har jag väldigt svårt för bilder eller ja konst överhuvudtaget där budskapet blir för uppenbart där det kastas i ansiktet på mig, där jag utan att ha en chans till tolkning måste köpa skaparens tanke. Men alla är vi ju olika därför blir ju våra biler och vårt bildspråk olika det är ju det som ger kvalite och variation.

Marlene
 
Re: Re: Re: Re: naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

Kolingen skrev:
Fullständigt sant det du säger. Och ibland vill jag ha det så. Personligen har jag väldigt svårt för bilder eller ja konst överhuvudtaget där budskapet blir för uppenbart där det kastas i ansiktet på mig, där jag utan att ha en chans till tolkning måste köpa skaparens tanke. Men alla är vi ju olika därför blir ju våra biler och vårt bildspråk olika det är ju det som ger kvalite och variation.

Marlene

jag tycker det kan vara befriande med uppenbara budskap, saker som liksom träffar mig direkt. men inte bara givetvis. underfyndighet eller ett budskap eller en känsla som är lite mera dold är också tilltalande.

sen beror det ju faktiskt också på vad som sägs. tycker man att det som sägs ( det man hör sägas iaf..) är ointressant så tycker man ju det oavsett om det sades i klartext eller om det sades "indlindat"
 
Re: Re: Re: Re: Re: naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

ariadne skrev:
jag tycker det kan vara befriande med uppenbara budskap, saker som liksom träffar mig direkt.

Jo men det har kanske lite med livssynen att göra.
Jag har haft en syn på livet då allt var Svart eller Vitt, Ja eller Nej osv Nu mer har livet gått in i en fas av en massa njae, kanske, mm.

Jag är inte lika tvärsäker på något alls längre. Då blir de raka budskapen lite för påtvingande och skapar mest en irritation över att någon försöker pracka på mig sin åsikt, utan att ge mig utrymme för tvivel


Men detta står bara för mig. Det är som sagt upp till var och en att gilla det dem vill :)
marlene

Vill tillägga att det finns raka budskap skapade med finnes som jag givetvis tar till mig
 
Senast ändrad:
Mycket intressanta bilder du länkar till, Terje. Och de visar nog på ett bra sett vilken bredd det finns inom detta område. Av naturliga skäl vore det mindre lämpligt att försöka visa på motsatsen vad gäller bildexempel.

Men, bredden är alltid lika med sin ytterlighet - mellan dessa finns det vi brukar kalla det normala eller typiska. För inte hävdar du väl att dessa exempel är representativa på något sätt, eller?

Det är också väldigt svårt att göra individuella nedslag av andra orsaker. Ingen ifrågasätter t.ex. person A:s val av film eller motiv och perspektiv när vi hört dennes motivering till varför han tycker om att uttrycka sig på ett visst sätt. Det är naturligtvis alldeles sant och riktigt det han hävdar!

Det intressanta uppstår däremot när vi upptäcker att kanske 9 av 10 (en påhittad siffra som dock i vissa fall inte känns alldeles orealistisk) väljer samma sorts film, motiv och form av bildspråk för att uttrycka sig.

Är man någorlunda nyfiken så är de naturliga frågorna: Hur kan det komma sig? och Varför?
 
fargo skrev:

Det intressanta uppstår däremot när vi upptäcker att kanske 9 av 10 (en påhittad siffra som dock i vissa fall inte känns alldeles orealistisk) väljer samma sorts film, motiv och form av bildspråk för att uttrycka sig.

Är man någorlunda nyfiken så är de naturliga frågorna: Hur kan det komma sig? och Varför?

Det kan ju bero på att det finns många (iaf på FS) som är mer eller mindre nybörjare, i början av sin "fotografiska karriär" väljer att göra som andra gör för att de ser att det ger ett bra resultat, men senare börja exprimentera med andra saker för att hitta en egen stil och teknik som passar...det kan iaf vara en delförklaring.
 
fargo skrev:


Det intressanta uppstår däremot när vi upptäcker att kanske 9 av 10 (en påhittad siffra som dock i vissa fall inte känns alldeles orealistisk) väljer samma sorts film, motiv och form av bildspråk för att uttrycka sig.

Är man någorlunda nyfiken så är de naturliga frågorna: Hur kan det komma sig? och Varför?

En intressant frågeställning som jag tror borde ställas i ett större perspektiv. Inget jag tror är särskilt unikt för naturfotografi. Samma frågor kan man ställa sig om det mesta i konst musik foto. Vad får oss att följa strömmen........
Marlene
 
håller med kim, men tror också att det kan vara tvärtom -

att en nybörjade inte vet "vad som är rätt och bra" men en erfaren vet "vad som är rätt" och det blir en norm. min erfarenhet är iaf inte att den exprimentella fotograferingen inte finns hos nybörjare. tvärtom.
 
När jag började fotografera naturbilder (runt 1990) försökte jag göra mycket personliga bilder som skiljde sig från "vykortsbilder" så mycket som möjligt, exempel 1 2 3 sen så började jag ta en del mer "traditionsenliga" bilder oxå..jag tycker om att variera mig mellan många olika stilar och motiv.
 
Senast ändrad:
ariadne skrev:
min erfarenhet är iaf inte att den exprimentella fotograferingen inte finns hos nybörjare. tvärtom.
Det hänger på talang också, tycker jag. Och det kan man inte få genom erfarenhet....Antingen föds man med det eller inte.
 
fargo skrev:
Mycket intressanta bilder du länkar till, Terje. Och de visar nog på ett bra sett vilken bredd det finns inom detta område. Av naturliga skäl vore det mindre lämpligt att försöka visa på motsatsen vad gäller bildexempel.

Men, bredden är alltid lika med sin ytterlighet - mellan dessa finns det vi brukar kalla det normala eller typiska. För inte hävdar du väl att dessa exempel är representativa på något sätt, eller?

Det är också väldigt svårt att göra individuella nedslag av andra orsaker. Ingen ifrågasätter t.ex. person A:s val av film eller motiv och perspektiv när vi hört dennes motivering till varför han tycker om att uttrycka sig på ett visst sätt. Det är naturligtvis alldeles sant och riktigt det han hävdar!

Det intressanta uppstår däremot när vi upptäcker att kanske 9 av 10 (en påhittad siffra som dock i vissa fall inte känns alldeles orealistisk) väljer samma sorts film, motiv och form av bildspråk för att uttrycka sig.

Är man någorlunda nyfiken så är de naturliga frågorna: Hur kan det komma sig? och Varför?

9 av 10 gör det som förväntas och belönas... 1 av 10 gör det från egna preferenser... Enkelt! Så är det inom naturfoto - och inom ALLA motivområden...

Terje
 
ariadne skrev:
kul att du ser det på det viset. visst är det tråkigt med klyschor och fördomar och generaliseringar, men jag tror att det kan finnas ett syfte i att tala om dem, ser inte att det skulle vara bättre att Inte göra det tex. visst kan man vänta tills man eventuellt ändrar sig, men varför det? man ändrar sig förresten troligtvis inte förren man på nåt vis om talat om det ändå.-)

tack för bildvisningen också!

Klyschor, fördomar och generaliseringar har jag kämpat emot helt sedan jag flyttade till Sverige 1987. Från början var det frontalkrock... Under alla år har jag fått kämpa hårt för att bredda naturfotografin. Visst har jag lyckats, till viss del... Men till min fasa har jag och min bildsyn gett upphov till nya klyschor, fördomar och generaliseringar... Inte från mig utan från många som kommit efter. Vertikalpanorerade träd har nu blivit så allmänt förekommande att skarpa träd skiner med sin frånvaro... *satt på sin spets, givetvis*

Fast det finns andra motivområden som upplevs som ännu mer smalsynt. Modefotografi, exempelvis. Fast här är man ju helt i händerna på gällande trender och snabba klipp. Dessutom vill alla markera sig som nyskapande, vilket resulterar i att inga är det... I den miljön blir en traditionalist udda... ;)

Irving Penn, Richard Avedon och Anton Corbijn - det räcker med dessa tre. Sedan har man sett alla andra också... *satt på sin spets, givetvis*

Terje
 
ariadne skrev:
håller med kim, men tror också att det kan vara tvärtom -

att en nybörjade inte vet "vad som är rätt och bra" men en erfaren vet "vad som är rätt" och det blir en norm. min erfarenhet är iaf inte att den exprimentella fotograferingen inte finns hos nybörjare. tvärtom.

Problemet med mycket inom den experimentella naturfotograferingen är att det ofta stannar vid "kul grej" eller "testade detta" eller "fläktade runt lite med kameran". Få går vidare i bildskapandet. Och utnyttjar den tekniken man lärt sig till något konkret. Ett ärligt budskap, symbolik eller personliga uttryck.

Dessutom saknas det ofta en genuin kärna i bildskapandet. Många gör impressionistiska bilder eller surrealistiska för den del, mest för att det är populärt hos andra fotografer. Få söker sig tillbaks till kärnan; till Monet, Renoir, Cezanne, Man Ray eller Matisse.

Insikten saknas ofta...

Terje
 
Terje skrev:
Problemet med mycket inom den experimentella naturfotograferingen är att det ofta stannar vid "kul grej" eller "testade detta" eller "fläktade runt lite med kameran". Få går vidare i bildskapandet. Och utnyttjar den tekniken man lärt sig till något konkret. Ett ärligt budskap, symbolik eller personliga uttryck.

Alla är barn i början...men om man stannar vid en "kul grej" så kan det ju inte bli mer än "barnstadiet" heller.

Terje skrev:
till Monet, Renoir, Cezanne, Man Ray eller Matisse.

Matisse är den jag gillar bäst av dem.
 
Senast ändrad:
Precis Kim!
Och om naturfotografin verkligen ska kunna utveckla sig ytterligare måste många bli vuxna!

Man kan ju inte stanna kvar på lekskolan hela livet heller... ;)

Terje


PS! Fast man får givetvis inte förlora barnasinnet - då är det klippt...
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar