naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

[Kanadabalsam]

Kim10D skrev:
Det räcker med en sån enkel sak som högre färgmättnad, för att kalla det för förskönande av verkligheten?

Olika filmer passar olika typer av natur och ljus. En filmsort ger en granskog fel grönska medans en annan kommer närmare. En filmsort är bättre på lågdagrar medans en annan är bättre på högdagrar. Välj film efter motiv för att få en så nära verkligheten du kan komma upplevelse. Det är inte så extremt stora skillnader i färgåtergivning så det kan kallas försköning av verkligheten i stor skala. Till tex dimma kan en grovkornig film passa bra för att få fram känslan av hur det var. Verkligheten är oftast skönare än på bild.

 

[sagan]

Kim10D skrev:
..jag skulle säga att verkligheten t.o.m är vackrare än på bild.

Kanadabalsam skrev:
Verkligheten är oftast skönare än på bild.

Nu verkar det som om vi förstår varandra.

 

[Kanadabalsam]

Ett problem vad gäller försköning är när du fixar undan grässtrån runt en blomma t.ex. Så ser det faktiskt inte ut i naturen men å andra sidan nästa besökare som ser blomman med de borttrimmade stråna ser blomman på samma sätt som kameran.

 

[sagan]

Åh andra sidan kan du använda grässtråna som softare emellan kameran och blomman...det är ju nästan ännu snyggare.

 

[Kanadabalsam]

Tex. experiment med oskärpa skulle kanske kunna anses som försköning om det blir en bra bild men att verkligheten skulle bli annorlunda för det stämmer inte alls vore knepigt om verkligheten ändrar sig pga en oskarp bild. Tror knappast någon som betraktar bilden tror att verkligheten är sådan heller och känner sig lurad.

 

[Kanadabalsam]

En fågel som sveper genom granskogsdunklet kan faktiskt upplevas liknande en panorerad bild med oskarpa granstammar och grenar och fågeln skarp då du följer den med blicken. En sådan bild blir heller ingen försköning.

 

[ariadne]

Terje skrev:
Problemet med mycket inom den experimentella naturfotograferingen är att det ofta stannar vid "kul grej" eller "testade detta" eller "fläktade runt lite med kameran". Få går vidare i bildskapandet. Och utnyttjar den tekniken man lärt sig till något konkret. Ett ärligt budskap, symbolik eller personliga uttryck.Terje

håller med dig till viss del, uppfattar dig lite som att menar att man på nåt vis inte kan ta sig själv på allvar och fotograferar lite hipp som happ och aldrig vågar stå för det man gör riktigt. " men jag bara knäppte av en rulle" menar det kan ju bli en grej att gömma sig bakom det. MEN jag tycker inte att detta nödvändigtvis måste vara ett problem. det beror nog på hur man är som människa. tror att vi är så vana vid att man ska "göra ett riktigt" jobb och lägga ner massor med energi och ha kunskaper , man inte bara slumpartat ta sig fram exprimentera lite vad man känner för. men varför inte egentligen? att man går vidare betyder inte nödvändigtvis att det blir bättre som jag ser det. det blir bara på ett annat sätt. man ställs inför nya frågor och tvingas liksom på något sätt att uteckla sig om man inte ska tröttna helt på sig själv och det man gör.men jag tror att det där är lite föreställningar vi har, att man liksom inte bara kliva upp på scenen, exprimentera loss lite, och sen gå nånnannanstans. men varför inte?.-)

Terje skrev:
Dessutom saknas det ofta en genuin kärna i bildskapandet. Många gör impressionistiska bilder eller surrealistiska för den del, mest för att det är populärt hos andra fotografer. Få söker sig tillbaks till kärnan; till Monet, Renoir, Cezanne, Man Ray eller Matisse.

Insikten saknas ofta...

Terje

hur menar du med kärna? menar du att det saknas något som liksom bottnar i någonting som inte bara är efterapning utan kommer från en själv?

 

[ariadne]

Terje skrev:
Precis Kim!
Och om naturfotografin verkligen ska kunna utveckla sig ytterligare måste många bli vuxna!

Man kan ju inte stanna kvar på lekskolan hela livet heller...

Terje


PS! Fast man får givetvis inte förlora barnasinnet - då är det klippt...

nu blir jag nyfiken. hur definerar du vuxen här i detta sammanhang? och hur definrerar du barnasinne? ( som tydligen är okej)

 

[Kanadabalsam]

Exempel på att ge en förskönad bild (skulle jag tro att frågeställaren menar) av verkligheten skulle vara en överkörd hare i vacker solnedgång. Det handlar bara om hur den som tittar på bilden tolkar det hela. Kameran har registrerat precis hur det såg ut och fotografen har valt motivet. Om nu någon tolkar det som en förskönad bild av naturen så är den tolkningen helt fel sett ur ett verklighetsperspektiv. Folk som bara ser vad som kallas vackra naturbilder skulle alltså enligt "försköningsteorin" ges en skev bild av verkligheten. Det resonemanget känns helt fel. Att naturfotografer ofta väljer motiv i vackert eller speciellt ljus beror förmodligen på att dom tycker det är vackert och att det skapar mer för ögat.

 

[Kanadabalsam]

Terje skrev:
Problemet med mycket inom den experimentella naturfotograferingen är att det ofta stannar vid "kul grej" eller "testade detta" eller "fläktade runt lite med kameran". Få går vidare i bildskapandet. Och utnyttjar den tekniken man lärt sig till något konkret. Ett ärligt budskap, symbolik eller personliga uttryck.Terje

Det här tycker jag är helt rätt. Det är för lite helhjärtad inställning till det du håller på med. Ta vara på de erfarenheter du fått vid tidigare fototillfällen och gör något bättre av det, utveckla dig. Det behöver inte betyda att allt ska ske fort utan kan lika gärna gå stegvis i ett makligare tempo.

 

[Wolfgang]

Hur definieras försköning?

I all fotografi finns försköningseffekt eller dramatisering, i mode t ex förskönar man genom smink och val av perspektiv och ljus, i krigsfotografin dramatiserar man eländet på samma sätt (förutom smink).

När man tänker på naturfotografins utveckling, så tänker många på helheten.
Men varje enskild fotograf måste ju tänka på sin egen utveckling. Har man aldrig fotograferat makro till exempel, så är det ju en personlig utveckling att börja med det, även om vissa personer kan vara trötta på makro på grund av att de har sett för många eller andra som inte har sett nå't, eftersom de inte tycker om makro överhuvudtaget.

Man fotograferar ju för egen del.

 

[Kanadabalsam]

"De flesta naturbilder som anses bra har en slående enkelhet i komposition och motiv. Få färger, få bildelement, enkel komposition, absolut inget störande vasstrå i vägen, ingen störande bakgrund. Naturen som en trädgård. Ett sorts Eden som inte finns. Hur ofta ser naturen ut så?"

Läste det här i senaste expertsvaret i Terjes hörna. "Ett sorts Eden som inte finns." Då frågar jag mig hur bilden över huvud taget lyckats bli exponerad? Exponera något som inte existerar? Verkar ju helt vridet. Är det med på bilden så ser verkligheten ut så. Även det som inte råkat blivit med. Bara för att man kikar genom ett objektiv så förvandlas inte världen till ett Eden. Det klart ser man bara en sorts bilder hela livet och aldrig är ute i naturen då kan verkligheten där ute bli som man lärt sig. Välkommen till den falska verkligheten där ingenting stämmer alls som Ebba Grön sjunger.

 

[xavslut]

Kanadabalsam skrev:
Nej nu blev det missuppfattning, det klart utan fantasi så skapar du inte de bilder du vill ha, du måste skapa bilder med hela sinnet, men jag menar ihopfantiserade bilder, alltså dubbelexponeringar och sånt, de ger en skev bild av verkligheten, jag tar sådana bilder också. Verkligheten blir då förskönad enligt mina tankebanor om bilden nu blir lyckad. Men tar du en vacker bild rakt upp och ned som avbildar verkligheten så är det precis som verkligheten är varken mer eller mindre.

"Högsta formen för fotografering är att förvandla något från vad det är, till det du vill det ska vara."

Att förvandla eller förändra måste inte vara det samma som försköna... Att försköna handlar ju om att göra något vackrare eller mer visuellt tilltalande. Att göra bilder efter eget huvud så att bilderna förmedlar det budskap man önskar är inte nödvändigtvis att försköna. Det kan vara det, men inte alltid. Jag gör mina egna bilder, och jag kan frångå motivet så mycket att jag gör bilder där motivförlagan nästan är helt bortsuddad. Bilden har ett helt eget liv, motivet var enbart en infallsvinkel. Verkligheten ligger i varje fotografs egna ögon. Vad är då verklighet?

Terje

 

[xavslut]

fargo skrev:
Ja, det var enkelt! Kanske lite väl enkelt. För att anknyta till olika konstnärer och konststilar (som nämnts i tråden), så har ju målarkonstnärer alltid varit mycket noga med vilken färgskala de använder sig av. Inom fotografin är man ju på ett helt annat sätt utelämnad i filmfabrikantens händer. Men visst har det funnits alternativ till velvia (och 100vs) de senaste dryga 10 åren (och före det var det väl 64:an och 25:an som gällde)?!

Här tror jag att vi i spåren av digitaltekniken kommer att få se mer utav personliga färgskalor även inom naturfotografin då varje fotograf tillåts "göra sin egen film".

För att spåna vidare på det här med motivområden så är min uppfattning den att det är mer likriktat inom naturfotografin och modefotografin än inom andra genrer. Kanske har det att göra med att dessa båda genrer är mer känsliga för de estetiska värden som råder i samhället för sin egen överlevnad.

Ett sista spanaruppdrag: Om 100 år kommer decennierna före och efter detta millenieskifte att kallas "The saturated years".

...och pressfoto är 24mm vidvinkel nära människor eller 300mm med låst bländaröppning på 2,8... Senaste 25 åren har det inte skett något...

Terje

 

[xavslut]

ariadne skrev:
hur menar du med kärna? menar du att det saknas något som liksom bottnar i någonting som inte bara är efterapning utan kommer från en själv?

Många naturfotografer som gör impressionistiska bilder känner inte den grundläggande identiteten eller synsättet. De har andras impressionsitiska fotografier i huvudet. Det blir kopior av kopior. Så skapas hötorgskonst...

Impressionismen slutar vara ism och blir kliché.

Terje

 

[xavslut]

ariadne skrev:
nu blir jag nyfiken. hur definerar du vuxen här i detta sammanhang? och hur definrerar du barnasinne? ( som tydligen är okej)

Alla frågar: vad har du för bländaröppning? Vad har du för slutartid? Varför använde du avtonat gråfilter?

Det viktiga är inte vad som gjorts, utan varför...

Varför är det viktigt att veta hur just DEN bilden gjordes? Vilken meny söker vi efter? Många stannar kvar och frågar de samma frågorna år efter år... Men de går inte vidare i det egna fotograferandet. Då skulle nämligen frågorna haft en annan karaktär... Som: varför är du engagerad av de tankegångerna? Varför är du fascinerad av gravfält från bronsåldern? Varför väljer du att skildra Krisse med en diffus omgivning? Dessa frågor kommer nästan aldrig...

Alla är nybörjare i början, men många stannar kvar där. I tron att faciten ska komma som ett brev på posten - men färdiga mallar till alla konstvärk!

Terje

 

[xavslut]

Kanadabalsam skrev:
"De flesta naturbilder som anses bra har en slående enkelhet i komposition och motiv. Få färger, få bildelement, enkel komposition, absolut inget störande vasstrå i vägen, ingen störande bakgrund. Naturen som en trädgård. Ett sorts Eden som inte finns. Hur ofta ser naturen ut så?"

Läste det här i senaste expertsvaret i Terjes hörna. "Ett sorts Eden som inte finns." Då frågar jag mig hur bilden över huvud taget lyckats bli exponerad? Exponera något som inte existerar? Verkar ju helt vridet. Är det med på bilden så ser verkligheten ut så. Även det som inte råkat blivit med. Bara för att man kikar genom ett objektiv så förvandlas inte världen till ett Eden. Det klart ser man bara en sorts bilder hela livet och aldrig är ute i naturen då kan verkligheten där ute bli som man lärt sig. Välkommen till den falska verkligheten där ingenting stämmer alls som Ebba Grön sjunger.

De flesta naturbilder som anses bra har en slående enkelhet i komposition och motiv. Få färger, få bildelement, enkel komposition, absolut inget störande vasstrå i vägen, ingen störande bakgrund. Naturen som en trädgård. Ett sorts Eden som inte finns. Hur ofta ser naturen ut så?

Detta var inte mitt svar, utan en frågeställning jag fick till frågehörnan... (Om rätt ska vara rätt)

Mitt svar var:
Det beror väl också på den som ser. Många gånger är det nog faktisk så att bildbetraktarna är mer begränsad eller styrd än fotograferna själv. Dels deras syn att titta på bilder eller välja bilder. Men också i de krav som ställs för att bilder ska anses bra. Fotograferna själva ställer mindre av dessa krav. För min egen del handlar det helt om känslor och om bilderna förmedlar något. En van bildbetraktare styrs inte efter gällande "regler" eller trender för den del. Naturen ser aldrig ut som på bild, en fotografisk bild kan aldrig bli annat än en subjektiv redovisning av något som appellerade till konstnären.

Terje

 

[ariadne]

när jag skrev verklighet så syftade jag nog inte på den rent fysiska och absoluta verkligheten ( om det nu finns en sån..)
jag tänkte nog på min subjektiva bild av verkligheten.

menar om jag tar en bild rakt upp och ner, så visst blir det till stor del en kopia av den fysiska verkligheten men det behöver inte säga ett skvatt om den verkligheten jag känner inombords tex. kanske t.o.m gå emot den.

 

[Kanadabalsam]

ariadne skrev:
när jag skrev verklighet så syftade jag nog inte på den rent fysiska och absoluta verkligheten ( om det nu finns en sån..)
jag tänkte nog på min subjektiva bild av verkligheten.

menar om jag tar en bild rakt upp och ner, så visst blir det till stor del en kopia av den fysiska verkligheten men det behöver inte säga ett skvatt om den verkligheten jag känner inombords tex. kanske t.o.m gå emot den.

Det här ger för mig en bild av att försöka manipulera folk som ser på bilder i den riktning jag som fotograf själv önskar och det kan nog fungera för vissa tar till sig allt de ser och hör med hull och hår och är fjärran från verkligheten, de ser världen genom ett plaströr, lika begränsat som ett objektiv släpper in ljuset och detta utnyttjar vissa speciellt tidningsfolk som ofta bara ger en vinkling av det hela. Detta är inte syftet med de bilder jag tar. Mina bilder riktar sig till realistiska personer och inga "gå med strömmen jag hörde det på stan personer", krösamajatyper.

 

[ariadne]

Kanadabalsam skrev:
Det här ger för mig en bild av att försöka manipulera folk som ser på bilder i den riktning jag som fotograf själv önskar och det kan nog fungera för vissa tar till sig allt de ser och hör med hull och hår och är fjärran från verkligheten, de ser världen genom ett plaströr, lika begränsat som ett objektiv släpper in ljuset och detta utnyttjar vissa speciellt tidningsfolk som ofta bara ger en vinkling av det hela. Detta är inte syftet med de bilder jag tar. Mina bilder riktar sig till realistiska personer och inga "gå med strömmen jag hörde det på stan personer", krösamajatyper.

manipulera är ett starkt ord, men okej....

det är inget fult eller konstigt i att till viss del styra. annars kan man liksom lika gärna sätta ut en kamera varsomhelst som tar en bild i minuten och sluta vara aktiv själv. ( vilket förvisso vore intressant.-))

alla har inte likadana filter eller "plaströr" att betrakta verkligheten genom så vill man inte flyta med strömmen så kanske man ska undersöka sina egna filter vilka man betraktar verkligheten genom...

man kan ju tänka sig en bok där jag beskriver verkligheten så objektivt jag bara kan. eller en bok där jag beskriver hur jag upplever den genom mina "filter". om du läser den boken där min subjektiva uppfattaning och upplevelse finns så innebär ju inte det att du börjar betrakta verkligheten så också. det kanske får dig att fundera på hur din bild ser ut