naturfotografi, en förskönad bild av verkligheten

[ariadne]

och vad menar du med realistiska människor?

skulle man vara orealistisk för att man medvetet fotograferar på ett visst sätt?

jag kan ta väldigt "smala" bilder och hålla mig inom ett område hela livet utan att för den skull tro att detta är det enda som finns i världen, att det inte skulle finnas andra människor eller andra sätt att betrakta verkligheten på. jag kan också vara medveten om att jag lever med filter för ögona.

jag likställer inte bilder med "den fysiska verkligheten" vi lever i.

precis som jag inte kräver att varje roman ska vara hämtad ur verkligheten.

 

[Wolfgang]

ariadne skrev:
....andra sätt att betrakta verkligheten på. jag kan också vara medveten om att jag lever med filter för ögona.

jag likställer inte bilder med "den fysiska verkligheten" vi lever i.

precis som jag inte kräver att varje roman ska vara hämtad ur verkligheten.

Intressant, Anna, eftersom Du tycker att naturbilder skall vara realistiska och ej skall "försköna" verkligheten.

 

[ariadne]

"Intressant, Anna, eftersom Du tycker att naturbilder skall vara realistiska och ej skall "försköna" verkligheten."


försköna var nog ett dumt ord av mig.
jag har ingenting emot att man förskönar, det går nog inte att leva utan att göra det. isåfall skulle jag gå iklädd pyjamas dygnet runt och aldrig kamma mig.


vilket jag ofta gör förvisso.
tyvärr.


sen tror jag inte att jag har skrivit att jag efterlyser mer realism i den meningen att fotografera naturen så som den är. jag tycker väl bara att det blir för mkt av samma stil. som inte blir så uttrycksfullt (för mig)

sen jämför ju jag med Min verklighet (känner inte till nån annan...)

 

[Wolfgang]

ariadne skrev:
sen jämför ju jag med Min verklighet (känner inte till nån annan...)

...och så efterlyser Du att andra skall ändra sin verklighet.

 

[ariadne]

ändra sin verklighet(-suppfattning) gör man väl som regel i livet. man har olika syn på saker beroende var man är i livet. man ändrar värderingar, man får upp ögonen för något nytt, om man är öppen eller allmänt nyfiken.

jag har nog inte efterlyst att andra ska ändra sin verklighet(-suppfattning) , jag har bara berättat hur jag upplever saker och ting, och har velat ta del av andras upplevelser/tankar/åsikter

bara så enkelt.

 

[Kanadabalsam]

ariadne skrev:
och vad menar du med realistiska människor?

skulle man vara orealistisk för att man medvetet fotograferar på ett visst sätt?

jag kan ta väldigt "smala" bilder och hålla mig inom ett område hela livet utan att för den skull tro att detta är det enda som finns i världen, att det inte skulle finnas andra människor eller andra sätt att betrakta verkligheten på. jag kan också vara medveten om att jag lever med filter för ögona.

jag likställer inte bilder med "den fysiska verkligheten" vi lever i.

precis som jag inte kräver att varje roman ska vara hämtad ur verkligheten.

Jag som vistas i naturen och tar bilder är inte så orealistisk. Faran är om personer som bara tittar på en sorts bilder är så orealistiska och tror att verkligheten alltid är likadan. Tar jag då bara vackra bilder i rosenskimmer så kanske sådana personer tror att verkligheten är så jämt. Då blir ju dessa bilder en försköning av verkligheten, en verklighet som för dem är fjärran från den verklighet som verkligen råder i naturen. Men det kan ju inte jag som fotograf ansvara för, jag tar de bilder jag tycker om trots att jag vet att naturen är på många fler sätt än mina bilder skildrar. Det här spinner många tidningar på då de bara visar en sorts bilder och sitter du bara hemma och åker bil mellan jobbet och hem så blir din verklighet därefter.

 

[sara gust]

landskapsbilder intresserar mig valdigt, valdigt, valdigt, valdigt sallan mest pa grund av dess (i mina ogon) ratt sa vanliga forutsagbarhet.


http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=33173

exempel pa landskap som forundrar och vacker nyfikenhet.
imponerande..... eftersom fotografen har ett eget oga.

 

[urbano]

ariadne skrev:
ändra sin verklighet(-suppfattning) gör man väl som regel i livet. man har olika syn på saker beroende var man är i livet. man ändrar värderingar, man får upp ögonen för något nytt, om man är öppen eller allmänt nyfiken.

jag har nog inte efterlyst att andra ska ändra sin verklighet(-suppfattning) , jag har bara berättat hur jag upplever saker och ting, och har velat ta del av andras upplevelser/tankar/åsikter

bara så enkelt.

Tycker om dina funderingar anna. Tror att fotografering handlar rätt mycket om att tänka, fundera, ompröva...Exponeringstillfället är ett ögonblicks verk. Men efteråt; Varför tog jag bilden så? Vad säger den?

Att det existerar en objektiv verklighet är jag övertygad om, även om en del filosofer försökt dribbla bort den genom diverse varseblivningsteorier.

Men den objektiva verkligheten är oerhört komplex och variationsrik. Vi försöker förstå den med våra sinnen. Fotografi kan vara ett sätt.

Verkligheten är (som du skrev i början anna) så fylld av nyanser, dofter, kontraster, gåtor, mysterier etc att våra sinnen inte kan ta in allt. Men ett fotografi kan vara en ledtråd till att förstå livets och världens myllrande mångfald.

Jag tycker man bör kunna ställa krav på fotografer (i alla fall dom som visar sina bilder offentligt) att åtminstone *försöka* säga något om världen vi lever i.

Många av de så kallade naturfotografier som jag tror anna tänker på är i mina ögon komplett ointressanta i den meningen.

Ja, ungefär så.

/Ulf

 

[FouFoto]

Visst känns det kul med fotografer som tolkar naturen på ett personligt och finurligt vis, men ofta duger det fint med fotografer som mer avbildar det vackra som det är (med viss försköning kanske).

Jag tycker exempelvis Tore Hagman skänker mig stort nöje med sina bilder. Han visar stort engemang och med en tydlig kärlek till sina motiv. Allra bäst är bilderna när det figurerar härliga människor i en gammal kulturmiljö. Pricken över i:et uppstår när man samtidigt lyssnar till Tore när han visar sina bilder.

Inte så tillkrånglat - bara mycket, mycket bra.

Tycker jag.

 

[mange78]

Har inte orkat läsa igenom hela tråden så jag vet inte om fler varit inne på flera spår.

Men jag relaterar detta till i princip alla andra konstarter. Liknande diskussioner förs hela tiden i alla typer av konst och är nog en viktig del av utvecklingen och inspirationen för många utövare inom konsten.

Ta musik till exempel. Flera genrer anses ständigt banala och som avsaknad av hjärta och syfte. Men min personliga uppfattning är att det är det som är det fina konsten, att det liksom inte finns några barriärer åt något håll och att man undermedvetet hämtar inspiration från sådant man inte explicit känner att man inspireras av eller känner något extra inför.

Eftersom jag både sysslar med musik och foto kan jag se flera analogier dessa emellan. För mig fungerar förmodligen den typ av musik som inte framkallar känslor som en drivkraft för mig. En implicit inspiration. Alltid kan man finna någon beståndsdel som undermedvetet bidrar till ett tänkande eller källa till skapande. Likadant kan det vara med foto. Således är alla grenar inom konsten beroende av varandra på något sätt, trots att delarna inte nödvändigtvis är definierade eller synliga. Synliga och definierbara blir de bara inom en viss kontext och här ligger något av kärnan, nämligen att det inom en viss kontext alltid finns någon form av syfte med något som det ligger ett kreativt skapande bakom.

/

Magnus

 

[Haraldus]

Om jag går i en bokskog i Skåne om våren och ser täcket av vitsippor i det skira ljuset, hör trastarna och gärdsmygen och känner doften av vår så vet jag att jag kan återge ett litet litet fragment av detta i en fotografisk bild. Om jag tar en sådan bild och tittar på den och minns den där sköna vårdagen så har jag kanske lyckats med något… Bilden innehåller säkert en del av tidsandan för bildskapande och är kanske på en nivå som den tekniska och ekonomiska utvecklingen i samhället tillåter… Alla är kanske ett barn av sin tid. Å andra sidan var det ju så att man knappt hade lyckats konstruera och tillverka nästan perfekta objektiv, anastigmater, innan fotografer försökte förvränga bilderna med speglar och glasbitar och vaselin…

Den här tråden påminner mej om en episod i en orkester. Man hade anlitat en känd pianist och under repetitionen kom vi till ett parti med ett klarinettsolo. Då reste sig pianisten upp och skrek: ”Kan du inte försöka att få lite mera snusk i det där?!” Klarinettisten rodnade men sa snabbt: ”Nej, så fint kan inte jag spela!”

När jag tittar på min bild från bokskogen så får jag inga som helst tankar på att införa något som helst snusk i bilden eller att köra negativet genom en köttkvarn eller vad det kreativa modet nu för tiden skulle kunna tänkas innebära.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=386843

 

[Arleklint]

Då och då uppkommer synpunkter på fs om oss naturfotografer och vår fotografi.

Naturfotografer är gammeldags, dom tar inte till sig av datorbehandlingens möjligheter. Naturfotografi är inte konst det är bara avbildanden av verkligheten, tråkiga artporträtt. Det är några synpunkter som då och då poppar upp.

Min uppfattning är att de som upplever naturfotografi på det sättet har en snäv syn, och inte tagit till sig av vad naturfoto kan vara.

Naturfoto KAN vara avbildningar, vilket mycket väl kan fungera för att förmedla tankar, känslor (Hagman) och politiska budskap (Gerdehag), men ofta är naturfoto mer än så. Ofta är naturfoto att använda naturen för att förmedla en känsla eller tanke på ett abstraktare sätt. (Hellesö, Rörslätt m.fl)

 

[ulricahdesign]

Varför kan man bara inte respektera att alla människor har olika intresseområden... jag läste Annas första inlägg här om att alla naturbilder ska vara rosenskimrande bla bla... om jag vill avbilda naturen så för att göra mig glad, låt mig då göra det...

Jag tänker inte ens yppa vad jag tycker om viss sorts fotografi, då jag tycker att på en sån här sajt som FS så får man blanda hej vilt och vill man inte se vitsippor så behöver man inte titta på dem, men låt oss som tycker om det få göra det...

Usch, såna här trådar gör mig så less..

 

[Arleklint]

urbano skrev:
Jag tycker man bör kunna ställa krav på fotografer (i alla fall dom som visar sina bilder offentligt) att åtminstone *försöka* säga något om världen vi lever i.

Är inte ett sådant krav begränsande vad gäller fotografins olika möjliga syften?

 

[ariadne]

ojdå. har den här 1 och ett halvt åriga tråden kommit på tapeten?

jobbigt att läsa gamla trådar man skrivit, men jag fick ju göra det för att se vad jag skrev iaf.

 

[ariadne]

ulricahdesign skrev:
Varför kan man bara inte respektera att alla människor har olika intresseområden... jag läste Annas första inlägg här om att alla naturbilder ska vara rosenskimrande bla bla... om jag vill avbilda naturen så för att göra mig glad, låt mig då göra det...

Jag tänker inte ens yppa vad jag tycker om viss sorts fotografi, då jag tycker att på en sån här sajt som FS så får man blanda hej vilt och vill man inte se vitsippor så behöver man inte titta på dem, men låt oss som tycker om det få göra det...

Usch, såna här trådar gör mig så less..

känns lite halvpinsamt att läsa så gamla saker man skrivit. men jag ville nog mest få till en diskussion. självklart får folk göra vad de vill, fota vad de vill. men jag får väl tycka vad jag vill?
att diskutera eventuella objektiva rätt eller fel känns dock väldigt meninglöst. men alla kan ju ha olika åsikter. sen om det är meningsfullt eller inte att bolla dem sinsemellan, vet jag inte..

just nu känns det inte så jätteangeläget eller meningsfullt för min del, men just då var jag lite nyfiken

 

[urbano]

Arleklint skrev:
Är inte ett sådant krav begränsande vad gäller fotografins olika möjliga syften?

Jag förstår vad du menar. Och sanningen i sista instans kommer vi inte fram till. Fotografin ska vara fri så klart.

Men enklare uttryckt: En titt på senaste bilder på fotosidan (spelar ingen roll vilken dag) visar en överproduktion av komplett ointressanta så kallade naturbilder. Enligt mitt sätt att se.

Och jag inser naturligtvis att det finns undantag - alltså intressanta, dynamiska, spännande bilder med "naturen" som motiv. Men de försvinner lätt i bruset.

Ja, ungefär så.

/Ulf

 

[Haraldus]

Det var ju precis detta jag skrev på och mellan raderna. För att få en naturbild gångbar i vissa kretsar så måste den vara ”intressant, dynamisk och spännande”. Om betraktaren dessutom använder begrepp som ”så kallade naturbilder” så är ju deklarationen gjord. Men denna ogina inställning kan man säkert finna inom alla fotografkategorier. Katter, människor, mat, begravningar, bilar, mode, hus, makro, natur, fåglar, statyer, trappor, skuggor, dokumentärer, reklam osv. De flesta säger att det inte finns regler inom fotografin samtidigt som de flesta fotografers bilder visar att personen bakom kameran förefaller att vara en fjättrad fånge inom sitt eget trånga regelverk. Urbanos bilder tycker jag inte avviker härvid lag även om det finns en och annan pärla även bland hans bilder. Kanske är det så att det finns så många bra bilder här på FS så att många helt enkelt blir blasé…
Men om en bild uppfyller en kunds förväntningar så är den kanske, i vissa avseenden, god nog även om den skulle få ett bottenbetyg här på FS.

 

[Fläsk-Tarzan]

Alla strävar ju efter att göra förskönande bilder av alla motiv vare sig det är modeller eller natur, bilar eller annat. En del gör dokumentärbilder av knarkkvartar och allt annat elände. Smaken avgör vad man fotar, eller rent av pengar om man är yrkesfotograf. Jobbar man på en tidning som vill göra ett reportage om eländet i Eländeköping så tar man bilder som passar till artikeln.

 

[skarpedjup]

Jag förstår inte riktigt varför sådan här diskussioner ska gå ut över just naturbilder.
Finns det något som säger att rent dokumentära avbildande människorbilder är bättre tex?

Däremot tycker jag man inte kan skylla som naturfotograf på att en ren avbildning är i ett
dokukmentärt syfte. Jämför man med tex Anders Petersen eller Carteir-Bresson, som dokumenterar något. Så har dessa naturfotografer något att lära där.