Jag säger som Terje: Intressant tråd...
Jag har läst några inlägg här som handlar om väntandet... Kim menar att han gör andra bilder under tiden han väntar på rätt ögonblick, eller som Kim skriver, "plåtar"
Jag är ingen naturfotograf - inte än iaf, men jag känner själv att jag kommit en bit på väg och det ger mig mycket i och med att jag vill bredda mig som fotograf.
Jag tycker och känner själv att det är själva väntandet som ger mycket, bildidéer bland annat. Att sitta och filosofera och iaktta. Även om man kanske har en klar idé om vad man tänkt att göra just denna dag, men inget sker... inte går jag därifrån då. Bara sitta och vänta, känna lugnet och kanske också spänningen. För det är ju en spänning i det hela också - för man vet ju aldrig. Det är nog mycket det som gör att många naturfotografer fortsätter med det de gör! Att aldrig ge upp. Hur skulle det annars se ut - om alla naturfotografer tyckte att det var trist att vänta? Eller inte hade tålamodet? Eller inte fick fler idéer i och med väntan... För det är ju i väntan som idéer föds. Jag kan tänka mig, för så är jag själv, att många sitter och filosoferar när de sitter där. Och vad blir det inte av det? Jo, saker och ting börjar klarna... "Oj, det tänkte jag inte på innan"... "Jäklar vilken idé"! Det handlar inte om att man sitter helt tom i huvudet och dricker kaffe ur den medhavda termosen och tråkar... Det är så mycket mer. Som jag tror iaf.
Jag minns när jag satt i skogen, det var helt tyst, jag iakttog allt runt omkring, som jag alltid gör exempelvis vad gäller människor (som för övrigt är mitt egentliga motivområde) och plötsligt, från ingenstans drog en tjäder förbi. Jag fick hjärtat i halsgropen, naturligtvis... men det är ju just sådana upplevelser som gör att man känner rysningar. Som gör att det är värt att vänta.
Jag hämtar all inspiration med att lyssna på musik, läsa, iaktta och känna. Men, jag får också inspiration genom att vänta...
Malin
