Nakenfotoni offentliga miljöer.

[alfin]

Jag finner oftast en kvinnokropp som presenteras via det fotografiska mediet mest intressant om den presenteras av en kvinnlig fotograf. Då handlar det ofta om att utifrån en levd erfarenhet förmedla en känsla eller upplevelse. Ofta av erfarenheten av att objektifieras. Det är sällan jag finner mäns foton av kvinnor intressanta, av någon orsak fattas det ofta liv i de bilderna.

Och när kvinnokroppen presenteras av en fd man som i detta fall, hur ser erfarenheterna av objektifieringen ut då enligt dig?

 

[gray]

Intressant formulering, fd man.

En brasklapp blir dock att jag på intet vis i mitt svar nedan försöker tillskriva trådstartaren några erfarenheter och åsikter som inte är vederbörandes.

Men, utifrån några samtal som jag fört med individer som befinner sig på olika stadier i resan mellan könsidentiteten "man till kvinna", så är det få av dessa som egentligen har betraktar sig som ”män” på insidan. Det har mest handlat om att försöka erövra en identitet som känns egen. Och en erövrad könsidentitet, något man fått strida för, kanske är ännu mer grundad än den man fötts in i, utan kamp?

Och erfarenheten av att vandra mellan de två identiteterna bör kunna ge erfarenheter av skillnaden av att vara man och kvinna ur ett "objekts" synvinkel som ingen som endast har stått i en position äger? Dvs skillnaden mellan att objektifiera och att vara ett objekt, typ.

Där kanske det finns erfarenheter av att provocera genom sin blotta existens som är levd och inte något tomt effektsökeri?

Det ger ur min synvinkel ytterligare djup.

 

[afe]

Rimligen borde det inte spela någon roll om fotografen/motivet har bytt kön när det gäller frågan om huruvida det är ok att visa bilderna i offentliga miljöer (i den mån universitetets lokaler är offentliga). Jag tror, som Reidar, att de är få som genomgått detta som ser sig som "före detta män" (men det kan säkert TS svara bättre på), men den diskussionen hänger väl inte riktigt ihop med bilden och visningen av densamma?

Diskussionen angående vad som är "ok" att visa eller inte är rätt intressant tycker jag. Nakna bröst har många vant sig vid sedan länge, men nakna bröst i kombination med rep är uppenbarligen mindre ok (enligt en del). Personligen tycker jag den här typen av bilder i många fall känns mer jordnära än diverse glamourbilder a'la modellbilder.se.

 

[bentelkalb]

Jag tar som sagt själv nakenbilder och bröstbilder. Däremot tycker jag inte att jag har någon självklar rättighet att tvinga på dessa bilder på andra, i ett offentligt rum där de inte har bett om det. Varför skulle jag som "konstnär" ha någon särställning att provocera och kränka andra i ett offentligt rum? I detta fall ett läroverk där personer vistas av helt andra anledningar.

Varför är det så svårt att visa respekt för andra? Vill man visa sådana bilder så kan man väl göra det till likasinnade eller folk som vill ta del av dem? Det offentliga rummet tillhör alla, och alla ska känna sig välkomna. Det finns även barn i offentliga rum, ska de få repade kroppsdelar påtvingade sig? För att jag vill tvinga folk att se mina bilder? Jag tycker inte det. Jag skulle aldrig lägga upp mina sådana bilder ens på facebook eftersom det finns en blandad publik som kanske inte alls vill få det i ansiktet,

Jag tror ingen här skulle tycka det var okej om någon kom fram till era barn och visade dem bilder på inrepeterade kroppsdelar, en sådan person skulle nog anmälas. Man kan fråga sig om det är lämpligt att tvinga sådana bilder på andra, oavsett tillvägagångssätt. Jag tycker inte en sån här bild är lämplig för barn att se och de vistas i offentliga rum, om vi pratar offentliga rum generellt, men det kan även vara andra som inte vill få det påtvingat.

Jag har rätt att utöva en konstform, den rätten innefattar inte en rättighet att tvinga min konst på andra i offentliga rum, framförallt när det är bilder som man vet är kränkande, eller olämpliga på vissa sätt. Är det inte en ganska sund inställning? Eller är det bara jag, jag jag?

 

[Tomasz]

Provskjutning

Sofie, nu har du visat dina bilder på "Universitet Fotosidan" och fått engagerad respons. Om du visar dem på ett riktigt universitet lär det inte bli mindre av den saken. Så egentligen är det bara att summera ihop åsikterna här och sedan bestämma sig.

Lycka till med utställningen !

 

[gray]

Jag har inga problem med att förstå vad du säger Leif.

I ett samhälle finns egentligen inte jag, jag, jag, primärt i det offentliga rummet. Där handlar det om ett mera närvarande vi, vi, vi.

Men för mig blir den intressanta frågan vem som äger tolkningsföreträdet till vad som ”passar” sig i det offentliga rummet. Dvs vem är det som bestämmer innehållet i vi, v,i vi?

Två Scenarier:

A: Jag går genom centrala Stockholm och en entusiastisk gatufotograf, givetvis med vidvinkel och blixt, bestämmer sig för att jag har en central roll i hens dokumentation av nuet. Efter 10 minuter tröttnar jag och fasthållet vederbörande och hävdar envarsgripande pga ofredande och ärendet överlämnas till polisen.

B: En kvinna, naken och bunden med rep, med en kamera runt halsen som tar en bild i sekunden, vandrar genom centrala Stockholm. Efter 10 minuter kvarhålls hon av en person som hävdar envarsgripande (enligt någon behändig paragraf som jag inte kommer på just nu ). Ärendet hamnar hos polisen.

Jag har mina misstankar om vilken av de två fotograferna som skulle få tydligast stöd för sin konstutövning här..

Men i mina ögon vore det fotograf B som verkligen skulle dokumentera nuet och våra reaktioner på vad som utmanar normer, just nu.

För vem äger rätten till det offentliga rummet?

Om en kvinna väljer att gå naken i det offentliga rummet är det knappast hon som är problemet. Det existerar nog endast mellan öronen på den betraktare som får problem med den promenaden. Och det är nog barnen som skulle ha minst problem med den promenaden.

Givetvis kan barn behöva en förklaring till bilder på bundna individer. Men jag misstänker att en föklaring om att hon visar hur hon känner sig snabbt förstås av ett barn utifrån kontexten lek. Barn leker fram sin verklighet hela dagarna..

Men visst finns det gränser i det offentliga rummet som är svåra att se någon passera. Antag att en konstnär låter sig piskas blodig på Sergels torg för att gestalta sin känsla av bestraffning. Det skulle nog vars svårt att acceptera i offentligheten.

Men å andra sidan iscensätts självmord, som kallas för konst?

Dock misstänker jag att där har vi hamnat i en annan diskussion.

Men nu flaggas det snart för ....Wall of text…. med all rätt

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag kan inte låta bli att slås av att det är så vanligt bland just fotografer att tycka att man inte behöver bry sig det minsta om de villkor samspelet människor emellan i vardagen är styrt av. Magdalena Ribbing skulle kanske se det samspelet som styrt av vett och etikett i någon vid mening. Precis som om man i andra sammanhang bryter dessa skrivna och oskrivna regler så får det konsekvenser.

En sak jag har lite svårt att förstå är att man inte ser konsekvenserna av dessa övertramp. Jag tror nämligen att det blir svårare och svårare för många fotografer att få allmänheten att dansa med i deras dokumentation av verkligheten. Precis som övernitiska telefonsäljare och enkätterrorister, så kommer de finna att det blir allt svårare att tvinga folk till saker de inte vill ställa upp på.

I fallet telefonsäljare och enkätterrorister så vägrar vi svara och medverka så de får allt svårare att göra sina jobb. De tvingas därigenom ge sig på de som inte kan säga ifrån (gamla förvirrade pensionärer eller barn) och det gör att de drar på sig allmänhetens förakt i än större grad. Det blir alltså en kontraproduktiv ond cirkel. Enkäter blir allt meningslösare med en svarsprocent som inte håller för några slutsatser alls. Vem tjänar på det?

En tragisk statistik som är förfärlig är alla dessa fotografer och skrivande journalister som skjuts ihjäl i konflikthärdar världen runt idag. De som skjuter har vapen som duger att mörda med och då tvingas både journalister och fotografer att anpassa sig till detta men de som inte besitter sådana är heller inte försvarslösa och de sätter sig i allt högre grad på tvären om de inte vill deltaga eller inte är tillfrågade. Vi ska komma ihåg att de fotografer som beter sig illa och hänsynslöst gör det för att de kan och det saknas ett tillräckligt stort mottryck. Därav den höga svansföringen när man säger att man väl tar sina bilder var och hur som helst utan att någon ska ha några synpunkter på det. Det är dock inte alltid funktionellt att ha för bråttom eller visa brist på respekt för de man trycker sig på. Allt har ett pris på sista raden - det gäller även dåligt uppförande.

 

[unoengborg]

Jag tar som sagt själv nakenbilder och bröstbilder. Däremot tycker jag inte att jag har någon självklar rättighet att tvinga på dessa bilder på andra, i ett offentligt rum där de inte har bett om det. Varför skulle jag som "konstnär" ha någon särställning att provocera och kränka andra i ett offentligt rum? I detta fall ett läroverk där personer vistas av helt andra anledningar.

Varför är det så svårt att visa respekt för andra? Vill man visa sådana bilder så kan man väl göra det till likasinnade eller folk som vill ta del av dem? Det offentliga rummet tillhör alla, och alla ska känna sig välkomna. Det finns även barn i offentliga rum, ska de få repade kroppsdelar påtvingade sig? För att jag vill tvinga folk att se mina bilder? Jag tycker inte det. Jag skulle aldrig lägga upp mina sådana bilder ens på facebook eftersom det finns en blandad publik som kanske inte alls vill få det i ansiktet,

Jag tror ingen här skulle tycka det var okej om någon kom fram till era barn och visade dem bilder på inrepeterade kroppsdelar, en sådan person skulle nog anmälas. Man kan fråga sig om det är lämpligt att tvinga sådana bilder på andra, oavsett tillvägagångssätt. Jag tycker inte en sån här bild är lämplig för barn att se och de vistas i offentliga rum, om vi pratar offentliga rum generellt, men det kan även vara andra som inte vill få det påtvingat.

Jag har rätt att utöva en konstform, den rätten innefattar inte en rättighet att tvinga min konst på andra i offentliga rum, framförallt när det är bilder som man vet är kränkande, eller olämpliga på vissa sätt. Är det inte en ganska sund inställning? Eller är det bara jag, jag jag?

Nej, det är vi vi vi. Om vi hela tiden lägger locket på och ägnar oss åt självcensur begränsar vi inte bara vad vi själv säger och uttrycker, skapar vi snart ett klimat där ingen vågar säga någonting bara för att det finns en möjlighet att någon någonstans eventuellt kanske blir kränkt.

Och vad de gäller barn, så tror jag inte bilderna egentligen gör någon skada. De flesta barn jag träffat på hade helt sonika frågat "Varför har tanten rep på sig?" sedan hade det inte varit mer med den saken. Att bilderna upplevs som olämpliga har nog mer att göra med att vuxna känner sig obekväma med att besvara frågan och dess följdfrågor. Risken är väl möjligen att de skulle lära sig att kvinnokroppen och kvinnlig sexualitet inte är skamlig, och det kanske inte går hem i ett sannolikt gubbstyrt universitet.

 

[Tomasz]

Jag kan inte låta bli att slås av att det är så vanligt bland just fotografer att tycka ...

Det du skriver är inte mindre än en resumé av hur samhället förändras. Säkert har någon för hundra år sedan haft liknande tankar om något beteende som vi tar för självklart idag.

Debatten om vad som är OK och inte hör till nödvändigheten i ett demokratiskt samhälle, sedan kan man som enskild person tycka vad man vill om hur utfallet blir -men man ska glädja sig åt att man får vara med att tycka.

Och att vi som fotograferar har lätt för att tycka saker är något som jag tycker är en av de bästa sakerna med att ingå i en sådan grupp, man får väldigt vida perspektiv på omvärlden. Ibland får man även bilder som illustrerar det, och då är man riktigt hemma!

 

[Hankki]

Hur skulle denna diskussion se ut om man byter ut Sofie mot en bild av och med t ex Anne leibovitz eller annan känd kvinnlig fotograf?

 

[PMD]

Framförallt är skolmiljö och liknande inte rätt forum att tvinga på folk sådana bilder.

Nu är det ju inte direkt "skolmiljö" det handlar om utan universitetsmiljö. Studenterna är vuxna människor, och ett universitet missar en del av sitt uppdrag om det undviker sådant som kan skapa diskussion.

 

[PMD]

Ni pratar om att folk blir kränkta av sexuella bilder med rep

Det förutsätter att man sexualiserar bröst, vilket inte är helt självklart att man alltid bör göra.

 

[PMD]

I vår lilla plaskdamm kan det mesta sägas och göras men det innebär faktiskt inte alltid att allt nödvändigtvis måste sägas och göras rakt ut utan den minsta hänsyn till de vi har omkring oss.

Det tycks mig som oklokt att importera plaskförbud från restriktiva kulturer där folk inte tål vatten.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det du skriver är inte mindre än en resumé av hur samhället förändras. Säkert har någon för hundra år sedan haft liknande tankar om något beteende som vi tar för självklart idag.

Debatten om vad som är OK och inte hör till nödvändigheten i ett demokratiskt samhälle, sedan kan man som enskild person tycka vad man vill om hur utfallet blir -men man ska glädja sig åt att man får vara med att tycka.

Och att vi som fotograferar har lätt för att tycka saker är något som jag tycker är en av de bästa sakerna med att ingå i en sådan grupp, man får väldigt vida perspektiv på omvärlden. Ibland får man även bilder som illustrerar det, och då är man riktigt hemma!

Jag är verkligen för att folk måste få säga, tycka och tänka precis vad som helst och att vi måste lära oss att leva med att en del faktiskt är korkade nog att inte tycka som oss , vilka de nu än är och hur korkade vi än anser deras ideér och seder må vara. Det kan aldrig vara OK heller att lägga ribban på den mest lättkränktes axlar eller i alla lägen ge tolkningsföreträde till de människor som vill lägga en död filt över all möjlighet till utveckling för både kvinnor och ekonomi med hänvisning till vilken religion det vara månde. De samhällen som utmärks av de vägvalen utmärks idag också av ekonomisk stagnation, fullskaligt sönderfall och ett allas krig mot alla. Utan yttrandefrihet ingen utveckling.

Vi måste avstå våld mot folk som har avvikande meningar, hur mycket vi än avskyr det de står för och säger. Men vi lever tyvärr i en tid då det inte går en enda dag utan att folk, mördar och förföljer, våldtar och skövlar utan någon större sentimentalitet för att få tolkningsföreträde för just sin tro eller sina idéer. Jag har aldrig under mitt 65 åriga liv tyckt det vara lika illa som nu även om det sannerligen inte varit så fantastiskt tidigare heller. Men jag tror inte heller på att man i ren mental slapphet provocerar folk för sakens egen skull eller rena effektsökerier eller som ett sätt att få uppmärksamhet när övrig begåvning inte räcker till. Det är egentligen bara plumpt och patetiskt.

Men jag förstår att det är lockande för en del fotografer att göra en "Alex Schulman" eller för den delen Lars Wilks. Lite av den goda människan i Sezuan liksom. Att grisa lite för att bygga sitt varumärke innan man kan kosta på sig att försöka bli mer salongsfähig, snäll och god. Tyvärr stänker det ju lite skit på folk på vägen dit (drivor blev det med Alex) men det får folk faktiskt överse med eller hur? Han blev ju i alla fall ganska trevlig till slut.

Jag har verkligen funderat över hur ett yrke som fotografens och även journalistens kan vara så ringaktat och ofta placerar sig i en absoluta botten när denna typ av popularitetsranking ofta görs, trots att båda är så viktiga.

När det gäller fotografer så var väl Elisabetj Ohlssom Wallin den som verkligen fick fart på debatten för ett antal år sedan med utställningen "Eche homo" och i Aftonbladet kunde man läsa:

”Att vara kristen för mig är att försöka vara en bra människa”, säger Elisabeth Ohlson, som inte anat att hennes Jesusbilder skulle reta så många.

Är det någon som tror på den utsagan? Därmed inte sagt att det inte behövde bli punka på den i självgodhet uppblåsta kyrkan.

 

[Sten-Åke Sändh]

Hur skulle denna diskussion se ut om man byter ut Sofie mot en bild av och med t ex Anne leibovitz eller annan känd kvinnlig fotograf?

Varför skulle det bli någon skillnad? Det är väl många som gjort precis samma vandring.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det tycks mig som oklokt att importera plaskförbud från restriktiva kulturer där folk inte tål vatten.

Vi behöver nog inte oroa oss speciellt för importen när det uppenbarligen finns gott om folk som tar hand om det mesta som behövs för att inskärpa och upprätthålla plaskförbudet. Vid behov med vapen i hand.

 

[Erik Schalin]

”Att vara kristen för mig är att försöka vara en bra människa”, säger Elisabeth Ohlson, som inte anat att hennes Jesusbilder skulle reta så många.

EOW var nog inte riktigt beredd på den extremt massiva uppmärksamhet som hon fick.
ATT det skulle storma det förstod hon men hon siktade in sig på de svenska kyrksamfunden, som hon ville tillhöra men inte riktigt fick tillhöra.
Men ringarna på vattnet blev betydligt större än så. om jag kommer ihåg rätt så täckte ringarna vårt klot.

 

[gorred]

Jag tycker det är en fin och vacker bild. Jag har svårt att se det sexuella eller sexualiserade i bilden. Det är emellertid intressant att så många använder epiteten "provocerande" och "obehagskänslor". För mig blir det ett utslag av tidsandan, som jag upplever har blivit mer puritansk i vårt samhälle på senare tid. Gränsen för vad som faktiskt kan anses vara provocerande och väcka obehagskänslor har förskjutits, jag ser en allt större försiktighet och feghet i vad som får sägas och visas, vilket är förfärligt tråkigt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det är svårt att bara använda oss som vuxit upp i ett av världens mest liberala länder som måttstock på vad folk förväntas bli upprörda över eller inte. Du och jag har inga som helst problem med TS bild rent allmänt men andra har det. Jag läste nyligen en bok som hette "Kvinna i Saudi Arabien" och där skriver författaren om ett möte där mannen hon pratade med påpekade att han blev distraherad av att han kunde se delar av hennes fötter. Han blev alltså sexuellt upphetsad av hennes anklar.

I filmen Timbuktu som gick nyligen så kräver man av kvinnorna inte bara att de ska skyla sina kroppar rent allmänt men i den hettan räcker det inte med en hijab utan den religiösa extremismen kräver att även händer och fötter täcks - de förra med vantar. Idag vandrar mängder med människor med erfarenheter som dessa omkring i våra offentliga rum. En del vill trots dessa erfarenheter ha det just på det sättet. De tolkar sin religion på det sättet. Det är där vi faktiskt står nu när Sverige inte alls är lika monolitiskt och kulturellt enhetligt som en del av oss fortfarande tror att det är. Vart går vi nu?

Vad som händer med en del unga män under ökenvandringen i vårt samhälle bland allt det man faktiskt föraktar av hela sitt hjärta i vår kultur, är väl ganska väl känt numera.

 

[bentelkalb]

Jag tycker det är en fin och vacker bild. Jag har svårt att se det sexuella eller sexualiserade i bilden. Det är emellertid intressant att så många använder epiteten "provocerande" och "obehagskänslor". För mig blir det ett utslag av tidsandan, som jag upplever har blivit mer puritansk i vårt samhälle på senare tid. Gränsen för vad som faktiskt kan anses vara provocerande och väcka obehagskänslor har förskjutits, jag ser en allt större försiktighet och feghet i vad som får sägas och visas, vilket är förfärligt tråkigt.

Hur får du ihop med med tanke på alla sexsåpor mm som går dygnet runt på tv, te x. Idag visas saker som aldrig skulle kunna ha visats för inte särskilt länge sedan. Så jag får inte ihop det du säger med det som sker i verkligheten?