Jag hänger inte riktigt med i diskussionen om "platthet" etc. Vad jag kan förstå är att man kan uppleva "bristen på korn" på litet olika sätt, antingen positivt eller negativt, kanske också beroende på motiv etc. -- precis som grynig svartvit film kunde fungera för vissa motiv och förstöra andra.
Jag känner mig faktiskt litet korkad inför de argument som bjudits här. Jag är nog alldeles för "oteoretisk" i mitt förhållningssätt och i mitt sätt att "ta kort". Jag vill göra vad jag upplever som så bra bilder som möjligt, sedan spelar det ingen roll om det sker med digitalkameran eller med analog film. Jag använder tekniken (dvs. de olika systemen) väldigt pragmatiskt. Skulle jag ha behövt ta mig ut i regnskogen och vara utan elektricitet under lång tid skulle jag inte ta med mig digitalkameran. Men behöver jag ett högt ISO-tal för något annat ändamål, utan att förlora kvalitet alltför mycket, då är den digitala kameran given för mig. Och vill jag vara säker på att få bra resultat, dvs. kunna kolla det på plats och inte först på andra sidan klotet, när jag är hemma igen och inte längre kan ta om bilderna, ja då är digitalkameran given.
Som sagt: jag är nog alldeles för mycket nybörjare i det här gänget.
PS om ett annat inlägg tidigare: man kan aldrig skärpa till en bild (med t.ex. oskarp mask) om bilden inte redan är skarp.