Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Man behöver inte gå över till digitalt

Produkter
(logga in för att koppla)
Ingen brådska

När skanningen är jobbig så tänker man nog att...näääää nu skaffar jag en digitalare men då lär man väl få nya problem eller? Ännu finns det ingen av nikons systemare som presterar lika bra och har samma känsla som Fuji provia 400f pressad två steg.Jag har nu ingen egen erfarenhet av tex D200 men ägare säger man högst ska skruva upp den till iso 160! Vart räcker det? Inte långt för mej. Det digitala bruset ser nu verkligen inte bra ut! "grovt korn" däremot lyfter ju oftast bilder! Sällan någon nämner problemen med högdagrarna som alla digitala kamernorna har,oavsett prisklass.Det finns inte något alternativ till film för mej.Den organiska bilden har en naturligare levande känsla.Nu kan man ju behandla digitala bilder,lägga på korn osv.Det görs ofta och är inget fel men vad berättar det? Och varför gå omvägen? En massa tid vid datorn lär det bli..Känns inte lockande.Satsa på skarp kvalitet optik är nog en bättre investering,dyrt men då klämmer man ut högupplösta bilder.Att sen hålla i ett original känns för mej rätt,för andra är det inte av betydelse.Sen är det nog bilden som berör oss,inte digitalt eller analogt.Jag tänker inte på utrustning,utrustning känns inte i magen..det gör bra bilder oavsett media.
 
Re: Ingen brådska

TSV skrev:
När skanningen är jobbig så tänker man nog att...näääää nu skaffar jag en digitalare men då lär man väl få nya problem eller? Ännu finns det ingen av nikons systemare som presterar lika bra och har samma känsla som Fuji provia 400f pressad två steg.Jag har nu ingen egen erfarenhet av tex D200 men ägare säger man högst ska skruva upp den till iso 160! Vart räcker det? Inte långt för mej. Det digitala bruset ser nu verkligen inte bra ut! "grovt korn" däremot lyfter ju oftast bilder! Sällan någon nämner problemen med högdagrarna som alla digitala kamernorna har,oavsett prisklass.Det finns inte något alternativ till film för mej.Den organiska bilden har en naturligare levande känsla.Nu kan man ju behandla digitala bilder,lägga på korn osv.Det görs ofta och är inget fel men vad berättar det? Och varför gå omvägen? En massa tid vid datorn lär det bli..Känns inte lockande.Satsa på skarp kvalitet optik är nog en bättre investering,dyrt men då klämmer man ut högupplösta bilder.Att sen hålla i ett original känns för mej rätt,för andra är det inte av betydelse.Sen är det nog bilden som berör oss,inte digitalt eller analogt.Jag tänker inte på utrustning,utrustning känns inte i magen..det gör bra bilder oavsett media.

Dina sista rader är något som jag önskar fler av oss kunde ta till sig.

Iso 160. Då får man nog vara bra petig. Jag plåtar ofta runt 1000, och det tycker jag är helt ok. Inte så man hoppar och jublar, men när hoppade man och jublade över en bilds tekniska kvaliteter sist? Det är ju som sagt inte det som är grejen. Jag är inte den som backar för 800-1600 iso film heller.

Oj, märks det att jag är innerligt trött på kamerateknik...
 
Re: Re: Ingen brådska

MattiasL skrev:
Oj, märks det att jag är innerligt trött på kamerateknik... [/B]

Jag är iofs en ganska inbiten tekniknörd, men håller med. De kameror vi använder är ju verktyg för oss att kunna skapa något. Nackdelen med många kameror är väl att de främst är gjorda med avseende på att saker och ting ska gå snabbt och säkert vilket får till följd att du som fotograf förlorar en del av kontrollen.

Jag kan tänka mig att det är klara fördelar med en Leica eller en Hasselblad. De erbjuder det en kamera behöver erbjuda. Förvaring av film, en bra slutare samt objektiv som är de bästa i sin klass. Resten är sedan upp till dig att som fotograf lära dig att använda kameran som ett verktyg för att få dina bilder. Ju mindre automatik ju mer måste du själv tänka. Jag har prövat att fotografera såhär några gånger och tycker resultatet har varit sådär, men i det långa loppet så tror jag man tjänar på det. Man blir en "riktig" fotograf och lär sig använda det ljus som man ska fånga. Det blir ett riktigt hantverk.
Det är såhär jag önskar att jag såg på kamerateknik, men även jag fuskar och dreglar över snabb autofokus, extremt skarpa objektiv, det vanliga och jag är för lat för att stänga av den evaluerande mätningen på min kamera även om jag med tiden skulle kunna bli bättre än den evaluerande mätningen bara jag lärde mig använda spotmätningen och kunna bedömma olika ytors reflektionsgrad.
När man tittar på Cartier Bresson, August Sander, Alfred Stieglitz med flera, så inser man just detta, de tog tidlösa bilder för hundra år sedan, de fångar något särskilt i sina bilder. Jag tror att det ligger i att de hade all teknik och automatik i sitt huvud och det var endel av den totala bildskaparprocessen. Med automatiken/tekniken i kamerorna så har många delar av bildskaparprocessen försvunnit ur huvudet och in i kameran vilket gör att vi förlorar kontrollen över det vi skapar.
 
Senast ändrad:
Re: Re: Re: Ingen brådska

När man tittar på Cartier Bresson, August Sander, Alfred Stieglitz med flera, så inser man just detta, de tog tidlösa bilder för hundra år sedan, de fångar något särskilt i sina bilder. Jag tror att det ligger i att de hade all teknik och automatik i sitt huvud och det var endel av den totala bildskaparprocessen. Med automatiken/tekniken i kamerorna så har många delar av bildskaparprocessen försvunnit ur huvudet och in i kameran vilket gör att vi förlorar kontrollen över det vi skapar. [/B]

Intressant tanke. Jag har alltid tänkt att om jag kan flytta över så mycket teknik som möjligt till utrustningen så kan jag glömma allt vad teknik heter och koncentrera mig på att själva bilden. När jag använder min M-Leica missar jag många bilder för att jag inte hinner ställa in skärpan. Exponeringen (tid/bländare) missar jag mer sällan, men det finns ändå tillfällen när jag glömt att anpassa inställningarna till rådande ljus - och måste göra det i samband med själva exponeringen, vilket kan leda till missade eller felaktigt exponerade bilder.

Hur som helst, något som gjorde att jag nästan slutade att fotografera digitalt - eller åtminstone göra något med de bilder jag tog - var att varje bild krävde minimum tio minuter i PS. Jag kunde inte visa en seria bilder rakt av för någon (hade EOS 10D som ger extremt bleka färger och konstiga kontraster). Genom att gå tillbaka till film och mina M-kameror har mitt fotoliv blivit enklare. När jag tar en bild finns den där. Klar så när som på framkallning och inskanning - vilket Crimson gör med den äran. (Visst justerar jag även mina analoga bilder, men de ser nästan alltid åtminstone ok ut i sitt originalskick). Men när det kommer en PS-plugin (eller finns det redan?) som lägger en Portra VC- eller Tri-X-kurva på mina digitala bilder kommer jag att släppa det analoga. Nästan helt iaf.
 
Re: Re: Re: Re: Ingen brådska

chromeharp skrev:
Intressant tanke. Jag har alltid tänkt att om jag kan flytta över så mycket teknik som möjligt till utrustningen så kan jag glömma allt vad teknik heter och koncentrera mig på att själva bilden. När jag använder min M-Leica missar jag många bilder för att jag inte hinner ställa in skärpan. Exponeringen (tid/bländare) missar jag mer sällan, men det finns ändå tillfällen när jag glömt att anpassa inställningarna till rådande ljus - och måste göra det i samband med själva exponeringen, vilket kan leda till missade eller felaktigt exponerade bilder.

Rent tekniskt är det ju lättare med en kamera som gör allt åt dig, men jag tror man missar den totala bildkontrollen. Så fort du inte vill ha det på det sätt som automatiken vill så måste du gå runt automatiken, det hade då varit bättre att inte ha någon automatik alls.
Att fotografera är ju i första hand att se. Det som alla mästare kunde var ju just att de kunde se, de kunde processen, visste vad de ville. Cartier Bresson var ju en mästare på att kunna förutse skeenden, det är ju därför han kunde hinna fånga dem med kameran. Detta tror jag också man missar om man jobbar med automatik, den funkar ju så snabbt så du behöver inte vara lika duktig på att förutse skeenden.

Jag började fotografera med en helt manuell Praktica och visst blev bilderna bättre när jag skaffade min Nikon F90, både kompositionsmässigt som rent tekniskt (men de har ju inte direkt något konstnärligt bildvärde).

När jag sedan lärde mig mer om fotografering och bättre kunde matcha det som fastnade på filmen med det jag upplevde, såg för min inre syn, det var då det började bli intressanta bilder, men då hade jag i princip kunnat vara utan automatiken, iallafall så som den var utformad på Nikon F90.

Nu fotograferar jag med manuell fokus och tidsautomatik (fotar mest dia), det ger mig lite mer kontroll och känsla av att kameran är en del av mig, jag är en del av kameran (särskilt vad gäller dokumentärt eller gatufoto), men jag vill väl inte påstå att jag tar så många intressanta bilder. För svartvitt saknar jag hälften av proceduren, mörkrummet och då faller den proceduren eftersom exponeringen är en så liten del av det slutliga resultatet. Och färg har jag ännu mer kvar att lära mig om.

Jag har också tänkt det här med att lämna tekniken till kameran så att jag kan tänka på bilden, men teknik och bild är ju en och samma sak. En bild är ju inte bra bara för att den har en bra komposition, alla parametrar spelar in för att forma bilden.
 
Senast ändrad:
Jag har hela tiden också förespråkat analogt foto och tyckt att det blir en annan känsla i dessa bilder. Det tycker jag fortfarande, men efter lite mer användande av en egen digitalkamera (Canon G7) så tror jag inte att den "platta och kantiga" känslan i många bilder beror helt och hållet på att de kommer från digitalkameror faktiskt. En del har nog med hur man efterarbetar bilderna, inte minst hur mycket man skärper upp dem med oskarp mask och liknande. Har en känsla av att många lägger på alldeles för mycket skärpa på sina bilder vid efterarbetet.

Den lilla erfarenheten jag själv har av att använda digitalkameror och jobba med dess filer i ett bildbehandlingsprogram är överlag positiv måste jag säga. Som sagt, det blir inte riktigt samma känsla i bilderna som ett bra inläst dia..men processen och enkelheten att få in bilderna i datorn och där i viss mån efterbehandla dem är så mycket enklare. Med dia får jag ofta hålla på att justera färgkanalerna för att få en bild som efterliknar diaoriginalet och inte sällan ställer kontrasten till det vid inskanningen. Med digitalt behöver jag inte (med G7:an åtminstone) dra i färgkanalerna alls och bara justera nivåerna en aning.

Den största fördelen med digitalt (som jag ser det) är kanske ändå möjligheten att ha koll på histogrammet innan man tar bilden. För mig innebär det helt klart att bilderna blir jämnare exponerade.

Slutsatsen för mig är att skulle jag bara gå efter känslan i bilderna hade jag valt analogt. Men väger man inte enkelheten att plocka in bilderna i datorn, det minimala efterarbetet som krävs (om man inte fotograferar i RAW vill säga), möjligheten att hålla koll på exponeringen med hjälp av histogram, tillgång till bilderna direkt, inga löpande kostnader för film etc..då kan man inte annat än att lyfta på hatten för det digitala.

För egen del kommer jag köra både analogt och digitalt framöver. Som det känns nu lär nog digitalt dominera med tanke på bla fördelarna jag nämnde i stycket ovanför. Jag tycker dessutom att bilderna håller tillräckligt bra kvalitet för kunna användas för mina ändamål, dvs visas på datorn, skriva ut 10x15 kopior på egen sublimeringsskrivare samt låta ett labb göra kopior i A4-format. Även A3 ska inte vara några problem vad jag förstår, men ärligt..hur ofta gör man kopior av den storleken?

En annan känsla jag har är dock att det kanske med tiden är större risk att tröttna på digitalt fotograferande och dess bilder än med analogt dito. Kanske för att det är så enkelt, eller pga den lite mer sterila känslan i bilderna, eller för att det är så mycket teknik med i spelet, eller..?
 
var letar man äldre kameror?

jag vill ha en nikon F3HP
(jag vet inte sådär jättemycket varför, men den verkar grym)

(förutsatt att mina objektiv funkar på den)

men samtidigt
varför inte ha typ en F100?


hur "jobbigt" är det att ha en modern analog kamera när man vill fota mycket manuellt
kan man ställa in helmanuellt på F100?
 
uttu skrev:
var letar man äldre kameror?

jag vill ha en nikon F3HP
(jag vet inte sådär jättemycket varför, men den verkar grym)

(förutsatt att mina objektiv funkar på den)

men samtidigt
varför inte ha typ en F100?


hur "jobbigt" är det att ha en modern analog kamera när man vill fota mycket manuellt
kan man ställa in helmanuellt på F100?

Kolla på Tradera, dyker upp både F3 och F100 emellanåt där.
 
kan man ställa in helmanuellt på F100?

Ja det kan man, men det är enklare att fota manuellt med en F3a.

F100 är den optimala kameran om man vill använda automatik och autofokus. F3an den optimala kameran om man vill fota manuellt tycker jag.
 
Det bästa tror jag är att klämma och känna på lite olika kameror och se vilken som man gillar bäst.

Jag skulle vilja lägga till Nikon F4 till din lista, den kan sägas vara ett mellanting mellan F100 och F3. Men eftersom du säger att du tycker att F3HP verkar häftig så är det nog den du ska satsa på.

www.blocket.se dyker det upp kameror titt som tätt, så även här på fotosidan.

Om du vill klämma på en F4 i göteborgstrakten så är du välkommen hem till mig.
 
Hmm. Jag har haft F3 och har F100. Jag gillar båda jättemycket. Men jag måste nog säga att jag tycker F100 är smidigare och exaktare att plåta manuellt med. Det är tack vare spotmätaren och den fina displayen som visar hur mycket man avviker från mätarens åsikter. Sen kan man ju slänga i en snittbildsskiva också om man känner för det.

Men det är förstås smaksaker. Det finns annat jag tycker bättre om hos F3:an.
 
Måste bara skriva av mig lite negativa tankar.

Det verkar vara så att det blir svårare att få kommentarer på sina bilder, såvida man inte har tagit en fruktansvärt bra bild, varför är det så?

Läste en tråd om en digital systemkamera där ett svar i tråden var att "kameran ger så förträffliga filer" vad är det egentligen som har hänt?!

Måste nog säga att det är något som har försvunnit sedan den digitala tekniken blev populär. Det handlar mindre och mindre om fotografering och bilder och mer och mer om skarphetsjagande och dynamiskt omfång och allt annat tekniskt. Är inte detta sånt som man har fått och får gratis med film?

Vad finns det för värde i att titta på en bild på en flimrande skärm? första tanken när man ser en fin bild här på fotosidan är ju "wow, tänk att få se den i en fin ram på en vägg".

Lite funderande från min sida bara.
 
Kloka funderingar, Samuel! Bilder ska ses på papper eller på en stor projektorduk. Då får man den rätta upplevelsen, oavsett digitalt/analogt. Och i den jämförelsen står sig film och silverbild väldigt bra och har så gjort sedan väldigt länge. Hög bildkvalitét vad gäller det tekniska fanns förutsättningar för (vad gäller analogt) redan på 1930-talet. Att det numera koncentreras väldigt mycket på tekniska saker beror väl på att digitaltekniken är ny och att vissa saker i bilder (som var bra redan för länge sedan med film och då framförallt negativ film), t.ex dynamiskt omfång och högdagerteckningen, inte är tillräckligt bra digitalt ännu utan man försöker lösa det med t.ex HDR-teknik. Se den senaste tråden om digitalt vs analogt där man skulle gissa vilken av bilderna som var vilken. Diabilden uppvisar, trots att den avfotograferats digitalt med en filmscanner, klart bättre teckning i himlen. Reflexer i tåget däremot är utfrätta i båda bilderna. Men det kanske bara är jag som ser den skillnaden?

Ja kameror ger förträffliga bilder när det står en bra fotograf bakom, det är en sanning som står sig fortfarande oavsett teknik. Nog har bilden kommit lite i skymundan...
 
Graal skrev:
Kloka funderingar, Samuel! Bilder ska ses på papper eller på en stor projektorduk. Då får man den rätta upplevelsen, oavsett digitalt/analogt.

Jag har alltid tyckt att denna tråd har något lite löjligt över sig. Man går väl över till digitalt om man tycker det är bättre, enklare, billigare eller snabbare. Man behöver inte gå över till digitalt, det finns inget tvång. Film och papper kommer antagligen att finnas kvar under lång tid framöver, även om utbudet minskar.

Men här instämmer jag fullt ut. Bilder ska ses på papper. En skicklig hantverkare får ut bilder av hög kvalitet på papper vare sig de är digitala eller analoga. För mig är det stora utbudet av olika papperstyper en av orsakerna till att arbeta digitalt. För andra är det utseendet på barytsilverbilder som får dem att jobba vidare med analog fotografi.

En skicklig fotograf skapar intressanta bilder med vilken kamera som helst.

MVH/Stefan
 
Senast ändrad:
En skicklig fotograf är sannolikt klok nog att använda verktyg han eller hon tycker om.

Själv tycker jag inte att den här diskussionen - eller andra - har "något löjligt över sig". Man måste inte skriva inlägg i alla trådar. Det är inget tvång.

Ödmjukhet kommer man långt med. Jag måste öva.

För övrigt ska bilder ses. Det räcker.

/Henrik
 
chromeharp skrev:


Själv tycker jag inte att den här diskussionen - eller andra - har "något löjligt över sig".

Ursäkta, det var inte alls meningen att säga något om tråden som sådan. Det var mest rubriken på tråden som jag har stört mig på. Jag kan ju inte se att det finns ett tvång att man ska arbeta digitalt. Man arbetar väl med det man trivs med och det man får bra resultat med.

Stefan
 
Jag tror att den här tråden lever så gott för att det faktiskt finns folk som tror att digitalt är bättre på alla sätt - i en absolut mening (eller för den delen tvärtom). Som inte har tillräckliga kunskaper för att kunna avgöra hur saker och ting ligger till. Jag hör själv till dem och tycker att det är lärorikt och intressant att höra hur mer erfarna och kunniga personer, som du själv, resonerar. Jag har i alla fall fått upp ögonen för att det där med digitalt kanske kan vara precis rätt för mig - så småningom.
 
chromeharp skrev:
Jag tror att den här tråden lever så gott för att det faktiskt finns folk som tror att digitalt är bättre på alla sätt - i en absolut mening (eller för den delen tvärtom). Som inte har tillräckliga kunskaper för att kunna avgöra hur saker och ting ligger till. Jag hör själv till dem och tycker att det är lärorikt och intressant att höra hur mer erfarna och kunniga personer, som du själv, resonerar. Jag har i alla fall fått upp ögonen för att det där med digitalt kanske kan vara precis rätt för mig - så småningom.

Man kan tycka att det ibland finns bättre sätt att inse fiendens förträfflighet än att diskutera i ett internetforum, till exempel genom att själv testa, eller själv fundera över varför den ena eller andra sidan vore så mycket bättre/sämre.

Jag lider verkligen inte av att dessa diskussioner förs (det är bara att låta bli att läsa), men jag tror att folk bråkar för bråkandets skull ibland. Digitalt vs analogt är ju till stor del ett riktigt pseudoproblem eftersom alla har ett fritt val.
 
chromeharp skrev:
Jag tror att den här tråden lever så gott för att det faktiskt finns folk som tror att digitalt är bättre på alla sätt - i en absolut mening (eller för den delen tvärtom). Som inte har tillräckliga kunskaper för att kunna avgöra hur saker och ting ligger till. Jag hör själv till dem och tycker att det är lärorikt och intressant att höra hur mer erfarna och kunniga personer, som du själv, resonerar. Jag har i alla fall fått upp ögonen för att det där med digitalt kanske kan vara precis rätt för mig - så småningom.

Håller helt med. Vi har friheten att välja vilken teknik vi vill, men att säga att inget har förändrats är fel. I de allra flesta trådarna här på fotosidan så är det den digitala tekniken man diskuterar. Börjar man vältra sig i hur underbar känslan i tri-x är får man med största sannolikhet kommentarer om hur förlegat det är med film, hur lätt det är att fixa samma sak i photoshop samt den uppenbara ekonomiska vinsten att köpa en digitalkamera för 16000 mot att köpa 320 rullar tri-x.
När jag valde att gå djupare i fotograferingen (för 6 år sedan!) så diskuterade vi papperskvaliteter och film men också ickemotiv, att lukta på motivet, att bilden måste bli något mer än motivet. Den typen av samtal finns inte längre. Istället är det kamerateknik man pratar om och det är inget som för fotograferandet framåt.
 
Senast ändrad:
stefohl skrev:
Det var mest rubriken på tråden som jag har stört mig på.
Rubriken är satt som svar på resonemanget:
Alla andra går över till digitalt, då kanske jag också borde göra det?

Jag kan ju inte se att det finns ett tvång att man ska arbeta digitalt. Man arbetar väl med det man trivs med och det man får bra resultat med.

Stefan

Så borde det ju vara, men jag har upplevt ett tvång, eller behov, av att gå över till digitalt, bara för att "hänga med". Det kanske till viss del är självkonstruerat, men inte helt.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar