Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Man behöver inte gå över till digitalt

Produkter
(logga in för att koppla)
En framkallare som man tyvärr inte kan köpa längre men som ger Tri-X fantastiskt fint korn är Ilfords ID 11 plus (alltså inte vanlig ID 11/D-76). Där har man bytt ut metolen mot Phenidon i konc av 0,3 gram per liter. Idag får man blanda den själv men då den fanns att köpa fick jag helt otroliga resultat med Tri-X och ID 11 plus, utan att känsligheten försämrades, vilket den brukar göra med traditionella finkornsframkallare. Kornigheten på Tri-X i ID 11 plus upplevde jag som likvärdig eller finare än Plus-X i D-76 och jag kan tänka mig att Tri-X nya emulsion kan ge fantastiska resultat med den framkallaren.

Annars funkar X-tol ypperligt med Tri-X. Ungefär som vanlig D-76/ID 11.
 
Senast ändrad:
Re: Djupt vatten

Mamaya skrev:
För oss som gillar hantverket med svartvitt finns det ingen anledning att sluta med det analoga, man kan ju fota digitalt också. Tror knappast att de slutar tillverka film, vi är några som vill vara säkra på att kunna se bilder om tjugo-trettio år ocskå. Den digitala bilden känns alltför osäker när det gäller hållbarheten än så länge.

Digitalt är lätt fångat, lätt förgånget!

Om du arbetar som yrkesfotograf på ett uppdrag finns det såklart ett stort tryck på dig att använda en teknik som ger ett bättre slutresultat i tryck eller vid webbpublicering, och som gör det snabbare och enklare. Gör du däremot dina egna bilder då kan man ju fritt välja mellan en rad olika tekniker, analogt eller digitalt. Jag har t o m sett ett antal fotografer som återupptagit daguerretypi-tekniken.

Däremot är det inte alls så självklart att digital fotografi har sämre hållbarhet än analog. Jag har sett så många bildarkiv med bilder från 40-, 50- och 60-tal där färgbilder och svartvita bilder har förstörts. Färgbilder är en sak, om det inte förvarats riktigt perfekt kommer färgbilder från denna period att försvinna. Svartvita bilder som försvinner beror ju däremot på slarv, att man inte vet hur man ska hantera ett svartvitt material. De ligger i syrahaltiga pergamynfickor, man har slarvat med fixering eller sköljning.

Likadant med digitala bilder, det finns tekniker som ser till att de kommer att klara sig. Det gäller bara att lära sig denna teknologis krav.

Stefan
 
Re: Re: Djupt vatten

stefohl skrev:
Om du arbetar som yrkesfotograf på ett uppdrag finns det såklart ett stort tryck på dig att använda en teknik som ger ett bättre slutresultat i tryck eller vid webbpublicering, och som gör det snabbare och enklare. Gör du däremot dina egna bilder då kan man ju fritt välja mellan en rad olika tekniker, analogt eller digitalt. Jag har t o m sett ett antal fotografer som återupptagit daguerretypi-tekniken.

Däremot är det inte alls så självklart att digital fotografi har sämre hållbarhet än analog. Jag har sett så många bildarkiv med bilder från 40-, 50- och 60-tal där färgbilder och svartvita bilder har förstörts. Färgbilder är en sak, om det inte förvarats riktigt perfekt kommer färgbilder från denna period att försvinna. Svartvita bilder som försvinner beror ju däremot på slarv, att man inte vet hur man ska hantera ett svartvitt material. De ligger i syrahaltiga pergamynfickor, man har slarvat med fixering eller sköljning.

Likadant med digitala bilder, det finns tekniker som ser till att de kommer att klara sig. Det gäller bara att lära sig denna teknologis krav.

Stefan
jag tror han menar ett negativ, och inte en pappers kopia, men kanske du gjorde också?

varför jag använder film mest (kör digi också) är för att jag kör mellanformat, bakstycken är alldeles för dyra för att jag med gott samvete kan köpa ett.
sen så fotar jag mycket med fisheye och digitala bakstycken beskär/croppar bilden så att all känsla av fisheye försvinner.
 
För alla som bor i närheten av Göteborg vill jag tipsa om Fotokompaniet på Kungsgatan. Inhandlade lite HP5 och Pan F. De har väldigt mycket material till mörkrummet samt endel begagnat. Dessutom var det väldigt trevligt bemötande och endel bilder utställda.
 
Saknar mörkerrummet en del.
Kommer troligtvis att köpa på mig manuella objektiv, både bländare och avstånd nu. men med digitalt bakstycke. Detta lite för att tvinga mig att arbeta långsammare. Titta lite mer på vad det blir för bilder.
Förra året tog jag ca 3000 exponeringar med min digitalkamera. Visst är det lärande och utvecklande att se resultatet direkt. Men jag får en uppfattning av att man lägger inte ner sin själ riktigt i fotandet. Man närmar sig inte objektet på samma sätt och tänker inte efter en extra gång innan man trycker på avtryckaren vilket jag tvingades göra som student och det kostade ca 5 kr varje gång man tog ett kort.
´Behöver man ultrasnabb autofokus ? (förutom att fotografera sport och fåglar)
Fotografering kanske är bra om det tar lite tid ?
intressant tråd med många trevliga reflektioner.
 
Både ock, förstås...

Jag har fotat sen tidigt 60-tal. Började med en Yashica Minister III och sen har det rullat på. Bara för mitt eget höga nöjes skull. När den digitala revolutionen kom var jag skeptisk minst sagt, men har allt mer insett fördelarna med den digitala hanteringen. Dock försöker jag att fota analogt på sådant jag vet i förväg att jag kommer att vilja spara.

Har ingen aning eller kunskap om det digitala mediets hållbarhet. Därför agerar jag som jag gör...

Däremot har jag funderat på det digitala fotots "värde" som bevis eller dokument. Vad gäller? Är ett digitalt underlag lika mycket värt som ett analogt? Att jag tror att ett negativ eller ett positivt dia räcker långt i bevissammanhang äe sant. Men hur ställer sig exempelvis försäkringsbolag mm till det digitala mediet? Nån som vet?
 
Re: Både ock, förstås...

klerk skrev:
Att jag tror att ett negativ eller ett positivt dia räcker långt i bevissammanhang äe sant. Men hur ställer sig exempelvis försäkringsbolag mm till det digitala mediet? Nån som vet?
Jag vet att fotograferna hos polisen arbetar digitalt. Det finns kameror som har en speciell funktion, vilket gör det omöjligt att ändra en enda pixel utan att det märks. Man kan också använda råformat som gör det omöjligt att manipulera bilderna.

Stefan
 
På så sätt. Men RAW blir väl möjligt att manipulera om man sparar tillbaka i RAW, eller? Och annars, vem har en "poliskamera"?

Eller har jag missat nåt gällande RAW? Kanske går det inte att spara som RAW när bilden en gåmg öppnats? Är det så???

Berth
 
klerk skrev:
Eller har jag missat nåt gällande RAW? Kanske går det inte att spara som RAW när bilden en gåmg öppnats? Är det så???
Du kan inte ändra på en råbilds innehåll, du kan endast ändra den metadata som styr hur bildens färger och kontrast ser ut.

Stefan
 
Jag har gått tillbaka till analogt av ungefär samma skäl som gör att jag hellre lyssnar på vinyl än på cd. Cd låter torrare, plattare. Digitala bilder kan vara skitsnygga, med fantastiska färgskalor, enastående skärpa och noll korn. Men sen får jag se en bild från 120-film - och jag undrar varifrån djupet kommer. Jag blir förvånad varje gång. Jag jämför mina 400-färgneg-bilder med mina digitala bilder - lyckas aldrig komma i närheten med dem. Jämför mina ursprungligen analogt framställda bilder med andras digitala bilder. De ser platta ut, på något sätt. Jag är väldigt mycket för digital teknik i övrigt, och jag är för den även när det gäller foto där snabbhet, lågt pris och flexibilitet prioriteras. Men för de där ruskigt snygga, på djupet berörande bilderna lyckas inte det digitala slå gott analogt hantverk. Jag undrar varför det är så - önskar att det inte vore så. (eftersom jag också gillar lågt pris, snabbhet och flexibilitet).
 
chromeharp skrev:
Jag har gått tillbaka till analogt av ungefär samma skäl som gör att jag hellre lyssnar på vinyl än på cd. Cd låter torrare, plattare.

Det beror på priset på CD spelaren, det finns CD spelare som låter betydligt bättre en det bästa analoga.

Men som sagt dom kostar skjortan och halva armen :)

/kent
 
chromeharp skrev:
De ser platta ut, på något sätt.

Detta tycker jag är intressant. Det är många som säger samma sak. Jag har inte uppfattat det själv ännu, men jag skulle vilja dyka lite djupare in i det. Om det nu är så så måste det ju finnas en orsak. Svara inte "Det beror på att det är digitalt" för det räcker inte som förklaring. Det måste finnnas någon mora detaljerad förklaring.
 
mikaelkr skrev:
Detta tycker jag är intressant. Det är många som säger samma sak. Jag har inte uppfattat det själv ännu.

jag kan bara instämma i att många digitala bilder ser platta och onyanserade ut. Jag är övertygad att det inte har med digitalt eller analogt att göra, utan snarare är brister i hur man arbetar med bilderna.

För att få ett sådant utseende som vi är vana vid krävs en kompression av extrema högdagrar och skuggor och en expansion av mellantonerna. Det första kravet är att bilden får en bra kurva applicerad. Skärpning på ett bra sätt är också viktigt för att få bort denna diffuserade känsla.

En metod som jag alltmer gillar är att göra ett nytt lager av bilden och sedan lägga på filtret Högpass med ett rätt högt värde på radien (10-50 pixlars radie). Sedan lägger jag detta lager i blandningsläget mjukt ljus. Detta ökar kontrasten i mellantonerna på ett effektivt sätt.

Stefan
 
Jag har själv en Nikon F3 som jag älskar högt och rent. Sökaren är väldigt stor och klar. Dessutom kan jag billigt köpa väldigt fina objektiv till den, second hand. Om jag ville köpa en digital av samma kvalitet skulle det kosta många tusen.

Det jag vill koncentrera mig på nu är vart jag ska rikta kameran och när jag ska trycka av. Jag vill alltså lära mig att se och hitta mina motiv. Om jag köpte en digital kamera skulle jag istället behöva lägga energi på att lära mig vad alla knapparna betyder. Det skulle rent subjektivt kännas som att teknologin skulle hamna mellan mig och bilden.

Det är klart, om någon skulle sälja en proffsig digitalkamera till mig inkl extra allt för ett par tusen skulle jag väl slå till. (Man hittar lätt en stridsvagnskamera för det priset.)

Fast det är ju så vackert med korn.
 
stefohl skrev:
jag kan bara instämma i att många digitala bilder ser platta och onyanserade ut. Jag är övertygad att det inte har med digitalt eller analogt att göra, utan snarare är brister i hur man arbetar med bilderna.

För att få ett sådant utseende som vi är vana vid krävs en kompression av extrema högdagrar och skuggor och en expansion av mellantonerna. Det första kravet är att bilden får en bra kurva applicerad. (...)
Stefan

När man använder film får man en bra kurva på köpet. Nackdelen är förstås att man inte kan byta kurva utan att byta film (om man inte photoshoppar).
 
stefohl skrev:

En metod som jag alltmer gillar är att göra ett nytt lager av bilden och sedan lägga på filtret Högpass med ett rätt högt värde på radien (10-50 pixlars radie). Sedan lägger jag detta lager i blandningsläget mjukt ljus. Detta ökar kontrasten i mellantonerna på ett effektivt sätt.

Stefan

Tack för tipset!

Snabbtestade på en bild och det blev helt klart en förbättring. Åtminstone på just den bilden. Fick dra ner opaciteten på det nya lagret en del för att det skulle kännas riktigt bra.

//Anders
 
Är det någon som vet hur det är med upplösningen på de senaste digitala systemkamerorna i förhållande till film?

Jag funderar på om detta med platta bilder beror på att upplösningen är för låg på 10MP kameror.
Att det helt enkelt saknas pixlar för att få tillräcklig tonal upplösning.

Är det skillnad på detta om det är cmos, ccd eller foveonteknik som använts?

Men jag tycker också att bildmässigt så är det både fördel och nackdel att det inte finns något korn. Digitala bilder blir ju väldigt skarpa och fina väldigt lätt, men med nackdel att de då kan se platta ut.
 
ekeponken skrev:
Är det någon som vet hur det är med upplösningen på de senaste digitala systemkamerorna i förhållande till film?

Jag funderar på om detta med platta bilder beror på att upplösningen är för låg på 10MP kameror.
Att det helt enkelt saknas pixlar för att få tillräcklig tonal upplösning.
Det är knappast upplösningen som brister, ett småbildsdia har som bäst en upplösning på c:a 3000 - 4000 dpi. Det skulle motsvara ungefär 12 -14 megapixel. Medan en typisk negativ film (Superia 200) har en upplösning på knappa 5,6 megapixel. Men detta gäller under optimala förhållanden, i praktiken är upplösningen vanligen lägre. Se även:

http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&postid=112910#post112910
http://www.normankoren.com/Tutorials/MTF7.html

Det som egentligen brukar skilja mellan diafilm och digitala bilder är kontrastkurvan, där filmen har en mycket hårdare kurva. Att använda motsvarande kurva för digitala bilder skulle de flesta av oss vara en allt för stor förlust i bildkvalitet, i form av igensotade skuggor och utfrätta högdagrar. De digitala bilderna är i detta avseende mer lika negativ film.

/Daniel
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.