Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Låga vs höga bländartal platta objekt

Produkter
(logga in för att koppla)

DavidJPersson

Aktiv medlem
Hur ska man egentligen tänka med bländaren när det kommer till att fotografera platta objekt? Är det rent logiskt att man ska hålla sig högt ifall man vill fotografera en tavla på en vägg? Eller är det önskemålet av bokeh/fokus som helt enkelt får vara upp till gemene man?
 
Ska du fotografera den ortogonalt och söker högsta möjliga optiska kvalitet så bör du blända ner lite.
Objektiv har olika värden där de presterar bäst eller där deras svagheter reduceras mest. Ofta kring en bländare på 8-11.
 
Genom att blända några steg ner minskar bl.a. vinjetteringen och den kromatiska aberrationen och skärpan blir bättre som sagts ovan. Har du ett zoomobjektiv bör du också hålla dig någonstans i mitten av zoomområdet där distortionen brukar vara minst. , liksom övriga objektivfel.
 
Tips: Leta upp MTF-tester för just ditt objektiv för att ta reda på vilken bländare som är optimal. Förr sade man slentrianmässigt att omkring bl. 8-11 gav bäst allmän skärpa, men idag finns det ju många objektiv som presterar allra bäst, med god skärpa ända ut i hörnen, vid bl. 4-5,6.

Sedan är det förstås extra viktigt att motivet och sensorplanet är perfekt parallella om man väljer en stor bländare. Vattenpasset i kameran kan vara till god hjälp här.
 
Senast ändrad:
Hur ska man egentligen tänka med bländaren när det kommer till att fotografera platta objekt? Är det rent logiskt att man ska hålla sig högt ifall man vill fotografera en tavla på en vägg? Eller är det önskemålet av bokeh/fokus som helt enkelt får vara upp till gemene man?
Markoobjektiv brukar vara fördelaktiga för att fotografera tavlor då makroobjektiv brukar ha låg distorsion. Jag brukar använda bländare 8. man märker efteråt att objektivkorrigering inte behöver justera så mycket.

Har två blixtar som ljussättning och fotar även en färgkarta först för att få till färgerna efteråt.
 
Håller med Peter.
Det svåraste är inte skärpan, använd ett bra objektiv helt enkelt o stativ o vibrationsfri miljö.
Det svåra är att få färgerna rätt i hela processen.
 
De flesta objektiv har bäst prestanda vid bländare runt f/4 eller f/5.6 vad gäller skärpa, kromatisk aberration, vignettering och en rad andra optiska fel. De finns ett antal fristående webplatser som publicerar tester där du kan se hur just ditt objektiv presterar, t.ex. Photography Life: https://photographylife.com/reviews/nikon-z-50mm-f1-8-s

En sak att tänka på är att de flesta objektiv inte fokuserar i ett perfekt plan. Det betyder att ytan där fokus är perfekt är krökt. Objektiv designade för makrofotografering har oftast mindre krökning.

Det enklaste är att fotografera en tegelvägg (eller något plant där du kan urskilja en struktur) med olika bländare på ungefär det avstånd du tänker dig att använda objektivet och helt enkelt kolla var centrum, kanter och hörn är skarpast.
 
Bara en tanke, jag är inte så väldigt insatt i det här, men är det inte egentligen det radiella avståndet från objektivet till motivet som är viktigt om man ska fotografera en plan yta. Speciellt med en kort brännvidd så borde då avståndet från motivet till objektivet vara större ute i kanterna än i mitten på bilden, och således är det inte lämpligt med ett alldeles för kort skärpedjup. Det är väl lite det som Jonas menar här ovan. Effekten blir mindre märkbar med en längre brännvidd (och att man står längre ifrån)
 
Bara en tanke, jag är inte så väldigt insatt i det här, men är det inte egentligen det radiella avståndet från objektivet till motivet som är viktigt om man ska fotografera en plan yta. Speciellt med en kort brännvidd så borde då avståndet från motivet till objektivet vara större ute i kanterna än i mitten på bilden,
En av de stora utmaningarna när man konstruerar objektiv är just att kompensera för detta och få ett så plant skärpeplan som möjligt. Många objektiv har märkbart sämre skärpa i ytterkanterna, om man inte bländar ner lite.
 
Håller med om det som sagts ovan. Bra information.
Jag tänkte bara införa en ny tanke. Visserligen ger den mer jobb men kan ge bra resultat.
Det är att ta flera bilder på tavlans olika delar och sedan använda ett sk stichingprogram som ’syr ihop’ de olika bilderna till en enda bild. Det enklaste är att ta två bilder, den vänstra och högra delen, eller över och nedre beroende på om tavlan är landskaps eller porträttorienterad.
Man minskar de olika problem som ett objektiv har men andra saker blir viktigare, bl.a mycket jämn belysning över hela tavlan.
Som sagt, bara en tanke.
 
I kraft av min ålder - äldre än digitalkameror - vill jag protestera mot uttrycket "låga och höga bländartal". Bländaren är en öppning, så jag föredrar "stor bländare" eller "liten bländare".

Så där, ja. Färdiggnällt.
 
Håller med om det som sagts ovan. Bra information.
Jag tänkte bara införa en ny tanke. Visserligen ger den mer jobb men kan ge bra resultat.
Det är att ta flera bilder på tavlans olika delar och sedan använda ett sk stichingprogram som ’syr ihop’ de olika bilderna till en enda bild. Det enklaste är att ta två bilder, den vänstra och högra delen, eller över och nedre beroende på om tavlan är landskaps eller porträttorienterad.
Man minskar de olika problem som ett objektiv har men andra saker blir viktigare, bl.a mycket jämn belysning över hela tavlan.
Som sagt, bara en tanke.
Jag hade sagt att det skapar skapar mer problem än det löser då det är ytterst svårt att ta bilderna med exakt samma vinkel mot och avstånd till objektet. Det räcker ju med att kameran lutar en halv grad framåt för att du ska få problem med perspektivet och du måste kompensera detta genom att förvränga bilden i photoshop och då tappar du genast i skärpa och får lägga en massa tid på att få ihop linjer och kanter. Till det kommer objektivets förvrängning i sig som kan betyda att linjerna kröker - om än minimalt mot ytterkanterna.
Samma sak om du inte har ett exakt jämnt ljus - du kommer få en mörk halva som ska sättas ihop med en ljus eller tvärt om. Sen tillkommer vinjetteringen, den kanske inte är uppenbar men ska du lägga ihop två halvor kommer du garanterat att märka den och att matcha det snyggt - ja det tar kopiöst med tid.

Har man en möjlighet att linjera allt exakt allt och sedan låsa det och använda en fast travers, ett extremt jämnt ljus, göra mindre utsnitt där förvrängningen och vinjetteringen är minimal osv ja då är det en sak. Men att köra med lite stativ och två blixtar... Nja det skapar i mina ögon mer problem än det löser.

jobbar med att lägga ihop bilder- därför vet jag att ljus som faller av mot en kant eller mot en punkt i bilden som ska matchas med ett infogat objekt är bland det jävligaste som finns.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar