ANNONS
Annons

Bländartal och allt däremellan, vilken röra!

Produkter
(logga in för att koppla)
En enkel bild som visar hur skärpa påverkas av bländare (grön). De påverkar vinkeln och hur snabbt skärpan förändras. Skärpan är bara absolut i ett plan (för vanliga objektiv). Sen handlar det om hur mycket oskärpa man kan leva med eller se i den slutliga bilden.Skärpa.png
Så med liten bländaröppning (stort bländartal) blir strålgången rakare och skärpan växer inte lika snabbt för objekt som inte är i skärpeplanet.
Lins (blå) och sensor/film (grå)
 
Jag vet inte exakt hur autofokusen kan avgöra om det är fokus eller inte, och det finns förstås flera olika tekniker, men det bygger väl på att den hittar maximala eller minimala värdet på någon parameter den mäter, dvs även där inte ett absolut värde.
Ja, det finns olika tekniker. Vid kontrastavkännande fokusering justerar kameran fokusläget på objektivet fram och tillbaka, tills den hittar ett läge som ger mest kontrast på det ställe i bilden som man anger att man vill fokusera på. Då gäller det att avgöra vad som är "mest".

När det handlar om fasdiskriminerande fokusering är det mer som ett visst värde som är rätt, och de andra är fel. Då har man ett optiskt system som så att säga betraktar den intressanta delen av bilden från två håll. Om det finns ett streck i bilden där den här optiken tittar kommer det strecket att delas i två delar, som inte ligger mitt för varandra, om fokuseringen är fel. Då beräknar kameran hur mycket objektivet ska justeras för att de två strecken ska gå ihop. Är strecken mitt för varandra är det rätt, men är de inte det är det fel.
 
På "den gamla goda tiden" fanns markerat på objektivet förväntat skärpedjup vid olika bländare. 😀
Det är något jag saknar på nyare objektiv. Jag utnyttjar det ofta när jag vill förbereda kameran/objektivet för att snabbt kunna ta ett foto utan att behöva fokusera. I min Fuji kan man se skärpedjupet i sökaren. Naturligtvis avtar skärpan succesivt ut från fokuspunkten. Hur man har valt gränserna för skärpedjupet vet jag tyvärr inte.
 
... Hur man har valt gränserna för skärpedjupet vet jag tyvärr inte.
När det gäller objektiv så har tillverkaren bestämt ett värde på hur stor oskärpa på film/sensor som ska anses vara skarpt (CoF)
Sen kan man räkna ut mha bländartal, brännvidd och cof avständet framför/bakom skärpeplanet som är "skarpt nog".
CoF sätts normal efter hur man upplever en skärps på en print i given storlek på ett visst betraktningsavstånd. Mn med dagens högupplösta sensorer och croppande så stämmer inte alltid de gamla tumreglerna.
 
När det gäller objektiv så har tillverkaren bestämt ett värde på hur stor oskärpa på film/sensor som ska anses vara skarpt (CoF)
Sen kan man räkna ut mha bländartal, brännvidd och cof avständet framför/bakom skärpeplanet som är "skarpt nog".
CoF sätts normal efter hur man upplever en skärps på en print i given storlek på ett visst betraktningsavstånd. Mn med dagens högupplösta sensorer och croppande så stämmer inte alltid de gamla tumreglerna.
Dessutom blir det olika på olika sensorstorlek med samma objektiv. Många objektiv är gjorda för att passar på hus med olika sensorer. Man behöver alltså minst två olika skalor. Vilket väl blir för rörigt.
 
Jag gick en fotokurs för många år sedan (jo digitalkameror hade precis kommit då men vanligt folk fotade ännu med film..)
Hursomhelst, läraren hävdade envist att det inte existerar något "skärpedjup", skärpa kan man bara få på exakt ett avstånd, oavsett bländaröppning.
Efter många års funderande har jag insett att han hade rätt. Med mindre bländare så avtar skärpan visserligen långsammare på objekt som ligger ett visst avstånd framför eller bakom skärpeplanet. Men fortfarande finns egentlig skärpa bara på det inställda avståndet. DoF förblir noll!
Alright, med liten bländare får man en användbar kompromiss över lite mer av djupet..

Med focus stacking går det ju faktiskt att åstadkomma skärpa över ett avståndsintervall! Funkar dock inte på rörliga motiv.. Och inte heller på alltför spretiga saker.. :D

Ibland känns det dumt att fota med en FF kamera och sen bli tvungen att anstränga sig för att få tillräckligt skärpedjup. Hade ju faktiskt varit smartare att använda en kamera med mindre sensor 🙃
 
Senast ändrad:
Jag gick en fotokurs för många år sedan (jo digitalkameror hade precis kommit då men vanligt folk fotade ännu med film..)
Hursomhelst, läraren hävdade envist att det inte existerar något "skärpedjup", skärpa kan man bara få på exakt ett avstånd, oavsett bländaröppning.
Efter många års funderande har jag insett att han hade rätt. Med mindre bländare så avtar skärpan visserligen långsammare på objekt som ligger ett visst avstånd framför eller bakom skärpeplanet. Men fortfarande finns egentlig skärpa bara på det inställda avståndet. DoF förblir noll!
Alright, med liten bländare får man en användbar kompromiss över lite mer av djupet..

Med focus stacking går det ju faktiskt att åstadkomma skärpa över ett avståndsintervall! Funkar dock inte på rörliga motiv.. Och inte heller på alltför spretiga saker.. :D

Ibland känns det dumt att fota med en FF kamera och sen bli tvungen att anstränga sig för att få tillräckligt skärpedjup. Hade ju faktiskt varit smartare att använda en kamera med mindre sensor 🙃
Ja, mobilkameran blir ju normen. Skärpedjup så att det räcker och blir över. :)

Men att skärpedjup inte alls skulle existera i våra bilder är ju lätt att överbevisa. Upplevelsen av resultatet av att ändra bländare är tydlig. Att någon dessutom definierat hur man räknar på detta med oskärpecirklar etc bidrar till att det inte bara är en personlig upplevelse. Det finns en standardiserad mätmetod. Jag antar att läraren på kursen för länge sedan var en smula filosofiskt lagd. Han kanske borde inlett med funderingar kring ifall ni kursdeltagare ens existerade eller bara var en tanke i hans eget huvud.
 
Ja, mobilkameran blir ju normen. Skärpedjup så att det räcker och blir över. :)

Men att skärpedjup inte alls skulle existera i våra bilder är ju lätt att överbevisa. Upplevelsen av resultatet av att ändra bländare är tydlig. Att någon dessutom definierat hur man räknar på detta med oskärpecirklar etc bidrar till att det inte bara är en personlig upplevelse. Det finns en standardiserad mätmetod. Jag antar att läraren på kursen för länge sedan var en smula filosofiskt lagd. Han kanske borde inlett med funderingar kring ifall ni kursdeltagare ens existerade eller bara var en tanke i hans eget huvud.

Skärpeplanet är ju ett fysiskt faktum rent tekniskt, men vi människor är behäftade med allsköns brister som gör att planet blir mer en ”zon” i praktiken. De flesta av oss är lite lätt svagsynta och dessutom är hjärnan så smart att den gärna kompenserar för ögonens brister för att hjälpa oss förstå och tolka det vi ser.

Allt är en enda soppa av tolkning, upplevelse och undantag. Allt hade varit så mycket enklare om det vore svart eller vitt, rätt eller fel. Jag nöjer mig med att veta hur jag ungefär vill ha bländaren i olika situationer för att komma nära upplevelsen av den bild jag vill skapa.
 
...Ibland känns det dumt att fota med en FF kamera och sen bli tvungen att anstränga sig för att få tillräckligt skärpedjup. Hade ju faktiskt varit smartare att använda en kamera med mindre sensor 🙃

Alternativt komponera om så att man får mycket luft runt motivet och göra en delförstoring (beskära bilden).
 
Bländare och fokus går att göra mycket komplicerat.Jag ar lärt mig "Double distance method" , vilket funkar bra i de allra flesta fall. och finns beskrivet på Photography Life av Spencer Cox

Double the Distance Method Explained (photographylife.com)

Överkurs : How to Choose the Sharpest Aperture (photographylife.com)

Men jag instämmer med tidigare inlägg. Det enklaste är att pröva sin utrustning praktiskt och provta ett antal bilder för att se var gränserna går för varje objektiv.
 
Jag gick en fotokurs för många år sedan (jo digitalkameror hade precis kommit då men vanligt folk fotade ännu med film..)
Hursomhelst, läraren hävdade envist att det inte existerar något "skärpedjup", skärpa kan man bara få på exakt ett avstånd, oavsett bländaröppning.
Efter många års funderande har jag insett att han hade rätt.

Skall vi göra det ännu mer komplicerat så är det olika skärpeplan för olika färger. Vår (o)kära vän, den kromatiska aberrationen ställer till det. Och som påpekats, att vi kan uppleva att olika djup i bilden som skarpa beror på oskärpecirkeln.
 
Jag gick en fotokurs för många år sedan (jo digitalkameror hade precis kommit då men vanligt folk fotade ännu med film..)
Hursomhelst, läraren hävdade envist att det inte existerar något "skärpedjup", skärpa kan man bara få på exakt ett avstånd, oavsett bländaröppning.
Efter många års funderande har jag insett att han hade rätt. Med mindre bländare så avtar skärpan visserligen långsammare på objekt som ligger ett visst avstånd framför eller bakom skärpeplanet. Men fortfarande finns egentlig skärpa bara på det inställda avståndet. DoF förblir noll!
Alright, med liten bländare får man en användbar kompromiss över lite mer av djupet..

Med focus stacking går det ju faktiskt att åstadkomma skärpa över ett avståndsintervall! Funkar dock inte på rörliga motiv.. Och inte heller på alltför spretiga saker.. :D

Ibland känns det dumt att fota med en FF kamera och sen bli tvungen att anstränga sig för att få tillräckligt skärpedjup. Hade ju faktiskt varit smartare att använda en kamera med mindre sensor 🙃
Tja, om en egenskap hos en kamera anses vara positiv eller negativ beror ju på vad man vill använda den till. En Porsche 911 Turbo är kanske inte bästa fordonet för att frakta hem 400L matjord och ett halvt ton betongplattor från Bauhaus, men man tar sig runt fortare på Nürnburg Ring med den än med en Volvokombi.
Angående skärpedjupet håller jag med. Om man inte trixar med focus stacking och annat så finns det ett plan där det är högst skärpa (inte nödvändigtvis bästa tänkbara teoretiskt möjliga). Allting framför och bakom det planet har gradvis lägre skärpa. Om det är linjärt eller följer någon annan kurva och om det är symmetriskt framför/bakom får nån annan reda ut. Variationen och lutningen på "skärpekurvan" beror på saker som brännvidd, bländare och sensorstorlek och kanske också på kvalitet och material hos optiken.
 
Det skulle ju vara kul att testa ett shiftobjektiv någon gång med lutande skärpeplan. De är bara så dyra att det inte har känts motiverat. Men ett begagnat kan man förstås sälja vidare efter testperioden om man inte känner att man måste behålla.
 
Det skulle ju vara kul att testa ett shiftobjektiv någon gång med lutande skärpeplan. De är bara så dyra att det inte har känts motiverat. Men ett begagnat kan man förstås sälja vidare efter testperioden om man inte känner att man måste behålla.
Du tänker på tilt-objektiv, förmodar jag? Shift-funktionen parallellförflyttar bara objektivet i förhållande till sensorn, men skärpeplanet lutas inte.
 
Ibland känns det dumt att fota med en FF kamera och sen bli tvungen att anstränga sig för att få tillräckligt skärpedjup. Hade ju faktiskt varit smartare att använda en kamera med mindre sensor 🙃

I takt med fler megapixlar på sensorn så hade jag velat ha fler crop metoder i kameran än typ aps-c mode och square. Gärna ner till en tum osv. Men då ska man nog ha en del pixlar att leka med.
 
Det skulle ju vara kul att testa ett shiftobjektiv någon gång med lutande skärpeplan.
Ja, tiltfunktionen kan man göra lite unika ting med. All snedställa skärpeplanet går inte så lätt i efterbehandlingen. Skiftfunktionen kan man däremot göra efteråt, även om det kostar lite upplösning.

Det är rätt att bästa skärpan ligger i ett plan, oavsett om det är rakt eller snett (med tilt). Skärpedjupet definieras alltså som det område utanför bästa skärpan, där vi med blotta ögat fortfarande tycker att en prick ser ut som en prick, inte som en fläck. Det är därför som förstoringsgrad och betraktningsavstånd påverkar hur vi upplever skärpedjupet. För att kunna ange skärpedjupet måste man definiera en oskärpecirkel, som helt enkelt är den största cirkel som vi fortfarande upplever vara en punkt. Det förutsätter en viss synskärpa, betraktningsavstånd osv. för att få en någorlunda enhetlig definition.
 
Det skulle ju vara kul att testa ett shiftobjektiv någon gång med lutande skärpeplan. De är bara så dyra att det inte har känts motiverat. Men ett begagnat kan man förstås sälja vidare efter testperioden om man inte känner att man måste behålla.
Tilt-funktionen kan man ju få med lensbaby composer eller spark om man vill testa effekten creativt.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar