Det där med trianglar och diagonaler är oftast sätt att hypoteteiskt och rent teoretiska försök att vissualisera på andra sätt svårförklariga bildpsykologiska fenomen,,
Det handlar ju om att förmedla ngt i ett visuellt budskap genom just placeringen av alla motivdetaljer, som regel inom en rektanguler eller kvadrattisk yta.
Att placera ett motiv i kamerans sökare eller måla figuren där på det arket är att komponera. Även färger, skärpa, kontrast, etc är med på att kräva sin rätt i att få en medvetet lagd palcering och funktion inom bilden. Det är och skall vara en komplex värld, även i ytterst enkla bilder
!
Ett par av mina viktigaste tips när det gäller visuell 2dim, kompositon är som följer:
-Att bildens "bildelelment(motivelement)" skall fungera och tillsammans ÄVEn utan huvudmotivet (håll för & testa
.
-Att många tänker för mycket på den positiva formen (oftast huvudmotive
ts form) och dess placering.
Proportionerna och placereingen av de olika negativa rummen är precis lika viktiga! Alltså de uttrymmen som finns ex,vis mellan armar och figurer.
Ofta är dessa "negativa" former med på att undermedvetet påverka en betraktares upplevelse av en bild och här har vi kommit in i detta med bildpsykologi som är mycket spännande men som många glömmer. Det handlar om att så långt som möjligt försöka nå betraktarens upplevelse och att då förståss förstå vad som händer när ett betraktande sinne konfronters med ett visuellt budskap. Här hittar vi många nycklar inom vår allas vår konsthistoria som för många glömmer.
/Niclas, som ger ngt att bita i.