När jag försöker fotografera orienteringslöpare som springer där man helst ska fotografera dem, alltså i skogen, så händer det ju även i detta landet att det är fint väder. Det innebär automatiskt att de springer omväxlande i solsken och i skugga. Jag har fullt sjå att följa med i rörelsen och få fokus på rätt ställe, trots att det ibland dyker upp grenar mellan mig och löparen. Att dessutom hinna med och mixtra med att justera exponeringsinställningen för att kompensera för skillnaden mellan klart solljus och skuggan bakom en tät gran, det fixar inte jag.
Visst skulle jag kunna fotografera manuellt, men då får jag kanske inte ens en bra bild på varje löpare jag fotograferar. Genom att istället utnyttja alla automatiska funktioner som är applicerbara i ett visst sammanhang kan jag ofta få flera bra bilder på varje löpare, och kan då sortera bort sådana där de råkade blinka eller nåt annat som jag inte hinner förutse.
Sen hindrar inte det att jag också kör mer manuellt i vissa lägen, där det passar bättre. Poängen är att det är helt upp till vad förhållandena kräver, men det har inte ett dyft med fotograferingens "själ" att göra. Tror man det har man tappat bort vad fotografering handlar om.