ANNONS
Annons

Hur ofta fotar ni och på vilket sätt?

Produkter
(logga in för att koppla)

Kristian P

Avslutat medlemskap
Har ni alltid med er kameran på stan eller på promenaden?

Eller ger ni er iväg specifikt för att fotografera? Och är ni i så fall på jakt efter nåt visst motiv/tema?

Jag brukar ge mig ut specifikt för att fotografera. Självklart har jag tagit med mig kameran ibland bara för att ha den till hands utifall att det dyker upp nåt som kan va kul att fotografera. Men då ska det vara nåt speciellt, typ extra fint kvällsljus eller liknande.

När jag ger mig ut specifikt för att fotografera så letar jag dock inte efter nåt specifikt utan försöker bara hitta lite inspiration. Dock tycker jag bäst om när det händer nåt, typ nån som paddlar eller hundar som leker.

Hur gör ni?
 
Har ni alltid med er kameran på stan eller på promenaden?

Eller ger ni er iväg specifikt för att fotografera? Och är ni i så fall på jakt efter nåt visst motiv/tema?

Jag brukar ge mig ut specifikt för att fotografera. Självklart har jag tagit med mig kameran ibland bara för att ha den till hands utifall att det dyker upp nåt som kan va kul att fotografera. Men då ska det vara nåt speciellt, typ extra fint kvällsljus eller liknande.

När jag ger mig ut specifikt för att fotografera så letar jag dock inte efter nåt specifikt utan försöker bara hitta lite inspiration. Dock tycker jag bäst om när det händer nåt, typ nån som paddlar eller hundar som leker.

Hur gör ni?

Jag är inne på sjätte veckan i rad nu när kameran hängt över axeln varje dag på väg till och från jobbet samt på alla luncher. Oftast blir det bara enstaka bilder, och sällan några bra, men nu har det blivit en vana att kameran skall hänga där.
 
Jag har i regel två med mig överallt, men ger mig även ut på specifika safaris. Jag märker att när jag har kameror nära till hands har jag enklare att se omvärlden i bilder, och ser det i sig som bra övning.
 
Jag har nästan aldrig kameran med mig om jag inte är ute specifikt för att fotografera. Det kan hända att jag tar med mig den om jag t.ex. har picnic med vänner, men då är det för att jag redan från början är inställd på att ta några porträtt.

Däremot kan jag gå på fotopromenad, men då har jag oftast någon speciell miljö jag vill fotografera, eller en idé jag vill testa. Sen blir det självklart fler bilder än de man har tänkt på från början. Det händer ytterst sällan att jag går på promenad dock, några gånger om året typ. När jag gör det så går jag allra helst ensam eller max två fotografer till. Det beror på intet sätt att jag "vill vara ensam om motivet" eller något sånt, utan att jag har svårt att koncentrera mig på fotograferingen när det är för mycket folk som snackar och så. Jag har samma problem i studiomiljö när det är många personer inblandade. Nån gång har jag till och med "kastat ut" alla förrutom modell och stylist för att kunna koncentrera mig :)
 
Erik, två med dig överallt. Det var ambitiöst. Jag ska nog börja ha med min lite oftare. Det har hänt några ggr att jag önskade jag hade med den. Då gör den ingen nytta hemma:)
 
Jag brukar oftast ha med mig kameran när jag rör mig utanför huset, men 90% av mina bilder tas på dedikerade foto-utflykter. Jag brukar röra mig runt roslagen och desvärre känns det nästan som att jag börjar få slut på ställen att åka till. Naturligtvis finns det miljoner motiv kvar, men dessa har jag inte sett ännu. :/

Mitt största problem är att jag ofta struntar i att ta en bild om jag är på väg någonstans. Allra värst är det när jag kör bil med kameran med, det ska då mycket till innan jag ska stanna och ta en bild.
 
Jag kör lite både och. Har med mig någon kamera oftast på prommenader men blir inte ofta några bilder jag gillar. Dock kan de ge inspiration till nya bilder.

De bilderna jag tycker blivit bäst har jag tänkt ut i huvudet och planerat långt innan jag tar dem. Inriktar mig främst på ett astronomiskt tema.
 
Jag har aldrig kameran med mig bara för att den ska med ifall något dyker upp!
Följer den med ut så är det för att jag ska fota något jag tänkt ut innan, nä..någon spontan"fotograf" är man inte :=)
 
Alltid kamera eller inte alltid...?

Har ni alltid med er kameran på stan eller på promenaden?

Eller ger ni er iväg specifikt för att fotografera? Och är ni i så fall på jakt efter nåt visst motiv/tema?

Jag brukar ge mig ut specifikt för att fotografera. Självklart har jag tagit med mig kameran ibland bara för att ha den till hands utifall att det dyker upp nåt som kan va kul att fotografera. Men då ska det vara nåt speciellt, typ extra fint kvällsljus eller liknande.

När jag ger mig ut specifikt för att fotografera så letar jag dock inte efter nåt specifikt utan försöker bara hitta lite inspiration. Dock tycker jag bäst om när det händer nåt, typ nån som paddlar eller hundar som leker.

Hur gör ni?

Jag har oftast med mig en kamera numera. jag varierar mellan system eller en dyrare kompakt, beroende på omständigheter. Vilken kamera som är bäst vet jag inte, ofta klarar jag mig otroligt bra med en fast normal på systemkameran.

Jag tycker generellt att de bilder som känns mest fåniga att ta är de man mest uppskattar efter en tid, säg några år, dessutom kan man tydligt se att ens bildseende har kraftigt förbättrats jämfört med några år tillbaka, mitt tips är att testa att ta med kameran lite oftare lite mer på måfå och se om det blir något av det.

Hans
 
Det blir en timma eller flera varje dag, oftast enbart för att fotografera. Det är ytterst sällan jag åker till nåt särskilt ställe utan jag tar en sväng inom gångavstånd hemifrån. Och så hade jag tänkt hålla på varje dag hela 2009.

365 - En bild om dagen
 
Jag har nästan alltid en kamera med mig. När det gäller det specifika kan det till exempel gälla foto i fjällen eller bilder på byggnader/bostadsområden inne i stan. Kiruna står ju inför en stadsflytt nu. I framtiden kommer mycket att se ganska annorlunda ut, så därför tar jag en del bilder i dokumentationssyfte.
När det gäller planerade "fotosafaris" använder jag systemkamera. Den släpar jag sällan på annars. Då är det en liten Canon Powershot SX200 IS som gäller. Som så många andra har jag med den "utifall att...". Men jag använder den också till att, medvetet, ta dåliga bilder. Ibland händer det ju att väder/ljusförhållanden inte är speciellt bra. Jag plåtar i alla fall och lägger bilderna i en mapp som fungerar som en slags "fotografiska minnesanteckningar". Jag sparar alltså på dåliga bilder för att komma ihåg att återvända till platserna och ta nya bilder när förhållandena är bättre. Det kanske är ett litet annorlunda fototips för den som inte har tänkt på att man kan göra så?
Birgitta
 
Jag tar med den rätt ofta men långt ifrån alltid. kanske 30% av gångerna jag är ute. Praktiskt förresten att ha med en kameraväska som också rymmer lite sånt som plånböcker och nycklar. Bra substitut för handväska... :p

Jag fotar gärna naturen, men eftersom jag bor i stadsmiljö skulle jag vilja fota mer människor på stan. Är bara rädd för att uppfattas som påträngande speciellt i en liten stad som Vasa, långt ifrån alla tycker ju om att hamna på foto. Ni som fotar folk på stan, hur beter ni er? Frågar ni om lov för att ta/använda bilden eller inte?
 
Jag tar med den rätt ofta men långt ifrån alltid. kanske 30% av gångerna jag är ute. Praktiskt förresten att ha med en kameraväska som också rymmer lite sånt som plånböcker och nycklar. Bra substitut för handväska... :p

Jag fotar gärna naturen, men eftersom jag bor i stadsmiljö skulle jag vilja fota mer människor på stan. Är bara rädd för att uppfattas som påträngande speciellt i en liten stad som Vasa, långt ifrån alla tycker ju om att hamna på foto. Ni som fotar folk på stan, hur beter ni er? Frågar ni om lov för att ta/använda bilden eller inte?
Jag brukar inte fråga. Men om man ska hålla på med den här typen av foto tycker jag att man ska ha bra omdöme. Det skulle aldrig falla mig in att rikta kameran mot någon som inte är till sin fördel – till exempel sitter och äter på ett slafsigt sätt eller är berusad. Ibland händer det att jag vid genomgången av bilder upptäcker att en person i ett sällskap har en underlig min. En sådan bild åker i sopkorgen direkt, oavsett hur kul/bra bilden är i övrigt.
Birgitta
 
Jag har i princip alltid kamera med mig på något sätt. Eftersom jag vanligen färdas med bil så är det inte så jobbigt. Sen blir det ju mer dedikerade fototurer också.
 
Jag brukar inte fråga. Men om man ska hålla på med den här typen av foto tycker jag att man ska ha bra omdöme. Det skulle aldrig falla mig in att rikta kameran mot någon som inte är till sin fördel - till exempel sitter och äter på ett slafsigt sätt eller är berusad. Ibland händer det att jag vid genomgången av bilder upptäcker att en person i ett sällskap har en underlig min. En sådan bild åker i sopkorgen direkt, oavsett hur kul/bra bilden är i övrigt.
Birgitta

Tack för svaret, det låter som en sund och bra inställning. Tror jag ska börja följa i stort samma samma principer. Det finns visst ändå en tolkningsmån vad gäller huruvida en person är till sin fördel på en bild eller ej, men om man är tveksam är det väl bäst att låta bli att publicera i alla fall.
 
Tack för svaret, det låter som en sund och bra inställning. Tror jag ska börja följa i stort samma samma principer. Det finns visst ändå en tolkningsmån vad gäller huruvida en person är till sin fördel på en bild eller ej, men om man är tveksam är det väl bäst att låta bli att publicera i alla fall.
Men, herregud! Jag glömde ju det viktigaste! För det finns faktiskt tillfällen då jag tycker att man ska fråga. Och det är när det gäller bilder på barn. Då ska man fråga den vuxne som är med. Antingen innan man tar bilden eller, om det är en ögonblicksbild, efteråt. Dessutom tala om vad man heter och vad man ska ha bilden till. Gärna visa den också. Anledningen till det är så klart att det finns en hel del sjuka typer som dras till barn. Både som fotografer och ute på nätet.
Därför tycker jag att man ska tänka till lite extra när det gäller foton på egna barn också. För visst är bilden på den leende lille Malte, som sitter på en sandstrand med bara en solhatt på huvudet, jättesöt. Den vill som stolt förälder visa hela världen, genom att lägga ut den på sin hemsida eller i sin blogg. Men vill man verkligen det...? Om man tänker efter...? För vem är det egentligen som tittar...? Och vad kan bilden i slutänden komma att användas till...?
Birgitta
 
Men, herregud! Jag glömde ju det viktigaste! För det finns faktiskt tillfällen då jag tycker att man ska fråga. Och det är när det gäller bilder på barn. Då ska man fråga den vuxne som är med. Antingen innan man tar bilden eller, om det är en ögonblicksbild, efteråt. Dessutom tala om vad man heter och vad man ska ha bilden till. Gärna visa den också. Anledningen till det är så klart att det finns en hel del sjuka typer som dras till barn. Både som fotografer och ute på nätet.
Därför tycker jag att man ska tänka till lite extra när det gäller foton på egna barn också. För visst är bilden på den leende lille Malte, som sitter på en sandstrand med bara en solhatt på huvudet, jättesöt. Den vill som stolt förälder visa hela världen, genom att lägga ut den på sin hemsida eller i sin blogg. Men vill man verkligen det...? Om man tänker efter...? För vem är det egentligen som tittar...? Och vad kan bilden i slutänden komma att användas till...?
Birgitta

Jo det är klart... min fråga var främst angående främmande vuxna personer man fotar i stadsmiljö. Bilder på nakna barn tycker jag man ska låta ligga i fotoalbumen hemma, och aldrig publicera dem speciellt på internet, de kan ju lätt kopieras och hamna i fel händer.

Nu har jag varit lat med en bild och inte frågat föräldrarna om jag fick publicera den, och det är min senast inlagda bild, ett vanligt ansiktsportätt på en bekants dotter. Bildkvalitet är inte bra precis men ville ändå visa upp den för feedback om porträttet som sådant. Tyckte det uttrycksmässigt var något över det normala... Borde jag frågat föräldrarna i det här fallet?

(Ursäkta sidospåret i tråden...)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar