Att manipulera bilden efter den är tagen, är ju ok om det görs med återhållsamhet och redogörs. Det håller de flesta med om - såvida det inte handlar om journalistisk/dokumentär foto, och i vissa sammanhang - naturfoto.
Sen finns det manipulation som sker innan bilden, och som är Ok eller ej ok, beroende på fotoinriktning. Dvs, exempelvis inom gatufoto - där kan jag tänka mig att arrangera bilden (säg, person (din kompis, efter dina instruktioner) som går under grafisk trappa, svartvitt etc) är "no no", utan där (inom gatufoto) premieras ögonblicket och att just vara där i rätt ögonblick (gäller främst när människor är inblandade). Jag håller själv inte på med gatufoto, så jag kan ha fel här, men det är mitt intryck och gillar själv "ögonblicksbilden" om jag skulle foto gatufoto själv.
Inom fågelfoto vet jag vilka arter som är svåra att komma nära. Där kan man ibland (sällan) vara på rätt plats i rätt tid (stor portion tur helt enkelt) och få den arten/fågeln. Men man liksom vet hur svårt vissa fåglar kan vara att få på bild, och att se en sådan från annan fotograf är ju wow. Man kan se framför sig hur svårt det kanske har varit. Visar sig fågeln sen halvtam, tagen i zoo, matning, åtel, ja, då försvinner ju wow-känslan givetvis. Bilden i sig är fortfarande skitfin, vacker etc, och omanipulerad. Men det förmedlar plötsligt en annan verklighet (om man vet/när man vet hur den kom till).
Det är kanske därför många gillar "BIFs" (fåglar fotade i flykt) - man liksom vet hur svårt det är (även om en promille blir "bra bilder")
Jag tycker alltså inte det är fel att fota djur i zoo, matningar eller åtel (så länge djuren inte far illa så klart) men menar att "värdet" av en sådan bild vs en taget i det vilda minskar. Men vet man inte historien bakom, så är det ju ingen skillnad såklart.